Bukefalos 30 år!

Själv stör jag mig nog mest på människor som anser sig veta bäst hur andra människor ska ta hand om sina husdjur. Idag är det enligt lag och prejudicerande domar helt lagligt och förenligt med djurskydd att ha sin katt lösgående ute så länge den är kastrerad och registrerad hos jordbruksverket. Rent juridiskt är det upp till den som inte vill ha en katt i sin trädgård eller som kliver in genom en öppet fönster att se till att freda sig genom att hägna eller sätta in ett nätfönster. Lika lite som staten har ansvar för om en fågel eller annat vilt råkar ta sig in i din bostad har kattägaren det ansvaret, juridiskt.

Samhället har alltså redan formulerat ett förhållningssätt till lösgående katter. För mig är diskussionen slut där, tills dess att någon får för sig att ändra lagstiftningen eller en ny prejudicerande dom kommer.
Fast lagstiftningen säger att katten ska ha tillsyn två gånger per dygn och hindras får att vara en sanitär olägenhet av sin ägare.
 
Jag håller med om att katter kan vara mer av ett bruksdjur.
Jag är uppvuxen med utekatter och har svårt att ha det på annat vis. De chippas, avmaskas, fixas tänder på och tas hand om när de blir gamla och grå.
Men jag behöver de för råttorna och mössen.

Det finns ju ett mellanläge mellan att släppa ut katten "vind för våg" och att ha utekatt.
Däremot så låter det alltid som att har man katt som går ut så bryr man sig inte och det är rätt tråkig inställning.
När jag letade hus var de många jag tittade på men som låg alldeles för nära en stor väg där jag ALDRIG hade haft utekatt.

Jag tycker att utekatt ska förbjudas inom tätbebyggt område. De hör inte hemma inne i stan!
 
Har man en innekatt får man veta att man är kattplågare. Jag håller med om att det är otroligt irriterande att hitta kattbajs i sandlådan och rabatterna. Det är därför jag gick ut i koppel med Nikita. Megara går det inte med eftersom jag inte får på henne selen. Sedan går det jättebra. Hur svårt kan det vara att ha en utekatt med tillsyn. Promenader, bygga en kattgård och liknande. Detta borde även gälla bondkatter eftersom de går ute fritt. Eller?

Det absolut värsta jag vet är folk på FB och andra sociala media som gråter över att deras utekatt blev överkörd och alla ojar sig och skickar hjärtan och tårar och gud vet all. Nästa som händer är att de skaffar sig en ny katt. Och alla, ååååh vad söt. Och sedan skriver att den absolut måste få gå ut. Grattis till nästa mosade katt.

Tyvärr har katten en otroligt låg status i samhället allmänt. Om man införde ägaransvar som man har med hundar skulle det säkert göra att vissa kattägare hade mer noggrann koll. Nu tycker allt för många kattägare att det är bara naturligt att en katt får driva vind för våg. Men våga ifrågasätta om det inte borde vara samma för alla hundar. Hundar kan man väl släppa ut, hur som helst. Även korthåriga katter (inklusive orientaler) klarar sig på vinter. Guuuud vad löjligt med en tröja på en katt. Samtidigt som de klär på sina hundar, inklusive skor. Och täckar sina hästar.

Och nej, huskatter är inte ett dugg mer beroende av att vara ute som någon slags genetisk komponent. Det handlar om hur de tas om hand som kattungar. Efter, tror jag, åtta veckor så blir de inte helt tama utan någon människokontakt. Det finns också en hel del exempel på fd utekatter som aldrig vill sätta sin tass utanför tryggheten i lägenheten/huset.
 
Senast ändrad:
Det är helt obegripligt att inte samma strikta ägaransvar som gäller hundar också gäller katter. Och lika obegripligt att det anses okej att detta husdjur vandrar vind för våg utan att ägaren har något ansvar. Vilket annat husdjur hade ansetts okej att hålla på samma sätt?

Vår granne hade tidigare 5 utekatter (och de var inte områdets enda katter...), har hittat dem överallt inklusive i min bil och i min säng (på övervåningen i mitt hus). När snön försvann på våren rensade vi mängder med kattbajs från vår trädgård. Pallkragar måste vara täckta för att inte agera kattlåda. Mitt lilla områdes sandlåda har slutat användas eftersom ingen orkar gå och plocka kattbajs konstant, osv.

Lokala facebookgruppen går bananas så fort någon hittat hundbajs på trottoaren. Det finns visserligen ingen ursäkt för att inte plocka upp efter sin hund, men hur det samtidigt kan anses okej att katter bajsar i andras trädgårdar och rabatter, vilket inte bara är äckligt utan också hälsofarligt på riktigt, är smått sanslöst.

Slut på rant ;) Och ja jag är givetvis 100 % medveten om att det inte är katternas fel, men det faktumet hjälper ju föga.
 
Själv stör jag mig nog mest på människor som anser sig veta bäst hur andra människor ska ta hand om sina husdjur. Idag är det enligt lag och prejudicerande domar helt lagligt och förenligt med djurskydd att ha sin katt lösgående ute så länge den är kastrerad och registrerad hos jordbruksverket. Rent juridiskt är det upp till den som inte vill ha en katt i sin trädgård eller som kliver in genom en öppet fönster att se till att freda sig genom att hägna eller sätta in ett nätfönster. Lika lite som staten har ansvar för om en fågel eller annat vilt råkar ta sig in i din bostad har kattägaren det ansvaret, juridiskt.

Samhället har alltså redan formulerat ett förhållningssätt till lösgående katter. För mig är diskussionen slut där, tills dess att någon får för sig att ändra lagstiftningen eller en ny prejudicerande dom kommer.

Jag är helt medveten om vad lagen säger och anser inte att någon ska bryta mot någon lag. Men samtidigt måste det ju vara helt okej, framför allt på diskussionsforum, att debattera och argumentera för att man vill att lagen ska ändras? Jag vet att det inte är kattägarens ansvar att deras katter inte går in i andras hus. Men jag tycker att det BORDE vara det.

Jämförelsen med vilda djur förstår jag inte alls? Katter är inte vilda djur.

Prejudicerande dom angående kattägares ansvar det får du gärna länka till? Det finns mig veterligen inte.
 
Jag är helt medveten om vad lagen säger och anser inte att någon ska bryta mot någon lag. Men samtidigt måste det ju vara helt okej, framför allt på diskussionsforum, att debattera och argumentera för att man vill att lagen ska ändras? Jag vet att det inte är kattägarens ansvar att deras katter inte går in i andras hus. Men jag tycker att det BORDE vara det.

Jämförelsen med vilda djur förstår jag inte alls? Katter är inte vilda djur.

Prejudicerande dom angående kattägares ansvar det får du gärna länka till? Det finns mig veterligen inte.
'
Från Lawline som hänvisar till domar ang ägaransvaret för katter.

https://lawline.se/answers/kattagare-och-dess-ansvar-over-sin-katt

Rättsfall involverade katter och deras beteendenLänsstyrelsen i Stockholms län uttalade sig att det borde vara upp till grannens sak att freda sig mot att en katt tränger sig in i grannens hus, genom att hålla fönster och dörrar stängda. Vidare menade Länsstyrelsen att grannen själv får överväga andra metoder för att freda sig mot passerande katter, de föreslog att citronsyra i sandlådor kan hålla katter borta från sandlådorna. Att införa restriktioner för kattägare i grannskapet var inte motiverat och att en av personerna var allergisk föranledde ingen annan bedömning. Även om sådana restriktioner infördes menade Länsstyrelsen att det inte hindrade katter som kommer längre bortifrån att passera tomten. Miljödomstolen vid Stockholms tingsrätt instämde i länsstyrelsen bedömning (Stockholms tingsrätt, Miljödomstolen. Mål-nr 200-M 398)Det har däremot förekommit ett fall där en kattägare med 9 katter, efter beslut av Länsstyrelsen i Västerbotten, utförde åtgärder för att hålla kvar katterna på fastigheten, då katterna bedömdes ha orsakat en granne sådan olägenhet som avses i 9 kap. 3 § miljöbalken. Mark- och miljödomstolen instämde i Länsstyrelsen bedömning (Östersunds Tingsrätt, Mark- och miljödomstolen. Mål-nr M 1199-17).

Bestämmelsen 9 kap. 3 § miljöbalken blir aktuell när det gäller människors hälsa. Att rosor dör på grund av en katt medför inte att en myndighet kan ingripa mot kattägaren med hjälp av bestämmelsen.
 
Jag tror ju också personligen att om kattägare tvingades ta större ansvar, skulle statusen på katten höjas. Oavsett om det skulle betyda förbud mot utekatt i tätbebyggt område eller bara ansvar för vad ens katt gör, skulle det kunna bli till det bättre för katten som djur.
 
Min katt är ute men det finns många krav för att jag ska skulle komma till det beslutet

Jag ska bo på landet, här finns en granne bredvid mig och sen flera hundra meter till nästa, grannen hade 3 katter när jag flyttade in nu har dom inga så dom är tacksamma att min jagar möss

Det ska va en katthemskatt som vill va ute, hade aldrig tagit en kattunge som kan bli innekatt eller en som trivs inne och sen släpps ut. Bägge mina har varit tidigare stallkatter

Katten är bara ute när jag är hemma, hon är inte ute på natten

Givetvis kastrerad

Ingen katt som hänger på människor eller går fram till hundar osv, katten ska ha "street smarts"

Jag matar aldrig katten ute för att undvika att andra katter eller djur dras hit

Med andra ord tycker jag de allra flesta katter som är ute idag inte borde vara det. Man har all tillåtelse att tycka även jag har fel givetvis men det är ingen diskussion jag går in i. Jag tycker jag tagit mitt beslut utifrån de synvinklar jag tycker är rimliga
 
Det här med katter är knepigt. Det finns undersökningar som visar (nej, jag har inte kvar dem och kan länka, men ska om jag hittar dem!) som visar att VISSA innekatter är deprimerade. De får inte utlopp för sina behov. De blir inåtvända och avstängda - nåt somliga tolkar som att de är lugna och harmoniska.

Katter ÄR omän inte "vilda djur" så åtminstone närapå. Lite att jämföra med hästar, som vi ju äntligen insett har behov som många hästar inte får. Behov av utevistelse, frihet, sällskap, ständigt ätande osv osv osv. Får de inte dessa behov tillfredställda får de magsår, blir stressade, får beteenden vi inte önskar osv osv. Katter ÄR inga gosedjur som ska ligga och vänta på oss i lägenheten tills vi kommer hem efter arbetsdagen. Ok, det finns vissa katter som tycks nöjda med det, men långt ifrån alla.

Vi kanske behöver ompröva katters behov på samma sätt som vi börjat ompröva hästars? Och hur ska vi, isåfall, lösa det?? Räcker det med koppelpromenader? Burar utomhus? Jag är inte så säker på det.

Många skaffar innekatt då det är enklare och mindre krävande än en hund. Den skäller inte ens! Men ... Hur ok är det? Egentligen....?
 
1000017424.webp

Jag har en katt som får vara ute. Han betyder så mycket för mig att det gör ont i själen. Han har alltid gps när han är ute. I stugan är det i princip bilfritt och vädligt säkert. Men jag väger in risken med lösa hundar, rävar och eventuellt örnar. Han är bara ute på dagtid, när jag är hemma.

När jag är "hemma" så finns det en väg brevid huset. Det är 50, men folk kör betydligt snabbare. Gpsen är inställd på att skicka en varning om han går upp på vägen, han har inte provat göra det än. Är jag ute samtidigt hämtar jag honom om han är för nära.

Han kastrerades igår (han är för övrigt chippad, vaccinerad och kostade runt 3000 kr? Trots att han "bara" är en bondkatt). Han har klagat HELA dagen på att han inte får vara utomhus. Han älskar att jaga flugor, sitta på en sten och spana efter möss, smyga i buskarna, klättra i ett lämpligt träd osv.

Det är min fjärde utekatt. De har dött av ålder, sjukdom, ålder. Jag försöker verkligen göra allt för att dom inte ska gå upp på en trafikerad väg.

Jag har lite problem med att vissa "innekattsägare" uttrycker att de är så fantastiskt mycket bättre kattägare för att deras katter minsann får vara inomhus och inte riskera att bli överkörda/stöta på en hund/ett rovdjur. Absolut, jag säger ingenting om det, men jag har oerhört svårt att se att en människa kan stimulera en katt lika mycket som friheten i naturen stimulerar katten. (Mitt lilla lodjur tog sin första mus/sork i onsdags, han var extremt nöjd över sin insats!) Jag är dock extremt imponerad av er som orkar leka, utmana och motionera era katter inomhus, varje dag! Det skulle jag aldrig klara av/ha tid med/orka med!

Jag gillar inte fåglar i bur, fiskar i akvarium, djur i bur på zoo heller. 🤷🏻
 
Det här med katter är knepigt. Det finns undersökningar som visar (nej, jag har inte kvar dem och kan länka, men ska om jag hittar dem!) som visar att VISSA innekatter är deprimerade. De får inte utlopp för sina behov. De blir inåtvända och avstängda - nåt somliga tolkar som att de är lugna och harmoniska.

Katter ÄR omän inte "vilda djur" så åtminstone närapå. Lite att jämföra med hästar, som vi ju äntligen insett har behov som många hästar inte får. Behov av utevistelse, frihet, sällskap, ständigt ätande osv osv osv. Får de inte dessa behov tillfredställda får de magsår, blir stressade, får beteenden vi inte önskar osv osv. Katter ÄR inga gosedjur som ska ligga och vänta på oss i lägenheten tills vi kommer hem efter arbetsdagen. Ok, det finns vissa katter som tycks nöjda med det, men långt ifrån alla.

Vi kanske behöver ompröva katters behov på samma sätt som vi börjat ompröva hästars? Och hur ska vi, isåfall, lösa det?? Räcker det med koppelpromenader? Burar utomhus? Jag är inte så säker på det.

Många skaffar innekatt då det är enklare och mindre krävande än en hund. Den skäller inte ens! Men ... Hur ok är det? Egentligen....?

Jag är övertygad om att många hundar som bara får gå ett varv runt kvarteret tre gånger om dagen i koppel också är deprimerade och avstängda.
 
Det här med katter är knepigt. Det finns undersökningar som visar (nej, jag har inte kvar dem och kan länka, men ska om jag hittar dem!) som visar att VISSA innekatter är deprimerade. De får inte utlopp för sina behov. De blir inåtvända och avstängda - nåt somliga tolkar som att de är lugna och harmoniska.

Katter ÄR omän inte "vilda djur" så åtminstone närapå. Lite att jämföra med hästar, som vi ju äntligen insett har behov som många hästar inte får. Behov av utevistelse, frihet, sällskap, ständigt ätande osv osv osv. Får de inte dessa behov tillfredställda får de magsår, blir stressade, får beteenden vi inte önskar osv osv. Katter ÄR inga gosedjur som ska ligga och vänta på oss i lägenheten tills vi kommer hem efter arbetsdagen. Ok, det finns vissa katter som tycks nöjda med det, men långt ifrån alla.

Vi kanske behöver ompröva katters behov på samma sätt som vi börjat ompröva hästars? Och hur ska vi, isåfall, lösa det?? Räcker det med koppelpromenader? Burar utomhus? Jag är inte så säker på det.

Tänker man att innekatter är "självständiga djur som klarar sig utan så mycket från sin ägare" så har man ju inte tänkt många centimeter. Givetvis ska katterna ha olika sätt att få utlopp för naturliga beteenden, aktivering, miljöberikning och sällskap. På samma sätt som att man inte ger en häst ett bra liv ensam i en grusruta, utan man måste tänka efter ordentligt om man inte har tillgång till stora, varierade hagar med födosök i flock.

MEN, det finns också idag väldigt många katter som i över hundra generationer är selekterade för sin kontakt med människor. Det är inte "hänga utomhus" som är deras viktigaste fokus, och de råkar väldigt lätt illa ut eftersom de dras till människor och mänskliga aktiviteter.

Och vi har en livsmiljö som ofta inte lämpar sig för att släppa ut djur helt utan mänsklig inblandning i när och var de rör sig. Tekniskt sett är det även en invasiv predator som förändrar en hel del djurbestånd rätt drastiskt i sin närmiljö.

(Mina katter visar definitivt stress om jag är borta mycket. Inte för att vi gör så mycket när jag är hemma, de aktiva minutrarna från min sida är få, men de hänger med när jag jobbar, fixar på balkongen, lagar mat osv. Vi har kroppskontakt många timmar om dagen, och pratar väldigt mycket med varandra. Och de är två som har matchande lekbehov och sover tillsammans om inte jag finns tillgänglig. Att ha någon av dem ensam hade snabbt blivit katastrof.)
 
Det här med katter är knepigt. Det finns undersökningar som visar (nej, jag har inte kvar dem och kan länka, men ska om jag hittar dem!) som visar att VISSA innekatter är deprimerade. De får inte utlopp för sina behov. De blir inåtvända och avstängda - nåt somliga tolkar som att de är lugna och harmoniska.

Katter ÄR omän inte "vilda djur" så åtminstone närapå. Lite att jämföra med hästar, som vi ju äntligen insett har behov som många hästar inte får. Behov av utevistelse, frihet, sällskap, ständigt ätande osv osv osv. Får de inte dessa behov tillfredställda får de magsår, blir stressade, får beteenden vi inte önskar osv osv. Katter ÄR inga gosedjur som ska ligga och vänta på oss i lägenheten tills vi kommer hem efter arbetsdagen. Ok, det finns vissa katter som tycks nöjda med det, men långt ifrån alla.

Vi kanske behöver ompröva katters behov på samma sätt som vi börjat ompröva hästars? Och hur ska vi, isåfall, lösa det?? Räcker det med koppelpromenader? Burar utomhus? Jag är inte så säker på det.

Många skaffar innekatt då det är enklare och mindre krävande än en hund. Den skäller inte ens! Men ... Hur ok är det? Egentligen....?

Exakt samma resonemang går ju att applicera på hundar (därmed inte sagt att behoven är exakt lika). Frågan om ägaransvaret kvarstår oavsett.
 
Tänker man att innekatter är "självständiga djur som klarar sig utan så mycket från sin ägare" så har man ju inte tänkt många centimeter. Givetvis ska katterna ha olika sätt att få utlopp för naturliga beteenden, aktivering, miljöberikning och sällskap. På samma sätt som att man inte ger en häst ett bra liv ensam i en grusruta, utan man måste tänka efter ordentligt om man inte har tillgång till stora, varierade hagar med födosök i flock.

MEN, det finns också idag väldigt många katter som i över hundra generationer är selekterade för sin kontakt med människor. Det är inte "hänga utomhus" som är deras viktigaste fokus, och de råkar väldigt lätt illa ut eftersom de dras till människor och mänskliga aktiviteter.

Och vi har en livsmiljö som ofta inte lämpar sig för att släppa ut djur helt utan mänsklig inblandning i när och var de rör sig. Tekniskt sett är det även en invasiv predator som förändrar en hel del djurbestånd rätt drastiskt i sin närmiljö.

(Mina katter visar definitivt stress om jag är borta mycket. Inte för att vi gör så mycket när jag är hemma, de aktiva minutrarna från min sida är få, men de hänger med när jag jobbar, fixar på balkongen, lagar mat osv. Vi har kroppskontakt många timmar om dagen, och pratar väldigt mycket med varandra. Och de är två som har matchande lekbehov och sover tillsammans om inte jag finns tillgänglig. Att ha någon av dem ensam hade snabbt blivit katastrof.)
Min nuvarande katt är också sådan; han behöver kontakt, närhet, trygghet. Vill helst sova ovanpå oss. Vi har svårigheter att åka iväg då vi inte kan/vill lämna honom ensam i huset, fastän hans fd ägare tittar till honom minst 3 ggr om dagen. Men - han kräver ändå, samtidigt, ett visst mått av frihet. Att kunna komma och gå ut och in som han vill. Det är extremt svårt att hålla honom instängd ens när han "måste" pga operation etc. Men då vill han bara få gå UT; ligga i solen under en bänk på altanen. Kunna komma och gå som han vill.

Så, jag tror att dagens domesticerade katter är bättre på att hantera inomhusliv MEN inte helt - om de själva får välja.....
 

Liknande trådar

  • Fristående kurser i etologi?
  • Solensia katt
  • Hur länge luktar ett dött djur?
  • Vad tänka på vid kattköp?

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp