Kan vi prata om mobbning?

Vet inte, ibland sägs det ju annorlunda



Jag var mobbaren 10 april 2018 kl 11.04 - Tendens – kortdokumentärer | Sveriges Radio

Fast andra håller med
Why do People Bully? The Scientific Reasons - Ditch the Label

Oavsett så verkar det klart värt att ta tag i det även för den mobbarens skull.
Jag tror också att det i mycket är en myt med mobbare som mår dåligt, däremot är mobbare ofta fega och bygger det på att de kan mobba utan egen risk. Det ser man hela tiden, så fort de inte känner att de längre har gruppens stöd slutar de omedelbart.
 
Jag tror också att det i mycket är en myt med mobbare som mår dåligt, däremot är mobbare ofta fega och bygger det på att de kan mobba utan egen risk. Det ser man hela tiden, så fort de inte känner att de längre har gruppens stöd slutar de omedelbart.
Mmm jag såg plötsligt att det finns två uttryck i amerikansk engelska bully och mobbing. Där en bully är en agressiv ganska ensam person ofta som slåss och hotas. Medan mobbing är ett gäng personer som gör allt för att utesluta en person. Där ledaren är socialt väl anknuten i gruppen (men iofs kanske rädd att förlora den platsen). Det var bara så lustigt med de personer som hade varit mobbare men inte märkt det själva i reportaget, det tyder ju verkligen inte på att de mått dåligt just då, de har ju inte ens märkt det. Det är väldigt förvirrande.
(Ett exempel på mobbing var mobbing the bully tex)
 
Mmm jag såg plötsligt att det finns två uttryck i amerikansk engelska bully och mobbing. Där en bully är en agressiv ganska ensam person ofta som slåss och hotas. Medan mobbing är ett gäng personer som gör allt för att utesluta en person. Där ledaren är socialt väl anknuten i gruppen (men iofs kanske rädd att förlora den platsen). Det var bara så lustigt med de personer som hade varit mobbare men inte märkt det själva i reportaget, det tyder ju verkligen inte på att de mått dåligt just då, de har ju inte ens märkt det. Det är väldigt förvirrande.
(Ett exempel på mobbing var mobbing the bully tex)
Ja, trakassera och mobba är inte samma sak.
 
Ja, jag har blivit mobbad under låg- och mellanstadiet. Det skedde i taxin som jag fick åka med varje dag med samma grupp elever från olika årskullar. Främst psykiskt då mobbaren i fråga kunde vara schysst ena dagen och sedan nästa mobba en beroende på hans lust. Flera av oss i taxin blev drabbade av samma person, vi var yngre än honom så ingen vågade ju riktigt säga ifrån heller - svårt att komma undan i en taxi! En gång blev det typ fysiskt för mig, det sitter klart fast i minnet för mig.

Jag misstänker starkt att detta gjorde att jag fick problem med magen vid bilfärder, vilket i sin tur har påverkat mig starkt i på olika sätt genom hela livet. Från kramp, illamående till ångest. Numera vid alla slags fordon.

Det som märktes mest på mig just då var att jag tog med mig ett mjukisdjur varje dag till skolan och överallt annars. Nu som vuxen så ser jag hur uppenbart det var att det fanns en anledning i bakgrunden. Det kan jag tycka verka märkligt att ingen verkade prata med mig om vad som gjorde att jag kände att jag behövde något tryggt med mig! Av det jag kommer ihåg så var det snarare att det var lite "barnsligt", men de lät mig göra som jag ville åtminstone. Eller så var jag för envis.

Det slutade bara när mobbaren i fråga började åka själv med buss etc. Jag kommer ihåg att det blev lite instabilt i taxin ett tag efter det då ingen av oss var riktigt säker på vad som skulle hända, jag tror att jag deltog i lite mobbning där ett tag i rädsla över att bli drabbad igen. Men det gick faktiskt över och det blev bättre när taxibussen byttes till mindre taxibilar pga minskat antal elever som bodde längs samma rutt.

Det var försök tidigare med samtal mellan alla parter, men vad jag minns så hjälpte inte det. De hade nog behövt sätta mobbaren i terapi (jag hörde sedan ryktesvägen att han inte hade det bra hemma) och låtit honom åka i en egen taxi, men det sista blev aldrig av troligen pga kostnaden.

Jag kommer dock ihåg att en klasskamrat blev mobbad i lågstadiet pga hennes personliga doft. Jag tror att jag deltog i det, om inte aktivt så var jag säkert passivt delaktig. Där hade vi dock ändå rätt bra lärare som pratade igenom det hela med hela klassen, och det avtog till slut. Minns inte hur länge det pågick dock.
 
Valde att skapa ett anonymt konto då jag inte orkar lämna ut allt på nätet men vill dela med mig av min historia.

Jag blev mobbad från tredje klass. I samband med att jag började ny skola efter flytt. Det var psykisk mobbning på både på raster och i klassrummet. På raster var det mycket elakheter som sas att jag var ful, tjock och dum i huvudet. Att jag var korkad fick jag höra varje dag. I klassrummet så tilläts de andra barnen skratta åt mig när jag läste högt eller svarade fel på en fråga. Läraren gjorde inte ett skit.

Det gör fortfarande ont i mig. Min självkänsla är förstörd i grunden. Jag har gått hos otaliga psykologer men inget har hjälpt. Jag har många stunder jag avskyr mig själv och det gör ont.

Det var också fysisk mobbning jag blev slagen många gånger. Två gånger så illa att jag lämnade skolan i ambulans. Lärare och andra vuxna såg åt ett annat håll. En gång så höll två fast mig i korridoren och en tredje slog. En lärare kom ut från ett klassrum såg mig i ögonen och backade och stängde dörren igen. Det var ett sådant vidrigt svek från vuxensamhället. Efter det litade jag inte på några vuxna.

Någon kanske undrar vad mina föräldrar gjorde. Tyvärr hade jag en mamma som hade en psykisk sjukdom och inte kunde vara mamma på det sättet jag hade behövt. Min pappa gjorde så gott han kunde men situationen hemma var svår och jag hoppas ingen dömer honom som läser detta. Eftersom min mamma inte kunde jobba så hade min pappa periodvis två jobb för att få det att gå runt hemma. Han gjorde sitt bästa efter förutsättningarna men vi hade behövt hjälp utifrån och skolan är det som jag lägger mest skuld på för de gjorde inte ett skit.

Jag har inga grundskolebetyg och har tagit igen alla mina studier i efterhand. Trots bra jobb och högskoleutbildning så har jag många stunder när jag tycker att jag är oduglig, avskyr mig själv och tycker att jag inte borde få finnas till. Det tär så oerhört mycket.
 
Valde att skapa ett anonymt konto då jag inte orkar lämna ut allt på nätet men vill dela med mig av min historia.

Jag blev mobbad från tredje klass. I samband med att jag började ny skola efter flytt. Det var psykisk mobbning på både på raster och i klassrummet. På raster var det mycket elakheter som sas att jag var ful, tjock och dum i huvudet. Att jag var korkad fick jag höra varje dag. I klassrummet så tilläts de andra barnen skratta åt mig när jag läste högt eller svarade fel på en fråga. Läraren gjorde inte ett skit.

Det gör fortfarande ont i mig. Min självkänsla är förstörd i grunden. Jag har gått hos otaliga psykologer men inget har hjälpt. Jag har många stunder jag avskyr mig själv och det gör ont.

Det var också fysisk mobbning jag blev slagen många gånger. Två gånger så illa att jag lämnade skolan i ambulans. Lärare och andra vuxna såg åt ett annat håll. En gång så höll två fast mig i korridoren och en tredje slog. En lärare kom ut från ett klassrum såg mig i ögonen och backade och stängde dörren igen. Det var ett sådant vidrigt svek från vuxensamhället. Efter det litade jag inte på några vuxna.

Någon kanske undrar vad mina föräldrar gjorde. Tyvärr hade jag en mamma som hade en psykisk sjukdom och inte kunde vara mamma på det sättet jag hade behövt. Min pappa gjorde så gott han kunde men situationen hemma var svår och jag hoppas ingen dömer honom som läser detta. Eftersom min mamma inte kunde jobba så hade min pappa periodvis två jobb för att få det att gå runt hemma. Han gjorde sitt bästa efter förutsättningarna men vi hade behövt hjälp utifrån och skolan är det som jag lägger mest skuld på för de gjorde inte ett skit.

Jag har inga grundskolebetyg och har tagit igen alla mina studier i efterhand. Trots bra jobb och högskoleutbildning så har jag många stunder när jag tycker att jag är oduglig, avskyr mig själv och tycker att jag inte borde få finnas till. Det tär så oerhört mycket.

Detta låter helt horribelt. Jag blir så ledsen (och arg!) när jag läser vad du har fått utstå. Framför allt då jag vet hur uppväxtåren och dom trauman man utsetts för då sätter spår i själen för resten av livet. Man hade ju önskat att alla vuxna som såg och visste vad som pågick hade fattat detta, och haft civilkurage nog att agera. Det borde rimligtvis ingå i deras jobb som lärare kan man tycka. Det sveket är fan oförlåtligt.
 
Vet inte, ibland sägs det ju annorlunda



Jag var mobbaren 10 april 2018 kl 11.04 - Tendens – kortdokumentärer | Sveriges Radio

Fast andra håller med
Why do People Bully? The Scientific Reasons - Ditch the Label

Oavsett så verkar det klart värt att ta tag i det även för den mobbarens skull.
Men samtidigt, är de trygga och nöjda i sig själva har de inget behov av att trycka ner andra. De kan må bra AV att mobba, det är ju därför de gör det. För att de ofta mår dåligt om de inte mobbar.
 
Men samtidigt, är de trygga och nöjda i sig själva har de inget behov av att trycka ner andra. De kan må bra AV att mobba, det är ju därför de gör det. För att de ofta mår dåligt om de inte mobbar.
Joo fast den där killen som blev citerad ovan i finska ylä. Han var socialt duktig, klassvän, snäll, försökte hjälpa osv. Ändå så mobbade han utan att ens tänka på det, genom att vända ryggen till de han inte ville ha med i gänget. De flesta citerade visste inte ens om att de gjorde det. Inte ens efter samtal med kurator visste de att de mobbade.

Hur kan det då handla om ett behov? om vissa inte ens vet om det?

Det var bara det att de inte ville ha med en viss person och det liksom bara råkade vara samma person hela tiden som de drev med, utan att de ens direkt reflekterade över att det alltid råkade bli samma person.

Det är ju en mildare form än att slå men fortfarande ger ett lidande. Så det antyder ju att det finns en möjlig väg till att stoppa en del av det, att vara tydlig och rak i kommunikationen.

(Ibland i forum läser man ju om föräldrar som bara -det jobbiga barnet vill vi inte ha på kalaset. Stina måste själv få välja vilka som ska komma, varför skulle vi bjuda alla? Vi bjuder bara nästan alla, inte de där tre jobbiga osv. Det är ju en del i det.)
 
Joo fast den där killen som blev citerad ovan i finska ylä. Han var socialt duktig, klassvän, snäll, försökte hjälpa osv. Ändå så mobbade han utan att ens tänka på det, genom att vända ryggen till de han inte ville ha med i gänget. De flesta citerade visste inte ens om att de gjorde det. Inte ens efter samtal med kurator visste de att de mobbade.

Hur kan det då handla om ett behov? om vissa inte ens vet om det?

Det var bara det att de inte ville ha med en viss person och det liksom bara råkade vara samma person hela tiden som de drev med, utan att de ens direkt reflekterade över att det alltid råkade bli samma person.

Det är ju en mildare form än att slå men fortfarande ger ett lidande.
Många djurarter mobbar ju ut andra. Det kan vara för att de är nya, har en avvikande färger eller bara att någon börjar och alla andra hänger på. Det viktigaste måste ju vara att kunna bryta beteendet. Något som verkar vara viktigt är ju att vuxenvärlden ofta inte uppfattar att det är en mobbingsituation utan att man ser det som två som har en konflikt tillexempel.
 
Joo fast den där killen som blev citerad ovan i finska ylä. Han var socialt duktig, klassvän, snäll, försökte hjälpa osv. Ändå så mobbade han utan att ens tänka på det, genom att vända ryggen till de han inte ville ha med i gänget. De flesta citerade visste inte ens om att de gjorde det. Inte ens efter samtal med kurator visste de att de mobbade.

Hur kan det då handla om ett behov? om vissa inte ens vet om det?

Det var bara det att de inte ville ha med en viss person och det liksom bara råkade vara samma person hela tiden som de drev med, utan att de ens direkt reflekterade över att det alltid råkade bli samma person.

Det är ju en mildare form än att slå men fortfarande ger ett lidande. Så det antyder ju att det finns en möjlig väg till att stoppa en del av det, att vara tydlig och rak i kommunikationen.

(Ibland i forum läser man ju om föräldrar som bara -det jobbiga barnet vill vi inte ha på kalaset. Stina måste själv få välja vilka som ska komma, varför skulle vi bjuda alla? Vi bjuder bara nästan alla, inte de där tre jobbiga osv. Det är ju en del i det.)
Ja men den mobbning jag ser är nog 99% osäkra barn som mår bra av att trycka ner andra eftersom de egentligen känner sig så himla underlägsna och värdelösa själva.

Och sen ska man inte blanda ihop självkänsla med självförtroende. Många mobbare har ett suveränt självförtroende.
 
Ja men den mobbning jag ser är nog 99% osäkra barn som mår bra av att trycka ner andra eftersom de egentligen känner sig så himla underlägsna och värdelösa själva.

Och sen ska man inte blanda ihop självkänsla med självförtroende. Många mobbare har ett suveränt självförtroende.
Jo kanske. Tänker bara att om man har en viss bild av hur någonting ser ut, kanske man missar något man ser för att det inte ser ut exakt så som man tänkte och det är kanske där ett problem med att det verkar missas ligger. (Dvs om det är lärarnas och föräldrarnas älskling och klassens centrum som gör det så är det svårare att se. Äh borde inte spekulera o babbla.)
 
Detta låter helt horribelt. Jag blir så ledsen (och arg!) när jag läser vad du har fått utstå. Framför allt då jag vet hur uppväxtåren och dom trauman man utsetts för då sätter spår i själen för resten av livet. Man hade ju önskat att alla vuxna som såg och visste vad som pågick hade fattat detta, och haft civilkurage nog att agera. Det borde rimligtvis ingå i deras jobb som lärare kan man tycka. Det sveket är fan oförlåtligt.

Det var helt horribelt. Min grundskoletid har inte gett mig något annat än en krossad självkänsla och men för livet. Det är den absolut värsta perioden i mitt liv. Konstigt nog är det inte barnen som fanns runtomkring jag är mest förbannad på utan de vuxna. Det var ett monumentalt svek en hel skola som valde att blunda.
 
Jo kanske. Tänker bara att om man har en viss bild av hur någonting ser ut, kanske man missar något man ser för att det inte ser ut exakt så som man tänkte och det är kanske där ett problem med att det verkar missas ligger. (Dvs om det är lärarnas och föräldrarnas älskling och klassens centrum som gör det så är det svårare att se. Äh borde inte spekulera o babbla.)
Ja alltså om det hade funnits ett tydligt svar så hade man ju kunnat utrota mobbning. Så det är helt okej att vi mest spekulerar och babblar tänker jag.
 
Rådet ”Polisanmäl” får jag höra en del. Även i denna tråd. Är det någon som har erfarenhet av en polisanmälan i en sån här situation?

Jag har även fått rådet ”Anmäl till skolinspektionen” upprepade gånger. Någon som har erfarenhet från en sådan anmälan?

Mvh Miks
 
Rådet ”Polisanmäl” får jag höra en del. Även i denna tråd. Är det någon som har erfarenhet av en polisanmälan i en sån här situation?

Jag har även fått rådet ”Anmäl till skolinspektionen” upprepade gånger. Någon som har erfarenhet från en sådan anmälan?

Mvh Miks
Jag har ingen egen erfarenhet av att anmäla, men tänker att om du vill kunna bolla dina funderingar om det så kanske du kan kontakta Bris vuxentelefon?
 
Rådet ”Polisanmäl” får jag höra en del. Även i denna tråd. Är det någon som har erfarenhet av en polisanmälan i en sån här situation?

Jag har även fått rådet ”Anmäl till skolinspektionen” upprepade gånger. Någon som har erfarenhet från en sådan anmälan?

Mvh Miks
Anledningen till att jag frågar är för att det är ibland lätt att ge råd som man inte provat själv. Det är också lätt att säga ”Jag skulle anmält direkt”. När sonen visade klassens Snapchat grupp och det i gruppen postats både pornografiska bilder, filmer och även filmer med barnpornografi var reaktionen direkt ”Jag anmäler”. Därefter kom konsekvenstänket. Om jag anmäler står det mitt namn på anmälan, jag heter samma som sonen, på anmälan som kommer hem till den andra familjen står alltså sonens efternamn utskrivet. Vem blir då kallad golare? Vem får skit? Vem blir än mer utanför?

Jag vill hävda att det inte är så jäkla enkelt. Inte alls. Och det var därför jag skulle vilja höra erfarenheter från någon som verkligen gjort en anmälan.

Mvh Miks
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Kan inte sova utan ligger och snurrar i sängen och funderar på något som psykoterapeuten sa till mig i dag. Jag ska besluta mig. För...
2
Svar
21
· Visningar
1 278
Senast: tuaphua
·
Relationer Hejhopp. Bönar och ber efter nått svar från någon klok människa med lite livs erfarenhet. Har visserligen lite själv betoning på lite...
2 3
Svar
52
· Visningar
3 644
Senast: Mabuse
·
Kläder & Bli fin Jag har funderat mycket på vad min sambo ska få i julklapp. Han ligger troligtvis någonstans på autismspektrat och får sensory issues av...
Svar
12
· Visningar
1 213
Senast: Sassy
·
Skola & Jobb Hej, jag har varit arbetslös nu ett bra tag och känner mig värdelös som aldrig får nåt riktigt jobb. För 3 år sen läste ja till...
3 4 5
Svar
91
· Visningar
5 297
Senast: escodobe
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 10
  • Uppdateringstråd 29
  • Lös i magen

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp