Kan man få bort nedärvd skygghet?

purity_666

Trådstartare
Min ena katt Fjant är väldigt skygg av sig. Han blir 2 år i år och jag har haft honom i drygt ett år. Hans mamma är rätt skygg och flera släktingar /bondkatter) är likadana. Hans helbror däremot var inte alls skygg.

I dagsläget går det inte att gå fram till Fjant, men han kan gå fram till mig och försiktigt nosa på min hand. Man kan smyyyga fram till honom om han ligger i soffan tex och han kan acceptera att bli klappad. Han sitter typ alltid nedanför mig och tigger när jag äter, men försöker man klappa honom så går han undan. Det går att klappa honom när han väntar på att maten ska hällas i matskålen.

HAn är inte skygg så att han håller sig helt undan, men sitter gärna en meter eller två ifrån, men han uppehåller sig ändå helst i samma rum som jag. KAn tilläggas att jag har två katter till.

När jag ligger i sängen försvinner dock hans skygghet helt. Då kommer han och trampar och dreglar o ska gosa. Han lägger sig på rygg så jag ska klia och mysa, men detsamma funkar inte i soffan, utan just i sängen.

Jag skulle ju gärna vilja få honom liiite mer social. Som tex om jag måste ha tag på honom för kloklipp eller medeicin eller så, då får jag ju lura honom att hoppa upp till matskålen och då fånga honom. Han HATAR att bli buren eller fasthållen så det gör jag bara när det verkligen behövs. Vid snabba rörelser så drar han direkt. Om han tex ligger i fotänden av soffan och jag reser mig så drar han direkt från soffan.

Så kan jag göra nåt eller bara gilla läget? Det går i arv från stället han kommer ifrån. En del är redan som kattungar "förvildade" och fräser när man närmar sig, medan andra i samma kull kan vara sociala. HAn är väl lite mittemellan. Han kommer när jag ropar in honom om kvällarna och kommer när jag ropar på honom, men som sagt stryker någon meter ifrån och är ständigt på sin vakt. Han är väldigt "nervös" av sig totalt, springer undan för hunden, gömmer sig vid konstiga ljud o sådär. Men ändå social och vill vara med i rummet.

Men alla tips på att få honom till en mindre "Fjant" mottages. Visst kan vi leva som det är nu, men båda skulle nog få ut mer av varandra om han kunde blir lite mindre nervvrak. När det gäller de andra katterna är han högst i rang och den som bestämmer. Alla mina 3 är hankatter och kastrerade och Fjant är den som bott här längst.

Tack!

25732405.jpg
 
Sv: Kan man få bort nedärvd skygghet?

Jag tror att det är lättast att låta honom vara som han är i största möjliga mån.
Kanske försvinner skyggheten, kanske inte.

Jag har haft en liten katt som bara kom en gång, han var väldigt skygg och att få lyfta honom tog lång tid.

Han höll sig undan barnen i över ett år innan han vågade vara i samma rum som dem och män eller folk i blåjeans kunde han aldrig acceptera, dem var han livrädd för.

Men varje kväll sov han i min säng och varje gång jag satte mej i soffan så la han sig bakom min nacke på ryggstödet.

Var jag själv var det inga problem att duscha honom eller göra vad som helst men var det fler hemma så fick han panik om någon höll honom.

Vår maincoon var också jätteskygg när han kom hit, han hade varit skygg redan som kattunge (han kom hit när han var runt 5-6 år) men efter att ha varit här ett par år så är han nu en riktig tuffing som inte går undan längre.

Jag tror på att låta dem komma när de vill och låta dem vara så självständiga som de är.

Ett tips till avmaskningen är att lägga avmaskningen i maten eller köpa profender som man tar i nacken istället för att tvinga i dem i munnen.
 
Sv: Kan man få bort nedärvd skygghet?

Jag tror som föregående talare att bara vänta ut det å låta honom komma till dej, det är inget man kan tvinga fram utan det måste va på kattens vilkor
Vi har också en katt som är ganska skygg. Det har blivit lite bättre med tiden, han kan hoppa upp i famnen nu på vissa personer när man sitter i soffan, fast jag tror att i hans fall får man acceptera att han aldrig kommer att bli en super social katt. Kanske är samma för din, det kan bara tiden utvisa, tråkigt men sant
 
Sv: Kan man få bort nedärvd skygghet?

Den enda del av skyggheten du kan göra någonting åt är den som är orsakad av miljön tex. bristande socialisering. Det är förstås omöjligt att säga hur mycket som är gener och hur mycket som är miljö.

Jag tycker nog som redan sagts att du får acceptera honom för den han är. Kanske kan du på sikt få honom mindre skygg, kanske inte. Försök vara så mild som möjligt med honom. När det gäller avmaskning, välj ett endos-preparat som tex. Drontal. Det är lättare med en tablett och det är allt än flera dagars behandling. Försök mosa ner tabletten i messmör, räkost, leverpastej eller något annat kladdigt och gott och om han inte äter röran som den är: kleta in hans framben med röran. Han kanske inte tvättar bort röran omedelbart och du kan få klet på möbler, men så småningom lär han få i sig det mesta.

Kloklippning: ta lite i taget, gärna när han sover/halvsover. Ge honom godis efter varje klo. Försök helt enkelt få honom att inse att det inte är något farligt utan något positivt.
 
Sv: Kan man få bort nedärvd skygghet?

Alla katter är ju individer och vissa tycker helt enkelt mindre om att konkas på o liknande.

Min sambo hade en ungkatt (1 år tror jag) när jag träffade honom. Hennes helbror (som han också ägde) var identisk till utseendet men hur trygg som helst. Honan var skygg. Hon kunde ligga gömd hur länge som helst om vi hade besök, gick inte att bära eller ens klappa på för hon ogillade att vara nära även oss. Ville aldrig ligga i knäet (inte en chans) och stretade som en tok om man höll henne fast. Klappa på gick an men helst inte, hon gick oftast undan. Hon vägrade också att gå ut trots att hon hade ganska tråkigt hemma. Med tiden kom hon närmre och närmre mig, sov i fotändan ( :eek: ) och gick att klappa på. Sambon sa redan första dejten att jag kunde få henne om jag ville för han ogillade henne.

När hon var 2 år, i juli, flyttade vi till landet och släppte henne från bilen direkt när vi kom dit. Sen bodde hon ute hela sommaren, vägrade gå in, det var för läskigt. Men hon åt mat ute på tomten dagligen och sov väl under nåt uthus troligtvis.

Efter den sommaren blev hon en riktig katt. Numera är hon sambons ögonsten, hon sover på hans arm om natten och sitter bredvid honom vid matbordet. Tuff som bara den, bestämmer över alla katter i området och kan tom hälsa på och kela med besökare. Gömmer sig aldrig.

Hon fick en kull sen med två ungar och vi har båda kvar. En unge ser precis ut som hon och den är också, nu 2 år, ganska osäker/skygg. Men mer accepterande mot oss än vad hon var. Nu efter 2 år har hon blivit bättre, mer trygg och söker kontakt, det gjorde hon inte förr. Hennes syster dock, är den mest keliga vi har, kommer alltid när man ropar och får aldrig nog av gos. Blir gärna buren och sover helst på oss.

Så katter är nog bara olika redan från början, våra småttingar har ju haft precis samma uppväxt och hanterats lika mkt. Men redan som bara några dar gamla var det tydligt att de var olika tuffa. Man får försöka se deras goda sidor och tycka om dem oavsätt hur de är. :)
 
Sv: Kan man få bort nedärvd skygghet?

Jag har en precis likadan katt, som heter mr Hanky (döpt av yngste sonen, och jag visste inte då att mr Hanky är bajskorven i South Park .... :devil: ....).

Mr Hanky är född utekatt, togs in vid 2,5 mån ålder och socialiserades, och sedan tog jag hem honom några veckor senare. Han är kastrerad och innekatt, för han vill inte gå ut (=farligt ute, ju!).

Min katt beter sig precis som din, men han är nog ännu skyggare. Sträcker jag fram handen tvärvänder han direkt och smiter iväg. Jag kan bara klappa och gosa när han sover och jag väcker honom med lite gosande. Däremot är han nästan alltid på samma ställe som jag i lägenheten, och han sover alltid nedanför eller under min säng.
Det går att ta upp honom om han är i ett läge där han inte kommer undan, men annars smiter han iväg.
Jag leker mycket med honom (han är 1,5 år men fortfarande jättebarnslig), vi jagar snöre, leker med leksaker, och så vidare.
Jag pratar mycket med honom också, ger honom extra små gobitar och så vidare.
Jag tycker han blir bättre och bättre, men vet egentligen inte. Det kanske är jag som blir bättre på att hantera honom?

Mina andra två katter är mycket äldre än han - en kastrerad hane (ute/innekatt) och en honkatt (som inte heller vill vara ute).
När hon och jag gosar och hon ligger och spinner sitter mr Hanky ofta och tittar på, ungefär som att "det där ser ju mysigt ut, man borde prova .... nångång! .....kanske ... eh ... fast inte just i dag".
Så om tio år kanske?! *sss*

En sak som jag har tänkt på för övrigt är att han nästan aldrig spinner. Det är lite lustigt, för jag har aldrig haft en katt som inte gör det förut.
Spinner Fjant?

Jaha, det här var kanske inte till så mycket hjälp - men ändå ... ;)
Min åsikt är nog att man nog kan jobba på att förbättra relationen, men en skygg katt är nog en skygg katt för all framtid. Det ligger nog både i personligheten och i att den inte blivit präglad på människor tillräckligt tidigt.
Man får njuta av sin katt ändå - utan det där gosandet som andra katter har för sig.
Och ibland kan jag faktiskt tycka det är rätt skönt med en katt som INTE ska sitta i knäet när man skriver på datorn, som inte lägger sig tvärs över korsordet eller placerar sig i ens ansikte när man vill sova på morgonen, utan som bara sitter på behörigt avstånd och tittar på en med sina bärnstensgula ögon ...
 
Sv: Kan man få bort nedärvd skygghet?

*till alla*

Fjant är uppvuxen inomhus hos min kompis som hade honom tills jag flyttat till hus, eller ja inne/ute katt var han redan då. precis som nu.

Han sitter nedanför mina fötter och tigger om jag har nåt gott, han kan äta ur handen men försörker jag klappa honom så duckar han undan. Han kommer när jag ropar in honom på kvällen.

Enda gången han är godis i stort sett är när jag sover i sängen. Då ligger han gärna på mig eller typ i mina knäveck. Då kommer han och ska tokgosa också, han trampar, spinner och dreglar. Då slänger han sig på rygg och bara njuter näm man kliar honom på magen.

Men så fort vi är uppe så är han nervig. Jag kan aldrig gå fram till honom och klappa, han drar direkt. Då måste han vara trängd eller om han tex sitter och äter. Jag kan sätta mig en liten bit ifrån o ge honom nån godbit ur handen och då kommer han. Ha HATAR att bli buren så det gör jag nästan aldrig, klappar på honom där han är. OM man hinnder börja kela medhonom innan han dragit ur soffan kan han mysa där med, men oftast drar han innan man hinner fram.

Han är den av katterna som är mest skygg för hunden och höga ljud och sådär också. Ja jag antar jag får leva med honom så, men tycker det är trist, inte minst för hans del. Måste vara jpbbigt att alltid vara på helspänn och beredd att fly. Mina andra två katter är inte alls så. Ja de är lite speciella de oxa haha, men inte livrädda för välrden. HAn verkar vara allmänt nervöst lagd helt enkelt. Hans mamma är lite likadan, vägrar gå in i huset om de har besök o sådär.

Apropå att spinna så har jag alla 3 varianter här hemma. Lillkissen spinner med öppen mun och låter som en tiger, mellankissen Fjant låter som normalt mysspinnande och Månster, den äldsta, spinner aldrig. Han är sån som kan komma och stryka sig runt benen, hoppa upp i knät o sådär..men jag har aldrig hört honom spinna. Däremot orra, spotta och fräsa. Han är rätt vresig...därav namnet.

Nåja, Fjant får väl fortsätta vara en Fjant helt enkelt. Han kanske skulle behöva lite lugnande bara? :grin:
 
Sv: Kan man få bort nedärvd skygghet?

Nåja, Fjant får väl fortsätta vara en Fjant helt enkelt. Han kanske skulle behöva lite lugnande bara? :grin:

Nja. Men du kan ju alltid testa med en Feliway-diffuser. Sänder ut katternas välbefinnand-feromoner.
Inte helt gratis men ingen förmögenhet heller.
Kan inte skada men många har blivit hjälpta.

Med liite tur kan det bli just tungan på vågen.


Lycka till med den mysige Fjant och dina andra pälsade vänner! :)
 

Liknande trådar

Övr. Katt Hejsan, jag heter Jonas och har en blandras (50% ragdoll, 50% huskatt) vid namn Lizzy, hon är ett år gammal om ett par dagar och är...
Svar
8
· Visningar
1 859
Senast: Praefatio
·
  • Artikel
Dagbok Det är så konstigt. Ibland kan jag känna det som att jag hamnar i ett ”förvildat” läge där jag plötsligt blir som skygg för allt och...
Svar
1
· Visningar
610
Senast: Tualma
·
Övr. Hund Hej! Jag behöver er kloka hjälp i frågan om vår lilla franska bulldogg ska omplaceras eller i värsta fall avlivas. Hon är bara 2 år...
2
Svar
37
· Visningar
4 173
Senast: Hermelin
·
Katthälsa Hej Jag provar att fråga här. Snälla inga påhopp, jag är här för att be om tips o råd. Jag gör det bästa jag kan för mina katter efter...
Svar
18
· Visningar
3 361

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp