MJLee
Trådstartare
Jag var på Liljeholmens centrum nu i helgen, på alla hållplatser finns stora annonsskyltar om den senaste mobilen, senaste surfplattan, snyggaste klänningen till nyårsfesten. Överallt julskyltas det med blanka paket med röda sidenrosetter, julbelysning och julmusiken dånar i högtalarna i varje affär. Överallt trängs människor med stora kassar och den stressade tomma blicken som de flesta har en helg just innan jul. Ny LCD tv, espressomaskin, Disneys prinsessor med alla tillbehör, fynda nu! Jag går ut från centrum och ser en välklädd äldre man gå fram till en romsk kvinnlig tiggare. Inombords fylls jag av skam eftersom jag vet att jag inte kommer att göra någonting vad han än säger eller gör, jag kommer att vända bort ansiktet, skynda mig därifrån med mumlande tankar om att det inte angår mig. Han går fram till kvinnan, böjer sig ner, säger några vänliga ord och lägger en sedel i hennes mugg. Man ser hur hela hennes ansikte lyser upp och hon ler upp mot honom. Och jag, jag blir så lycklig.
Jag är agnostiker men påminns plötsligt om att det vi shoppar och stressar över är födelsen av en pojke vars föräldrar var så fattiga att de inte kunde betala för ett rum, att de var hemlösa, på gatan och tvingades att söka skydd i ett stall där modern födde sitt barn. Att de var så fattiga att de knappt hade en trasa att linda honom i. Att tre rika män reste långt för att ge gåvor till en fattig utländsk familj. Att den lilla familjen sedan tvingades fly till ett annat land undan politiskt förtryck och diktatur. Att de kom från en del av världen vars medborgare fortfarande är på flykt undan politiskt förtryck och diktatur. Att i Sverige har vi just firat en italiensk kvinna och en tysk man som dog för sina övertygelser med bakverk vi kryddar med någonting som växt, långt, långt från Sverige.
Jag minns plötsligt att julen ska handla om medmänsklighet, tolerans och kärlek. Att den visar att Sverige är en del av en större värld med andra värden än att maximera pensionen eller fastighetsvärdet. Jag minns mannen och tiggaren och jag blir lycklig.
Jag är agnostiker men påminns plötsligt om att det vi shoppar och stressar över är födelsen av en pojke vars föräldrar var så fattiga att de inte kunde betala för ett rum, att de var hemlösa, på gatan och tvingades att söka skydd i ett stall där modern födde sitt barn. Att de var så fattiga att de knappt hade en trasa att linda honom i. Att tre rika män reste långt för att ge gåvor till en fattig utländsk familj. Att den lilla familjen sedan tvingades fly till ett annat land undan politiskt förtryck och diktatur. Att de kom från en del av världen vars medborgare fortfarande är på flykt undan politiskt förtryck och diktatur. Att i Sverige har vi just firat en italiensk kvinna och en tysk man som dog för sina övertygelser med bakverk vi kryddar med någonting som växt, långt, långt från Sverige.
Jag minns plötsligt att julen ska handla om medmänsklighet, tolerans och kärlek. Att den visar att Sverige är en del av en större värld med andra värden än att maximera pensionen eller fastighetsvärdet. Jag minns mannen och tiggaren och jag blir lycklig.
