Någon mer än jag som skippar midsommarfirandet i år?
Jag blev för trött för att orka med att dra ihop något- så det blev inget. Varken jag eller sambon har särskilt stor vänkrets- och våra närmsta vänner/syskon ska antingen jobba, fira med familj eller gå på fest (som vi inte är bjudna till)
Alla mina kollegor (som har barn och är lite äldre än mig) pratar om deras midsommarplaner det är åka till stuga, åka ut med husvagn, firande med barn och familjer som har barn. När jag säger att jag och sambon är nog bara hemma i lägenheten med katterna och tittar på film typ är det som att man är ett ufo typ.
Jag har egentligen inte ont av att inte fira, tvärtom tycker jag det är ganska skönt.
Men jag är nyfiken på om någon annan är i vår sits och hur ni (och andra) känner för det?
Jag gillar överlag inte högtider och förstår att ni inte vill eller orkar, så känner jag med dom flesta högtiderna och jag firar till exempel inte nyår, och skulle kunna skippa julen också och tycker inte ni ska känna att det är fel, låt dom andra tänka vad dom vill. Men midsommar är min favorit just för bristen på krav och prestation. Jag har firat på samma sätt i 29 av mina 31 år och tycker det är mysigt. Vi träffas hos min faster och farbror, äter lite mat, pratar. Tittar på lastbilsflaket med barn som åker runt med flaggor och tutor (älskade att åka på det där flaket som barn och var stolt som en tupp för att farfar brukade köra lastbilen). Självklart gjorde vi midsommarkransar av alla fina blommor som fanns på tomten men det var länge sen nu, kanske gör en liten krans till hunden kom jag på nu, han är så söt så han klär i allt
.
När vi ätit och pratat ett tag brukar jag behöva en paus från det sociala så då går jag och mamma en liten promenad med hunden bara vi två vilket är mysigt.
Sen är det tårta, min farbror och faster vet ju om anorexin så på lunchen äter jag färsksaltad vit gurka som bara finns här där vi bor och så ser min farbror till att det alltid finns vattenmelon till mig och honom eftersom vi slukar den vi två ensamma
.
Vid tretiden är det tårta, jag får en skål med jordgubbar. Om vi har lust går vi ner till festplatsen och köper lotter på lotteriet med skräp av alla möjliga slag, lotterna köps av pengar som farfar alltid ger mig.
Sen vill jag hem, är trött efter några timmar. Det är super mysigt där, älskar deras hus för det är mitt drömhus i det området jag själv letade hus i innan jag köpte min lägenhet, alla är snälla och det är lugnt och alla bara är och en del av mig vill stanna men jag är så trött. Och det är då jag inte vet hur man beter mig när rutinerna och dom fasta punkterna är klara så jag blir osäker på hur man umgås en längre tid så då brukar mamma skjutsa hem mig. Dom andra grillar på kvällen men så länge har jag inte varit kvar så länge jag varit vuxen och bestämt mer själv vad jag klarar.
För mig är det en härlig dag, så otroligt fina barndomsminnen och människor jag älskar och allt är så lugnt och avslappnat. Men jag firar liksom inte någon högtid fullt ut, orkar liksom inte det. Och hade jag inte mina föräldrar skulle jag inte fira en enda högtid för jag har knappt inga vänner och min extra familj firar knappt inget och ja, jag kan liksom inte dra ihop något för att jag inte har några att dra ihop med, jag orkar inte, jag vill inte, jag hatar högtidsmat och firar bara för alla andra, vet inte hur det blir när föräldrarna blir äldre, kanske att jag bjuder på lunch men mer än så kommer det inte bli.
Brukar iofs bli långbord bland husbilarna och lite sill och potatis och jordgubbar 
