L
lasseman
Mitt sto är fem år och diagnostiserad med kot- och knäledsinflammation båda fram. Jag köpte henne i slutet av förra sommaren då hon egentligen bara var insutten och rätt tjock. Hon är en mycket snäll men lat dam och vi har haft handbromsen i ridningen nästan hela tiden. Hennes yngre halvbror har samma tendens och hennes ett år äldre helbror vet jag är en mycket bekväm herre men inte om hur det yttrar sig.
Jag satte igång henne varsamt, första månaderna mycket lugn ridning och promenader, sedan ridit 4-5 dagar i veckan, max en dag/v. på banan och då max 30 min. Skogsturerna har varit på runt en timme, några gånger har medryttaren tagit längre turer på ett par timmar i lungt tempo. Hon fick en tre veckors vila i december, skickades på inkörning i januari vilket innebara fyra veckor helt utan ridning samt mest mentalt arbete iom inkörningen. Ett par veckor efter hon kommit hem sparkade hon bakut i vagnen och skar upp ett sår strax ovanför vä kota bak, så då fick hon vila ytterligare tre veckor. Sedan vi satte igång henne efter skadan kändes det som att hon verkligen släppte framåt och gick stadigt uppåt i både form och framåtbjudning. Tills för ett par månader sedan då det gick tillbaka igen, då ställde jag av henne en vecka men det var bara värre när jag sedan satte igång. Tendensen har funnits hela tiden men sakta blivit bättre tills då för ett par månader sedan. Vad som händer är att hon blir sur när man kräver att hon ska ta stöd i handen, speciellt på ridbanan. Hon slår till slut mot skänkel och spö och kryper ihop och blir istadig. Jag har tolkat det som unghästtrots och lite allmän lättja men någonstans har det ju övergått till att vara tecken på smärta.
Så jag tänkte att det kunde vara ryggen, hon har alltid ogillat sadling. Jag tänkte ta ut en sadelutprovare för säkerhets skull trots att både massör och equiterapeut tittat på sadlarna och tyckt det ser helt ok ut. Men sadelutprovaren tyckte vid telefonkontakten först jag skulle kolla upp på klinik. Inför klinikbesöket red jag på rätt bra för att provocera fram eventuell reaktion. Väl där var hon tvågradigt halt högt och lågt båda fram och blev sprutat med kortison.
Återbesöket i förrgår visade att hon var bättre men mycket lite och hon blev återigen sprutad. Hon är en ängel som konvalelescent och har verkligen inte sprungit något. Equiterapeuten var ute dagen innan återbesöket och tittade igenom muskulaturen och tyckte hon var hur fin som helst, lite snedslipade tänder var allt han hittade, troligtvis beroende på att hon inte tagit stöd jämt i handen pga att hon inte jobbat på ordentligt med bakkärran. Han tittade på henne precis när jag köpt henne och sa nu att det var som en annan häst nu, att hon musklad sig jättefint och att allt var precis som det skulle...
Själv fattar jag ingenting??? Var kommer dessa hältor ifrån, varför svarar hon så dåligt på kortisonet? Hon kan omöjligt ha gått med det så länge eftersom hon gått bra OCH musklat sig jämt och fint, eller?? Har hört en del tveksamheter om den här kliniken men ser ju samtidigt själv att hon är framtung och framhalt på lina och att hon har RIKTIGT ont efter böjprov. Men hör ju om kliniker som böjer fram hältor som inte finns men jag har svårt att ta sånt på allvar, förekommer det verkligen?
Jag ska tillägga att jag lät böja henne när jag köpte henne - men på en annan klinik - röntgade mycket noggrant, kotleder runt om och även hovben. Knä och rygg tyckte inte vet. var lönt. Hon är knabstrupper med halvblodspappa och ser ut som den äldre sortens halvblod i kroppen, ganska kort och kompakt och med rejäl bakdel. Hon har visserligen ganska veka kotor men inte extremt.
Har någon några teorier???
Jag satte igång henne varsamt, första månaderna mycket lugn ridning och promenader, sedan ridit 4-5 dagar i veckan, max en dag/v. på banan och då max 30 min. Skogsturerna har varit på runt en timme, några gånger har medryttaren tagit längre turer på ett par timmar i lungt tempo. Hon fick en tre veckors vila i december, skickades på inkörning i januari vilket innebara fyra veckor helt utan ridning samt mest mentalt arbete iom inkörningen. Ett par veckor efter hon kommit hem sparkade hon bakut i vagnen och skar upp ett sår strax ovanför vä kota bak, så då fick hon vila ytterligare tre veckor. Sedan vi satte igång henne efter skadan kändes det som att hon verkligen släppte framåt och gick stadigt uppåt i både form och framåtbjudning. Tills för ett par månader sedan då det gick tillbaka igen, då ställde jag av henne en vecka men det var bara värre när jag sedan satte igång. Tendensen har funnits hela tiden men sakta blivit bättre tills då för ett par månader sedan. Vad som händer är att hon blir sur när man kräver att hon ska ta stöd i handen, speciellt på ridbanan. Hon slår till slut mot skänkel och spö och kryper ihop och blir istadig. Jag har tolkat det som unghästtrots och lite allmän lättja men någonstans har det ju övergått till att vara tecken på smärta.
Så jag tänkte att det kunde vara ryggen, hon har alltid ogillat sadling. Jag tänkte ta ut en sadelutprovare för säkerhets skull trots att både massör och equiterapeut tittat på sadlarna och tyckt det ser helt ok ut. Men sadelutprovaren tyckte vid telefonkontakten först jag skulle kolla upp på klinik. Inför klinikbesöket red jag på rätt bra för att provocera fram eventuell reaktion. Väl där var hon tvågradigt halt högt och lågt båda fram och blev sprutat med kortison.
Återbesöket i förrgår visade att hon var bättre men mycket lite och hon blev återigen sprutad. Hon är en ängel som konvalelescent och har verkligen inte sprungit något. Equiterapeuten var ute dagen innan återbesöket och tittade igenom muskulaturen och tyckte hon var hur fin som helst, lite snedslipade tänder var allt han hittade, troligtvis beroende på att hon inte tagit stöd jämt i handen pga att hon inte jobbat på ordentligt med bakkärran. Han tittade på henne precis när jag köpt henne och sa nu att det var som en annan häst nu, att hon musklad sig jättefint och att allt var precis som det skulle...
Själv fattar jag ingenting???
Var kommer dessa hältor ifrån, varför svarar hon så dåligt på kortisonet? Hon kan omöjligt ha gått med det så länge eftersom hon gått bra OCH musklat sig jämt och fint, eller?? Har hört en del tveksamheter om den här kliniken men ser ju samtidigt själv att hon är framtung och framhalt på lina och att hon har RIKTIGT ont efter böjprov. Men hör ju om kliniker som böjer fram hältor som inte finns men jag har svårt att ta sånt på allvar, förekommer det verkligen?Jag ska tillägga att jag lät böja henne när jag köpte henne - men på en annan klinik - röntgade mycket noggrant, kotleder runt om och även hovben. Knä och rygg tyckte inte vet. var lönt. Hon är knabstrupper med halvblodspappa och ser ut som den äldre sortens halvblod i kroppen, ganska kort och kompakt och med rejäl bakdel. Hon har visserligen ganska veka kotor men inte extremt.
Har någon några teorier???
