Jag anmälde psykiatrin.

Jag har ett behov av att få ventilera den här händelsen och som synes i texten nedan så är de individerna jag skulle kunnat ventilera det här med inte aktuella, så jag skriver av mig här.


En gång när jag gick till min ssk inom psykiatrin så skedde en sak som jag har försökt hantera själv men jag kommer ingenvart med det.
Jag kom till min ssk. Vi hann prata i ca 5 min innan den fasta telefonen ringer. Ssk beter sig skumt och jag som var utsatt för telefonavlyssning i 10 år som barn (psykiatrin vet detta och vilket trauma det orsakade) reagerar direkt.
Ssk går fram till telefonen, lyfter luren, trycker på knappar så två lampor börjar lysa. Jag fattar direkt att det är mute och högtalaren som slås på. Ssk har långt hår och jag brukar ha koll på hur folk ser ut och denna dagen hade ssk allt hår framåt vilket jag misstänkte var för att dölja en öronsnäcka för annars brukar det vara bakom ryggen.
Ni som har PTSD vet själva hur noga man fångar upp detaljer om allt i sin närhet. Det sitter i ryggmärgen så att säga.
Ssk låtsades som ingenting men mitt system hade redan lagt av. Jag frös och kunde inte gå därifrån. Jag ville men det gick inte, så jag stängde ner. Det enda jag kunde tänka på var att allt upprepas igen och jag kan inte komma därifrån och jag kände hur kroppen stängde ner och satte på autopiloten. (När jag gick därifrån var jag som i en dimma och kunde knappt begripa vad som precis hänt. Hjärnan försökte processa men det var freeze och jag var fast i det läget länge.)
Sedan börjar ssk utföra en form av intervju. Det var under en tid när jag utreddes för en psykiatrisk diagnos. Den här intervjun avslutas ca 15 min innan jag ska lämna och då reser sig ssk och går fram till telefonen och lyfter luren, stänger av knapparna som börjat lysa och lägger på luren. Det var då jag var helt säker på att ssk hade någon som lyssnade av samtalet och gav ssk instruktioner om hur intervjun skulle genomföras genom öronsnäckan.
Jag dissocierar under samtalet men är närvarande under de delar där jag kunde bekräfta att det jag skriver här är vad som hände. Eftersom jag var under utredning så finns det bara två alternativ av vem som befann sig i luren och jag misstänker min dåvarande utredningspsykolog eller min dåvarande läkare, eller båda två. Jag misstänker att intervjun hölls för att kunna utreda mig.

Det var länge sen det hände och jag har försökt hantera det. Försökt ge psykiatrin många chanser men jag tappade förtroendet direkt. Det har slutat med att mottagningen numera tror att jag har en personlighetsstörning utöver annan problematik och efter många om och men med stark ambivalens om jag vill ha deras hjälp eller inte så är den korta varianten att jag numera är avslutad på mottagningen. För deras del för att de tror att jag är personlighetsstörd, för min egna vetskap om att jag inte kan lita på dom.
Jag har nu äntligen anmält händelsen till patientnämnden och fått berätta för någon.
Jag vet inte vad som händer nu eller hur man ens utreder en sån här händelse.


Men säg mig, varför känns det som det är jag som gjort fel i den här situationen? Jag är medveten om att jag inte är skyldig för deras handlande, men det är svårt att inte lägga all skuld på mig själv. Jag borde sagt något tidigare men jag visste inte hur.
Jag ville så gärna berätta för någon om vad som hade hänt, men till vem? Psykiatrin?..
Varför gör man så här, framförallt när man känner till patientens historia.

Jag fattar att inget kommer hända de som är delaktiga i det här, men jag kan inte glömma. Jag litade på dem och från den dagen så förstördes allt.
Hur ska jag våga lita på någon inom psykiatrin igen?
 

Jag har svårt att tänka mig att det ens är lagligt att avlyssna samtal med en patient, utan att informera om att så ska ske. Det låter märkligt och obehagligt. Så då är det helt klart bra att anmäla - och ifrågasätta. Absolut inte du som gjort fel. Även om det dröjt innan du tog tag i saken och anmälde.
 
Jag tänker att i ts situation är man extremt observant och ser möjliga hot som kanske (OBS! Kanske!) inte är verkliga. En överlevnadsstrategi. Men just därför kan det vara bra att anmäla och be om förklaring kring vad som egentligen hände. Visar det sig att oron var obefogad, kan det ju ge ts tilltron till psykiatrin tillbaka.
 
Jag tänker att i ts situation är man extremt observant och ser möjliga hot som kanske (OBS! Kanske!) inte är verkliga. En överlevnadsstrategi. Men just därför kan det vara bra att anmäla och be om förklaring kring vad som egentligen hände. Visar det sig att oron var obefogad, kan det ju ge ts tilltron till psykiatrin tillbaka.
Fast psykiatrin brukar inte erkänna när de gjort fel.
Jag har anmält att de flera gånger angett i remisser att jag gett mitt tillstånd till att andra vårdgivare får läsa min psykjournal, trots att de inte ens frågat mig.
De svarade att jag ”menar” att jag inte blivit tillfrågad. Alltså de anser att jag ljuger, att jag har blivit tillfrågad men påstår att jag inte blivit det.

Jag tror det kan vara så i TS fall att nån lyssnade via högtalarfunktionen men att sska:n kanske inte hade en öronsnäcka utan hade färdiga frågor. Det är fullt möjligt. Att hon hade öronsnäcka är också möjligt.
Inget kan förvåna mig när det gäller psykiatrins metoder.
 
Min erfarenhet säger att det kommer gå såhär:
Utredningen kommer gå till så att PaN ber vårdgivaren om ett yttrande där de skriver att de inte gjort det som påstås men beklagar att patienten upplever sig illa behandlad (eller liknande), sen kommer de säga att uppgifterna ska användas för att förbättra vården. Sen händer inget mer. Jo du kommer få möjlighet att svara på deras yttrande men i slutänden kommer de hänvisa till att du ”upplevde” det så men att inget fel begåtts.

Patientnämnden är ingen tillsynsmyndighet så de kommer nöja sig med vårdgivarens svar.
 
Jag uppfattar det som att problemet är att sköterskan alls hanterade telefonen under besöket utan att tydligt förklara sig. När hon hade en patient för vilken det var en så specifikt triggande grej.
(Om hon t.ex. hade missat att koda bort sig innan besöket började kan det förklara varför det ringde, varför hon sedan knappade och sedan varför hon betedde sig lite generat. Eller om de av någon anledning ringde igenom med ett extra viktigt samtal och hon därefter lade av luren för att det inte skulle ske under den strukturerade intervjun.)

Det stora missen är väl att inte prata om det. Men även folk som är ordentligt medvetna om att det finns specifika triggers har lätt att glömma det när det är så väldigt vardagliga saker som de gör med ryggmärgen utan att ens tänka på det själv.
Om det då är omöjligt för patienten att själv ta upp saken för att fråga eller säga ifrån kan det bli rätt långtgående konsekvenser, såsom att misstilliten växer till sig, och aldrig blir hanterad bara av att den inte blivit identifierad.
 
Jag skulle tolka situationen som ssk valde att stänga av så inga fler samtal kunde gå igenom. Att ha en snäcka låter långsökt, vad skulle ssk ha den till?
Jag tänkte också så men varför slog hon på telefonen 15 min innan besöket var över då?
I en snäcka kan hon få instruktioner av nån som är i ett annat rum.
 
Jag tänkte också så men varför slog hon på telefonen 15 min innan besöket var över då?
I en snäcka kan hon få instruktioner av nån som är i ett annat rum.
Fast näe, så gör dom inte. Det är väldigt olagligt och varför skulle hon göra det? Det finns ju absolut ingen logik i det där.
 
Jag tänkte också så men varför slog hon på telefonen 15 min innan besöket var över då?
I en snäcka kan hon få instruktioner av nån som är i ett annat rum.
Det vet jag inte men utifrån min tolkning är det att inget ska störas under samtalet. Men ska någon ge instruktioner och ”hänga med i samtalet” måste det finnas en mikrofon också. Dessutom måste öronsnäckan sitta i/ kopplad i telefonen om du i andra ska höra vad personen säger. Och har du öronsnäcka så trycker du inte på mute och högtalare för allt går genom snäckan och mikrofonen som du fäster på tröjan/under kavaj eller va du nu har.
 
Varför skulle utredande psykolog eller läkare be sjuksköterskan ställa frågorna/genomföra intervjun, medan de själva lyssnar via telefon?

Det är ju i mitt tycke ganska ologiskt. Läkaren eller psykologen kunde ju i så fall lika bra utföra det samtalet själv, istället för att använda en mellanhand.
 
Fast psykiatrin brukar inte erkänna när de gjort fel.
Jag har anmält att de flera gånger angett i remisser att jag gett mitt tillstånd till att andra vårdgivare får läsa min psykjournal, trots att de inte ens frågat mig.
De svarade att jag ”menar” att jag inte blivit tillfrågad. Alltså de anser att jag ljuger, att jag har blivit tillfrågad men påstår att jag inte blivit det.
Men journaler är väl öppna sålänge man inte låser dom själv?
Jag tror det kan vara så i TS fall att nån lyssnade via högtalarfunktionen men att sska:n kanske inte hade en öronsnäcka utan hade färdiga frågor. Det är fullt möjligt. Att hon hade öronsnäcka är också möjligt.
Inget kan förvåna mig när det gäller psykiatrins metoder.
Men till vilken nytta skulle det vara att avlyssna någon i hemlighet? Vad skulle psykiatrin få ut av att göra så?

Att hjälpa till att skrämma upp någon är inte okej, trots allt så är det inte mycket logik i det som står övht och det finns ingen anledning till att det skulle hänt på det sättet. Jag förminskar absolut inte upplevelsen eller reaktionen hos TS för det räcker med en liten grej som triggar så är man igång och sätter ihop en egen story i huvet och skrämmer upp sig själv. Men att fortsätta att trycka på att "psykiatrin är opålitlig och vill en illa" är inte något hjälpsamt alls.
 
Men journaler är väl öppna sålänge man inte låser dom själv?

Men till vilken nytta skulle det vara att avlyssna någon i hemlighet? Vad skulle psykiatrin få ut av att göra så?

Att hjälpa till att skrämma upp någon är inte okej, trots allt så är det inte mycket logik i det som står övht och det finns ingen anledning till att det skulle hänt på det sättet. Jag förminskar absolut inte upplevelsen eller reaktionen hos TS för det räcker med en liten grej som triggar så är man igång och sätter ihop en egen story i huvet och skrämmer upp sig själv. Men att fortsätta att trycka på att "psykiatrin är opålitlig och vill en illa" är inte något hjälpsamt alls.
De måste be om lov och få ens samtycke innan de får gå in i andra vårdgivares journaler. De får inte göra det om inte patienten tillfrågats. Oavsett om man spärrat journalen eller ej.
Kunde inte citera så tog en skärmbild från Socialstyrelsens information:

IMG_0546.webp


Avlyssna i hemlighet, ja, det får du fråga psykiatrin. De kanske inte vill att patienten ska veta vem som lyssnar? Jag har ingen aning om de gör det eller ej men mina erfarenheter gör att jag tror de kan göra så.
Allt är möjligt inom psykiatrin men ja, det finns bra personal också. Tyvärr brukar de bra personerna bli utbrända eller sluta pga dåligt arbetsklimat.

Orkar inte argumentera mer. Gå gärna in på opsynliga.se (inte min sida) och läs vad psykiatrin gjort/gör mot folk. Där finns patienter, anhöriga och vårdpersonal själv som skrivit om händelser inom psykiatrin. Både positivt och negativt.

Med det säger jag tack för mig och sätter tråden på ignore för jag orkar inte med tjafs.
 
De måste be om lov och få ens samtycke innan de får gå in i andra vårdgivares journaler. De får inte göra det om inte patienten tillfrågats. Oavsett om man spärrat journalen eller ej.
Kunde inte citera så tog en skärmbild från Socialstyrelsens information:

Visa bifogad fil 166809

Avlyssna i hemlighet, ja, det får du fråga psykiatrin. De kanske inte vill att patienten ska veta vem som lyssnar? Jag har ingen aning om de gör det eller ej men mina erfarenheter gör att jag tror de kan göra så.
Allt är möjligt inom psykiatrin men ja, det finns bra personal också. Tyvärr brukar de bra personerna bli utbrända eller sluta pga dåligt arbetsklimat.

Orkar inte argumentera mer. Gå gärna in på opsynliga.se (inte min sida) och läs vad psykiatrin gjort/gör mot folk. Där finns patienter, anhöriga och vårdpersonal själv som skrivit om händelser inom psykiatrin. Både positivt och negativt.

Med det säger jag tack för mig och sätter tråden på ignore för jag orkar inte med tjafs.
Att sprida att psykiatrin vill en illa eller inte bryr sig om en är galet. Den sidan opsynliga är heller inte något egentligen positivt att gå in och läsa på. Alla dom som faktiskt blir hjälpta av psykiatrin har ingen sida att gå in och skriva positiva grejer på. Ska man gå in på allt dåligt psykiatrin gör måste man också gå in på allt bra dom gör och belysa alla som faktiskt blir hjälpta så att folk inte blir rädda för psykiatrin. Att svartmåla psykiatrin som är galet viktig för folks överlevnad är bara så fel.

Och som sagt, man kan spärra sin journal nu väldigt enkelt om man vill, då finns ingen risk att någon kan läsa den.

Och nej, igen, psykiatrin avlyssnar inte folk, det är inte lagligt och det är inget som dom får ut någonting av att göra. Att spela in samtal däremot kan dom göra, men då är dom också öppna med att dom gör det. Sluta sprid det här om att folk ska vara rädda och misstro psykiatrin hela tiden, det är ingen som får ut något av det. Blir man felaktigt behandlad så får man ta det där och då, ofta är det missförstånd eller så har det blivit fel helt enkelt och går att lösa. Att undvika psykiatrin och gå utan hjälp är inte någon lösning på problemet.
 
De måste be om lov och få ens samtycke innan de får gå in i andra vårdgivares journaler. De får inte göra det om inte patienten tillfrågats. Oavsett om man spärrat journalen eller ej.
Kunde inte citera så tog en skärmbild från Socialstyrelsens information:

Visa bifogad fil 166809

Avlyssna i hemlighet, ja, det får du fråga psykiatrin. De kanske inte vill att patienten ska veta vem som lyssnar? Jag har ingen aning om de gör det eller ej men mina erfarenheter gör att jag tror de kan göra så.
Allt är möjligt inom psykiatrin men ja, det finns bra personal också. Tyvärr brukar de bra personerna bli utbrända eller sluta pga dåligt arbetsklimat.

Orkar inte argumentera mer. Gå gärna in på opsynliga.se (inte min sida) och läs vad psykiatrin gjort/gör mot folk. Där finns patienter, anhöriga och vårdpersonal själv som skrivit om händelser inom psykiatrin. Både positivt och negativt.

Med det säger jag tack för mig och sätter tråden på ignore för jag orkar inte med tjafs.
Fast att bara lämna en tråd (även om jag fattar att du inte ser detta nu) utan att ens våga ta en diskussion när man skriver som du gör är fegt. Det är inte sagt att du har ”fel” i allt, du har också upplevelser men detta är oansvarigt.
 

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Himlen är stjärnklar, det har blivit februari. Snart är det vår. Som så oändligt många gånger förut är det dags att släppa in hästarna... 2
Svar
23
· Visningar
2 828
R
  • Artikel Artikel
Dagbok Har svårt att klura ut vad som är bra för mig och vad som är rimligt, så jag skriver ned mina funderingar för att se om det blir... 2 3
Svar
44
· Visningar
9 613
Senast: Raderad medlem 142658
·
Kropp & Själ Hmm, hur ska jag börja det här inlägget? Det finns så mycket jag vill säga men jag vet inte vart jag vill komma med det. Jag är i yngre...
Svar
5
· Visningar
4 258
Senast: Yrsel
·
Övr. Hund Jag och min man har en adoptivhund, en staffe, som är fem år gammal och som nästan alltid är världens bästa hund. Vi har bara haft honom... 2 3 4
Svar
64
· Visningar
7 666
Senast: mmbot
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp