Jag har gått och blivit kär...

anonymryttare

Trådstartare
Hej! Jag är en tjej på 16 år, kort sagt så träffade jag en kille på nyår. Min bästa kompis går i samma klass som honom. Vi klickade nästan direkt. Vi har träffats flera gånger sen dess. Jag ska till honom i helgen och träffa hans familj, det börjar bli seriöst mellan oss nu. Jag har aldrig haft en pojkvän, han har dock haft 2 flickvänner innan.
Han vet egentligen inte så mycket om mig. Jag har nämligen varit väldigt deprimerad mellan 12-16 års åldern. Jag mår mycket bättre nu dock.
Jag led av ett självskadebeteende, så jag har lite ärr på höfterna och min ena vrist, alla är vita men man ser dom på nära håll. Han har sätt mig utan trosor så det är möjligt att han har sätt ärren men inte vågat säga något. Jag tycker det är jätte svårt att visa mig naken, jag vågar verkligen inte det ifall han skulle märka något.
Jag vet inte hur jag ska göra. Ska jag berätta om mina psykiska problem? Även om jag mår såååå mycket bättre nu så är depressionen inte helt borta. Jag är rädd att jag ska skrämma iväg honom. Men samtidigt vill jag berätta innan vi inleder ett förhållande. Min kompis har sagt att han har svårt att förstå hur folk kan vara deprimerade så jag är rädd att han inte förstår. Vad tycker ni? Jag behöver verkligen hjälp. Jag vill inte skrämma bort min första pojkvän. Tack på förhand!
 
Sv: Jag har gått och blivit kär...

Ta det lugnt. Ni har ju inte ens träffats i en månad än. Du lär känna själv när det är tillfälle - om det behövs.
 
Sv: Jag har gått och blivit kär...

Jag hade väntat med att berätta tills ni känner varandra bättre. Frågar han om ärren så svara ärligt men berätta inte mer än vad du känner att känns okej. Huvudsaken är ju att du mår bra nu! :)
 
Sv: Jag har gått och blivit kär...

Jag var snabb med att lägga fram korten, jag ville ha något seriöst med min pojkvän. Till saken hör att han faktiskt reagerade och tänkte "Hon har självskadebeteende och ska jag vara tillsammans med en tjej som inte är stabil?". Men han sa att det tog inte lång tid innan han förstod att det var mig han ville vara med oavsett vad jag gjort tidigare.

Med andra ord var han en sådan som undvek problem. Men det spelade ingen roll med mig för han fann tydligen att jag var den han ville vara med. Numera dyker vi tillsammans om någon av oss känner sig ledsen och det är underbart :love:



Känner du dig osäker - berätta inte, vänta med det tills du är säker. Är du helt säker på att du vill berätta så gör det. Vad spelar det för roll om han skräms iväg? Skräms han iväg är han inte den killen för dig :)
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Vart vänder man sig när man inte kan få hjälp av vården? Jag fungerar inte på arbetet, min hjärna lägger av och den står liksom och...
2
Svar
38
· Visningar
1 976
L
Relationer Jag har en fråga som jag väldigt gärna skulle vilja veta hur andra tänker! Men jag ska försöka att förklara utan att av slöja förmycket...
2 3
Svar
48
· Visningar
4 058
Senast: LiviaFilippa
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 063
Senast: mars
·
Kropp & Själ TW = Trigger warning för psykisk ohälsa. Jag tog äntligen kontakt med kuratorn på vårdcentralen för ett tag sen. Som liten hade jag...
Svar
2
· Visningar
1 089
Senast: Tofs
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp