Här finns livsmedelsstrategin:
Jag borde kanske skrivit lite tydligare men med självförsörjande menade jag att livsmedlen vi använder skall produceras i Sverige. Inte enbart att öka produktionen av livsmedel. Det förutsätter regleringar i handeln med livsmedel, med fri rörlighet fungerar det inte ställa krav på mindre fältstorlek som exempel för det ger en något dyrare spannmål och leder bara till import istället. Så enbart en ökning av Sveriges livsmedelsproduktion är samma som en ökning av de ur miljösynpunkt sämsta odlingssätten och sämsta sätten att hålla husdjur, vilket är precis vad som sker idag.Här finns livsmedelsstrategin:
https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/proposition/2017/01/prop.-201617104/
Till den finns 3 (varav 2 större) handlingsplaner.
Nu tycker jag visserligen inte den är perfekt, men det vore intressant att höra vad du vill se mer?
Fast jag har svarat på frågor i tråden om hur jag personligen tänker kring jordbruk, och skrivit flera gånger att jag inte har alla svar. Jag har inte förespråkat någon specifik strategi för förändring, eller sagt att alla ska odla som jag. Vad jag däremot har sagt är att politiken måste förändras, men jag är inte så självupptagen att jag tycker att den ska förändras precis i linje med mina experiment/idéer.
Tillräckligt många för att driva upp priset på foder.
Alla blir ju ett relativt begrepp. Uppenbarligen menade jag inte alla på jordklotet, utan en mindre grupp av "alla". Det vill säga, alla jag kommit i kontakt med och hört om. Hela Skåne, mer eller mindre, om du inte menar att nyheterna ljög?
Det handlar inte om pengar. Det handlar om stabilitet i en tid av extrem förändring. Och faktum är att det mesta av fodret importerades, vilket inte är särskilt bra för miljö, stabilitet, eller svensk ekonomi.
men jag skrev ju att det inte var problemfritt för alla.Semantik I guess.
Och importerades verkligen det mesta av fodret?
Jag jobbar i branschen och har kontakt med lantbrukare i hela landet. Och, nej, det var ingen överdrift att vissa fick lov att hamla, slå gräs i diken, fodra med rapshalm och annat för att ha foder till djuren. Norrlänen hade ganska okej skörd och kunde sälja lite söderut. En del köpte lusernhö från Polen för att kunna få i djuren något så när hyggligt med foder.
Det grovfoder som inte kunde säljas norr ifrån importerades, ja.
Och importerades verkligen det mesta av fodret?
Det är liksom den springande punkten, ja.
Finns det inget att sälja så tjänar de ingenting heller. Spannmålen gick också åt pipan på många ställen. Skördarna av spannmål uppgick till 45% av normalskörden.
Det var nog extremt få som utnyttjade torkan för att tjäna pengar. Men ja foder och säd blev dyrare, för att bönderna hade samma utgifter, men mindre skörd, så dem fick sälja skörden dyrare för att ha råd att täcka sina utgifter.
För att inte tala om det faktum att hålen efter dyrt foder fortfarande syns i bokföringen, brist på slaktbara nötdjur nu då inte korna blev dräktiga i värmen etc etc.
Japp! Hade en lantbrukare som bara fick 10% av sina mjölkkor dräktiga det året. Tur han hade skog att avverka
Tycker det lyser igenom i princip alla dina inlägg att du utgår från din lokala verklighet. Jag som är av jordbrukarsläkt och bor mitt på levande landsbygd - jag känner inte igen din argumenation i väldigt många avseenden.
