Har inget konkret förslag till dig men kan trösta dig med att andra oxå behöver byta bett ibland

Mammas häst är svårt i munnen, mestadels pga sina exteriöra brister, hon är överbyggd, har kort lite tjock hals och blir lätt framtung. Temperamentet hjälper ju heller inte upp mkt, stoig och fullblodsnerver

Men, med lite (positiv) vilja och en kanontränare går det mesta dock så kvarstår problemet med munnen. Hon kan gå kalas ett tag på ett bett men blir sedan mer och mer "seg" i munnen, irriterad, biter och gnager på bettet och riktar all sin uppmärksamhet på att gå emot handen och bråka med bettet. Vilket ju gör att hon lättare hamnar på framdelen igen och hon börjar stressa och dra.
Hade hon varit min häst (hade hon iofs inte blivit för jag klara inte av henne) hade resten av problemen garanterat berott på mig och min alltmera okänsliga hand, men jag vet med all säkerhet att min mor aldrig varit hård i handen eller på ngt vis straffat henne i munnen. Hon fortsätter försöka och klagar istället på sin brist som ryttare för visst ågr hästen bättre med tränaren under dessa perioderna, men så är det ju med allt! Ingen är så perfekt som man hade velat vara för sin hästs välbefinnande.
Så iaf, i dessa lägena hjälper det mkt att byta till ett annat bett. Byte senast häromdagen (inte ofta bettbyte, ngn gång per år kanske) och det var som att vända på en hand! Glad, positiv, sög lungt på bettet och fick massa skum i munnen. Ställde om sig på ngt steg pga en liten kramning + mjuk skänklehjälp. Travade energiskt men balanserat i nedförsbackarna och lade sig inte det minsta i handen eller blev framtung. Tuggade och bet inte på bettet eller vräkte sig usinnigt mot det, inte spänd, framtung och ovillig att böja.
Fö så bytte vi från tredelat till rakt syntetbett, har aldrig gått på hävstång/bettlöst (mamma vågar inte rida bettlöst

). Kan gå ngn gång på rakt om man vill ha skarpare (ex terrängträning då hon gärna tar ut sin energi på att bocka...).