Kick-off igen - min tur att gnälla...

Återigen, inte min arbetsplats. Jag pratar om konferenser, inom mitt yrke sker dessa inte på arbetsplatsnivå utan på sin höjd mellan yrkeskollegor, ofta dock inom diametralt andra branscher än min egna. Till dags dato har det nog aldrig hänt att någon ”firmafest” inte haft någon form av underhållning heller, vilket alltid varit mycket uppskattat och lett över naturligt till en kul fest/dans efteråt. Alla här måste vara oerhört intresserade av främlingars småprat helt enkelt, vilket förvånar mig. Jag känner typ ingen som faktiskt uppskattar det där på riktigt. Överlever och är mer eller mindre bra på det ja, men inte som i faktiskt uppskattar. Ibland har man ju tur och hamnar vid bra bord, men påfallande ofta inte...

Jag uppskattar betydligt mer en både ytligare (och ibland blir den djup och riktigt intressant om man får en god match med andra gällande ämnen) konversation än dansande och festande där alkohol får en huvudroll.

Jag är inte särskilt bra på det, men just konversation, på olika nivåer, med främlingar är den umgängesform som ÄR intressant.

(Klingar lite halvt illa med att just nu vara på Islay på whiskyresa med en massa främlingar. Intressanta (och mindre) konversationer med medmänniskor, men det är svårt att hävda att alkoholhaltig dryck inte skulle ha en huvudroll.
Fast detta är såklart frivilligt, till den grad att jag betalat en hyfsad andel av inkomsten för att få uppleva det.)
 
Jag uppskattar betydligt mer en både ytligare (och ibland blir den djup och riktigt intressant om man får en god match med andra gällande ämnen) konversation än dansande och festande där alkohol får en huvudroll.

Jag är inte särskilt bra på det, men just konversation, på olika nivåer, med främlingar är den umgängesform som ÄR intressant.

(Klingar lite halvt illa med att just nu vara på Islay på whiskyresa med en massa främlingar. Intressanta (och mindre) konversationer med medmänniskor, men det är svårt att hävda att alkoholhaltig dryck inte skulle ha en huvudroll.
Fast detta är såklart frivilligt, till den grad att jag betalat en hyfsad andel av inkomsten för att få uppleva det.)
Vid vanligt middagsätande och -drickande upplever inte jag att alkoholen har huvudrollen. Men förutom att vin och mat är gott, så underlättar vinet umgänget på ett bra vis, oftast. Tycker jag.
 
Återigen, inte min arbetsplats. Jag pratar om konferenser, inom mitt yrke sker dessa inte på arbetsplatsnivå utan på sin höjd mellan yrkeskollegor, ofta dock inom diametralt andra branscher än min egna. Till dags dato har det nog aldrig hänt att någon ”firmafest” inte haft någon form av underhållning heller, vilket alltid varit mycket uppskattat och lett över naturligt till en kul fest/dans efteråt. Alla här måste vara oerhört intresserade av främlingars småprat helt enkelt, vilket förvånar mig. Jag känner typ ingen som faktiskt uppskattar det där på riktigt. Överlever och är mer eller mindre bra på det ja, men inte som i faktiskt uppskattar. Ibland har man ju tur och hamnar vid bra bord, men påfallande ofta inte...

Jag fortsätter likt @Snubbelfot att hävda att det verkligen inte behöver se ut så överallt för att du själv upplever det på de konferenser du själv deltagit i.
 
Jag uppskattar inte att småprata med främlingar, om jag inte råkar ha extrem tur med bordsplaceringen, men temafester med underhållning som är anpassad för att passa alla och vara helt okontroversiell, tycker jag är en nära dödenupplevelse.

Mitt yrkesval tog delvis hänsyn till att jag så långt möjligt skulle slippa den typ av tillställningar du beskriver.
Jag är inte heller en lekmänniska, har däremot lärt mig fejka med åren och ställer upp. Har noll tävlingskänsla.
Däremot så har jag heller aldrig förstått att man "måste" vara med som vuxen på något (jag tycker att det faktiskt finns en del som barn att man kan få lov att slipa om man inte vill, men det hör inte hit.).
Men det sociala trycket där man försöker få igång någon form av social utpressning eller uppvigling förstår jag mig inte alls på. Pinsamt rent ut sagt.
 
Älskar karaoke, men kan nog tycka det blir märkligt som underhållning under en middag med kollegor. Då särskilt om en del av deltagarna mer eller mindre blir tvingade till att delta. Det blir ju bara roligt om dom som sjunger faktiskt vill det 😅

Har varit på flera större middagar i jobbet (tänk 100+ med middag) och då har det alltid varit inhyrd underhållning. Kommer inte ihåg något som varit väldigt dåligt, men iof ett år vid julmiddagen hade chefen ett tal där hon prata om effektivitet och vikten av time management på jobb och sen fick alla sin julklapp... som var en väckarklocka,..det var väl kanske inte helt poppis 😝
 
Det finns inte en människa född som jag inte skulle tycka det var okej att prata med över en middag. Undantag den då som sitter på sina höga hästar och tycker att jag inte duger att prata med för att jag inte är si eller så. Så jäkla pretentiöst och skitnödigt att tycka att en ska ha någon form av karriäristisk agenda med ett samtal.
 
Pa var "kick-0ff" hade vi ett par "safety" talare som paminde om vissa regler (skolbussar maste bland annat alltid stanna framfor jarnvags spar, vare sig det finns bommar eller inte och lite sadana grejor) Sedan hade vi en "fragelek" dar vem som ville deltog och priserna var presentkort pa $25 (runt 250 sek)
Det serverades god mat, mycket kaffe och tartor och vi fick betalt for tiden. 👍
 
Jag skulle hellre dö än att tvingas iväg på en kick-off med massage. :arghh: Känner mig spyfärdig av bara tanken.

Men varfor inte en dar man kan valja vad man vill? Har ar de flesta sadana konferencer helt focuserade pa att alla deltagare har valmojligheter.
Vill man ha massage finns det tillgangligt, vill man springa i skogen kan man gora det, och vill man sitta vid poolkanten med ett glas vin kan man gora det.
 
Så skönt att det inte finns meningslösa kickoffer eller andra jippon på jobbet jag är på nu:).
Visst så är det meningslösa infostop varannan vecka, biljett till jul och påsklunch som äts i jobbets matsal och en gång om året kommer någon talare till jobbet och det är produktionsstop under tiden, faktiskt varit intressanta talare.
 
Kanske lätt off-topic...

Jag har svårt för kick-offer och personalfester. Är ofta den som tackar nej eller går tidigt. Torde vara känd som en av företagets torrbollar...

Föga anar dom... Jag är ju inte introvert, bara det är i rätt sällskap. Har ett "CV" med över 10 raka studentorkesterfestivaler och diverse annat. I andra sammanhang (oftast med frack och medaljer en masse...) är jag gärna den som tar upp en snapsvisa eller fånar mig. På jobbet är det dock som jag inte vill släppa fram denna min sida. Lite "i min arbetsbeskrivning står det minsann inte att jag ska vara social också. Vill Ni ha snapsvisor kostar det extra...".

 
Om man måste ha en arrangörsplan för att inte göra middag med kollegorna uttråkande, kanske man snabbt ska dra ned på frekvensen av dem.

Jag tycker middag tillsammans utan plan är mycket bättre än krystad underhållning, det är nästan omöjligt att få till underhållning som uppskattas av många.

(Men visst, jag tycker också att det räcker med enstaka arrangemang per år - utanför arbetstid, det finns så mycket tid tillsammans på jobbet.)

Att man ska ”tvingas” stå för underhållning för kollegorna mot sin vilja är absurt, och karaoke är nog en av de värsta formerna av ”underhållnings”-plågeri man kan tänka sig. Jag hade aldrig ställt upp på att delta - vare sig som aktiv eller åskådare.
Konstant underhållning i form av musik är också störande.

Om man ses sällan så vill man (jag) prata. Om det då pågår hög musik eller uppträdande så omöjliggörs det.
Det verkar som en del arrangörer inte begriper att folk som sällan ses faktiskt vill umgås och prata med varann?
 
Konstant underhållning i form av musik är också störande.

Om man ses sällan så vill man (jag) prata. Om det då pågår hög musik eller uppträdande så omöjliggörs det.
Det verkar som en del arrangörer inte begriper att folk som sällan ses faktiskt vill umgås och prata med varann?

Håller med dig! Hög musik som man dessutom inte valt själv och antagligen sånt man inte gillar som omöjliggör prat så att man sitter dumt och glor på varandra är förskräckligt.
Älskar musik och går ofta ut och kollar liveband men då har jag valt både situationen och musiken.
 
Konstant underhållning i form av musik är också störande.

Om man ses sällan så vill man (jag) prata. Om det då pågår hög musik eller uppträdande så omöjliggörs det.
Det verkar som en del arrangörer inte begriper att folk som sällan ses faktiskt vill umgås och prata med varann?
Hade en kollega som under personalutekvällar när vi satt och åt Absolut skulle ha musik i bakgrunden. Till den grad att hon jagade severingspersonal så dom satte på musik. Detta trots att hon visste att vi var flera som då inte kunde delta i samtal på grund av problem med hörsel. Hon är en riktigt elak person för övrigt. Tog alltid med sig sitt entourage på 3-4 personer till sitt hotellrum när vi andra satt i loungen och småpratade. Dom vågade ju inte säga att dom hellre suttit med den stora gruppen. Glömmer aldrig när en i personalen som sjöng helt fantastiskt uppmuntrades att sjunga en visa lite improviserat . Mitt i applåden efter låten reser sig den elaka personen och säger; Nä fy fan va tråkigt, vilka hänger med till mitt rum..
I det fallet blev det en udda teambildning. Att vuxna människor kan bete sig så illa.
 
Det finns inte en människa född som jag inte skulle tycka det var okej att prata med över en middag. Undantag den då som sitter på sina höga hästar och tycker att jag inte duger att prata med för att jag inte är si eller så. Så jäkla pretentiöst och skitnödigt att tycka att en ska ha någon form av karriäristisk agenda med ett samtal.
OK att prata med är ju de flesta (men jag kan nog räkna upp rätt många som jag inte vill ha till bords i och för sig, har råkat ut för mer än min beskärda del av gubbslem t.ex.), men om man tvingas närvara på i vart fall ett trettiotal sådana där middagar på ett år så är det rätt gött med bra tema, bra underhållning, en bra konferencier osv så att man slipper ta ett socialt ansvar och i en stimmig lokal försöka hålla ett samtal flytande trots noll gemensamma nämnare. Det är liksom inte en fråga om oförmåga (tvärtom är jag nog såpass mkt av ett socialt geni att jag ofta får positiv respons för just denna förmåga), utan om ovilja...
 
Som barn avskydde jag lektillställningar och som äldre kick-offer o.d. Men som ung hade jag ganska kul och kunde prata med alla och skoja , förmodligen alkoholens förtjänst. Fast jag drack många gånger vatten också.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CXCVI
  • Eurovision Song Contest 2024
  • Kämpa på

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp