Jag ångrar vår valp

[yennork]

Sv: Jag ångrar vår valp

Som andra redan har skrivit; känslorna kan komma. Eller inte. I så fall är det ingen katastrof, hon får bli husses hund. Barnen hjälper till efter ålder och förmåga, och så får matte rycka in som reserv när ingen annan kan.

Även om du aldrig kommer att älska den här hunden är jag övertygad om att ni blir goda vänner så småningom. Ställ inte så hårda krav på dig själv, hunden bryr sig inte! Hon har nog hellre en matte som är snäll men likgiltig, än en matte som ska gosa utan att egentligen vilja det.

 

[Ignalina]

Sv: Jag ångrar vår valp

Min pappa är inte mycket för hundar och i början så klappade han väl bara lite på de i familjen lite grann för min skull. Men nu när han ser vilken kontakt man kan få med dem så älskar han dem. Han dyrkar min tik och älskar min unghund som annars är typiskt en sån hund han inte skulle gilla (skällig och intensiv). Och den kärleken kom efter att både jag och min mamma varit borta över en helg, hundarna började ty sig till honom också och han upptäckte kontakten

Jag tror det fixar sig, om du börjar hitta på roliga saker med valpen så kommer det säkert! För mig är det lite vad som krävs för att det ska klicka... Och kan säga att det tog tid innan min pappa accepterade hundarna helt, de led inte. Lärde sig bara att alla inte är lika intresserade...