Sv: Jag orkar inte mer...
Ingen fara, jag vet hur det är.
Du vet hur det ar att behova ga till jobbet nar man har en oavklarad diskussion pa buke? Nej, jag tror ingen kan forsta mitt lidande. Om jag bara kunde fa betalt for att skriva har...
Jo men där har vi olika åsikter helt enkelt. Jag tror att allmänheten har en misstro mot polisen i frågan eftersom ämnet är så känsligt och att andelen falska våldtäktsanmälningar är större än vad allmänheten tror. Polisen är ju också människor som antagligen känner oerhört för en kvinna som anmäler en våldtäkt, jag tror att den extra fakta och kunskap som poliserna får rörande våldtäkter gör att de vet bättre än allmänheten istället för sämre. Var skulle denna misstro komma ifrån menar du? Vilka är de bästa beläggen för misstron?
Misstron har flera flera hundra ar pa nacken, vi ror oss mot ett mer forstaende samhalle men vi ar absolut inte dar an och inte heller inom polisen och rattsvasendet ar manniskor felfria. (Nagot vart att papeka kan vara att uppklarningsprocenten gallande sexbrott kan variera kraftigt regionalt, man kan alltsa saga att mycket talar for att pa vissa hall har man battre rutiner an andra.) De basta belaggen for misstron ar val just den misstro och slappa attityd som manga valdtaktsoffer moter och som flera ganger har dokumenterats, tex i boken som Enya tipsar om i traden - Flickan och skulden. Misstron gar ut over verkliga valdtaktsoffers chans till rattvis bedomning av sitt fall.
Det ar jattefint att du tanker dig att misstron och det motstand valdtaktsoffer moter ar en myt och att de som anmaler valdtakt per automatik far ett gott bemotande, men for manga ser verkligheten inte ut sa, tyvarr.
Artikeln du länkar sätter (precis som jag upplever att allmänheten också gör) en direkt länk mellan en hög andel falskanmälda våldtäkter och ett svek mot riktiga våldtäktsoffer. Det gör nog att man gärna underskattar andel falskanmälningar. Det gör nog att man ifrågasätter extra hårt när polisen påstår annat än att falskanmälningar är mycket sällsynta.
Nej den satter en lank mellan en hog andel
misstankta falskanmalningar, felaktiga forestallningar om att manga anmalningar ar falska, och ett svek mot riktiga valdtaktsoffer. Det ar klart att om en polis tanker sig att varannat valdtaktsoffer som kommer in genom dorren och vill gora anmalan ar en bluff, detta baserat pa tvivelaktiga misstankar, sa gar det ut over manniskor som faktiskt rakat ut for en valdtakt.
Det finns felaktiga och falskanmalda valdtakter, detta maste man ta i beaktande, men utgangspunkten nar nagon kommer in och anmaler ett brott maste vara att det faktiskt ar misstanken om ett brott som man ska utreda, oavsett om det handlar om en bilstold eller valdtakt, inte misstanken om en logn, en falsk valdtakt eller nagon som vill ha ut forsakringspengar pa sin "stulna bil".
Jag upplever att stycket helt enkelt är semantiskt fel. Om det finns någon grund - vad den än må vara - att misstänka en falskanmälan så brister ju anmälan enligt utredarna i trovärdighet på något sätt.
Grunderna kan vara relevanta, eller sa kan de vara irrelevanta och baserade pa fordomar. Om vi lite snabbt tar anledningarna som uppgavs en efter en med en generell bedomning:
1, Fordrojd anmalan.
Ogiltig misstanke. Detta kan handla om annat an falskkanmalan, det ar mycket troligt att manga tar tid pa sig att anmala en valdtakt for att de helt enkelt saknar mod till en borjan, eller helst inte tanker pa det. Jag har inte (av flera anledningar) anmalt de valdtakter som jag blev utsatt for for snart tva ar sedan, och jag vet inte om jag nagonsin kommer gora det, gick jag och anmalde den nu skulle alltsa vissa poliser genast fatta misstanke trots att jag rent lagligt kan anmala den upp till tio ar efter den intraffat.
2, Brist pa skador.
Ogiltig misstanke. Punkt. En valdtakt behover inte alls innebara synliga fysiska skador.
3, Orimlig berattelse.
Giltig misstanke, sarskilt om uppgifter kan motbevisas.
4, Psykisk sjukdom eller psykosociala problem.
Har beror det val pa av vilka anledningar polisen bedomer att en exempelvis hemlos, eller drogmissbrukande, eller sjalvdestruktiv eller psykiskt sjuk manniska lider mindre risk att bli valdtagen. Av vilka anledningar man tanker sig att offret ljuger. Tveksamt om alla misstankar har ar giltiga.
5, Tidigare anmalan.
Beror helt pa pa vad man menar med tidigare anmalan, vilken typ av anmalan det var, dvs om det fanns starka anledningar att misstanka falskanmalan i det tidigare fallet eller inte.
6, Ovilja att medverka till fortsatt utredning.
Ogiltig misstanke. Passivitet kan komma sig av andra orsaker an ren logn. Hot fran garningsman och/eller omgivning, kansla av att bli misstrodd/att anmalan inte leder nagonstans, tappad ork att driva fallet pga brist pa stod osv.
Man maste forstas i varje fall ha en helhetsbedomning men bara genom att betrakta vissa av de tvivelaktiga anledningar till misstanke som har presenterats kan man se att gamla forestallningar och fordomar om valdtakter och valdtaktsoffer lever och frodas. Att en anmalan har brister rent subjektivt i utredares ogon gor det inte till en falskanmalan, det ska finnas grund till att misstanka ett offer for en brottslig handling nar den anmaler ett brott.
