Jag får inte sova.....

[Calazirya]

Sv: Jag får inte sova.....

Men dethär är ju lite annorlunda eftersom nätterna har fungerat bra, men så blev barnet mörkrädd och så fungerade det inte alls.

Då känns det inte som vi pratar om någon vana, utan en känslig period?!

Allmänt:

Jag vet ju själv hur jag mår efter att ha drömt en mardröm eller är oroad över något, inte 17 vill jag sova ensam då så varför skulle mitt barn behöva göra det ( min tanke )..
Nej jag skulle ( som flera andra skrivit ) flytta in barnets säng jämte min egen om den får plats ..

 

[Bugsie]

Sv: Jag får inte sova.....

Äh, inte då! Man kan lika gärna säga att de får sova i ens säng tills de inte är rädda längre och jag lovar att man kommer få ha sin säng ifred förr eller senare.

Varför bör man ta barnet till sin säng menar du? Om man som förälder inte KAN sova så har barnet ändå sin fulla rätt att vistas där då?

Det handlar väl att komma fram till något som passar både förälder och barn. Man är ingen dålig förälder för att man inte har barnen i sängen. Barnen mår inte dåligt för det. Isf skulle alla mina barn vara totalt nedbrutna.

 

[Bebben]

Sv: Jag får inte sova.....

Knapplån.

Sebbe hade en period för ett tag sen, då han absolut inte kunde sova själv. Han som alltid somnat själv, och sovit i ca 12 timmar utan att ens vakna till. Detta var ungefär när han var 2½ år gammal, och perioden varade i nästan 4 mån. Till slut märkte jag att han helt enkelt ville sova i min säng på ren rutin, och för att det var mysigt. Men eftersom jag sover dåligt med honom i sängen, så fick det vara nog då - när behovet egentligen inte fanns där längre.
Så jag bestämde mig för att vi skulle ta tag i saken efter att han bott hos mormor ett tag, då jag skulle utomlands. Där sover han alltid med henne, så det var liksom inte lönt att försöka göra något innan.

När vi kom hem igen, så tog det 3 nätter innan allt fungerade som innan. Han somnade själv, sov hela natten och hade inga problem alls. Vi pratade om det (Då var han 3 år, och han är duktig på att prata och förstå) och sen var det klart.
Han säger ibland att han vill sova hos mig, och jag förklarar då att han har ju sitt rum och SIN säng och mamma har sin - och att man ska sova i sin egna säng. Sen säger vi godnatt, och han sover inom 5 min varenda gång.

 

[Calazirya]

Sv: Jag får inte sova.....

Nej men vindvissla tror nog (som mig) inte på att man förstärker/erkänner rädslan hos barnet genom att låta barnet sova med en förälder, det var nog det hon menade.

Man behöver väl inte dra på så stora växlar, ingen här har väl påstått att barn som inte får sova med föräldrarna blir helt nedbrutna. Barn är individer och olika!

Du har ju aldrig haft dina barn i sängen, TS har ju det och då är det väl knepigt att börja vägra henne det när hon är i en känslig period?
Då är det bättre att flytta in barnets säng i föräldrarnas sovrum tycker jag!

 

[vindvissla]

Sv: Jag får inte sova.....

Haha du är så skön Cala du förklarar alltid så bra

Bugsie precis så menade jag Och om du läser andra trådar och inlägg av mig så kan du se att jag inte är AP-rabiat eller amningsfascist eller någonting utan tycker att det som passar föräldrar och barn är bäst just för det förhållandet. Men att lura mitt barn och säga att jag sitter utanför dörren och sen göra en sån här ---> skulle jag aldrig göra. Dessutom tror jag att människan också behöver vara nära sin flock och alltid få känna sig välkommen där. Även när de ligger i sin egen säng i sitt eget rum behöver de känna att de är en del av flocken men att de själva valt att sova i ett annat rum.

Resonemanget "mina föräldrar har alltid daskat till mig när jag gjort fel och inte är det något fel på mig idag" biter inte på mig. Människan är otroligt förlåtande men man kan skapa stora hål som inte riktigt fylls igen som de ska.

 

[Warmia]

Sv: Jag får inte sova.....

kl

Jag vill tacka alla för era tankar och ideer!!!

Jag fick faktiskt en första natt på väldigt länge till att sova riktigt bra med mkt plats. Pratade med dottern i gårkväll att mamma inte kunde sova när hon låg så nära och greja med håret och hon rörde inte mitt hår på hela natten eller trängde sig utan valde pappa i stället.
Jag känner att jag gärna skulle vilja ha henne i sin egen säng men sedan går det väldigt bra när det är en sån natt som i natt när hon sover hos oss. Känner att jag nog ska avvakta lite tills jag känner att dottern inte är rädd för mörker och hoppas det bara är en period just nu som går över sen och hon då kan börja sova i sin säng hela natten. Andra alternativet är ju att hon får en egen säng hos oss!

 

[vindvissla]

Sv: Jag får inte sova.....

Låter jättevettigt. Så bra att dottern förstod att du inte kunde sova med henne pillandes i håret (även om det är svårare att komma ihåg mitt i natten när man sover)

 

[Bugsie]

Sv: Jag får inte sova.....

Nej men vindvissla tror nog (som mig) inte på att man förstärker/erkänner rädslan hos barnet genom att låta barnet sova med en förälder, det var nog det hon menade.

Och jag tror en annan sak. Antar att vindvissla talar av egen arfarenhet, eller?

Man behöver väl inte dra på så stora växlar, ingen här har väl påstått att barn som inte får sova med föräldrarna blir helt nedbrutna. Barn är individer och olika!

Det var en överdrift, som jag hoppas du förstod. Men det talades om att man lika gärna kan ta barnet till sin egen säng. Varför? Kan man inte få barnet att känna sig trygg i sin egen säng. Ibland känns det som att föräldrar ska ges dåligt samvete för att barnen inte får sova i deras rum/säng. Därav anledningen till min överdrift.

Du har ju aldrig haft dina barn i sängen, TS har ju det och då är det väl knepigt att börja vägra henne det när hon är i en känslig period?
Då är det bättre att flytta in barnets säng i föräldrarnas sovrum tycker jag!

Jag känner inte TS eller hennes barn och kan uttala mig vad som är bäst för dem. Jag kan bara säga vad jag hade gjort. Det kommer en dag då man kanske tröttnar på att ha barnet i sovrummet, då måste man ta itu med det "problemet" också. JAG tror inte att det är så säkert att barnet självmant flyttar ut i lämplig ålder.

 

[Bugsie]

Sv: Jag får inte sova.....

Bugsie precis så menade jag Och om du läser andra trådar och inlägg av mig så kan du se att jag inte är AP-rabiat eller amningsfascist eller någonting utan tycker att det som passar föräldrar och barn är bäst just för det förhållandet. Men att lura mitt barn och säga att jag sitter utanför dörren och sen göra en sån här ---> skulle jag aldrig göra. Dessutom tror jag att människan också behöver vara nära sin flock och alltid få känna sig välkommen där. Även när de ligger i sin egen säng i sitt eget rum behöver de känna att de är en del av flocken men att de själva valt att sova i ett annat rum.

Resonemanget "mina föräldrar har alltid daskat till mig när jag gjort fel och inte är det något fel på mig idag" biter inte på mig. Människan är otroligt förlåtande men man kan skapa stora hål som inte riktigt fylls igen som de ska.

Jag bryr mig inte om du är det ena aller andra, det är irrelevant tycker jag.

Du kommer nog så småningom att ställas i situationer där du kanske får agera på ett annat sätt an vad som står i Jesper Juuls eller nån annan för tillfället poppis författares bok. Om det så innebär att "lura" på ett eller annat sätt. (Jag måste tillägga, för att inte uppröra en och annan mer än nödvändigt, att jag gick från dörren efter mitt barn somnat, vilket gick på några minuter så jag var inte så elak som det lät).

Egentligen är vi lite inne på samma linje, man gör vad som passar familjen bäst och jag talade om vad som passade oss bäst och vilka erfarenheter jag bär med mig som flerbarnsmor.

Ni skriver att alla individer är olika. Men det är också viktigt att tala om hur fel någon annans påståenden är, trots att man talar från egna erfarenheter. Vad är rätt eller fel egentligen? Vem bestämmer det? Det är bättre att tala av personliga erfarenheter än nåt man bara tror eller har läst i en bok.

 

[Calazirya]

Sv: Jag får inte sova.....

Varför tror du att vi andra bara rapar upp vad som står i en bok?

Detta är ju ett diskussionsforum där man diskuterar.
Jag har aldrig skrivit att ditt sätt är fel bara att jag inte tänker på samma sätt, att jag tänker att ditt sätt kanske är galet för TS barn eftersom TS barn är vana att sova med sin mamma/pappa och det är inte dina barn!

Vad är rätt eller fel egentligen? Vem bestämmer det? Det är bättre att tala av personliga erfarenheter än nåt man bara tror eller har läst i en bok.

Tja du har ju bestämt ( i och med det citerade ) att ditt sätt är bättre för att du tror att det bara är du som talar av egen erfarenhet?

 

[maiagull]

Sv: Jag får inte sova.....

kl


Vad roligt att höra att det inte bara är vi som trilskas med sovandet. Vår lilla är 3 år 4 mån och har jämt sovit i sin egen säng till under sensommaren. Nu kommer hon mellan varven intrillandes i vår säng vid tvåsnåret. Och sparkar och snurrar eller ska ligga jättenära. Jag tycker att det är jättejobbigt att sova med henne i sängen. jag har aldrig tyckt om att ha nån nära när jag sover. Inte ens som nykär... . Sen är det mycket trixande innan hon somnar, det ska liggas och läsas och tändas för hon är mörkrädd osv. Nåväl... Det gläder mig verkligen att se att det tydligen är så det är just nu och att det förhoppningsvis släpper så småningom.

 

[eyz]

Sv: Jag får inte sova.....

Fläta håret innan du går och lägger dig så finns det inget att pilla med.

 

[Bugsie]

Sv: Jag får inte sova.....

Varför tror du att vi andra bara rapar upp vad som står i en bok?

Vad är påståendena grundade i menar du då?

Detta är ju ett diskussionsforum där man diskuterar.
Jag har aldrig skrivit att ditt sätt är fel bara att jag inte tänker på samma sätt, att jag tänker att ditt sätt kanske är galet för TS barn eftersom TS barn är vana att sova med sin mamma/pappa och det är inte dina barn!

Så sant. Men jag har en erfarenhet jag delar med mig av, TS är den enda som kan bedöma huruvida det passar hennes familj inte någon av oss andra.

Tja du har ju bestämt ( i och med det citerade ) att ditt sätt är bättre för att du tror att det bara är du som talar av egen erfarenhet?

Jaså har jag? Har däremot något att grunda påståendet på.

Vill inte låta elak, men jag vet att det sitter flera förstagångsmammor här på Buke med ett brinnande intresse för barn och uppfostran. Jättebra att man är intresserad, men många trådar genomsyras av en tråkig attityd när man inte tänker på samma sätt. Istället för att sakligt lägga fram argument som talar för ens egna påståenden är man snabb att tala om att andras sätt är fel.

 

[Calazirya]

Sv: Jag får inte sova.....

Vet du hur tröttsamt det är att diskutera med någon som har förutfattade meningar :/

Du bara maler på om tråkig attityd, vart är den tråkiga attityden i denna tråd ( förutom nu, för nu blev diskussionen just konstig/tråkig )?

Du delar med dig av en erfarenhet, lika så jag och så diskuterar vi varför/varför inte och jag tycker inte alls att tråden genomsyras av tråkig attityd ?

Det är däremot tråkigt när man får slängt i ansiktet att man rapar ur en bok, att mina inlägg inte är av samma vikt som dina eftersom jag är 1:a gångsmamma m.m

 

[Bugsie]

Sv: Jag får inte sova.....

Vet du hur tröttsamt det är att diskutera med någon som har förutfattade meningar :/

Ja, oerhört.

Du bara maler på om tråkig attityd, vart är den tråkiga attityden i denna tråd ( förutom nu, för nu blev diskussionen just konstig/tråkig )?

Den finns överallt, inte bara i denna tråden (som är relativt förskonad). Oftast av samma personer

Du delar med dig av en erfarenhet, lika så jag och så diskuterar vi varför/varför inte och jag tycker inte alls att tråden genomsyras av tråkig attityd ?

Det är däremot tråkigt när man får slängt i ansiktet att man rapar ur en bok, att mina inlägg inte är av samma vikt som dina eftersom jag är 1:a gångsmamma m.m

Det är upp till dig om och vad du vill ta åt dig. Jag har inte påstått att du är på sättet jag beskrivit. Du bara tar det för givet att jag tycker så, fast det inte stämmer.

Såna här saker genomsyras lite halvdolt av förutfattade meningar:

Jag tycker inte ni ska tvärvägra henne att sova med er!

Utropstecknet bekräftar vad du tycker. Du talar direkt om att du inte gillade mitt alternativ. Och det behöver du inte göra.

Äh, inte då! Man kan lika gärna säga att de får sova i ens säng tills de inte är rädda längre och jag lovar att man kommer få ha sin säng ifred förr eller senare.

Och här har jag minsann helt fel. Har vindvissla egna erfarenheter i detta påståendet och därför dissar ett annat alternativ?

Och om barnet kollat och du inte fanns där? Hur reparerar man den förtroendekrisen och hur ska barnet våga lita på dig igen?

Är detta skrivet i välmening? Man kanske inte bör försöka framkalla skuldkänslor hos andra, speciellt om man inte känner till hur hela situationen var.

Men att lura mitt barn och säga att jag sitter utanför dörren och sen göra en sån här ---> skulle jag aldrig göra.

Och med det vill man säga? Vad ger det TS menar jag?

 

[Bugsie]

Sv: Jag får inte sova.....

TS; Jag hoppas att ni får löst detta på ett bra sätt. Du har fått flera bra förslag på hur ni kan gå tillväga. Bara du vet vad som kan passa dig och ditt barn.

Jag lämnar helt över fortsättningen på denna tråd till de bättre vetande, ville bara dela med mig av min erfarenhet och visste redan innan jag postade första inlägget att diskussionen på ett eller annat sätt skulle urarta. På Buke verkar vissa inte ha vett att respektera andras åsikter och erfarenheter.

 

[Calazirya]

Sv: Jag får inte sova.....

Man bör inte kasta sten i glashus..

Jag tänker också lämna diskussion dithän nu, det hjälper inte TS att vi pajjar tråden..

TS jag hoppas också att ni finner en bra lösning för er, hur den lösningen än må se ut

 

[havreflinga]

Sv: Jag får inte sova.....

Jag fick faktiskt en första natt på väldigt länge till att sova riktigt bra med mkt plats. Pratade med dottern i gårkväll att mamma inte kunde sova när hon låg så nära och greja med håret och hon rörde inte mitt hår på hela natten eller trängde sig utan valde pappa i stället

Härligt! Det hjälper ofta väldigt bra att prata om hur man skulle vilja ha det. Det tar några dagar, sen ser man att barnet verkligen försöker nå målet. Så du skulle ju kunna börja prata om att du vill att hon åtminstone somnar i sin egen säng snart. Då kanske hon om några dagar säger att hon är mogen för det.

Sen det här med pillandet... Om hon återvänder till ditt hår, kanske du kan be henne hitta någon docka eller annan leksak som hon kan tillfredställa sitt "pill-behov" på.

Ytterligare ett alternativ är att byta platser i sängen. Dottern kanske skulle ligga ytterst, sen pappa och sedan du? Om ni planterar idéen några dagar innan ni genomför den, går det kanske bra.

I vår familj byter vi sovplatser och sovrutiner ganska ofta. Våra barn är alltid med på noterna, om vi bara informerar i tid och förklarar syftet.

 

[vindvissla]

Sv: Jag får inte sova.....

Whoa, inte for att vara san men diskussioner i din ton har vi inte speciellt ofta har inne. Ar du en av dessa som blivit utkastad och sen bytt nick, eftersom du vet sa mycket om oss och bara har varit har i ett par dagar?

Jag kanner inte heller for att diskutera med dig nar du sa tydligt visar att du inte har nagot intresse av vad vi tycker anda. Ts har dessutom redan "lost" fragan sa vi kan nog inte tillfora mycket mer.