KisseNova
Trådstartare
Jag vet att det är ett I-landsproblem, men det är verkligen något som ger mig ångest. Sonen blev bjuden i somras, då jag meddelade att han skulle komma vilket jag backade ur samma dag som kalaset (meddelade i efterhand att vi fått förhinder). Har ångest än idag för detta eftersom jag inte ens vet vilka föräldrarna är. Nu är sonen bjuden på kalas igen, på lördag mellan 10 och 12 i en lokal på andra sidan staden. Denna kille som bjöd sonen är en av sonens kompisar men ändå får jag ångest bara jag tänker på dagisinbjudan. Givetvis vill jag låta sonen gå på kalas, och jag vet att han skulle tycka om det men i detta fall innebär det att vi får gå upp tidigt och gå en bra bit i kylan för kalaset. Känns inte så kul, samtidigt som jag vill att sonen ska gå då flera av hans dagiskompisar är bjudna.
I detta fall kommer jag tacka nej pga avståndet, tiden och kylan men någon som har tips att hjälpa mig med min ångest inför kalas. Det sitter i sen jag var liten då jag även då avtackade kalas.
Det är min enda skräck i livet, något som verkligen ger mig ångest är inbjudan från dagisbarn. Kalas hos vänner eller släkt tycker jag är trevligt, men inte hos okända människor .
Sonen har väldigt mycket på dagis så detta kommer bli ett större problem med tiden

I detta fall kommer jag tacka nej pga avståndet, tiden och kylan men någon som har tips att hjälpa mig med min ångest inför kalas. Det sitter i sen jag var liten då jag även då avtackade kalas.
Det är min enda skräck i livet, något som verkligen ger mig ångest är inbjudan från dagisbarn. Kalas hos vänner eller släkt tycker jag är trevligt, men inte hos okända människor .
Sonen har väldigt mycket på dagis så detta kommer bli ett större problem med tiden