Jobba bort avundsjuka

[Hippocampus]

Personlig utveckling/aktivt jobba på sig själv. Träna på att fokusera på sig själv och sitt eget välmående, det ger absolut inget att surt blänga mot vad andra "har". Det finns en utmaning som går ut på att inte gnälla/klaga på något, ens i huvudet, i 30 dagar, kommer en klagotanke upp måste man börja om från noll och de som klarat det säger att det förändrat livet. Man kan ju börja med något kortare, en vecka, en dag etc. Börja träna hjärnan att gå i positiva cirklar.

Ja! Det där gjorde jag. Inte gnälla/klaga på 30 dagar. Det var som en ny värld öppnade sig...

 

[nullo-modo]

Försök att slå bort de tankarna. Min erfarenhet är att ens eget liv blir bättre när det även går bättre för de i ens närhet. Framgångar sprider sig. När det går bra för dina vänners barn som förhoppningsvis är bekanta med dina barn ökar även möjligheten att det går bra för dina. Så var glad för dina vänners framgångar.

En kultur där man klankar ner på varandra tenderar att leda till att alla hålls nere. En anledning till varför så många fastnar i arbetarklassen.

"They hate you if you're clever and despise a fool"
John Lennon

Vad är det för fel på arbetare? För tillfället vill jag inte byta mitt volvojobb för något annat mer än möjligen att kunna leva på min biodling.

 

[Scar]

Vad är det för fel på arbetare? För tillfället vill jag inte byta mitt volvojobb för något annat mer än möjligen att kunna leva på min biodling.

Det är inget fel att vara arbetare. Men det finns en arbetarkultur som gör att de har osundare vanor och lever kortare samt skiljer sig i högre utsträckning än exempelvis akademiker.

 

[TinyWiny]

Jag kan bli enormt avundsjuk ibland på sådana där vardagliga saker som att folk ser det som självklart att de kan ta bilen och åka iväg medans det är ett jätteprojekt som måste involvera andra om jag ska göra något liknande men jag ser det för vad det är, jag är i en svacka då och låter det vara så en stund (dvs några minuter) tills jag är klar, kan släppa och gå vidare.

Negativa känslor tar alltid energi och man har alltid ett val. Man kan välja bort negativa känslor, det handlar om inställning och om att bara bestämma sig för att från och med nu matar jag inte in mer skit i hjärnan utan enbart sådant jag också vill att min hjärna ska spara och skriva ut. Ju mer negativa tankar man tänker desto mer negativt sparar hjärnan och det blir också vad den skriver ut och vice versa.

Man kan bestämma sig för att man varje dag en viss tid (20 minuter t ex) ett visst klockslag får älta och gräma sig, vara avundsjuk osv. och övrig tid stoppar man de tankarna till den där tiden infaller. Sedan kortar man den tiden allt eftersom och när något negativt kommer när man har kommit så långt att man inte ens behöver en enda minut längre så tar man det ändå alltid på den där speciella klagotiden, inte annars och man håller inte på mer än max fem minuter då. Börjar man behöva längre tid igen så gör man om och gör rätt.

 

[Lickety]

Hur ska man jobba med sig själv när man lätt blir avundsjuk?

Jag lever ett tämligen privilegierat liv så borde vara tacksam. Men vi har en del personer i bekantskapskretsen som lever ett synnerligen priviligierat liv. De köper/gör precis vad de önskar och ger sina barn möjligheter som vi inte kan matcha alls. Nu pratar vi i stort sett gräddan av Sverige och vi har alltså det synnerligen gott ställt själva, men i jämförelse...

Jag växte upp under väldigt enkla förhållanden där mycket avundsjuka frodades bland ”alla”. Vet inte om det har präglat mig?

Jag kan inte alls glädjas åt andras framgång, utan blir skadeglad när de som (till synes) fullständigt bara surfar genom livet ibland möter något misslyckande.

Jag tycker själv att avundsjuka och skadeglädje är en fula egenskaper och inser också att världen ser ut som den gör och den enda som kan ändra sig är jag. Men hur gör man?

Nu är jag väl inte så bra på avundsjuka just, men du kan ju alltid ta del av vetenskapen som säger att man faktiskt inte blir speciellt mycket lyckligare av mer pengar efter en viss nivå. Studier finns att hitta om detta. Bra att du vill jobba bort egenskapen - både för dig själv och andra!

 

[karamelldrottningen]

Ytterligare ett tecken på hur du kan ha nytta av det

Ska prova idag hela dagen att inga negativa tankar får existera

 

[Elo]

Jag har varit ganska svårt ansatt av avundsjuka. Eller svartsjuka kanske är ett bättre ord. Jag klarade inte av om någon (vän, familj, kärleksintresse) visade någon som helst inklination av att vilja göra något med någon annan än mig.

Förutom att det var skitjobbigt för mig (och de runt mig, då jag blev otroligt klängig) så mådde jag fysiskt dåligt av det. Och jag gillade inte personen jag var när svartsjukan slog till.

Det som funkade för mig var att, varje gång det hände, så noterade jag att det hände. Och varför. Och försökte övertyga mig själv om varför det enorma känslomässiga gensvaret var onödigt. Tex "Ok. Så S vill inte göra X idag för att hon ska gå till tandläkaren. Det har inget att göra med mig eller att hon inte vill hänga med mig. Hon får och kan ha planer med andra utan att det betyder att hon inte vill umgås vid annat tillfälle. Det är ok att bli besviken men inte svartsjuk".

Tidigare hade jag jobbat med att försöka trycka bort svartsjukan, att inte känna den. Men det här sättet, där jag faktiskt tog tid att notera vad jag kände och gav ett exempel på en rimligare reaktion fungerade mycket bättre.

 

[Philosophia]

Jag har varit ganska svårt ansatt av avundsjuka. Eller svartsjuka kanske är ett bättre ord. Jag klarade inte av om någon (vän, familj, kärleksintresse) visade någon som helst inklination av att vilja göra något med någon annan än mig.

Förutom att det var skitjobbigt för mig (och de runt mig, då jag blev otroligt klängig) så mådde jag fysiskt dåligt av det. Och jag gillade inte personen jag var när svartsjukan slog till.

Det som funkade för mig var att, varje gång det hände, så noterade jag att det hände. Och varför. Och försökte övertyga mig själv om varför det enorma känslomässiga gensvaret var onödigt. Tex "Ok. Så S vill inte göra X idag för att hon ska gå till tandläkaren. Det har inget att göra med mig eller att hon inte vill hänga med mig. Hon får och kan ha planer med andra utan att det betyder att hon inte vill umgås vid annat tillfälle. Det är ok att bli besviken men inte svartsjuk".

Tidigare hade jag jobbat med att försöka trycka bort svartsjukan, att inte känna den. Men det här sättet, där jag faktiskt tog tid att notera vad jag kände och gav ett exempel på en rimligare reaktion fungerade mycket bättre.

Jag är blir imponerad av människor som du och även @karamelldrottningen som har självkännedom om när vissa känslor blir osunda och som jobbar på att hantera det.

 

[Inte_Ung]

Jag blir aldrig avundsjuk.
Jag har funderat mycket på varför det är så och diskuterat det med vänner.
Några orsaker som vi tror spelar in är:
Jag är lättroad. Det behövs inte mycket alls för att jag skall hitta något som jag tycker är kul att hålla på med.
Jag är nöjd i stunden. Om jag sitter bekvämt, det är bra på TV/utsikten är bra och jag har något gott att äta, så är livet perfekt. Funkar bra när jag kör buss och då har jag dessutom sällskap.
Jag är ingen tävlingsmänniska så hur det ser ut för andra spelar mig ingen roll.

 

[Asko]

Ska prova idag hela dagen att inga negativa tankar får existera

Ska du och jag prova med det idag?
Jag kan behöva det då jag ska skriva på ett kontrakt idag en spännande utmaning som kan kräva lösningar istället för att grotta ned sig i negativa tankar!

 

[Voeux]

Ibland bestämmer jag mig bara för att inte tänka på ett visst sätt. Jag vet inte hur framgångsrikt det är, men tänker att med åren kanske det blir sanning? När det ploppar upp en oönskad tanke så tänker jag att ”Nej Voex, en sån person är du INTE. Du är bättre än så.” och sen byter jag tanke till något annat.

Jag har själv på senare år fått ett umgänge från en högre samhällsklass än min egen (för att uttrycka mig i tydliga ordalag), och jag tampas kanske inte så värst mycket med avundsjuka men kanske lite bitterhet och hopplöshet över en del personers statusmedvetenhet och omedvetenhet om privilegier. Ibland sticker det lite i ögonen, helt enkelt, deras omedvetenhet om vilka olika förutsättningar vi haft i livet. Men jag försöker tänka på vem jag är, vem jag vill vara, och vilka personer som kommer under skinnet på mig. Och inte. Det brukar hjälpa.

 

[Modest]

Ska prova idag hela dagen att inga negativa tankar får existera

Att förhindra tankar från att existera i huvudet är, enligt min uppfattning iaf, omöjligt. Däremot att inte agera på dem eller uttrycka dem, tror jag är det som avses med utmaningen. När man inte "får" tänka på något så brukar det vara det enda man kan tänka på, därför bättre att lära sig hantera tankarna. Sedan kommer de försvinna successivt.

Mvh någon som har gjort samma resa. Det är fantastiskt att vara en positiv person!

 

[TheRedLightning]

Jag har delvis blivit av med min avundsjuka genom att sluta jämföra mig med andra och vara glad/tacksam för det jag har.

Visst kan fortfarande känna viss avundsjuka ibland, men det är inte alls samma nivå som tidigare.
Jag var avundsjuk på kollegorna som kunde parkera sina bilar tidigt och gå hem i fredags, medan jag (som vanligt) är den som är sist och ej pga jag är långsam, det kändes orättvist och jag var avundsjuk. Är lite avundsjuk på mina syskon som har sällskap och jag fortfarande är singel, men inte jämnt det kommer bara ibland.

Tidigare var jag väldigt avundsjuk på alla andra som verkade ha ett bättre och roligare liv än va jag hade, nu är jag rätt nöjd med mitt liv även om det inte riktigt är så som jag skulle vilja ha det, men är en bit på vägen.

Så summan av kardemumman av det jag försöker berätta är att det är något man aktivt måste jobba med själv. Det har inte varit lätt och det är rätt svårt att styra sina känslor mellan varven, men när man sedan lyckas känns det lite lättare i alla fall.
Är inte så bra på att förmedla i ord mer exakt vad det är jag har gjort, men jag hoppas du får bukt med det och kan hantera det utan att känna att det är ett problem för dig.

 

[Asko]

Ska du och jag prova med det idag?
Jag kan behöva det då jag ska skriva på ett kontrakt idag en spännande utmaning som kan kräva lösningar istället för att grotta ned sig i negativa tankar!

Ett frisörbesök kan vara ångestladdat för mig (pga en misslyckad klippning för flera år sedan) men idag gick jag in på frisörsalongen och bestämde mig för att inte tänka så negativt! Njöt av tvätten av håret och lät frisören göra sitt jobb skönt med rakad nacke igen!

 

[Araminta]

Det är spännande med medveten självutveckling ("medveten" då vi ju utvecklas ju hela tiden spontant av händelser runt oss). Jag pysslar en del med improvisationsteater och har ett projekt just nu att försöka ta med mig en del av lärdomarna därifrån i vardagslivet. Mycket av tekniken inom impro om att lyssna, acceptera och tillföra. Man pratar om en "ja, och ..." inställning, i kontrast till den vanligare och ofta automatiserade "nej, men ..." responsen. Det är en intressant övning att göra för sig själv: räkna alla gånger du inleder en mening med frasen "nej, men ...", för att sen försöka byta ut det till att istället säga "ja och ...". Den senare ger en betydligt mer positiv känsla och inställning både hos mig och hos den jag pratar med. Jag tvingas släppa fokus på mig själv och faktiskt lyssna tillräckligt på den andre så att jag kan bygga vidare på dennes idé.

Det är ingen direkt teknik mot just avundsjuka men det är en variant på omprogrammering som leder till ett mer positivt, mindre självcentrerat tänkande.

 

[athena_arabians]

Jag orkar inte gå omkring och vara avundsjuk. Det är klart att jag önskar jag hade en säkrare tillvaro rent ekonomiskt för den delen är rätt katastrof rätt ofta. Men att gå omkring och vara avundsjuk på vad andra har kommer inte att ändra något för min del och är faktiskt väldigt otrevligt. Dvs jag vägrar hamna i sådana tankegångar.

Sedan har jag brottats med mina skelett så jag vet var de hänger i garderoben. Jag har accepterat att de finns och de är en del av mig (the good, the bad etc) men det betyder inte att det är något som jag behöver låta kontrollera vad jag gör.

 

[nightcrawler]

Jag brukar faktiskt tänka att det är okej att vara avis så länge det inte går ut över annat. Sen brukar även ta mej en funderare på vad jag kan göra åt det. Kan jag göra nått åt alls? Kan jag det så jobbar jag på det tills jag når ett acceptabelt mål. Kan jag inte det så får det väl va så då. Jag tillåter mej själv att muttra lite över att andra har det mycket bättre än mej. Att försöka låtsas som nån annat gör bara att det pyser över istället och jag mår betydligt bättre om jag faktiskt tillåter mej att känna som jag gör

 

[Kirre]

Lustigt nog ramlade jag över det här citatet idag och kom att tänka på denna tråd.

"Comparison is the thief of joy."

Väldigt sant.

 

[lizzie]

Det är inget fel att vara arbetare. Men det finns en arbetarkultur som gör att de har osundare vanor och lever kortare samt skiljer sig i högre utsträckning än exempelvis akademiker.

Framför allt ses det inte alltid (inom arbetarkollektivet) med blida ögon då man som "arbetare" faktiskt vill något annat och börjar sin resa inom den akademiska världen.

Jag har gjort den resan och fy vad mycket skit jag fått tagit från de som inte velat eller orkat plugga. Både från släkt och vänner.

I min värld är man inte "finare" bara för att man tagit en akademisk examen, men jag har haft mycket större valmöjligheter än de av mina vänner som valt att stanna kvar inom klassiska "arbetaryrken". Dock är alla jobb lika viktiga och alla behövs.

/Lizzie

 

[Scar]

Framför allt ses det inte alltid (inom arbetarkollektivet) med blida ögon då man som "arbetare" faktiskt vill något annat och börjar sin resa inom den akademiska världen.

Jag har gjort den resan och fy vad mycket skit jag fått tagit från de som inte velat eller orkat plugga. Både från släkt och vänner.

I min värld är man inte "finare" bara för att man tagit en akademisk examen, men jag har haft mycket större valmöjligheter än de av mina vänner som valt att stanna kvar inom klassiska "arbetaryrken". Dock är alla jobb lika viktiga och alla behövs.

/Lizzie

Tror det bottnar i osäkerhet. Att de är rädda för att själva inte längre vara tillräckligt intressanta när du vidgat dina perspektiv.

För det är ju verkligen sjukt att speciellt släktingar uppmanar dig att hålla dig nere. De om några borde uppskatta framstegen inom familjen.

Bra jobbat av dig förövrigt och grattis!

Jag hoppas att du iaf fått stöttning av dina föräldrar.