Kommentarer om ens kropp...

[Gnist]

Var som en speta när jag var yngre, helt utan kurvor och mest bara skinn utanpå benen, men har aldrig fått några kommentarer eller pikar för det. Idrottade mycket och sen när kurvorna väl kom så har det heller inte kommenterats speciellt mycket och aldrig i negativ/nedlåtande mening.

Får dock komplimanger av både män och kvinnor för hur jag ser ut/är byggd och jag tar inte illa upp för att andra tycker att jag ser bra ut, precis som jag inte tar illa upp om nån tycker att jag är en rugguggla.

Andra får ju ha vilken åsikt de vill, jag vet ju hur jag ser ut och vilken kropp jag har oavsett vad andra anser liksom. Kanske är det för att jag är äldre, att det inte var samma kroppsfixering när jag var liten och att de flesta i min ålder inte hänger sig åt att opåkallat kommentera andras kroppar hur som helst.

 

[tuaphua]

Jag har nu legat sjuk och lagt på mig lite. Så nu får jag nog inte höra att jag är mager.

Hur reagerar ni på kommentarer på er vikt/kropp? Inte bara på komentarer om över vikt utan också undervikt?

Jag blir jätte generad och ibland ledsen när jag blir anklagad för att se anorektisk ut, eller "pinnig". Förstår folk inte att det inte är någon komplimang att bli genförd med barstolar, pinnar och styckbrädor?! Och sen när man säger åt dem så säger dem att man inte får klaga, för jag e ju smal?! Så mig får man förolämpa hur mycket man vill eller!? Hur svarar man på sånt? Ska man svara als? Jag är med i hemvärnet och det enda jag får höra när jag säger det är antingen något som "Du som e så tanig" eller "Flyger du inte iväg av rekylen!" vilket är jätte fyndigt.

Tacksam för svar, gärna från någon äldre som tagit sig igenom samma sak

Jag är äldre än ungdom-åldern, 34 år. Jag är ok med hur min kropp ser ut.
Som yngre tycker jag man inte var riktigt lika trygg i sig själv och därför tog hårdare på kommentarer från andra.
Jag har varit väldigt tunn som yngre och även en period överviktig.
Så jag har upplevt båda sidor sas. Och det är intressant hur olika man blev behandlad.

Jag är av naturen långsmal. Jag lever ett väldigt aktivt liv och blir då av förklarliga skäl inte överviktig. Jag äter mycket och gillar det.
Så det finns ingen anledning till att oroa sig över mig. Trots det kan jag få höra att jag är mager av någon ibland.
Nu gör det inte något med mitt självförtroende eller kroppsuppfattning. Däremot tycker jag det är oförskämt att säga sånt. Även om man säger det i oro.
Man kan uttrycka oro på olika sätt. Och man bör förstå att alla inte är lika i sin kroppskonstitution. Så att jag som lever så aktivt och har min tunna benstomme skulle se likadan ut i kroppen som någon som arbetar på kontor, småäter godis hela dagarna och inte tränar utöver att den har grövre kroppskonstitution och lättare lägger på sig är ju befängt. Alltså behöver man inte bli oroad över att någon är smalare än man själv är om man själv faktiskt lever ganska osunt..
Så när någon anser sig ha rätten att kommentera hur jag ser ut eller att jag bör ändra det "ta det sista, du som är så mager" etc så kan jag säga ifrån i vissa fall. Inte för min egen skull som för andras.
Jag har själv haft anorexi för en massa år sedan. Och jag möter så många som har ätstörda tankar och framför allt ledsam självbild och extremt fokus på det yttre. Därför vill jag föra fram att man håller inte på hur som helst och kritiserar sånt.

Det lättaste och bästa tror jag är att bara sakligt säga som man känner. "Jag blir ledsen när du säger så", "Har du tänkt på att någon kan bli ledsen om du säger så?".

Jag personligen kan gå upp och ner i vikt och bara se det rent objektivt. Ja, nu är jag fet eller ja nu är jag knotig. Och jag har vissa jag känner som jag vet är likadana. Vi kan också säga sånt till varann utan att man bryr sig ett skit om det iom att inga värderingar finns i det.
Vi tränar mycket, jobbar fysiskt eller så och kan diskutera för och nackdelar i det. No problem..
Men man kan ju inte anta att alla är så. Tvärtom kan det vara väldigt känsligt för många.

 

[Tassetass]

Jag bryr mig i regel inte så mycket, framförallt inte de senaste fyra-fem åren. Jag är inte en sån person som folk spontant säger sådana kommentarer till sådär till vardags, men nog förstod jag att folk hade svårt att hålla masken och hålla tyst när jag hade gått ner 36 kg.

Dock blir jag väldigt stött när folk säger "tjockis" till mig nu när jag är gravid, dels för att gravid är inte samma sak som tjock och dels för att det ordet river upp gamla sår. De jag träffar regelbundet har blivit ombedda att inte säga så och har slutat med det.

 

[Ryttaren]

Jag blir irriterad. Ett tag så trodde folk att jag hade (en del tror kanske t.o.m det) anorexia eftersom att jag inte ville äta av den vegetariska maten (som gjorde och gör mig illamående) i skolan.
Oftast så säger jag åt dem eller så frågar jag "om du kan kommentera på min vikt, innebär det då att jag kan kommentera på din?" Då brukar de oftast sluta prata om det.

 

[Greystroke]

"om du kan kommentera på min vikt, innebär det då att jag kan kommentera på din?"

Den ska jag använda nästa gång!

 

[Maleficent]

Jag får väl gå emot strömmen lite och säga att jag inte alls tar illa upp när folk kommenterar min kropp. Visst, det finns inget som ger dem rätten att göra det osv. osv. Men för mig personligen har min kropp aldrig varit något jätteladdat. Jag vet hur jag ser ut och trivs rätt bra med den. Som någon skrev är jag mer än bara en kropp, jag är en människa också och för mig hade det varit betydligt värre om någon hade börjat kommentera min personlighet hejvilt. Kroppen för mig är främst ett redskap för att kunna göra det jag vill. Behöver inte lägga så mycket mera fokus på det.

Jag tränar och håller mig i hyfsad form och har väl alltid varit smal. Kommentarerna har alltid varit åt just smalhållet men det är som sagt inget jag lägger någon vikt (höhö) vid. Varken positivt eller negativt. Det handlar om hur JAG trivs med den.

Givetvis förstår jag att det ÄR ett känsligt ämne, särskilt med ätstörningar osv. Men jag tror inte att samhället blir bättre av att vi undviker kroppen. Att avdramatisera den känns mycket sundare

 

[Emale]

Det är ok att kommentera min kropp, så länge personen inte menar illa eller är elak förstås. Vill man kommentera min kropp bör man vara någon som jag känner väl som familj och vänner. När t ex en random kollega som jag inte känner privat kommenterar min kropp kan jag tycka det är olustigt, men då handlar det inte om VAD som sägs utan att jag vill ha en professionell relation med kollegor. Men annars är det ok att säga att jag är smal, vältränad eller otränad. Det är inte ok att säga att jag är tjock för det är jag inte och då har personen en ohälsosam inställning till vikt, tror jag. Men att kommentera att jag gått upp är ok. Någon jag känner kan få kalla mig för "staket" på ett skämtsamt sätt som en del av en jargong t ex och jag tycker det är ok. Men det hade ju varit mindre ok om jag verkligen var underviktig eller haft komplex.

Jag kommenterar sällan andras vikt och aldrig på ett negativt sätt eller om en viktförändring kommit av att någon mått dåligt. Om någon som varit överviktig och velat gå ner lyckas med det så kommenterar jag det eftersom jag är glad för personens skull. Typ "Vad fin du är", "Vad smal du har blivit" eller om jag vet att personen ansträngt sig "Oj vad du har gått ner i vikt, vad duktig du är". På samma sätt kan jag säga "Vad fin/snygg du är!" när någon som sett ohälsosamt smal ut gått upp och ser hälsosammare ut. Jag har själv aldrig pendlat särskilt mycket i vikt men jag har pendlat mellan att vara vältränad och helt otränad och blir glad om någon lägger märke till att jag har fått mer muskler, t ex.

Jag kommenterar också andras vikt om de tycks ha en skev självbild. Jag tycker det är väldigt vanligt att smala/normalviktiga människor gnäller över att de är tjocka och behöver banta och då kan jag säga att "Nej du är jättesmal, jag tycker verkligen inte att du ska gå ner i vikt" eller någonting liknande.

 

[Emale]

Förstår folk inte att det inte är någon komplimang att bli genförd med barstolar, pinnar och styckbrädor?! Och sen när man säger åt dem så säger dem att man inte får klaga, för jag e ju smal?! Så mig får man förolämpa hur mycket man vill eller!?

Alltså, jag tror faktiskt inte att folk förstår att det inte är en komplimang. Det är nog inte menat som en förolämpning och många har nog svårt att se att det kan uppfattas som det.

Det är ju inte samma sak att vara smal och att vara tjock eftersom smal är positivt laddat och tjock negativt. Är man smal är man i linje med rådande ideal och att vara smal ses därför som något positivt. Därför är det mer socialt accepterat att kalla någon för pinne än tjockis liksom.

Men det betyder ju inte att det är rätt att göra så förstås. Jag tycker du ska säga att du tar illa upp. Tala om att du ser det som en förolämpning att bli jämförd med pinnar och annat, för som sagt tror jag inte att folk som säger så inser att det är en förolämpning.

 

[zoller]

Hur reagerar ni på kommentarer på er vikt/kropp? Inte bara på komentarer om över vikt utan också undervikt?

Jag blir jätte generad och ibland ledsen när jag blir anklagad för att se anorektisk ut, eller "pinnig". Förstår folk inte att det inte är någon komplimang att bli genförd med barstolar, pinnar och styckbrädor?! Och sen när man säger åt dem så säger dem att man inte får klaga, för jag e ju smal?! Så mig får man förolämpa hur mycket man vill eller!? Hur svarar man på sånt? Ska man svara als? Jag är med i hemvärnet och det enda jag får höra när jag säger det är antingen något som "Du som e så tanig" eller "Flyger du inte iväg av rekylen!" vilket är jätte fyndigt.

Tacksam för svar, gärna från någon äldre som tagit sig igenom samma sak

Jag har innerstinne alltid tyckt att jag är perfekt men påverkats mkt av min omgivning, har mått väldigt dåligt i perioder så jag nästintill fått social fobi för att jag är rädd att få höra vad andra tycker om mig.

Men har kommit fram till att va nån annan tycker de får stå för dem, de har väl så händelsefattiga liv så de inte har annat att tänka på än andra utseenden..
Om nån kommenterar nått onödigt så brukar jag svara att "ja de e ju tur att nån äter efter tallriksmodellen"

 

[Kolbeinn]

Åh, intressant tråd!

När jag var yngre (upp till tonåren) var jag överviktig till mycket överviktig. Något folk alltid tyckt varit okej att påpeka, såsom "ska du verkligen äta det där?". När jag blev 18 och flyttade hemifrån flippade jag ur helt och började dricka nutrilett. Ibland åt jag inget alls. När folk kommenterade hur fiiiin jag var i kroppen, när jag började få betydligt mer uppmärksamhet av killarna etc blev det ännu värre.

Jag flyttade hem efter 1 år, låg på soffan och hamnade på "obligatorisk" middag med familjen varje kväll. Gick givetvis upp i vikt.

Efter diverse jojo-bantningar och upp och viktnedgång blev jag rätt stabil med några kilon extra. Sen hände grejer i privatlivet som gjorde att jag började gå 1,5 mil varje dag, slutade äta och RASADE i vikt igen. Återigen började folk kommentera hur fin jag var..

Blev lite bättre och hamnade på en trivselvikt på 70 kg till mina 174 cm.
Efter diverse grejer började jag återigen sluta äta, motionera otroligt mycket, stoppa fingrarna i halsen efter varje måltid (åkte hem från jobbet på lunchen för att göra det, då hade jag ätit ett äpple på hela dagen oftast). Hade jag inte ätit nåt drack jag några glas vatten, tog en cigg och gick ett varv i lägenheten för att kunna spy upp det också. Jag var övertygad om att alla ljög om vad jag skulle äta för att jag skulle bli tjock!!
När jag inte ätit alls på över 1 vecka och var helborta i skallen körde min fantastiska extramamma mig till läkaren, så jag går numera på behandling.

Jag VET hur mycket kommentarer kan påverka ens liv, jag kommer få kämpa mot min bulimi hela livet. Hela min vardag handlar om kalorier, utmaningar av mig själv att inte äta på flera dagar, hur mycket jag kan träna.. Därför är jag otroligt försiktig med VAD jag kommenterar på folk. Hör man att det är fel på en så blir det tillslut ens verklighet och det man ser i spegeln är bara ett stort fel.

Måste dock säga att det är lika kul varje gång folk kommenterar hur fiiiin jag är i kroppen och jag säger "jag har ätstörningen bulimi". Deras miner och hur ställda de blir är oslagbara.

 

[nexxa]

Hur reagerar ni på kommentarer på er vikt/kropp? Inte bara på komentarer om över vikt utan också undervikt?

Jag blir jätte generad och ibland ledsen när jag blir anklagad för att se anorektisk ut, eller "pinnig". Förstår folk inte att det inte är någon komplimang att bli genförd med barstolar, pinnar och styckbrädor?! Och sen när man säger åt dem så säger dem att man inte får klaga, för jag e ju smal?! Så mig får man förolämpa hur mycket man vill eller!? Hur svarar man på sånt? Ska man svara als? Jag är med i hemvärnet och det enda jag får höra när jag säger det är antingen något som "Du som e så tanig" eller "Flyger du inte iväg av rekylen!" vilket är jätte fyndigt.

Tacksam för svar, gärna från någon äldre som tagit sig igenom samma sak

Jag blir fruktansvärt arg numera. När jag var yngre blev jag ledsen och det kunde hänga kvar länge. Sa aldrig att jag blev ledsen utan blev mer tyst och tillbakadragen mot personen som sagt något. Idag vistas jag en hel del inom vården - som patient och där rannsakas gärna vikt och kroppsform i alla lägen av min hälsa och många gånger är kroppens vikt eller form inte relevant för ämnet men jag upplever att det gärna kastas i ansiktet på en ändå. Ibland känns det nästan som att det görs för att vara uppenbart elak? Speciellt irriterad blir jag när de upplyser en om saker man själv är väldigt medveten om. Är man väldigt smal eller något överviktig så är man troligen väl medveten om det själv (om man nu inte har några psykiska problem eller sjukdomar som gör att man ser sin kropp för något den inte är) så då brukar jag bita ifrån ganska rejält, bara för att man har en form av "makt" inom vissa yrken är det inte okej att nyttja det kortet alltid och speciellt inte när det är oväsentligt. Det är enligt mig ohyfsade människor som ens tror sig ha rättigheten att bedöma ens kropp. Oavsett om du är läkare eller ej,

 

[Ankpower]

Jag har gått ner 10kg nu, var ute på juldagen och träffade då ett antal gamla barndomskompisar. "Du har blivit så smal och snygg!" fick jag höra, är för feg för att komma med en bra kommentar. Måste lägga det på lager. För jag blir inte glad, jag blir ledsen, som att jag inte dög när jag vägde 10kg mer. Att allt jag gör förminskas till hur jag ser ut.

 

[GoLightly]

Hur reagerar ni på kommentarer på er vikt/kropp? Inte bara på komentarer om över vikt utan också undervikt?

Jag blir jätte generad och ibland ledsen när jag blir anklagad för att se anorektisk ut, eller "pinnig". Förstår folk inte att det inte är någon komplimang att bli genförd med barstolar, pinnar och styckbrädor?! Och sen när man säger åt dem så säger dem att man inte får klaga, för jag e ju smal?! Så mig får man förolämpa hur mycket man vill eller!? Hur svarar man på sånt? Ska man svara als? Jag är med i hemvärnet och det enda jag får höra när jag säger det är antingen något som "Du som e så tanig" eller "Flyger du inte iväg av rekylen!" vilket är jätte fyndigt.

Tacksam för svar, gärna från någon äldre som tagit sig igenom samma sak

Elaka människor finns tyvärr överallt, de som mår lite bättre av att komma med pikar och onödiga kommentarer. Idag skulle jag nog inte bry mig så mycket, vad andra säger om mig handlar mer om deras världsbild än om mig som person. Vill du säga något tillbaka hade jag på bra dagar berättar att det personen sagt sårar mig och varför, är jag på sämre humör hade jag sagt något elakt tillbaka, om vikt eller annat, men tyvärr löser ju inte det så mycket.

 

[_Charlotte_]

@Kolbeinn Vilket himla bra inlägg!
Tycker du lyfter fram något viktigt där, att kommentarer om hur fin någon är som gått ner i vikt är inte säkert att det är en bra sak att säga.
För någon med en ätstörning kan det ju vara rent förödande att få höra hur fin man blivit, när det är på grund av sjukdom man ser ut som man gör. Dessutom, om man får beröm när man gått ner i vikt, blir det ju underförstått då som att man var mindre fin tidigare, och sånt tycker jag inte är okej att antyda.

Jag förstår att folk säkert oftast vill väl när de berömmer någon som gått ner i vikt, men det är så fel av så många anledningar.

 

[Mitrolle]

Jag får sällan kommentarer om min kropp av folk i allmänhet, de jag fått brukar vara 'komplimanger' som jag inte lägger så mycket vikt vid. Jag är nöjd med mig själv och bryr mig inte det minsta om vad någon annan än jag själv och möjligtvis min pojkväns åsikt.

 

[Askur]

Jag är smal, inte anorektiskt smal men alldeles för smal. Får ofta kommentarer om hur smal jag har blivit och om jag ens äter mat. I början blev jag ledsen. Eftersom att jag mycket väl är medveten om att jag äter (älskar ju mat?! ) så valde jag att faktiskt inte ta åt mig utav just en sådan kommentar. Men när man påpekar hur jävla smal jag är och att det inte ser friskt ut blir jag faktiskt arg. Jag kan inte hjälpa hur jag ser ut och även om dessa människor inte menar något illa med det dom säger så tar jag faktiskt åt mig eftersom att jag faktiskt lever i den kroppen dom påpekar. Jag har hemskt svårt att gå upp i vikt och jag har precis börjat träna och äter yoghurt som påskyndar det hela. Jag personligen brukar kontra med "Jag VET att jag är för smal, du behöver hemskt gärna inte påpeka det för det är något jag faktiskt jobbar på" .

 

[Imogen]

Jag är smått överviktig och nu är jag gravid i vecka 23. Innan jag blev gravid fick jag i princip aldrig kommentarer om min figur men nu är det väldigt populärt.

Graviditeten syns ännu ingenting på midjemåttet och jag har fortfarande samma kläder som vanligt. Jag (eller familjen) kan själv inte se någon som helst skillnad på fotografier på magen nu och vecka 7. (När jag står upp, ligger jag på rygg syns det tydligt).

Nu på sistone när "alla" vet om graviditeten har det blivit väldigt populärt att kommentera hur magen (tydligen) växer. Följande utspelade sig på jobbet i lunchrummet inför typ 15 pers.

- Nu när du kan slappna av så ser man verkligen magen!
- Det tror jag inte..
- Jo jag lovar! Det är tydligt hur magen syns nu!
- Jag har (hade då) gått upp 1 kg och ökat 0 cm i omkrets så det är min vanliga mage du kommenterar.
- Nej SÅ kan det inte vara!

Så det är uppenbarligen nu som man får höra sanningen om hur folk tycker man sett ut hela tiden!

 

[TheRedLightning]

Tja, jag har råkat ut för dom som säger att jag är tjock när jag i själva verket ändå ligger och tippar på gränsen mellan normalvikt och undervikt.

Själv försöker jag att inte bry mig, har slutat svara men visst sjutton hör man vad de säger och mår dåligt ändå. Ibland har jag sagt ifrån och ibland har det hjälpt och ibland inte.
Ibland har jag vänt på det och tagit det som en komplimang och dom gångerna har personen som sagt det blivit väldigt ställd.

 

[Andromedae]

Problemet ligger väl snarast i att vissa människor anser att de har rätt att kommentera andra människors kroppar (eller deras sexualitet, eller deras livsstilsval, eller tusen andra saker ...). Jag är otrevlig nog att fråga varför jag ska bry mig om vad personen tycker om mig. Efter att ha varit gravid (= offentlig egendom) blev jag en jäkla spottkobra när det gäller alla former av kommentarer på min kropp. Min kropp är min och den som har problem med det kan uppehålla sig någon annanstans än i min närhet.

 

[Inne]

Hur reagerar ni på kommentarer på er vikt/kropp? Inte bara på komentarer om över vikt utan också undervikt?

Jag blir jätte generad och ibland ledsen när jag blir anklagad för att se anorektisk ut, eller "pinnig". Förstår folk inte att det inte är någon komplimang att bli genförd med barstolar, pinnar och styckbrädor?! Och sen när man säger åt dem så säger dem att man inte får klaga, för jag e ju smal?! Så mig får man förolämpa hur mycket man vill eller!? Hur svarar man på sånt? Ska man svara als? Jag är med i hemvärnet och det enda jag får höra när jag säger det är antingen något som "Du som e så tanig" eller "Flyger du inte iväg av rekylen!" vilket är jätte fyndigt.

Tacksam för svar, gärna från någon äldre som tagit sig igenom samma sak

Jag har alltid fått kommentarer angående min kropp.

Min tidigare pojkvän kallade mig glasspinne och anorektisk en gång under ett gräl, vilket jag såklart inte accepterade öht och lämnade honom. Även min familj lägger kommentarer ibland, "ett par kilo till skulle inte göra något", men mer av välvilja även om jag kanske tar det personligt. Jag brukar fråga den personen som kommenterar om dom själva är perfekta och därmed har rätt att kommentera min kropp. Det är intressant hur det kan anses vara mer okej att kommentera en smal person än en överviktig. Jag har lärt mig att säga ifrån och sedan skaka av mig det huvudsaken är att jag vet att jag äter ordentligt och regelbundet samt är fullt frisk. Alla är olika byggda helt enkelt!