Kan vi prata om mobbning?

[AraSlei]

Så fruktansvärt ledsamt att höra @Miks Jag har inga egna barn, men detta måste ju vara bland det värsta som kan hända både barn och föräldrar. Hoppas så att ni får gehör för ert krigande och att barnet slipper sina mobbare!

 

[Ninnurur]

Alltså, det här är ju ett generationsproblem. Mobbade barn för vidare mentaliteten till sina barn som också blir mobbare. Därför räcker det inte med lama kampanjer i skolan, det måste bli mer än en utskällning om barnet mobbar. Indraget barnbidrag/csn kanske? Det ska kännas för hela familjen!

 

[westernsuzie]

Har du personliga erfarenheter?
Ja.

Har du blivit mobbad?
Ja, av och till under grundskolan.

Har du mobbat?
Nej, däremot sett andra bli mobbade men inte alltid klarat säga emot eller göra något.

Vad startade det hela?
För min del startade det hela med en kille i min klass som hatade mig främst för att jag har ursprung i ett annat land, men även för att jag var liten och kort, blyg och gillar hästar. Efter det blev det fler och fler som frös ut och mobbade mig, sa elaka saker, tog och kastade bort mina saker m.m. av och till under hela grundskolan.

Hur tog det slut?
Jag började gymnasiet.

Vilka är dina bästa tips för att få det att sluta?
Ingen aning men jag önskar att jag hade vetat då att hela mitt liv inte kommer se ut så utan att allt kommer bli bättre. Mycket bättre.

Jag tror det främst har påverkat mig på så sätt att jag inte bryr mig så mycket om vad andra tycker. Jag pallar liksom inte att lägga energi på det och landade i att de som gillar mig gillar mig, resten får väl låta bli att gilla mig.

 

[clusia]

Alltså, det här är ju ett generationsproblem. Mobbade barn för vidare mentaliteten till sina barn som också blir mobbare. Därför räcker det inte med lama kampanjer i skolan, det måste bli mer än en utskällning om barnet mobbar. Indraget barnbidrag/csn kanske? Det ska kännas för hela familjen!

Finns det statistik på det? Att mobbade barn växer upp och att deras barn blir mobbare?

 

[Bexzor]

Har du personliga erfarenheter?
Har du blivit mobbad?
Har du mobbat?
Vad startade det hela?
Hur tog det slut?
Vilka är dina bästa tips för att få det att sluta?

Ja helt enkelt, allt ovan och att annat och allt däremellan!

Mvh Miks

Jag blev mobbad hela min skolgång. Har inte mobbat vad jag vet.
Det hela började med att jag var ett barn som inte kunde de sociala reglerna då vi ständigt flyttade runt mellan kommuner och skolor. Sen hade min mor ganska skeva prioriteringar så trots ekonomiskt bistånd så valde hon att röka, festa, ha djur och bil. Vilket inte ger mycket pengar över till våra kläder, som vi fick genom fonder från majblomman o dyl. I skolan fick jag ofta frågor om de olika loven, och det var alltid lika roligt att trakassera mig som aldrig åkte nånstans.
Mobbningen i skolan tog slut när jag slutade skolan, årskurs 9. Försökte börja gymnasiet men fick rysningar och ångest så fort jag såg mina mobbare så jag slutade gå dit.

Mina bästa tips för att få det att sluta är att engagera sig. Jag har själv haft en son som mobbat, där jag ringde barnets föräldrar och bad om ursäkt. Har även nu ett barn som bli mobbat då han är för snäll, han tar hellre smällar än skvallrar så "kompisarna" får skäll. Där jobbar vi mycket med skolan, och för ett tag sen så polisanmälde skolan en händelse där sonen blev slagen med en planka rakt över tinningen.

 

[Lingon]

Finns det statistik på det? Att mobbade barn växer upp och att deras barn blir mobbare?

Menade hon inte att barn till mobbare också blir mobbare? Inte att mobbades barn blir mobbare.

 

[clusia]

Menade hon inte att barn till mobbare också blir mobbare? Inte att mobbades barn blir mobbare.

Jaha ja det kanske hon gjorde. Skulle gärna se lite statistik på det med iofs

 

[Elo]

Det är svårt med forskning om mobbing eftersom den mesta forskningen som sker görs på fall där det redan finns en förövare och ett offer*. Det är inte riktigt etiskt försvarbart att utse ett barn till offer och sedan se vad som händer....

Jag skulle vilja se mer forskning och riktade insatser (som också forskas på/utvärderas) för att kunna hitta så effektiva metoder för att både förebygga och hantera mobbing som möjligt.

*Och det som framkommer då är oftast att den utsatte har dåligt självförtroende. Men jag (personligen) tror nog mer på att mobbing orsakar det dåliga självförtroendet än tvärt om.

 

[Lingon]

Det är svårt med forskning om mobbing eftersom den mesta forskningen som sker görs på fall där det redan finns en förövare och ett offer*. Det är inte riktigt etiskt försvarbart att utse ett barn till offer och sedan se vad som händer....

Jag skulle vilja se mer forskning och riktade insatser (som också forskas på/utvärderas) för att kunna hitta så effektiva metoder för att både förebygga och hantera mobbing som möjligt.

*Och det som framkommer då är oftast att den utsatte har dåligt självförtroende. Men jag (personligen) tror nog mer på att mobbing orsakar det dåliga självförtroendet än tvärt om.

Jag tycker att forskningen ska fokusera på de som mobbar. Det är ju där problemet finns. Det finns liksom ingen ursäkt mobbaren kan ta till som gör det rätt. Fokusera på vad som gör ett barn/en människa till mobbare.

 

[Ninnurur]

Finns det statistik på det? Att mobbade barn växer upp och att deras barn blir mobbare?

Det är empiriska observationer från min sida. Det är väldigt sällan som en förälder till ett mobbande barn erkänner att deras barn beter sig illa för de ser inte felet, de var ju lika som barn.

 

[Sonnenschein]

Inte mobbing kanske, men i gymnasiet satt jag utanför ett litet studierum glasväggar, en dörr och ett bord med två stolar. Därinne satt två klasskompisar rätt som det var kom två killar och slet upp dörren och ställde sig i dörröppningen och den ene drog ner byxor och kalsongerna och visade allt. Mina klasskompisar blev mest förvånade och sen började skratta och pekade på idiotens kön och frågade om det var en metmask och varför han var stolt över det lilla. DÅ började killen skämmas och tycka det var jobbigt och sprang därifrån.

Då som 17-åringar tyckte vi det var jättekul men nu i efterhand så inser man hur fel det var och man undrar vad den killen har för spärrar liksom.

 

[Grazing]

Det är empiriska observationer från min sida. Det är väldigt sällan som en förälder till ett mobbande barn erkänner att deras barn beter sig illa för de ser inte felet, de var ju lika som barn.

Fast det har nog inte med det att göra, jag tycker dom flesta föräldrar tar sina barns beteende i försvar, vilket är förståeligt. Många vill inte se att ens barn är den som gör någon annans barn olidligt. Det behöver inte ha med att göra att föräldrarna tycker att det är okej att mobba. Det måste vara svårt att erkänna för sig själv att man har uppfostrat och format ett barn som tycker sådana beteenden är okej.

 

[Elo]

Jag tycker att forskningen ska fokusera på de som mobbar. Det är ju där problemet finns. Det finns liksom ingen ursäkt mobbaren kan ta till som gör det rätt. Fokusera på vad som gör ett barn/en människa till mobbare.

Jag tror snarare det är relationen vi måste fokusera på. Jag tror att man kan vara "mobbare"* utan att faktiskt mobba. Det är i relationen mellan mobbare-utsatt som mobbingen blir till. Och kan vi reda i relationen så kan vi få relationen att förändras och på så sätt avstanna mobbingen.

Sen kanske skadan är skedd ändå. Men om vi då gett 'mobbaren' andra sätt att hantera relationer på så kanske, förhoppningsvis, väljer denne att använda andra sätt att relatera till människor än mobbing fortsättningsvis.

 

[Sonnenschein]

Fast det har nog inte med det att göra, jag tycker dom flesta föräldrar tar sina barns beteende i försvar, vilket är förståeligt. Många vill inte se att ens barn är den som gör någon annans barn olidligt. Det har inte med att göra att föräldrarna tycker att det är okej att mobba. Det måste vara svårt att erkänna för sig själv att man har uppfostrat och format ett barn som tycker sådana beteenden är okej.

Min bror var mobbad av en klasskompis. Klasskompisen mamma tyckte att hennes lilla son var en perfekt ängel. Tyvärr var mobbarens mormor klassföreståndaren som hade samma syn på sitt barnbarn

 

[Lingon]

Fast det har nog inte med det att göra, jag tycker dom flesta föräldrar tar sina barns beteende i försvar, vilket är förståeligt. Många vill inte se att ens barn är den som gör någon annans barn olidligt. Det behöver inte ha med att göra att föräldrarna tycker att det är okej att mobba. Det måste vara svårt att erkänna för sig själv att man har uppfostrat och format ett barn som tycker sådana beteenden är okej.

Fast jag har faktiskt hört föräldrar som resonerar som att det är bättre att deras barn är en mobbare än att det är mobbat och rycker på axlarna och tycker att den mobbade bara ska stå på sig lite mer.

 

[Grazing]

Fast jag har faktiskt hört föräldrar som resonerar som att det är bättre att deras barn är en mobbare än att det är mobbat och rycker på axlarna och tycker att den mobbade bara ska stå på sig lite mer.

Tror ingen föräldrar vill att ens barn är den som blir mobbad, men det kan vara svårt ändå att förstå hur mycket skada ens barn faktiskt kan orsaka. Det kan vara svårt att förstå omfattningen, många kanske tänker på mobbing som när dom retas lite. Som det var för mig i mellanstadiet, vi blev retade för att vi gillade hästar och sa inte ifrån. Det var irriterande och jobbigt men inget som egentligen skadade på det viset. Jag kan tänka mig att många föräldrar tänker att det är på den nivån och därför säger sådana saker.

 

[Linn-Nora]

Tack till alla er som svarat i tråden. Det är vidrigt att läsa om era erfarenheter. Lite stärker det att se att ni lever, förvisso ärrade många av er, men ni lever. Det ger mig lite hopp.

Jag är förälder till ett barn som just nu utsätts för mobbning. Han vill inte längre leva

Vi kämpar med allt vi har för att få det att sluta. Jag pratar med skolan flera gånger varje vecka, vi har veckovisa möten med BUP, de har möten med skolan samt att vi föräldrar har en vuxenstödjare hos BUP. Jag har ringt föräldrarna till de barnen som varit elakast och som jag fått tag i kontaktuppgifter till.

Sonen har bytt skola en gång. Då upphörde mobbningen. Tyvärr mixar den nya skolan klasser varje år och i 5:an hamnade sonen med flickan som mobbat honom i förra skolan och så satte allt igång igen.

Vi upplever skolan som långsamma, icke proaktiva och att de slår ifrån sig.

Ny klassfördelning inför 6:an planeras just nu och vi önskar inflytande i processen.

Denna veckan har jag hittills ägnat 5,5h på skolmöte, BUP samtal och mejlskrivande. Vi föräldrar sliter ut oss. Barnet gråter.

Superpower, ja jag har blivit en hejare på att ringa runt till föräldrar vars barn beter sig som smådjävular. Tur jag inte är konflikträdd.

Mvh Miks

Åh, vad ont det gör att läsa om hur din son har det! Inget barn skall behöva ha det så och jag tycker verkligen du gör ett fantastiskt jobb för din son.

Vad jag tror är att föräldrarna till barnen som utsätter din son behöver förstå allvaret, och att dom måste agera!!
Jag tycker du är fantastisk som ringer dom. Jag hade som jag skrivit innan även gjort en polisanmälan. Att skolan slår ifrån sig är inte okej! Och det ska inte gå långsamt, det skall hanteras skyndsamt. Det var exakt så det var för mig, tills min förälder brände av ordentligt. Det enda jag önskar är att ungarna och även skolan anmälts.

Om du gör en polisanmälan (ofredande, misshandel?) så bör de generera en anmälan hos socialtjänsten. Och ärligt talat tror jag det är det som biter bäst på föräldrarna.

 

[iNHALE]

Har du varit mobbad?
Ja, från lågstadiet till en bit in på högstadiet. Blev retad och utfryst. Under mellanstadiet hade jag en lärare som också aktivt mobbade mig. Hon tog mig åt sidan efter lektioner och skällde ut mig för att jag gjorde så att de andra barnen satt och fnissade och kastade saker på mig, det var mitt fel tyckte hon.

Har du mobbat?
Inte aktivt men jag har säkert varit med och bidragit till utfrysning utan att tänka på det tyvärr, det har nog de flesta.

Vad startade det hela?
Oklart, var nog lite udda som barn, svårt med sociala koder, hade inte samma livssituation som de andra barnen, bodde på lantbruksgård, var rätt introvert, udda och "lättmobbad" helt enkelt.

Hur tog det slut?
I takt med att vi blev äldre och klasserna splittrades på högstadiet så var det med tiden inte lika roligt längre och man växte ifrån det tror jag. Blev också tuffare själv och vågade stå upp för mig själv på ett annat sätt.

Vilka är dina bästa tips för att få det att sluta?
Prata med någon om din situation oavsett om du är barn eller vuxen. Berätta för en lärare, skolkurator, förälder, chef, arbetsledare, skyddsombud, fackombud. Synliggör det varje gång det händer, säg inte bara till din chef/lärare en gång och sen låt det vara utan berätta varje gång något har hänt så att omgivningen förstår vidden av situationen och att det är något som pågår fortlöpande hela tiden. Det kan vara svårt att vara stark när man känner sig ensam och utsatt men man får försöka göra sitt bästa.

 

[Badger]

Fast det har nog inte med det att göra, jag tycker dom flesta föräldrar tar sina barns beteende i försvar, vilket är förståeligt. Många vill inte se att ens barn är den som gör någon annans barn olidligt. Det behöver inte ha med att göra att föräldrarna tycker att det är okej att mobba. Det måste vara svårt att erkänna för sig själv att man har uppfostrat och format ett barn som tycker sådana beteenden är okej.

Fast det är ju inte ok? Dvs när du skriver att det är fullt förståeligt så kan det ju uppfattas som att det också är ok? (vilket jag förstår att du såklart inte menar) Folk är ju ofta vuxna människor och måste kunna hantera olika situationer utan att bara gå på något slags instinkt. Det är ju trots allt antagligen inte nyttigt för deras egna barn att vara en mobbare heller.

Jag skulle nog inte vilja säga rakt av att jag tycker att de flesta föräldrar tar sina barns beteende i blint försvar, utan skulle säga att det är lite olika. Vissa föräldrar agerar ju helt normalt och försöker vara rättvisa, andra föräldrar kommer ju alltid att överdrivet gå på egna barnet och skälla.

Man måste ju, från skolans sida, kunna kräva ett moget och lösningsinriktat beteende av föräldrar helt enkelt tänker jag.

 

[Badger]

Har du personliga erfarenheter?
Har du blivit mobbad?
Har du mobbat?
Vad startade det hela?
Hur tog det slut?
Vilka är dina bästa tips för att få det att sluta?

Ja helt enkelt, allt ovan och att annat och allt däremellan!

Mvh Miks

1. Nja
2. På ett ridläger, två veckor. (Det tog slut delvis genom att jag bytte rum och flyttade in till ett gäng yngre tjejer som lagt märke till det och bjöd in.) En vikarie försökte nog starta en gång för mig i lågstadiet, men klassen nekade.
3. jag har pratat illa om en populär tjej (var inte populär utan mellanskikt), privat med ett par andra (vet inte hur hon fick reda på det) och fått utskällning tillsammans med dem och slutat.
(En kille på högstadiet var några elaka mot, vi försökte klaga i lärarrummet och lärarna var tydliga med att vi verkligen inte hade med det att göra.)

6. Läraren vi hade i lågstadiet skrikskällde ut inför hela klassen, länge, om någon var elak. Det fungerade, vet inte om det är ett bra tips. Alltså hände lite titt som tätt och olika elever (var på andra sidan också om en kille som varit elak mot mig, han glömde inte det ens i högstadiet)
Ett tips jag läst om från forskning är att mobbning är mycket svårare om de tysta eleverna inte accepterar det från mobbarna.