Kallprat

[Lovisaleonora]

Tänkt typ Herregud, det här blir en lååååång kväll.

Yepp, samma här.

 

[mandalaki]

Fast - jag kom på en utväg. OM jag kom i ett sammanhang där jag fick frågan om zombieapokalypsen skulle jag garanterat utbrista Men gud vad kul, du måste vara Lillgrådis på Buke!

Och sedan skulle vi ha massor att prata om!

 

[Raderad medlem 6459]

Dessutom blir man själv ihågkommen som den där konstiga människan som började prata om zombier, men det skulle jag mest uppskatta för egen del.

Grejen för mig är att det där mest låter som en sån där forcerad grej där personen som ställer frågan tycker att den är SÅ HIMLA KUL men själv känner man mest snark liksom. Jag hade inte tyckt att det känns trevligt och avslappnat och kul utan mest som nån som googlat "150 HELCRAZY konversationsämnen".

 

[Lillgrådis]

utan mest som nån som googlat "150 HELCRAZY konversationsämnen".

Nej, det var faktiskt bara 120.

 

[Görel]

Alltså, jag menar inte att framhäva min egen genialitet (eller jo kanske lite grann) men "Hur har du förberett dig för zombieapokalypsen" ÄR verkligen ett utmärkt ämne som prat-startare! Så tillvida att den andre kan fylla ut med nästan vad som helst som ligger hen närmast om hjärtat. Och samtidigt undvika mer obekväma samtalsområden.

Dessutom blir man själv ihågkommen som den där konstiga människan som började prata om zombier, men det skulle jag mest uppskatta för egen del. (och jag skulle själv kunna falla handlöst för den som kom med en sådan fråga som konversationsstartare)

Till exempel kan det spontana svaret - att spinna vidare på - bli: "åh, jag skulle verkligen tänka på hur jag ska kunna rädda mina barn/husdjur" (tema familj och husdjur)

Eller: "nej jag tror inte på zombier" - okej, så vad tror du på? (tema livsåskådning eller kanske bara allmän fyrkantighet)

Eller: "ja apropå zombier så läste jag ju nyligen den där Stjärntrilogin" (tema litteratur/kultur)

Eller: "nej jag tror det är större risk att Putin anfaller än att det blir en zombieapokalyps" (tema världspolitik)

Eller: "jag brukar träna med den där appen Zombies, run" alternativ "jag är en jävel på bågskytte så det ska nog ordna sig" (tema träning/sport)

Eller: "ja jag odlar ju mina egna grönsaker, så kan jag bara skydda mig från attacker kommer jag att överleva länge" (tema trädgård, delvis boende - och har du kanske funderat på att börja med bågskytte?)

Bara att spinna vidare, eller ta upp en ny vinkling. Skulle jag någon gång bli bjuden på Nobelfesten så ligger konversationsplanen klar. Om inte zombieapokalypsen har hunnit utplåna mänskligheten dessförinnan dvs.

Således. Vid pinsam tystnad: "Hur har DU förberett dig för en zombieapokalyps?"

Jag hade ÄLSKAT att hamna bredvid dig!

 

[Raderad medlem 6459]

Nej, det var faktiskt bara 120.

Men jisses, du behöver inte bli så arg att du drar fram smirken. Jag säger inte att personen är forcerad och har googlat, bara att det är det intrycket jag skulle få.

Eftersom det är en tråd om kallprat där folk kommer med olika tips om vad man kan kallprata om så måste man väl rimligen få ha en åsikt om andras konversationstips? Jag är ju knappast den enda i tråden som uttryckt en åsikt.

 

[Lillgrådis]

Man får ha vilken åsikt man vill, och jag blir inte "arg" med . Jag blir "arg" med . Eller kanske hellre i ord - om jag blir arg dvs. Vilket jag dock inte är.

 

[Lilla_Gubben]

Intressant med alla inputs, även om jag tycker att @Sleepy var väldigt snabb på att döma min människosyn på ett kort inlägg... Själv tillhör jag kategorin 40+, singel sen 90-talet och utan barn, så japp, har fått mina fair shares av frågor om ev barn och varför man är singel. Själv har jag oftast inga problem med frågorna om jobb, barn, familj, men det beror helt på hur de ställs och hur frågorna kommit på tal, därav hade jag så svårt att förstå det stora problemet med just de frågorna. Men har fått en del att fundera på genom era olika inlägg.
Själv gillar jag att prata häst (eller hund för den delen) men tyvärr på bröllop och likn så har sällan mina bordsherrar det intresset, kanske hund då. Men man provar ju alltid med att slänga ut en trevare ang fyrbenta vänner, ibland får man napp . Men nu blir det väl inte så många fler bröllop, flesta av mina kamrater är gifta, och jag har känt dem en mindre evighet, så födelsedagar och liknande träffas samma konstellationer, så jag slipper småprat med främlingar

 

[Efwa]

Är det något jag tycker är jobbigt är att prata hund med folk. De ska alltid av någon anledning alltid berätta att deras hund är dominant (i relation till vad kan man undra?) och berätta för mig hur man uppfostrar dem samt varenda gång berätta hur en vargflock fungerar trots att de bara sett på naturprogram och inte läst några böcker eller forskningar.

När man protesterar är den allmänna uppfattningen att man inte kan något.

Dessa berättelser om hur deras hund visade var skåpet skulle stå och berättar om lilla Skruffe och att det enda som fungerade var att kasta honom ii väggen en gång så löste sig alla problem.

Eller för den delen lilla Sessan som int där rumsren och "bara leker" med barnbarnen när hon juckar eller biter dem i haserna så de ramlar och slår ut tänderna.

 

[vallhund]

Är det något jag tycker är jobbigt är att prata hund med folk. De ska alltid av någon anledning alltid berätta att deras hund är dominant (i relation till vad kan man undra?) och berätta för mig hur man uppfostrar dem samt varenda gång berätta hur en vargflock fungerar trots att de bara sett på naturprogram och inte läst några böcker eller forskningar.

När man protesterar är den allmänna uppfattningen att man inte kan något.

Dessa berättelser om hur deras hund visade var skåpet skulle stå och berättar om lilla Skruffe och att det enda som fungerade var att kasta honom ii väggen en gång så löste sig alla problem.

Eller för den delen lilla Sessan som int där rumsren och "bara leker" med barnbarnen när hon juckar eller biter dem i haserna så de ramlar och slår ut tänderna.

En del har ju inte ens hund men har tittat på CM o tror sig kunna veta allt.

 

[Vallmo]

Kul att läsa allas erfarenheter och konstatera att det är olika.

Jag pratar ganska sällan om mig själv, särskilt inte nu när jag har varit och är långtidssjukskriven med en ganska omfattande och allvarlig sjukdomsbild.
Frågar folk hur det är så svarar jag alltid "det är bra" fast det egentligen är totalt osant många gånger.

Något jag är hemskt obekväm med är om folk frågar vad jag är sjukskriven för och vilka mediciner jag tar. Det händer!
Folk har frågat det på jobbet.
En kvinna kläckte ur sig första gången vi träffades om jag tog sömnmedicin och sen frågade hon om jag blivit misshandlad av min man.
Första gången man träffas!!!!
Det värsta är att jag har svårt för att värja mig vid såna direkta frågor.
Berättade lite mer än vad jag egentligen ville. Egentligen borde jag ju bara sagt att det vill jag inte prata om, men det var svårt när man inte är beredd.

Frågar folk vad jag jobbar med så talar jag om mitt yrke det men jag säger inte att jag är sjukskriven.
Jag kan prata litegrann om mitt jobb om folk frågar (psykiatrisjuksköterska) men helst inte.
Dom flesta är obekväma med att prata om psykiatri eller också har dom lite udda bild av psykiatrin.
Oftast brukar jag raskt lämna ämnet med en motfråga.

När jag pratar med andra frågar jag aldrig om jobb, barn, giftemål, hälsa och såna saker.
Tar personen själv upp det kan jag prata om det, men jag frågar aldrig inledningsvis.

Skulle aldrig komma på tanken att fråga folk om dom inte ska skaffa barn snart som vissa gör och verkar tycka de har sin fulla rätt att få veta.
Själv fick jag min första när jag var 39, så i ungefär tio år har jag fått stå ut med folks pikar och ofina frågor.

Skulle inte heller börja ta hämningslöst på gravida kvinnors mage som en del personer verkar tro att det är fritt fram så fort magen innehåller en baby.
Hatade det själv när jag var gravid.
Är känslig för kroppskontakt med främlingar så att någon tar mig på magen som inte känner mig, vilket hände, var fruktansvärt obehagligt.

När det gäller andras graviditeter kan jag på sin höjd kan jag fråga om personen mår bra och så men mer specifika detaljer får kvinnan säga själv.
Var på en sån tillställning i helgen där min pappas frus son och sambo väntar barn.
Jag sa grattis till henne och frågade lite allmänt om hur det kändes och bekräftade med positiva kommentarer.
Ibland berättar jag om egen graviditet, men inga förlossningshistorier eller skräckscenariot.
Däremot berättade jag att jag tävlade dressyr till vecka 18 med min första och att jag mådde bra och lite sånt.
Kändes bara allmänt trevligt sådär.

Jag har gått tre år på min keramik och jag har konstaterat att jag har berättat oerhört lite om mig själv och mitt liv.
Ingen där vet i stort sett hur jag har det och det är något jag aktivt valt att få vara så.
Jag går dit för att umgås och naturligtvis hålla på med keramik.
Vi pratar och skrattar om allmänna saker, en del av personerna är väldigt roliga och skämtsamma så det blir mycket glada skratt.
En hel del prat om feminism också, eftersom vår kursledare brinner för dom frågorna.

Likadant på andra tillställningar, jag pratar inte jobb-barn-hälsa.
Jag tycker faktiskt inte att det är svårt alls att undvika dom sakerna.

Däremot pratar jag om intressen, mycket trädgårdsprat och inredningsprat för min del men jag lyssnar gärna på annat.
Sånt pratar jag bara om med folk som jag märker är intresserade annars kan sånt vara rätt plågsamt för dom som inte är det.
Jag pratar gärna om feminism, samhällsstrukturer, böcker, resor och sånt allmänt.
Om någon annan är intresserad av något som jag inte vet så mycket om, ex min pappas frus andra son kör motorcykel, så frågar jag lite om det.
I allmänhet tycker folk det är kul att prata om dom märker att man är intresserad, vilket jag faktiskt är också.

Riktiga mardrömmen var på min brors bröllop som sambon och jag var på för drygt två år sedan.
Vi sitter brevid min brors svägerska och hennes man.
Med på bröllopet hade dom sina barn som var 1 och 2 år gamla, trots att det var inbjudan med att "lämna barnen hemma".
Vi hade ju barnvakt, vilket har skett fyra gånger under våra tio är med barn så då vill man ju helst slippa sitta bredvid andras små barn.
Men, det var inte det värsta utan det var svägerskan som skrek och gormade på sin man om en det ena och det andra som han skulle göra med barnen när dom gnällde lite.
Förutom det så satt dom och hintade och tjatade om "ska inte ni gifta er" osv.
Hade vi velat hade så hade vi gjort det för längesen eftersom vi varit tillsammans i femton år.
Inte bara en gång, utan flera gånger tjatades det trots att jag var tydlig med att säga att det inte var aktuellt.
Hade god lust att säga att vi skulle separera, men jag lyckades knipa käft ordentligt.
Men Gud så irriterande det var!

 

[Vallmo]

Sedan vet jag inte om jag ser det som kallprat direkt, jag är rätt ointresserad av sånt. Det händer att jag kallpratar, men då har jag träffat en person som jag verkligen inte vill lämna ut en millimeter av mig själv till. Då intervjuar jag vederbörande för nästan alla är så förtjusta när någon visar intresse för deras person att de glömmer att fråga något om mig. Win-win.

Men när jag faktiskt pratar med någon så försöker jag hitta ämnen som kan leda till ett trevligt ömsesidigt samtal.

Sådär gör jag också.
Om jag inte vill prata om mig själv så bollar jag över frågan.
Jag blir ofta förvånad hur lätt det är att göra så.
Ofta berättar motparten väldigt mycket om sig själv och jag kan i princip gått ifrån tillställningen utan att behövt säga ett dugg om mig själv.

När jag var yngre hade jag nog större behov av att prata om mig själv.
Nu så har det behovet minskat markant.

 

[stjarnhimmel]

Ojdå. Jag som tycker att jag är bra på socialt småprat. Hade jag fått den där frågan om zombieapokalypsen hade jag dött. Tänkt typ Herregud, det här blir en lååååång kväll.

Haha.. jag hade nog tänkt något liknande.. tex att personen anstränger sig för att verka annorlunda...

 

[Trott]

"Hur har du förberett dig för zombieapokalypsen?" med följdfrågan som poppade upp vid fikat häromveckan "Vem av dina grannar skulle du äta upp först, och varför?"

Man kan också köra en omgång "ligga/gifta/döda" om man har gemensamma bekanta, eller så väljer man några kändisar. En redig isbrytare!

Men känns det lite för osäkert hur det tas emot, så är det kanske bättre att hålla sig till intressen och dagsaktuella nyheter/händelser.

Det här måste jag bara komma ihåg tills jag måste kallprata med någon (tycker inte om kallprat och är heller inte bra på det). Det får mig dessutom att tänka på de två underbara trådarna förut om vilken hästras man skulle välja vid en zombieapokalyps samt tråden om man har förberett sig för den. Kan det ha vart du som startade den med hästrasen och @Blueberry som startade den andra?
Edit: det var visst @Rialavargen som startat hästras tråden. Var tvungen leta

 

[athena_arabians]

@Lillgrådis: Jag hamnar gärna bredvid dig också

 

[Lager]

Nej, det var faktiskt bara 120.

Jag upptäckte the Walking Dead-serien för typ två månader sedan. Idag hade jag fattat den socialt gemensamma kopplingen till zombie-frågan, men tidigare hade jag troligen blivit förvirrad.

Blir lite som att fråga om du vid en dejt skulle välja vampyren eller varulven. Har du sett true blood eller någon av de andra (typ likadana) serierna så är det en skoj uppstart.

Hänger ihop mycket med vilken grupp du sitter med vid bordet.

 

[Blueberry]

Det här måste jag bara komma ihåg tills jag måste kallprata med någon (tycker inte om kallprat och är heller inte bra på det). Det får mig dessutom att tänka på de två underbara trådarna förut om vilken hästras man skulle välja vid en zombieapokalyps samt tråden om man har förberett sig för den. Kan det ha vart du som startade den med hästrasen och @Blueberry som startade den andra?
Edit: det var visst @Rialavargen som startat hästras tråden. Var tvungen leta

Jag är liiite väl orolig för att en zombieapokalyps. Har det ofta i bakhuvudet, när det gäller allt från inkrypsskydd till fönster i källaren till att det är bra att maken har en stor skåpbil som firmabil ("Det går att ha hängmattor i den va?") och att det är bra att vi bor utanför stan.

Skulle kunna ägna timmar åt kallprat om detta ämne.

 

[mandalaki]

Jag har gått tre år på min keramik och jag har konstaterat att jag har berättat oerhört lite om mig själv och mitt liv.
Ingen där vet i stort sett hur jag har det och det är något jag aktivt valt att få vara så.
Jag går dit för att umgås och naturligtvis hålla på med keramik.
Vi pratar och skrattar om allmänna saker, en del av personerna är väldigt roliga och skämtsamma så det blir mycket glada skratt.
En hel del prat om feminism också, eftersom vår kursledare brinner för dom frågorna.

Det där är så himla skönt - man umgås kring intressen. När jag hade häst och i synnerhet när jag höll till i ett stort stall tog det jättelång innan jag visste vad folk jobbade med eller kunde ringa in t ex deras politiska åsikter. Vi pratade ju bara häst hela tiden.

Varje gång jag är i Grekland blir det där tydligt, jag blir tokig på folk som frågar vad jag jobbar med. När vi istället kunde prata om Grekland, var i Grekland vi varit, vilken mat vi gillar, tipsa varann om bra boenden, värsta historien om en stormig färjeresa osv.

Fast jag är nog rätt känslig just med jobbfrågan, eftersom jag har ett yrke som alla har åsikter om. Jag ställs till svars för fel som någon i branschen gjorde 1998 och alla vet bättre än jag hur mitt arbete utförs och framför allt hur det borde utföras. Det finns ju rätt många sådana yrken så jag är nog inte ensam här om att känna så.

Och rent generellt fattar jag faktiskt inte varför det där med vad man jobbar med är så himla viktigt att veta.

 

[starcraft]

Fast jag är nog rätt känslig just med jobbfrågan, eftersom jag har ett yrke som alla har åsikter om. Jag ställs till svars för fel som någon i branschen gjorde 1998 och alla vet bättre än jag hur mitt arbete utförs och framför allt hur det borde utföras. Det finns ju rätt många sådana yrken så jag är nog inte ensam här om att känna så.

Nu blev jag ju nyfiken på vad du arbetar med

I övrigt håller jag helt med dig, även om jag själv är skyldig till att fråga vad folk jobbar med. Å andra sidan är jag snabb på att byta spår om någon svarar kort och kyligt eller ett svävande svar vilket jag tolkar som att personen inte vill prata om det eller vara mer exakt - aldrig att jag skulle gå på när personen uppenbarligen inte vill.

 

[kossankaj]

Är redigt jäkla trött på människor av förhörstyp kan jag säga.
Människor som smattrar ur sig frågar om vad jag jobbar med, hur gammal jag är, var jag bor osv osv.
Riktigt obehagligt.
Är en annan sak att prata lite jobb om man kommer in på det, men de där korsförhörsmänniskorna får gärna korsfästas till jul för min del..