Klarar inte av ridskola?

[Lobelia]

Jag har läst och jag håller helt enkelt inte med dig. Visst har säkerligen alla en smärtgräns för frågor, jag har dock aldrig uppnått min från några elever. Min devis har alltid varit, bättre att fråga och känna sig lite dum en stund än att inte fråga och förbli okunnig.

Vad är det du inte håller med om. Min åsikt det är ett olämpligt beteende eller att det finns en smärtgräns (exempelvis att det inte blir en grupp lektion utan endast en dialog med en elev)?

Jag stötte på det, att en elev frågade så mycket att ridläraren fick säga till (och blev omtalad som otrevlig). Om inte eleven stoppats hade vi andra jämnt fått rida självständigt.

 

[TinyWiny]

Vad är det du inte håller med om. Min åsikt det är ett olämpligt beteende eller att det finns en smärtgräns (exempelvis att det inte blir en grupp lektion utan endast en dialog med en elev)?

Jag stötte på det, att en elev frågade så mycket att ridläraren fick säga till (och blev omtalad som otrevlig). Om inte eleven stoppats hade vi andra jämnt fått rida självständigt.

Jag håller inte med om att det inte skulle gå att instruera elever en och en och att det inte skulle gå att ha elever med olika utbildningsnivå i en grupp.

Att vissa säkert har en smärtgräns skrev jag ju. En elev som uppenbart stör hade jag tagit ett samtal med efter själva ridningen eller vid annat tillfälle om jag hade haft en annan lektion direkt efter. Där handlar det inte längre om vetgirighet utan om att inte förstå att det finns gränser för hur mycket uppmärksamhet man kan kräva när man rider i grupp.

 

[Lobelia]

Jag håller inte med om att det inte skulle gå att instruera elever en och en och att det inte skulle gå att ha elever med olika utbildningsnivå i en grupp.

Att vissa säkert har en smärtgräns skrev jag ju. En elev som uppenbart stör hade jag tagit ett samtal med efter själva ridningen eller vid annat tillfälle om jag hade haft en annan lektion direkt efter. Där handlar det inte längre om vetgirighet utan om att inte förstå att det finns gränser för hur mycket uppmärksamhet man kan kräva när man rider i grupp.

Den som stör konstant, låter du den ta hela lektionen så ingen annan får någon undervisning och låter bli att säga till ( jag har upplevt situationen)?

Givetvis kan man ge individuella instruktioner - jag menade inte att man måste säga exakt samma till alla. Min kommentar kom av att en vill lära sig skänkelvikning vilket jag förklarade. Klart du kanske är så fantastisk så du lätt lär ut lättridning till en, galoppfattningar till en annan och skänkelvikning till en tredje samtidigt som halva gruppen har svårt att styra ( och därmed är i vägen mest hela tiden) också en som inte vågar rida alls då hästen vill galoppera så fort den som försöker lära sig galoppera rider förbi. Det är det jag menar med att man behöver göra samma saker med nybörjare men har mer frihet att anpassa övningarna för mer avancerade.

 

[TinyWiny]

Den som stör konstant, låter du den ta hela lektionen så ingen annan får någon undervisning och låter bli att säga till ( jag har upplevt situationen)?

Givetvis kan man ge individuella instruktioner - jag menade inte att man måste säga exakt samma till alla. Min kommentar kom av att en vill lära sig skänkelvikning vilket jag förklarade. Klart du kanske är så fantastisk så du lätt lär ut lättridning till en, galoppfattningar till en annan och skänkelvikning till en tredje samtidigt som halva gruppen har svårt att styra ( och därmed är i vägen mest hela tiden) också en som inte vågar rida alls då hästen vill galoppera så fort den som försöker lära sig galoppera rider förbi. Det är det jag menar med att man behöver göra samma saker med nybörjare men har mer frihet att anpassa övningarna för mer avancerade.

Om du börjar med att läsa inläggen du svarar på så har du svaren där

 

[Lobelia]

Om du börjar med att läsa inläggen du svarar på så har du svaren där

Okej så svaret är ja, du låter en person ta all din tid på en lektion och talar med denefteråt och låter resten rida ensamma och klarar av att hantera ennybörjar lektion och lära ut 3 olika övningar samtidigt som hälften rider i vägen och en hoppar av och vägrar rida en lär sig galopp.

Du protestera ju mot att säga till elever under lektionstid att de tar för mycket tid ( skulle ta det efteråt) och anser att man ska/kan undervisa alla individuellt och inte behöver hålla ihop nybörjarlektioner och göra samma övningar. Jag drar den slutsatsen i och med att du protesterar och säger det är fel att bli irriterad på en som tar allt tid och man ska inte ska säga till under lektionen och att det är fel att man behöver hålla ihop nybörjarlektioner och låta folk göra samma saker tills de klarar att rida mer självständigt.

Jag trodde ärligt att vi talade om olika saker och därför är oeniga men uppenbarligen inte.

 

[TinyWiny]

Okej så svaret är ja, du låter en person ta all din tid på en lektion och talar med denefteråt och låter resten rida ensamma och klarar av att hantera ennybörjar lektion och lära ut 3 olika övningar samtidigt som hälften rider i vägen och en hoppar av och vägrar rida en lär sig galopp.

Du protestera ju mot att säga till elever under lektionstid att de tar för mycket tid ( skulle ta det efteråt) och anser att man ska/kan undervisa alla individuellt och inte behöver hålla ihop nybörjarlektioner och göra samma övningar. Jag drar den slutsatsen i och med att du protesterar och säger det är fel att bli irriterad på en som tar allt tid och man ska inte ska säga till under lektionen och att det är fel att man behöver hålla ihop nybörjarlektioner och låta folk göra samma saker tills de klarar att rida mer självständigt.

Jag trodde ärligt att vi talade om olika saker och därför är oeniga men uppenbarligen inte.

Det är svårt för att inte säga omöjligt att diskutera med någon som hittar på saker som inte har skrivits. Det kvittar uppenbarligen vad jag skriver och hur mycket jag förklarar vad jag menar, du hittar på saker och ting som jag inte har skrivit och utgår ifrån det istället. Vill du veta vad jag menar så läs vad jag har skrivit utan att lägga till och dra ifrån.

 

[Sirap]

@Lobelia och @TinyWiny , jag håller med er båda två, på olika sätt. En skicklig ridlärare kan absolut instruera folk på olika nivå i samma grupp. Det förutsätter dock att eleverna INTE kommenterar och frågar så mycket under själva lektionen. En bra ridlärare ser och snappar upp vilka problem de olika ryttarna har och kan hjälpa dem med det till en viss gräns så länge inte alla sitter och hojtar, frågar, svarar och kommenterar en massa. Sådant får man i så fall ta efteråt. Man "känner ju på hästarna" under framridningen och kan då få kommentera hur man upplever hästen för dagen. Sedan kan ridläraren utefter det hjälpa en vidare under lektionens gång. När vi pratar rena nybörjare så blir det förstås mycket svårare. Då har man fullt upp med att hålla koll på att alla hänger med hyfsat och att ingenting händer.

 

[AW]

Som ridlärare bestämmer man ett grundläggande upplägg för lektionen sen måste man kunna undervisa individuellt. Man kan inte göra olika övningar för olika elever men för de som har kommit lite längre kan man lägga till moment som t ex små men tydliga tempoväxlingar och högre krav på korrekt inverkan.

Jag hade en gång en elev som hade köpt några ridlektioner av en annan elev och glömt att kolla vilken nivå lektionerna var på. Hon hade ridit minst 20 år och gruppen var inne på sin andra termin men det gick väldigt bra och hon fick ändå ut massor av lektionerna. Självklart blev det inga svåra rörelser men hon fick istället tid att jobba med sin egen sits och inverkan genom att jag ställde mycket högre krav på grunderna.

Jag har inga problem med vetgiriga elever men under lektionen ska det hålla sig till det vi gör för tillfället. Det är alltid väldigt roligt att undervisa elever som vill mer.

 

[Lobelia]

Det är svårt för att inte säga omöjligt att diskutera med någon som hittar på saker som inte har skrivits. Det kvittar uppenbarligen vad jag skriver och hur mycket jag förklarar vad jag menar, du hittar på saker och ting som jag inte har skrivit och utgår ifrån det istället. Vill du veta vad jag menar så läs vad jag har skrivit utan att lägga till och dra ifrån.

Men jag har skrivit hur jag menar och du säger att det är fel. Jag förtydligar och du menar fortfarande att det är fel. Jag har endast diskuterat det du tycker om mig och försökt förklara och får hela tiden du har fel från dig. Konsekvensen av hur man behöver undervisa när det jag skriver är fel är tydligen också fel så ger jag upp.

 

[Lobelia]

Som ridlärare bestämmer man ett grundläggande upplägg för lektionen sen måste man kunna undervisa individuellt. Man kan inte göra olika övningar för olika elever men för de som har kommit lite längre kan man lägga till moment som t ex små men tydliga tempoväxlingar och högre krav på korrekt inverkan.

Jag hade en gång en elev som hade köpt några ridlektioner av en annan elev och glömt att kolla vilken nivå lektionerna var på. Hon hade ridit minst 20 år och gruppen var inne på sin andra termin men det gick väldigt bra och hon fick ändå ut massor av lektionerna. Självklart blev det inga svåra rörelser men hon fick istället tid att jobba med sin egen sits och inverkan genom att jag ställde mycket högre krav på grunderna.

Jag har inga problem med vetgiriga elever men under lektionen ska det hålla sig till det vi gör för tillfället. Det är alltid väldigt roligt att undervisa elever som vill mer.

Precis så man kan givetvis ge olika instruktioner till eleverna beroende på individuella behov, men ska man ge, det är liksom förutsättningen för all undervisning. Att rätta samma sak för alla oavsett vad de gör ger inte mycket. Däremot är det svårt att lägga in extra saker för vissa när det gäller nybörjare men det ändrar undan för undan när folk lär sig mer.

Det var i perspektivet att lära ut något nytt som framdelsvändning som problemen kommer om inte alla eller flertalet är redo att lära sig..

Sen är det många gånger 10-12 elever i en ridgrupp på ridskolor och då får inte var enskild elev mycket tid alls vilket starkt begränsar möjligheterna att anpassa lektionen för individuella kunskaper då mindre tid finns att lägga per individ.

 

[AW]

Sen är det många gånger 10-12 elever i en ridgrupp på ridskolor och då får inte var enskild elev mycket tid alls vilket starkt begränsar möjligheterna att anpassa lektionen för individuella kunskaper då mindre tid finns att lägga per individ.

Det är svårt att vara ridlärare och det krävs erfarenhet för hinna se-göra en bedömning-instruera men det är ändå det som är jobbet. Det gäller att hitta instruktioner som eleven också kan jobba med under hela passet inte bara precis i det steget som man ser. Sen pratar jag massor om det egna ansvaret att inverka på sin häst som att använda tempoväxlingar och hörn.

Det var i perspektivet att lära ut något nytt som framdelsvändning som problemen kommer om inte alla eller flertalet är redo att lära sig..

Jag vet att jag skiljer mig lite från många ridlärare men jag väntar ofta väldigt länge med rörelser. Eleverna ska lära sig att rida rätt väg, rätt gångart och slutligen rätt tempo. Kan de göra de sakerna bra så blir det ofta inte speciellt svårt sen. Tyvärr ser man ofta ryttare som har ridit i massor av år och även i de bättre grupperna med hästarna i någon slags form som ändå inte har någon känsla alls för tempo eller tempoväxlingar. Genom att göra enkla övningar så eleven hinner fokusera på sin egen sits och inverkan, men det gäller att inte ställa för låga krav, blir eleverna mycket mer förbereda för senare vidareutbildning.

Tycker att många inte blir medvetna om vad hästen faktiskt gör innan de svårare rörelserna kommer och då blir det väldigt mycket att hålla reda på. Tog över en riktigt duktig grupp (alla hästar på tygeln) som skulle rida bakdelsvändningar där jag insåg att ingen hade koll på var bakbenen befann sig för det började ofta som bakdelsvändningar men efter ett par steg blev det mellandelsvändningar och de kände inte att de hade tappat ut bakdelen. Så vi fick göra andra övningar för att de skulle hitta känslan för att återgå till bakdelsvändningarna veckan efter.

Känner själv ju längre jag kommer i min egen ryttarutbildning desto mer fokuserar jag på grunder och även med mina elever. Det är mycket roligare att rida när man känner att hästen är med en och att man inte behöver baxa runt den i de olika övningarna. Självklart rider mina elever massor av rörelser också men grunderna är alltid fokus. Så på ridskolan kan man ibland behöva förenkla en övning redan från början om man har en grön häst i en avancerad grupp så att både ryttare och häst kan göra och klara övningen på ett bra sätt.

 

[Cha9]

@Lobelia

Hmm du har nog rätt i att jag är en sådan vetgirig elev vilket säkert blir lite jobbigt. Jag vill gärna lära mig att rida ut i hörnen, vända korrekt och tränar gärna skänkelvikning eller andra sidvärtesrörelser (träna då, inte allt på en gång och på lättnivå). Om jag ska rida en serpentin vill jag träna på att rida rakt och böjt, inte bara rida igenom ridvägen. Men jag har nog som du säger blivit lite vetgirig, har dock aldrig begärt mer än hjälp med något uppenbart problem så som sist, när är man redo för att träna sådant som jag vill träna på?

Jag har haft många elever ”som du” som är oerhört ambitiösa och läser väldiga mängder ridlära. Det är såklart jättebra men det kan också ställa till det...
Ibland har teorin kommit alldeles för långt ifrån den praktiska färdigheten . Jag vet ju inte om det är fallet för dig men delar med mig ändå av mina erfarenheter.

Ridning är en ”muskelminnesport” och handlar mycket om att behärska sin egen kropp. Om man placerar sin vikt/kropp lite tokigt så spelar det ingen roll hur ”rätt” (enligt handboken) man gör med skänkel eller hand - effekten uteblir.
Jag har haft evighetslånga diskussioner med elever som är helt övertygade om att de gör rätt ”jag ger visst efter i handen i fattningen” eller ”hästen går emot höger skänkel fast jag förstärker med spö - vad ska jag göra?”. Att ryttaren omedvetet tar tag i munnen i fattningen eller lägger vikten åt helt fel håll accepteras inte helt som förklaring och ofta vill ju jag att ryttaren ”backar”, dvs kanske håller i manen eller bara korrigerar gasen istället. Då är man en dålig lärare som inte kan hjälpa... Till slut finns risk för att tålamodet tryter och ”håll tyst och rid istället” blir kommandot.

I ett annat fall ville eleven träna på bakdelsvändningar och kunde i detalj redogöra för hur det skulle vara och kännas (och upplevde sig ha problem med fotförflyttningen) och tyckte att jag var taskig som menade att vi behövde träna på ställning/böjning först då ryttaren inte hade en susning i praktiken.

Mitt tips är att be någon att filma dig på lektionen, så du får se om det du känner överensstämmer med hur det ser ut, innan du byter ridskola. Se varje timme i sadeln som värdefull sitsträning, be om att få lägga bort stigbyglarna så fort du kan och strunta i detaljerna. Försök ha som mål att finslipa sitsen, bli helt avslappnad och kunna följa med passivt. Kan du t ex sitta ned i trav och lyfta ut båda benen från sadeln och fortfarande vara i balans? För att träna det behövs inga krångliga rörelser eller ridvägar men det är en förutsättning för att kunna lägga till hjälper som förespråkas i ridläror.

Jag brukar skämta och säga att läsa ridhandböcker har man störst nytta av när man ridit i evigheter och kan förstå vad boken ”egentligen” menar och kan finslipa detaljerna.

 

[Oknytt]

Ridning är svårt. På riktigt. De som säger att det är en konst att rida har alldeles rätt. Jag började rida först som vuxen, men ”åkt” häst i perioder sedan jag var 3 år samt alltid varit intresserad av hästar men av olika anledningar aldrig tagit tag i mitt intresse på allvar. När jag väl började rida på ridskola i en ren nybörjargrupp så blev det ganska tidigt därför diskrepans mellan min ”teoretiska” kunskap och själva ridkunskapen. Uppe på hästryggen var jag en ren nybörjare, men i teorin kunde jag mer än vissa av ridlärarna (häst- och ridböcker är som knark för mig) . Det är svinjobbigt att förhålla sig till detta och många gånger fick man faktiskt ta ner sig själv på jorden och käka lite ”humble pie”. Jag kommer så väl ihåg när jag och en annan elev en lektion satt på varsin sega ponnyjäkel och fick ett spö i handen och uppmaningen ”använd spöet som förstärkning och visa vem som bestämmer”. Både hon och jag kände oss som djurmisshandlare efteråt, men såhär i efterhand så inser man att ridläraren hade helt rätt i vad hon sa och vi var alldeles för mjuka och ja, rent ut sagt mesiga i våra hjälper vilket ponnyerna så klart utnyttjade. Dessutom- ofta känner ju ridläraren de enskilda hästarna och i alla fall på min ridskola rider/trimmar de även till hästarna då och då.

För mig föll det så att jag fick köpa en pensionerad ridskolehäst som jag kärat ner mig i efter bara någon termin på ridskolan. Givetvis med mkt stöd från personal på ridskolan i början av mina stapplande steg som hästägare. När jag då började rida nästan varje dag då föll poletten ner på allvar på hur djävulskt svårt ridning faktiskt är. Den pensionerade hästen gjorde ingenting gratis och de första veckorna kämpade jag som ett djur med att bara få henne att bemöda sig att trava en hel långsida. Efter några månader hanterande jag hästen utan problem i alla gångarter. Det tar lång tid att bygga rätt muskler, balans och bli korrekt i sin hjälpgivning. 3 terminer på ridskola är vadå- typ knappt 50 ridlektioner? Det är INGENTING!

Poängen jag vill komma till är: Man KAN INTE lära sig rida genom att läsa böcker. Enda sättet att lära sig rida är att just rida. Mycket. Du kan plöja igenom Kyra Kyrklunds alla böcker men ändå inte veta hur man gör en sluta eller öppna korrekt när du väl är uppe på hästryggen.

Så, var ödmjuk, lita på dina ridlärare och rid massa

 

[Silfver]

Ridning är svårt. På riktigt. De som säger att det är en konst att rida har alldeles rätt. Jag började rida först som vuxen, men ”åkt” häst i perioder sedan jag var 3 år samt alltid varit intresserad av hästar men av olika anledningar aldrig tagit tag i mitt intresse på allvar. När jag väl började rida på ridskola i en ren nybörjargrupp så blev det ganska tidigt därför diskrepans mellan min ”teoretiska” kunskap och själva ridkunskapen. Uppe på hästryggen var jag en ren nybörjare, men i teorin kunde jag mer än vissa av ridlärarna (häst- och ridböcker är som knark för mig) . Det är svinjobbigt att förhålla sig till detta och många gånger fick man faktiskt ta ner sig själv på jorden och käka lite ”humble pie”. Jag kommer så väl ihåg när jag och en annan elev en lektion satt på varsin sega ponnyjäkel och fick ett spö i handen och uppmaningen ”använd spöet som förstärkning och visa vem som bestämmer”. Både hon och jag kände oss som djurmisshandlare efteråt, men såhär i efterhand så inser man att ridläraren hade helt rätt i vad hon sa och vi var alldeles för mjuka och ja, rent ut sagt mesiga i våra hjälper vilket ponnyerna så klart utnyttjade. Dessutom- ofta känner ju ridläraren de enskilda hästarna och i alla fall på min ridskola rider/trimmar de även till hästarna då och då.

För mig föll det så att jag fick köpa en pensionerad ridskolehäst som jag kärat ner mig i efter bara någon termin på ridskolan. Givetvis med mkt stöd från personal på ridskolan i början av mina stapplande steg som hästägare. När jag då började rida nästan varje dag då föll poletten ner på allvar på hur djävulskt svårt ridning faktiskt är. Den pensionerade hästen gjorde ingenting gratis och de första veckorna kämpade jag som ett djur med att bara få henne att bemöda sig att trava en hel långsida. Efter några månader hanterande jag hästen utan problem i alla gångarter. Det tar lång tid att bygga rätt muskler, balans och bli korrekt i sin hjälpgivning. 3 terminer på ridskola är vadå- typ knappt 50 ridlektioner? Det är INGENTING!

Poängen jag vill komma till är: Man KAN INTE lära sig rida genom att läsa böcker. Enda sättet att lära sig rida är att just rida. Mycket. Du kan plöja igenom Kyra Kyrklunds alla böcker men ändå inte veta hur man gör en sluta eller öppna korrekt när du väl är uppe på hästryggen.

Så, var ödmjuk, lita på dina ridlärare och rid massa

Jag förstår vad du menar och håller med dig, men däremot har jag aldrig ifrågasatt min ridlärare eller nämnt något jag läst i böcker. Förutom då när jag sa att jag inte vill hoppa då varken gas eller broms fungerar alls. Men det kändes för mig som en ren säkerhetsstrategi. Hästen jag red var helt avstängd och lyssnade inte på spö eller skänkel. Testade att samtidigt ha lång tygel för att inte riskera att omedvetet bromsa med händerna, testade även lättsits för att mimimera sitspåverkan. Men jag kunde inte få den att tänka framåt.

Jag undrar, hur lång tid tar det genomsnittligt för nybörjare innan man lärt sig yttersta grunderna så som balans och följsamhet? Hur vet man när sin balans är duglig, några exempel?

 

[Oknytt]

Jag förstår vad du menar och håller med dig, men däremot har jag aldrig ifrågasatt min ridlärare eller nämnt något jag läst i böcker. Förutom då när jag sa att jag inte vill hoppa då varken gas eller broms fungerar alls. Men det kändes för mig som en ren säkerhetsstrategi. Hästen jag red var helt avstängd och lyssnade inte på spö eller skänkel. Testade att samtidigt ha lång tygel för att inte riskera att omedvetet bromsa med händerna, testade även lättsits för att mimimera sitspåverkan. Men jag kunde inte få den att tänka framåt.

Jag undrar, hur lång tid tar det genomsnittligt för nybörjare innan man lärt sig yttersta grunderna så som balans och följsamhet? Hur vet man när sin balans är duglig, några exempel?

Tror du missförstod mig lite. Jag har inte heller ifrågesatt mina ridlärare eller nämnt saker ur ridböcker och inte heller har jag sagt att du gjort det. Jag känner bara igen situationen där det känns som om man kan massor i teorin men egentligen inte har en susning om hur man rent praktiskt gör uppe på hästryggen vilket skapar en stor frustration- iaf för mig. För mig hjälpte det att ta ner mig själv på jorden och go with the flow och låta utbildningen ta tid. Man ska inte springa innan man kan gå


Mm men det är ju det som är grejen- HUR använde du spöet och skänkeln? Hade ridläraren hoppat upp och gjort samma hade nog hästen reagerat annorlunda troligen. Väldigt klokt dock att låta bli att hoppa om start och broms inte funkar!


Svårt att säga då balans och följsamhet är ju nåt man tränar kontinuerligt och aldrig blir fullärd i. Skulle inte påstå att det är de ”yttersta grunderna” således. Jag red massor utan stigbyglar för att det råkade vara så att min häst var något skänkeldöv och van att ridas med sporrar och eftersom jag inte kände mig redo för sporrar just då red jag utan stigbyglar för jag kunde komma åt henne på liknande sätt som med sporrar. Råkade få asbra balans på köpet

 

[Silfver]

Tror du missförstod mig lite. Jag har inte heller ifrågesatt mina ridlärare eller nämnt saker ur ridböcker och inte heller har jag sagt att du gjort det. Jag känner bara igen situationen där det känns som om man kan massor i teorin men egentligen inte har en susning om hur man rent praktiskt gör uppe på hästryggen vilket skapar en stor frustration- iaf för mig. För mig hjälpte det att ta ner mig själv på jorden och go with the flow och låta utbildningen ta tid. Man ska inte springa innan man kan gå


Mm men det är ju det som är grejen- HUR använde du spöet och skänkeln? Hade ridläraren hoppat upp och gjort samma hade nog hästen reagerat annorlunda troligen. Väldigt klokt dock att låta bli att hoppa om start och broms inte funkar!


Svårt att säga då balans och följsamhet är ju nåt man tränar kontinuerligt och aldrig blir fullärd i. Skulle inte påstå att det är de ”yttersta grunderna” således. Jag red massor utan stigbyglar för att det råkade vara så att min häst var något skänkeldöv och van att ridas med sporrar och eftersom jag inte kände mig redo för sporrar just då red jag utan stigbyglar för jag kunde komma åt henne på liknande sätt som med sporrar. Råkade få asbra balans på köpet

Ja jag tänker också att jag ska släppa lite och låta det ta sin tid men jag är nog rädd att om man slutar engagera sig blir man en ryttare som inte lär sig år efter år eller lär sig fel. Man måste hitta mellanläget antagligen!

Hade uppskattat om ridläraren gjort det (suttit upp en snabbis) när jag efter alla försök inte klarade av att få fram den. Det hade också varit pedagogiskt att bara se skillnaden.

 

[Oknytt]

Ja jag tänker också att jag ska släppa lite och låta det ta sin tid men jag är nog rädd att om man slutar engagera sig blir man en ryttare som inte lär sig år efter år eller lär sig fel. Man måste hitta mellanläget antagligen!

Hade uppskattat om ridläraren gjort det (suttit upp en snabbis) när jag efter alla försök inte klarade av att få fram den. Det hade också varit pedagogiskt att bara se skillnaden.

Precis! Klart man ska engagera sig och ställa massa frågor och visa att man vill lära sig. Tror också det uppskattas av ridlärarna att ha engagerade elever.

Tråkigt att hon/han inte gjorde det. Min (när jag fortfarande gick på ridskolan) brukade göra så ibland. Hon fick även prova rida min nya häst när jag hade denna på lektion just för att kunna ge mig bättre hjälp och råd (har en småknepig kallblodstravare med järnvilja ). Samma sak gjorde min mentor när jag hade privatlektion för henne en gång. Du kanske ska fråga nästa gång om du stöter på problem?

 

[Cha9]

Ja jag tänker också att jag ska släppa lite och låta det ta sin tid men jag är nog rädd att om man slutar engagera sig blir man en ryttare som inte lär sig år efter år eller lär sig fel. Man måste hitta mellanläget antagligen!

Hade uppskattat om ridläraren gjort det (suttit upp en snabbis) när jag efter alla försök inte klarade av att få fram den. Det hade också varit pedagogiskt att bara se skillnaden.

Där har du däremot helt rätt! Att sitta upp och visa är ovärderligt så det tycker jag att du gott kan fråga din ridlärare om. Det har hela gruppen nytta av.

På din fråga om hur lång tid det kan ta att få balans är ungefär lika svårt att svara på som hur lång ett snöre är. Men generellt skulle jag säga ett år att ”hålla sig kvar” och ge hjälper för alla gångarter (ridborgarmärket), ca tre för att kunna rida med hästen i hyfsad form och ca fem för att anses kunna rida de lättaste dressyrklasserna åtminstone nästan godkänt. Hoppning går lite snabbare - om man är modig. (Nu tänker jag mig ridskola en gång i veckan).
Förr sa man att fem år på ridskola behövdes för att kunna såpass mycket att man kan skaffa egen häst.

Vill du snabba på din inlärningstakt, rid flera gånger i veckan! Åk på helgkurser där du kan få intensivträna. Kostnaden att rida varje dag på ridskola är ungefär densamma som att ha egen häst och då har man proffshjälp varje dag! (Det har inte hästägaren...)

Vet flera (konstigt nog flest män) som satsat stenhårt på sin ridträning och som blivit otroligt duktiga snabbt genom att rida tre gånger i veckan på ridskola och åkt på helgkurser en fem, sex gånger per år.

Det du däremot kommer att ”råka ut för” är att många säger och tycker olika.. Vägen till den ”rätta ridningen” har nämligen många stickspår och filosofier. Det är bara att följa trådar här på Buke så märker du att likvärdigt framgångsrika och skickliga ryttare/tränare har lite olika syn på VAD som ska göras NÄR och HUR det ska göras. Det kan vara frustrerande när man är ”ny” i gemet. Men jag kan lova att något av ”sätten” att rida passar just dig!

Lycka till och ge inte upp (och som sagt filma dig själv!)