Besviken på vuxna människor som pratar om sanning och fakta, som om det finns någon utomstående objektiv faktor som styr vilken typ av samhälle vi skall leva i.
Sanningen är att vi väljer. Vi väljer som individer vilken typ av människor vi vill vara, och vi väljer i förlängningen utifrån det vilken typ av samhälle vi vill se. Om historien visar oss något så är det att inget är statiskt och människors vilja når långt. Om vi väljer, som individer, att agera empatiskt kan vi som samhälle också välja det och forma vårt samhälle efter det.
Samhället är en mänsklig uppfinning och därmed också ekonomi, sociala förhållanden och annat som rör sig inom begreppen ”Sverige”, ”svensk”, ”samhället”, och ”nationen”. Det enda oföränderliga vi har är naturresurser, och just nu har Sverige (den geografiska ytan Sverige såväl som det konstruerade konceptet nationen Sverige) ett överflöd. Att då välja att inte se möjligheterna till empatiskt agerande och ett mer empatiskt och framgångsrikt samhälle gör mig besviken.