Jag kvävs

[ameo]

Sv: Jag kvävs

Du måste kunna lita på att han har barnen på sina dagar. Oavsett om dessa dagar är få eller många. Annars kommer du att bli galen i längden. Låt det aldrig börja slira, är mitt råd.

Frågan är ju, som sagt, om du vill att han ska ha dem på halvtid eller inte.
Vill du ha dem hos dig merparten av tiden, låt honom bita sig själv i svansen genom att strula med dagarna redan från början.
Vill du fortsätta jobba på halvtidsvarianten, påminn honom om att han själv vill ha dem på halvtid och då måste han ju också visa att han klarar av det utan att lassa hem dem till dig hela tiden.

Sen kan man kanske acceptera att han behöver få hjälpen att flytta sina prylar, men säg i så fall att det är denna gången och inte mer!

 

[Lejonelle]

Sv: Jag kvävs

Vill du ha dem hos dig merparten av tiden, låt honom bita sig själv i svansen genom att strula med dagarna redan från början.

Tyvärr leder detta till att TS aldrig kan veta när hon har barnen. Måste alltid hålla öppet för att han kommer och vill ha barnen på hennes dagar för att han missat sina egna dagar, eller han lämnar återbud med kort varsel för att det dykt upp något annat de dagar han skulle ha haft.

 

[Lillagoajag]

Sv: Jag kvävs

Hur vill du att livet ska vara? Vill du kunna göra planer på dina barnfria dagar? Planera in sånt som tandläkarbesök eller kanske rentav gå på en fest eller date eller ta tillfället i akt när du är barnledig och bjuda hem kompisar eller slappa? Eller vill du behöva ändra dina planer och avboka sånt du har planerat, för att han plötsligt ändrat sig, och likaså ändra på sådant du har planerat ihop med barnen för att han får för sig att NU passar det att vara pappa?

Du måste kunna lita på att han har barnen på sina dagar. Oavsett om dessa dagar är få eller många. Annars kommer du att bli galen i längden. Låt det aldrig börja slira, är mitt råd.

Har följt tråden i tysthet och hejjat på dig TS!

Som skilsmässobarn vill jag bara flika in att det även finns en poäng för barnens skull att vara tydlig med när vem är var och sedan hålla på det. Det är jättestressande att som barn inte veta var man ska vara, var man kan vara, var man "får" vara (Sedan behöver det inte betyda 50/50 på båda ställena, bara man vet). Dessutom är något av det värsta jag har varit med om att bli lämnad till en förälder som inte hade räknat med att ha barnen den här dagen. Det liksom märks, även om föräldern älskar sina barn.

 

[TinyWiny]

Sv: Jag kvävs

Hej igen alla!
Jo, jag har haft toppenstöd med att flytta in. Allt är uppe och fungerar (utom internetet där några nötter till leverantörer inte står så högt i kurs just nu), men det är självklart mycket lådor som står ouppackade i källare och i garage.

Första dagen på dagis för min numera 1-åring. Självklart så gick jobbet före umgänget, så han hämtade barnen kvart över tre i stället för halv tio. Samma imorgon. Jag sa att han faktiskt får skärpa sig och ta ansvar för dem i alla fall på fredag när det är dags igen, men den som lever får se.

Nästa helg, inte nu till helgen, så skulle han ha dem hela helgen. Men hoppsan, då hade han visst bokat flyttbuss för att kunna flytta, så han vill inte ha barnen alls. Ingen annan helg skulle passa heller, så återigen har han bestämt att jag ska se till att hans liv fungerar. Han har ju stämt av med ett gäng vänner som ska hjälpa till. *suck* Får se hur han gör på "hans" dagar nästa vecka.

Hur det känns? Det är betydligt m ycket lugnare än de senaste månaderna, men det känns overkligt. Som om jag är på semester i mitt eget hus. Men huset är fint och trädgården också. Inget oväsen, trots att jag bor i samhället och inte ens på helgen var det något ståhej. Känns bra. I övrigt är jag varken särskilt glad, eller särskilt ledsen. Det känns mest som "jaha". Lite tyst och ensamt när han har barnen, men jag ska väl reda mig ;-)

Skönt att allt är på sin plats och att du har stödet omkring dig

Menar du att han struntar i att hämta barnet/barnen när han ska på dagis? Vad säger personalen då? Vad säger ettåringen som fick vara så länge? Det kan ju sabba hela inskolningen om ni har otur.

Jag tycker att du ska försöka säga ifrån. Barnen måste veta och du måste veta att han gör som det är bestämt och inte håller på och ändrar hela tiden. Antingen är han endel av barnens liv eller så är han det inte. Han kan inte kräva att du ska ställa upp på honom längre.

Det är klart att det tar ett tag att landa. Gå ut och köp dig din rosa tvättkorg som ett tecken på ditt nya liv så kommer nog snart glädjekänslorna igång. Självklart känns det konstigt och ovant att rå sig själv men det kommer att lösa sig.

Det är klart att det är ovant att barnen inte är hos dig hela tiden men du kommer att vänja dig precis som du vant dig vid att ditt stora barn går på dagis. Du kommer hitta saker som är enklare eller roligare eller helt enkelt möjliga att göra när barnen inte är hemma och du kommer hitta sätt att samla kraft och energi på när de är inte är hemma så att du orkar vara den mamman som du vill vara och är.

 

[Gimlan]

Sv: Jag kvävs

Som skilsmässobarn vill jag bara flika in att det även finns en poäng för barnens skull att vara tydlig med när vem är var och sedan hålla på det. Det är jättestressande att som barn inte veta var man ska vara, var man kan vara, var man "får" vara (Sedan behöver det inte betyda 50/50 på båda ställena, bara man vet). Dessutom är något av det värsta jag har varit med om att bli lämnad till en förälder som inte hade räknat med att ha barnen den här dagen. Det liksom märks, även om föräldern älskar sina barn.

Jag är också skilsmässobarn och skriver under till hundra procent. Jag vägrade till slut att försöka bo på två ställen och då blev det mamma som fick ut för det trots att det var pappa som strulade. Tilläggas bör att han absolut inte strulade särskilt ofta, men jag pallade bara inte.

 

[Gry]

Sv: Jag kvävs

Köp nu en almanacka/kalender och skriv upp ALLA de gånger han ändrar tider och ställer in. Gör det. Mkt viktigt. Det går inte att komma i efterhand och säga att han strular ofta/ibland/med jämna tillfällen i vare sig rätten eller hos andra instanser. Det är en ENORM fördel att referera till datum och visa svart på vitt På Riktigt hur ofta det är.

Snälla gör det. Börja NU.

*vet genom vänner*

Lycka till!!!!

PS. Det kan också vara mkt bra att ha i samtal med pappan! Han lär inte "känna" att han strular ofta men att kunna med säkerhet säga att "du har ställt in 15 ggr sen i oktober och nu är det januari" lär ta hårdare än "du håller alltid på att strula" eller liknande.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Har lite ont om tid och fortfarande ingen vettig internetuppkoppling.

SJÄLVKLART fick inte 1-åringen vara på dagis 5 timmar längre än bestämt. Jag tog med henne hem efter inskolningstimmen. Så han använder mig som obetald barnomsorg. Jag talade om vad jag tyckte och han sa bara att han hämtar dem efter 15 hos mig nu mån-tis. Inte sjutton lämnar jag en sån knattis där innan inskolningen är färdig.

Jag vet att det är nu som jag ska sätta ner foten som det så fint heter, men är han inte där så är han inte. Det dokumenteras däremot och om han någon gång så mycket som andas att det är orättvist att barnen är lite mer hos mig (läs nätter) så kommer han att få höra ett och annat.

 

[hoppsann]

Sv: Jag kvävs

Har också följt tråden och hejar härmed på!
Skulle precis skriva samma råd som Gry! Skriv upp och för logg i stora drag.
Föreslå sedan efter hand enskild vårdnad men att han har umgängesrätt t.ex. varannan helg och x antal dagar på semester etc.

Han kommer kanske tycka att det blir bäst för hans eget aktiva liv och mycket snällare för hans plånbok. För det är en "förlustaffär" att vara boendeförälder, det kan nog många här skriva under på.
Men man får ju ha det dyrbaraste man har omkring sig och det är värt allt!

Jag har enskild vårdnad och barnet träffar pappa ungefär varannan helg.
Har de mer umgänge brakar de ihop (bokstavligen tyvärr...) efter ca tre dagar, men en helg med skojiga aktiviteter går finfint, så det är kanon.
Numera hoppas det över en del umgängeshelger, men sonen är så stor nu så han får faktiskt bestämma själv.
Har dock varit stenhård på att inte byta helger eftersom det spårade ut ganska omedelbart. Min planläggning gick oftast i stöpet för att det ändrades i stort sett varje gång. Fadern hade troligen ingen planläggning utan tackade ja till det som var kul löpande, och bytte bara helg. Han blev vansinnig om man sa nej p.g.a egna planer.

Har man barnet så har man. Enda gången det byts är för konfirmationer, bröllop och sådana saker man vill att BARNET skall vara med på. Inte för att man vill hitta på något själv.
Jag har dock aldrig nekat fadern extra umgänge. Har bara sagt nej om vi redan har lagt planer. Och det har fungerat kalasbra.
Fortsätt ta ett steg i taget. Det här kommer att bli bra!
mvh

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Har följt tråden i tysthet och hejjat på dig TS!

Som skilsmässobarn vill jag bara flika in att det även finns en poäng för barnens skull att vara tydlig med när vem är var och sedan hålla på det. Det är jättestressande att som barn inte veta var man ska vara, var man kan vara, var man "får" vara (Sedan behöver det inte betyda 50/50 på båda ställena, bara man vet). Dessutom är något av det värsta jag har varit med om att bli lämnad till en förälder som inte hade räknat med att ha barnen den här dagen. Det liksom märks, även om föräldern älskar sina barn.

Jag kan bara hålla på det som gäller mig. Jag kommer att säga vad jag tycker till pappan, men det är ju så här han alltid har varit - även när vi bodde ihop. Helt plötsligt dök han aldrig upp efter jobbet och kom hem vid midnatt och bara hade "glömt" säga att han tänkte träna dubbelpass osv. Det här är inget nytt och så länge jag inte har några superkrafter så kommer han nog att fortsätta strula.

Nästa besök på familjerätten är 30 oktober, så vi får se vad som händer då.

Jag förstår att det är jobbigt för barn att inte veta var de ska vara, men om någon kunde förklara det för pappan så hade det varit plus i kanten

Det kunde också vara bra om någon kunde förklara att han inte kan stå med en illvrålandes, sparkandes och sprattlandes bebis som vill till mamma i flera minuter, utan att om han ska ta henne så får han göra det och gå. Plåga henne till att ge upp lär inte hjälpa...

 

[cirkus]

Sv: Jag kvävs

Men planen var att han skulle hämta efter inskolningstimmen ? Och han sket i det ?

Och sen upplyste HAN dig om hur han planerade att göra ?



Det låter som att det redan är på väg in i att han tänker göra precis som han vill och så fort han inte *kan* så är det du som ska stå där och agera fallskärm. Inte okej. Varken mot dig eller mot barnen.

 

[Lejonelle]

Sv: Jag kvävs

SJÄLVKLART fick inte 1-åringen vara på dagis 5 timmar längre än bestämt. Jag tog med henne hem efter inskolningstimmen. Så han använder mig som obetald barnomsorg. Jag talade om vad jag tyckte och han sa bara att han hämtar dem efter 15 hos mig nu mån-tis. Inte sjutton lämnar jag en sån knattis där innan inskolningen är färdig.

Nej, jag tänkte väl att det var så det var. Att du i din omsorg om barnet blev så illa tvungen att täcka upp och att han kallt räknade med det. En fråga då. Visste du det innan lämningen eller fick du en påringning från personalen att pappa inte kommit? Det kan vara ett taktiskt smart drag från din sida att låta personalen stå där med barnet och ingen pappa kommer för att hämta. Då blir det synligare och mer officiellt att det här med pappa och tider inte fungerar.

 

[athena]

Sv: Jag kvävs

delvis kl

Det är VÄLDIGT svårt att tackla de här situationerna (det kommer garanterat att uppstå fler). Självklart vill man lämna den andra föräldern med ansvar att reda upp situationer som den satt sig i, men tyvärr drabbar det barnet/barnen i de allra flesta fallen. Det är verkligen inte så enkelt att sätta ner foten.

Nu vill jag inte måla upp några skräckscenarior för TS, utan snarare "ta ner er andra på jorden", ni som tycker att det är "bara att". För det är inte så enkelt.

Jag har levt frånskild i snart 8 år och jag har samma diskussioner more or less en gång per månad iaf. Fortfarande. Och grejen är att man mår mest dåligt av att ens ta diskussionerna, eftersom det i 99% av fallen drabbar barnet absolut hårdast.

 

[cirkus]

Sv: Jag kvävs

Vad jag hoppas att TS situation landar i är att barnen får bo mer än halvtid med sin mamma.

 

[Petruska]

Sv: Jag kvävs

Jag vet också att det är så där svårt.

I TS fall skulle jag, numera, ett antal dyrköpta erfarenheter senare, helt enkelt räkna med att pappan inte finns till hands alls och planera för det.

Medan jag var i en situation lite åt det hållet, var jag så hysterisk över att pappan svek barnet att jag inte kunde agera så, utan snarare var ständig back up, väl vetande att det underlättade pappans felbeteenden.

Alternativet att helt enkelt lämna åt pappan att lösa situationen, är inte realistiskt. Det skulle möjligen funka om det gällde marsvin, förutsatt att de inte lämnades ute att frysa ihjäl på vintern, men funkar inte när det gäller barn.

De som säger "det är bara att" vet dessvärre inte riktigt vad de talar om. Jag har aldrig träffat på någon som varit i situationen och tyckt att det varit "bara att".

 

[athena]

Sv: Jag kvävs

Det tror jag att den gör. Men det hjälper liksom inte i fallet att ta ansvar för sina barntider.

 

[cirkus]

Sv: Jag kvävs

Exakt så. Nu i den här stunden så är det nog klokast att dokumentera (som ts redan gör) så att hon har torrt på fötterna om hon vill ha större del av boendet.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Men planen var att han skulle hämta efter inskolningstimmen ? Och han sket i det ?

Och sen upplyste HAN dig om hur han planerade att göra ?



Det låter som att det redan är på väg in i att han tänker göra precis som han vill och så fort han inte *kan* så är det du som ska stå där och agera fallskärm. Inte okej. Varken mot dig eller mot barnen.

Inte riktigt så illa. Han sms:ade kl 22 i söndags kväll och berättade att han inte tänkte sluta jobbet förrän 15 mån och tis. Så nästan 12 timmars varsel hade jag ändå

 

[cirkus]

Sv: Jag kvävs

Jag lider verkligen med dig. Fast åh så skönt att du slipper bo med honom.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Nej, jag tänkte väl att det var så det var. Att du i din omsorg om barnet blev så illa tvungen att täcka upp och att han kallt räknade med det. En fråga då. Visste du det innan lämningen eller fick du en påringning från personalen att pappa inte kommit? Det kan vara ett taktiskt smart drag från din sida att låta personalen stå där med barnet och ingen pappa kommer för att hämta. Då blir det synligare och mer officiellt att det här med pappa och tider inte fungerar.

Som det står ovan så fick jag veta det sent kvällen innan. Jag är ju på plats på dagis under inskolningen fortfarande, så det är liksom inga logistiska problem att ta ungarna med mig, men det är bara 2 veckor sen han satt på familjerätten och beklagade sig över att han fick så lite tid med barnen och att de kommer att knyta an ännu mer till mig om de bor hos mig. Jag tyckte då att han kanske kunde se till att vara med på inskolningen så blir det ju automatiskt mer tid, men det krockar ju som sagt med jobbet.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Nej, det är inte lätt eftersom det faktiskt är skit samma vad jag säger. Det hjälper inte. Punkt.

Jag har räknat med att ev bli stående med dem på mer eller mindre heltid, så jag har inga högtflygande planer för mig själv de närmaste åren, men jag hoppas att han kan ta tag i sig själv och sin relation till barnen. Just nu är de i vårt gamla hus och det finns typ bara en soffa, ett matbord och en säng kvar. Just det - ett par garderober också. Hoppas att de har roligt.