Kick-off igen - min tur att gnälla...

[cirkus]

Många av oss är ju introverta och detta är ett av de sätt att exkludera (även om många extroverta tror precis tvärtom) oss. Resultatet av ett sådant "tvång" eller en början där "du ska" blir en direkt törn i viljan att delta på något alls.
Är man tillräckligt introvert så kommer man inte alls då man varken vill eller orkar ta tag i att säga ifrån. Man kommer hellre på en ursäkt att inte komma alls.

Nu vet jag ju inte om du är det men jag känner igen mig i känslan och jag är garanterat introvert, dock social men även här skulle jag dra åt mig öronen rejält.

Att vi på jobbet frivilligt, trots att vi är introverta, skämmer ut oss i pjäser är en helt annan sak.

Jag är inte introvert och hade inte heller varit med på sånt spektakel.

 

[Efwa]

Ja, jag är introvert, och du har helt rätt i att det som jag också tror är ett sätt att försöka inkludera och få folk att lära känna varandra bättre istället blir ett sätt att exkludera oss, och få åtminstone mig att känna "nä, jag kanske ska skita i allt och stanna hemma o klappa på min häst istället".

Ja, och kanske det kan bli så i framtiden att vi kan förstå varandra och agera efter det (begreppen har väl äntligen blivit mer erkända och spridda) men det är svårt då man givetvis kan ha svårt att förstå den andra typen.
Jag menar att vi introverta också har svårt att förstå extroverta och agerar efter hur VI vill bli behandlade vilket blir trögt och flummigt (i brist på annat ord) för en extrovert. De skulle ju tycka att "om du vill" vore skittrist och kanske inte komma bara av den anledningen.

Egentligen så blir det gamla talesättet "Behandla andra som du själv vill bli behandlad" helt fel i just detta sammanhang.

 

[Efwa]

Jag är inte introvert och hade inte heller varit med på sånt spektakel.

Nä, det är givetvis inte svaret på det hela, att man är introvert. Det finns ju givetvis andra anledningar till att man inte vill bli tvingad eller göra sig löjlig.

 

[Breaktown]

Nu är vi väl OT, men straffade det sig inte alls på något sätt socialt att du inte deltog i nollningen?

Min erfarenhet av teknologer i grupp (både Chalmers och KTH) är att det kräver litegrann av en själv för att avstå från förnedringsnöjena (jag har dock aldrig varit aktuell för nollning). Jag har också upplevt flertalet kollegor i de sammanhangen som rätt kränkningsimmuniserade, när det gäller just den typen av saker, och då immuna för både att själva bli kränkta och för att kränka andra. Ungefär som när du uppmanades att sjunga karaoke. De såg inte hur gränslöst de uttryckte sig, tänker jag.

Jag skulle säga att iaf KTH (och jag tar för givet även Chalmers och andra lärosäten) numera har kommit väldigt långt ifrån den gamla bilden av teknologer och förnedringsnöjen. "Nollningen" (som numera heter Mottagningen) är något HELT annat än vad det var för 15-20 år sedan. Främsta syftet är just att alla, och då menar man alla, ska bli mottagna. Man vill att mottagningen ska vara så bra att alla, trots frivilligheten, vill vara med.

När jag började KTH för ca 10 år sedan var det en hel hög (mig själv inkluderad av praktiska skäl) som bara deltog på delar av mottagningen. Det var inget konstigt eller ovanligt så upplever inte att det påverkade socialt. Jag kan dock tänka mig att det påverkar mer i mindre städer där folk i större grad är inflyttade för att plugga och studentlivet blir en större del av ens fritid eftersom det är ens enda umgänge. Men nu spekulerar jag bara.

Sen är det ju självklart så att ute i näringslivet finns det många som varit en del av den gamla nollningstraditionen.

 

[Roheryn]

Jag skulle säga att iaf KTH (och jag tar för givet även Chalmers och andra lärosäten) numera har kommit väldigt långt ifrån den gamla bilden av teknologer och förnedringsnöjen. "Nollningen" (som numera heter Mottagningen) är något HELT annat än vad det var för 15-20 år sedan. Främsta syftet är just att alla, och då menar man alla, ska bli mottagna. Man vill att mottagningen ska vara så bra att alla, trots frivilligheten, vill vara med.

När jag började KTH för ca 10 år sedan var det en hel hög (mig själv inkluderad av praktiska skäl) som bara deltog på delar av mottagningen. Det var inget konstigt eller ovanligt så upplever inte att det påverkade socialt. Jag kan dock tänka mig att det påverkar mer i mindre städer där folk i större grad är inflyttade för att plugga och studentlivet blir en större del av ens fritid eftersom det är ens enda umgänge. Men nu spekulerar jag bara.

Sen är det ju självklart så att ute i näringslivet finns det många som varit en del av den gamla nollningstraditionen.

Jag började på Chalmers -91, så det är ju ett tag sedan, men redan då kändes det som om man mer och mer försökte inkludera och ta avstånd från den "gamla" nollningskulturen. Dock fanns det ju kvar en del i form av t.ex. nolluppdrag (som jag inte deltog i) och mer eller mindre påtvingade spex vid olika sittningar (som jag inte heller deltog i). Skönt att allt verkar fortsätta åt rätt håll!!

 

[Petruska]

Jag skulle säga att iaf KTH (och jag tar för givet även Chalmers och andra lärosäten) numera har kommit väldigt långt ifrån den gamla bilden av teknologer och förnedringsnöjen. "Nollningen" (som numera heter Mottagningen) är något HELT annat än vad det var för 15-20 år sedan. Främsta syftet är just att alla, och då menar man alla, ska bli mottagna. Man vill att mottagningen ska vara så bra att alla, trots frivilligheten, vill vara med.

När jag började KTH för ca 10 år sedan var det en hel hög (mig själv inkluderad av praktiska skäl) som bara deltog på delar av mottagningen. Det var inget konstigt eller ovanligt så upplever inte att det påverkade socialt. Jag kan dock tänka mig att det påverkar mer i mindre städer där folk i större grad är inflyttade för att plugga och studentlivet blir en större del av ens fritid eftersom det är ens enda umgänge. Men nu spekulerar jag bara.

Sen är det ju självklart så att ute i näringslivet finns det många som varit en del av den gamla nollningstraditionen.

Min erfarenhet av dessa miljöer härrör sig från perioden 2008-2012 ungefär. Inte som student.

 

[athena_arabians]

Nu är vi väl OT, men straffade det sig inte alls på något sätt socialt att du inte deltog i nollningen?

Min erfarenhet av teknologer i grupp (både Chalmers och KTH) är att det kräver litegrann av en själv för att avstå från förnedringsnöjena (jag har dock aldrig varit aktuell för nollning). Jag har också upplevt flertalet kollegor i de sammanhangen som rätt kränkningsimmuniserade, när det gäller just den typen av saker, och då immuna för både att själva bli kränkta och för att kränka andra. Ungefär som när du uppmanades att sjunga karaoke. De såg inte hur gränslöst de uttryckte sig, tänker jag.

Jag är ju inte teknolog men har varit med om två nollningar inom naturvetarsektorn (Ultuna och Uppsala). Det var absolut inga problem att inte vara med alls (några var inte med pga barn/familj) eller att bara vara med på en del saker.

Att jag sedan glatt hoppade in i det hela var en annan femma Det var inga saker som jag var tveksam inför och faddrarna var duktiga på att inte pusha utan tryckte verkligen på att det var frivilligt.

 

[Petruska]

Jag är ju inte teknolog men har varit med om två nollningar inom naturvetarsektorn (Ultuna och Uppsala). Det var absolut inga problem att inte vara med alls (några var inte med pga barn/familj) eller att bara vara med på en del saker.

Att jag sedan glatt hoppade in i det hela var en annan femma Det var inga saker som jag var tveksam inför och faddrarna var duktiga på att inte pusha utan tryckte verkligen på att det var frivilligt.

Möjligen, observera möjligen, skulle de som inte ville vara med alls eller endast delvis inte säga att det absolut inte var några problem alls. Jag menar inte att du ljuger eller så, men samma sak kan ju se olika ut från olika håll.

Jag testade, som ett socialt experiment, att vägra en liten femkamp för något år sedan. Jag skulle säga att det medförde tydliga sociala kostnader (vilket inte gjorde mig något egentligen, det var ju ett experiment), som jag tror att de övriga inte skulle identifiera i efterhand. (Kanske skulle de däremot säga att jag är lite egen, eller så, vilket de iofs då skulle ha rätt i. Men det är en annan fråga.)

 

[athena_arabians]

Möjligen, observera möjligen, skulle de som inte ville vara med alls eller endast delvis inte säga att det absolut inte var några problem alls. Jag menar inte att du ljuger eller så, men samma sak kan ju se olika ut från olika håll.

Jag testade, som ett socialt experiment, att vägra en liten femkamp för något år sedan. Jag skulle säga att det medförde tydliga sociala kostnader (vilket inte gjorde mig något egentligen, det var ju ett experiment), som jag tror att de övriga inte skulle identifiera i efterhand. (Kanske skulle de däremot säga att jag är lite egen, eller så, vilket de iofs då skulle ha rätt i. Men det är en annan fråga.)

Givetvis har kan jag inte tala för andra. Men jag uppfattade inte att det skulle vara något problem att avstå från något.

Jag vägrar lekar i de allra flesta sammanhang, pga tidigare mobbing. Jag vet att det i många fall kostar mer eller mindre att göra så men det skiter jag i. Ingen tvingar mig till något. Sedan har jag deltagit i lekar men det har varit i sådana situationer där jag känt mig trygg med de omkring mig. Dvs lekar i sig behöver väl inte vara något problem utan sammanhanget de sker i och vilka som är inblandade.

Att andra tycker jag är lite märklig utgår jag kallt ifrån

 

[Roheryn]

Givetvis har kan jag inte tala för andra. Men jag uppfattade inte att det skulle vara något problem att avstå från något.

Jag vägrar lekar i de allra flesta sammanhang, pga tidigare mobbing. Jag vet att det i många fall kostar mer eller mindre att göra så men det skiter jag i. Ingen tvingar mig till något. Sedan har jag deltagit i lekar men det har varit i sådana situationer där jag känt mig trygg med de omkring mig. Dvs lekar i sig behöver väl inte vara något problem utan sammanhanget de sker i och vilka som är inblandade.

Att andra tycker jag är lite märklig utgår jag kallt ifrån

Jag gör likadant som du - avstår lekar i de flesta sammanhang. Och jag utgår också från att andra kan tycka att jag är märklig eller konstig, men det har kommit att bli en del av min identitet, av den jag är, och inget som jag upplever ger mig några problem i något avseende. Jag tycker snarast att det är lite skönt att stå aningen vid sidan av gruppen många gånger

 

[Roheryn]

Möjligen, observera möjligen, skulle de som inte ville vara med alls eller endast delvis inte säga att det absolut inte var några problem alls. Jag menar inte att du ljuger eller så, men samma sak kan ju se olika ut från olika håll.

Jag testade, som ett socialt experiment, att vägra en liten femkamp för något år sedan. Jag skulle säga att det medförde tydliga sociala kostnader (vilket inte gjorde mig något egentligen, det var ju ett experiment), som jag tror att de övriga inte skulle identifiera i efterhand. (Kanske skulle de däremot säga att jag är lite egen, eller så, vilket de iofs då skulle ha rätt i. Men det är en annan fråga.)

Får jag fråga vilken typ av sociala kostnader/konsekvenser det gav dig att vägra den där femkampen? Jag funderar nämligen på om det kan vara så att en sådan vägran, när den kommer från mig, kanske visst ger sociala konsekvenser, men eftersom jag inte bryr mig om de konsekvenserna kanske jag inte ens ser dem...?

 

[em-pirre]

Nu kommer rjag dragandes med min arbetsplats igen. Vårt team fick i uppgift att uppträda genom att mima en ABBA-låt (i full egeninskaffad abbadräkt) och tävla mot två andra team (av tolv möjliga). Det var liksom själva huvudprogramet på festen. Jag gick inte alls och önskade dem alla en rövig fest.

 

[Roheryn]

Nu kommer rjag dragandes med min arbetsplats igen. Vårt team fick i uppgift att uppträda genom att mima en ABBA-låt (i full egeninskaffad abbadräkt) och tävla mot två andra team (av tolv möjliga). Det var liksom själva huvudprogramet på festen. Jag gick inte alls och önskade dem alla en rövig fest.

Jag hade gjort som du!

 

[Petruska]

Får jag fråga vilken typ av sociala kostnader/konsekvenser det gav dig att vägra den där femkampen? Jag funderar nämligen på om det kan vara så att en sådan vägran, när den kommer från mig, kanske visst ger sociala konsekvenser, men eftersom jag inte bryr mig om de konsekvenserna kanske jag inte ens ser dem...?

Jag brydde mig alltså inte. Bara noterade. Jag noterar det helt som att det var de som är blinda.

Men någon gång efter att jag vägrade femkamp, fick jag klappar på axeln efteråt för att jag ställt upp så bra. När jag år efter år vägrade förnedringsluciatåg, sattes jag ändå envist upp på listan över de som skulle ingå i årets luciatåg (nämligen alla som inte hade gjort det förut) och sådant.

Det var inte jobbigt för mig, bara intressant. Men jag tycker att de, normaltrevliga för övrigt, i dessa situationer bar sig för djävligt åt.

 

[Roheryn]

Jag brydde mig alltså inte. Bara noterade. Jag noterar det helt som att det var de som är blinda.

Men någon gång efter att jag vägrade femkamp, fick jag klappar på axeln efteråt för att jag ställt upp så bra. När jag år efter år vägrade förnedringsluciatåg, sattes jag ändå envist upp på listan över de som skulle ingå i årets luciatåg (nämligen alla som inte hade gjort det förut) och sådant.

Det var inte jobbigt för mig, bara intressant. Men jag tycker att de, normaltrevliga för övrigt, i dessa situationer bar sig för djävligt åt.

Okej, då förstår jag! Ja, jag hade nog också noterat det där (men som du inte brytt mig). Jag upplever att det finns människor som är beredda att gå väldigt långt (alltså bete sig väldigt illa) för att försöka tvinga andra människor in i sin egen norm.

 

[Petruska]

Okej, då förstår jag! Ja, jag hade nog också noterat det där (men som du inte brytt mig). Jag upplever att det finns människor som är beredda att gå väldigt långt (alltså bete sig väldigt illa) för att försöka tvinga andra människor in i sin egen norm.

För mig är det enkelt att se att det är de som beter sig illa, inte jag som gör fel. Och jag har inte heller varit beroende av deras acceptans eller gillande av min person vid de här tillfällena. De flesta står antagligen inte så fria, när de hamnar i såna här situationer. Och för dem blir det ett problem.

J

 

[Vallmo]

Jag är inte introvert och hade inte heller varit med på sånt spektakel.

Samma här.

 

[Roheryn]

Uppdatering igen: Nu har vår Sverigechef gått ut med ett mail till alla anställda och påpekat att karaoke-aktiviteten självklart är frivillig, att ingen skall behöva sjunga solo och att ingen tvingas till någonting. Jag ser det som en seger!

 

[Cattis_E]

Alltså, seriöst... Jag brukar inte alltid vara med på sociala grejer med jobbet, men den här gången tänkte jag att jag skulle det - alla i Sverige som jobbar med samma sak inom mitt företag kommer att träffas fredag-lördag och det blir såklart konferens och jobb en del av tiden, men också middag o social samvaro. Inget som helst fel i det, men igår kväll dimper det ner ett mail från en av dem som är med och ordnar kickoffen. Rubriken är "Gruppaktivitet - Kick-off 2019" och mailet är skickat till mig och en handfull kollegor. Av innehållet framgår att vi skall vara en del av middagsunderhållningen genom att framföra en karaoke-låt! Det är liksom ingen fråga om vi kan tänka oss det utan det står bara "Till middagen på kick-offen ska ni genomföra en låt som karaoke".

Jag har just skickat svaret "Det kommer jag inte att vara med på". Jag blev SÅ arg - hur kan någon tro att det är okej att de tar sig rätten att kommendera mig att vara del av middagsunderhållningen genom att göra något som jag är riktigt, riktigt dålig på?? Jag tycker det är oförskämt! De hade kunnat FRÅGA mig om att göra vad som helst som jag är bra på och jag hade gjort det, men detta...? Funderar seriöst på att strunta i hela kickoffen för detta!

Inte okej tycker jag.
Man tvingar väl inte upp någon i rampljuset öht?
Det är rent ut sagt ohövligt. Alla klarar kanske inte att uppträda?
Eller förväntas alla som är där göra nån form av inslag till underhållningen? Men oavsett kan man enligt mig inte beordra andra om vad de ska göra utan fråga om man kan tänka sig något av ett antal alternativ.

Hade blivit lika sur som du, men varit med på kickoffen.
Bra att du sa nej och dessutom fick med dig flera

 

[Cattis_E]

Typ så, ja!

Innerst inne känner jag väl dock att om middagsunderhållningen skall bestå av kollegor som mer eller mindre tvingats till olika framföranden, så blir det inte så kul oavsett, men det återstår ju att se...

En del kanske i och för sig tycker det är en kul grej att fä göra något. Men jag förstår vad du menar. Hoppas det blir bra ändå.