Kattsnack #7

[mackan]

Blåmesen från häromkvällen dök upp ikväll igen Den verkar ha gjort en mission av att patrullera av min balkong. Dök upp på räcket med kammen på huvudet rest och snattrade morskt- Olof och Svante var inte ens ute men den körde ändå

 

[MJLee]

Jag har kommit fram till den (bästa) lösningen för Megara att sluta tugga på kablar - förutom Samsung - ge henne så mycket mat hon vill ha konstant Visserligen kommer hon bli en bokstavlig brun pälsboll men hon kommer inte tugga på kablar.

 

[Asko]

Jag har kommit fram till den (bästa) lösningen för Megara att sluta tugga på kablar - förutom Samsung - ge henne så mycket mat hon vill ha konstant Visserligen kommer hon bli en bokstavlig brun pälsboll men hon kommer inte tugga på kablar.

Eller bara köpa Samsung i fortsättningen

 

[Caoimhe]

Älvas metod för att få maten påfylld innan matte tänkt är att SLICKA på allt möjligt och omöjligt. Hon går till samma rum som jag är, börjar slicka på golvet. När jag fått nog puttar jag till henne lite mjukt i sidan för att avleda. Då går hon och slickar på dörren. Sedan på mattan, skåpsluckan, väggen, pick your choice. Hon slutar INTE förrän maten är påfylld. Och det händer bara när maten är slut, alternativt när torrfodret är slut och blötmaten som ligger framme inte duger.

 

[Tass]

@Tass @Caoimhe sen förstår jag verkligen er som har bara en katt ändå att självklart bekymrar ni er mer. Man gör ju det när man vill djurens allra bästa.

När min tidigare katt var själv (ensam katt) så helt klart saknade han matte mer än när han sen fick en kattvän i hushållet. Han kunde även klockan så väntade i fönstret/innanför dörren runt de klockslagen. Även vittnesmål från att jag hade en inneboende några år i USA, en tjej som dessutom var hemma mycket på dagtid, dvs han hade alltså sällskap men väntade ändå på matte någon timma innan hon normalt brukade komma hem. Men det handlar ju om hur just den individen är som man har- denne var mer som en hund än en katt rent allmänt.

Jag tror ni skulle märka på era kissar om de led av att vara själva - då skulle det visa sig i beteendet de uppvisar allmänt . De sover mest när de är själva utifrån att de allmänt sover /vilar majoriteten av dygnet
Mao - oroa er inte så länge era katter verkar harmoniska och mår bra

Lite sen replik, men… Jag tror nog att min lilla pytta hade det rätt bra också. Men visst högg det i mattehjärtat när jag tyckte att hon varit ensam för länge. Många gånger bröt jag upp med orden ”Nu måste jag hem till min kisse”. Jag sa dock inte att det kanske var jag som längtade mest
När min katt blev gammal, då blev jag så orolig att det skulle hända något hemskt, och att jag inte var hemma och kunde hjälpa henne. Det var en bidragande orsak till att jag sen tog bort henne. Hon hade åldern och hälsan emot sig och då fick hon somna hemma i min famn under kontrollerade former. Jag ville inte riskera att hon blev akut sjuk och rädd och att det var hennes sista minne av livet.
Trots att jag vet att jag gjorde det rätta så plågar det mig.
Vad är det för en karl du har tagit hit? frågade hon mig tyst när hon tryckte sin lilla panna mot min mage samtidigt som veterinären kände igenom henne. Jag som låg så skönt i min soffa, fortsatte hon, jag ville ju bara chilla och ta det lugnt.
Varenda gång det kommer upp för mig, så får jag gå igenom alla argument ett i taget, och jag får alltid samma svar, att självklart var det bäst för henne.
Jag vet det. Men det är svårt. Jag var hennes matte, jag var den som skulle skydda henne mot allt ont. Och det gjorde jag ju. Jag vet att jag är dum men det känns svårt.
Hon var en sån underbar, tillgiven och rolig liten katt. Jag brukade ha koll på var hon var och vad hon gjorde för det var så kul att följa henne. Lustigt nog tyckte hon likadant om mig, hon hade stenkoll på mig, även om hon låg och gömde sig bakom böckerna i bokhyllan (vilket förklarar varför det ibland låg böcker på golvet, när hon lagt sig lite klumpigt och puttat ut dem).
Att man kan komma så nära någon som inte är samma art. Vi förstod varandra precis och det fanns en medvetenhet i det stöd jag fick från henne, på samma sätt som hon visste att jag tog hand om henne. Och när hon fick somna hemma, då märkte hon inte vad som hände, hon var inte rädd eller orolig, hon bara somnade.
Mycket saknad

 

[Linta]

Jag har kommit fram till den (bästa) lösningen för Megara att sluta tugga på kablar - förutom Samsung - ge henne så mycket mat hon vill ha konstant Visserligen kommer hon bli en bokstavlig brun pälsboll men hon kommer inte tugga på kablar.

Älvas metod för att få maten påfylld innan matte tänkt är att SLICKA på allt möjligt och omöjligt. Hon går till samma rum som jag är, börjar slicka på golvet. När jag fått nog puttar jag till henne lite mjukt i sidan för att avleda. Då går hon och slickar på dörren. Sedan på mattan, skåpsluckan, väggen, pick your choice. Hon slutar INTE förrän maten är påfylld. Och det händer bara när maten är slut, alternativt när torrfodret är slut och blötmaten som ligger framme inte duger.

Disa klöser på soffan när hon vill ha mer torrfoder

 

[Caoimhe]

Disa klöser på soffan när hon vill ha mer torrfoder

Det gör Älva ändå.

 

[mackan]

Älvas metod för att få maten påfylld innan matte tänkt är att SLICKA på allt möjligt och omöjligt. Hon går till samma rum som jag är, börjar slicka på golvet. När jag fått nog puttar jag till henne lite mjukt i sidan för att avleda. Då går hon och slickar på dörren. Sedan på mattan, skåpsluckan, väggen, pick your choice. Hon slutar INTE förrän maten är påfylld. Och det händer bara när maten är slut, alternativt när torrfodret är slut och blötmaten som ligger framme inte duger.

Måste vara bland det mest illustrativt drastiska man kan hitta på ”titta jag är så svuuuuulten att jag slickar golvet!!! Inte en smula i min utmärglade pinade lilla krooooppp!”

 

[mackan]

F-n ! Blåmesen hann lyfta innan jag klickade precis nu - men ni ser ju lägesstämningen ”shit - vi springer in”

 

[mackan]

Lite sen replik, men… Jag tror nog att min lilla pytta hade det rätt bra också. Men visst högg det i mattehjärtat när jag tyckte att hon varit ensam för länge. Många gånger bröt jag upp med orden ”Nu måste jag hem till min kisse”. Jag sa dock inte att det kanske var jag som längtade mest
När min katt blev gammal, då blev jag så orolig att det skulle hända något hemskt, och att jag inte var hemma och kunde hjälpa henne. Det var en bidragande orsak till att jag sen tog bort henne. Hon hade åldern och hälsan emot sig och då fick hon somna hemma i min famn under kontrollerade former. Jag ville inte riskera att hon blev akut sjuk och rädd och att det var hennes sista minne av livet.
Trots att jag vet att jag gjorde det rätta så plågar det mig.
Vad är det för en karl du har tagit hit? frågade hon mig tyst när hon tryckte sin lilla panna mot min mage samtidigt som veterinären kände igenom henne. Jag som låg så skönt i min soffa, fortsatte hon, jag ville ju bara chilla och ta det lugnt.
Varenda gång det kommer upp för mig, så får jag gå igenom alla argument ett i taget, och jag får alltid samma svar, att självklart var det bäst för henne.
Jag vet det. Men det är svårt. Jag var hennes matte, jag var den som skulle skydda henne mot allt ont. Och det gjorde jag ju. Jag vet att jag är dum men det känns svårt.
Hon var en sån underbar, tillgiven och rolig liten katt. Jag brukade ha koll på var hon var och vad hon gjorde för det var så kul att följa henne. Lustigt nog tyckte hon likadant om mig, hon hade stenkoll på mig, även om hon låg och gömde sig bakom böckerna i bokhyllan (vilket förklarar varför det ibland låg böcker på golvet, när hon lagt sig lite klumpigt och puttat ut dem).
Att man kan komma så nära någon som inte är samma art. Vi förstod varandra precis och det fanns en medvetenhet i det stöd jag fick från henne, på samma sätt som hon visste att jag tog hand om henne. Och när hon fick somna hemma, då märkte hon inte vad som hände, hon var inte rädd eller orolig, hon bara somnade.
Mycket saknad

Jag klickade bara ett idag när jag läste inlägget, men lägger till kommentar på ditt fina inlägg nu när jag är ledig från jobbdag.

Jag känner igen rätt så exakt det du skriver från början till slut. Och jag håller med och förstår dig innerligt

 

[Tass]

Jag klickade bara ett idag när jag läste inlägget, men lägger till kommentar på ditt fina inlägg nu när jag är ledig från jobbdag.

Jag känner igen rätt så exakt det du skriver från början till slut. Och jag håller med och förstår dig innerligt

Tack för att du förstår! Det känns i hjärtat

 

[mackan]

Tack för att du förstår! Det känns i hjärtat

Ja jag förstår , och ditt inlägg inkl slutet är rätt identiskt med mina erf och beslut runt en gammal katt också . Jag har flera poster gällande det längre tillbaka på Kattforumet om du vill läsa bakåt via sökfunktionen

 

[athena_arabians]

Tack för att du förstår! Det känns i hjärtat

Jag förstår också... jag kände mig som en bov när jag åkte till veterinären med Missia sista gången

 

[Tass]

Jag förstår också... jag kände mig som en bov när jag åkte till veterinären med Missia sista gången

Jag vet Det är verkligen bland det svåraste man kan göra.
Man gör rätt men det känns så fel.
Beklagar lilla fina Missia
Man får som ett kattformat hål i hjärtat

 

[Tass]

Ja jag förstår , och ditt inlägg inkl slutet är rätt identiskt med mina erf och beslut runt en gammal katt också . Jag har flera poster gällande det längre tillbaka på Kattforumet om du vill läsa bakåt via sökfunktionen

Då är jag inte ensam
Jag minns att du har skrivit innan om din fina katt som du fick ta bort.
Jag beklagar verkligen din söta kisse
Det är så svårt. Jag brukade säga till min kattflicka på slutet att "Du kan väl bli lite yngre? Tio år eller så? Eller fem? Jamen två då????" Men nejdå

 

[mackan]

Då är jag inte ensam
Jag minns att du har skrivit innan om din fina katt som du fick ta bort.
Jag beklagar verkligen din söta kisse
Det är så svårt. Jag brukade säga till min kattflicka på slutet att "Du kan väl bli lite yngre? Tio år eller så? Eller fem? Jamen två då????" Men nejdå

Det är oerhört smärtsamt . Men när man låter dem slippa lida och bli dåliga på ålderns höst när indikationer finns på att det kommer bli sämre och kan bli akut utifrån just ålder , och utifrån att det finns bevis på att de tickar på så långt de går ändå sin sista tid, och den kan det ändras akut helt snabbt under bara några korta timmar, så tycker jag man gör det bästa utifrån det, eftersom det bara finns ett slut på den historien på en gammal katt /djur .

så ja - jag både känner igen precis vad du delgett, och tycker att du gjorde helt rätt .
Minns din katt alltid, och vila i att du inte väntade för länge med att låta henne vila så hon slapp bli sjuk akut Och att hon fick somna lugnt och stilla hemma

 

[Tass]

Tack alla för en stunds terapi

 

[Marvin]

Älvas metod för att få maten påfylld innan matte tänkt är att SLICKA på allt möjligt och omöjligt. Hon går till samma rum som jag är, börjar slicka på golvet. När jag fått nog puttar jag till henne lite mjukt i sidan för att avleda. Då går hon och slickar på dörren. Sedan på mattan, skåpsluckan, väggen, pick your choice. Hon slutar INTE förrän maten är påfylld. Och det händer bara när maten är slut, alternativt när torrfodret är slut och blötmaten som ligger framme inte duger.

Så gör Alva också. Slickar på Ikea-påse i sovrummet, husses resväskor i köket och tvättkorgen i badrummet, och blir hemskt förnärmad när jag väser åt henne att sluta!

 

[Alexandra_W]

Nu har jag höjt Lukas veterinärvårdsförsäkring från 30 000 kr till 60 000 kr per år från och med 1 maj.

Han har 125 kr kvar på sin försäkring tills dess

 

[Asko]

När jag gjorde min frukost imorse så sneglade jag över axeln och såg Alice lyfta sina tassar för att klösa på soffan
"Ah-ah!" Sa jag och hon ryckte till, tittade på mig över axeln - "Såg du det där? Eh jag menar, Va? Vad vill du? Jag gjorde inget!"
En liten stund senare så sneglade jag över axeln igen och såg henne lyfta tassarna IGEN.
Men nu räckte det med att jag sa "Hörru"
Då gav hon mig en liite mera skamsen blick innan hon hoppade iväg.
Jag misstänkte dock då att hon skulle gå till det andra hörnet istället