Sv: kloklippare, kan man lita på den?
Jag klipper med en vanlig tång först,och sen tar jag min lilla älskade slipmaskin och tar det sista!
Ibland skippar jag tången helt och kör bara med maskinen!
Mycket smidigare med maskin,för skulle man råka bli för närgången vid pulpan,så är det inte katastrof,blodet som kommer fram är mindre än ett knappnålshuvud..
Var köper man en sådan?
Alla mina hundar har varit svåra att klippa klorna på och jag tror att det beror till 100 procent på mig!
Dels har jag med egna ögon sett hur vår tax-korsning betett sig som en högst normal hund vid kloklippning - (när en duktig hundmänniska tog hand om klorna) och dels inser jag att hund nummer fyra i mitt liv inte också drabbas av
slumpen att vara extremt rädd om sina tassar.
Jag är lugn, hållar tassen fast, klipper med beslutsamhet (nåja, lite försiktig är jag allt) och ändå har jag en hund som går och gömmer sig när jag tar fram klotången.
Ett par gånger har jag förstås klippt i pulpan och det är då, mina vänner, som jag mår så fruktansvärt dåligt!
Jag får sådna fruktansvärda skuldkänslor, och ju tystare hunden är, desto sämre mår jag. Taxkorsningen var på så sätt lättare at hantera, han skrek till innan jag ens klippt, så det var lättare att förstå att känslan var på det psykiska planet och faktiskt inte för att jag skadade honom.
Den jycke vi har nu är helt tyst men försöker att krypa/åla sig ur famnen på mig och jag lider alla h-vetes kval tillsammans med honom.
Ångesten liksom darrar i rummet!
---
Jag har kommit fram till att det alltså handlar om mig, mig, mig och åter
mig. Jag tror att en fil av detta slag skulle få mig att slappna av mer och kanske kan klofilandet bli bättre om jag tror att jag inte per automatik kommer att skada hunden?
Har ni gjort samma reflektion som jag, att kloklipparskräck handlar om matte/husse?