Konstiga komplimanger

[cambodia]

"Du ler så fint jämt. Man blir så glad av att se dig att man bara vill.. ligga med dig!"

Sagt av en man som inte var så jättebra på svenska.
Jag tror jag hasplade ur mig ett tack och såg nog mer frågande ut än ett frågetecken.
Kom nog inte ens för mig att ta illa upp.

Det började ju så bra

 

[MissFideli]

Det började ju så bra

Eller hur Sen kom en knorr jag inte väntat mig. Riktigt.
Vet inte om han ens förstod vad han sade.

 

[tanten]

Eller hur Sen kom en knorr jag inte väntat mig. Riktigt.
Vet inte om han ens förstod vad han sade.

antagligen inte?

Om någon säger -wow du är sexig, så är det ju också en synonym till det han sa,
Det kan vara väldigt välment men bli fel helt enkelt av ordval.

 

[MissFideli]

antagligen inte?

Om någon säger -wow du är sexig, så är det ju också en synonym till det han sa,
Det kan vara väldigt välment men bli fel helt enkelt av ordval.

Så tror jag med. Därför tycker jag det är kul nu

 

[iNHALE]

"Oj vad feminin du ser ut!"
Framfört av en kvinnlig kollega som är ganska ny på jobbet och tidigare bara sett mig i lite grövre arbetskläder istället för den mer lättsamma garderob jag använder när jag har kontorstjänst. Kändes spontant som en märklig kommentar, det enda som egentligen skiljer är vilka byxor och skor jag har på mig...

 

[Efwa]

Alltså, det finns så många konstiga komplimanger folk hasplar ur sig. Ibland är det som @tanten skriver att det blir bara fel när det kommer ut men är menat som en riktigt fin komplimang.

Däremot blir jag lite ledsen över de komplimanger där mottagaren blir stött om någon ger komplimang för att man sminkat sig, klätt upp sig eller bara bytt från vardagskläder. Det gäller dock inte alla här, såklart.
Man klär väl upp sig för att bli finare än vanligt? Man sminkar sig väl också av samma anledning? Annars kan man ju sluta med det om det inte gör skillnad, menar jag.

Är det kanske typiskt svenskt att klanka ner på sig själv när någon ger komplimanger? Man kan liksom inte ta att man ser fin ut eller piggare ut, mer feminin eller renare. Man ser hellre då att man annars INTE ser snygg, pigg eller feminin ut när man inte gör dessa saker.
Det gör det egentligen inte. Det betyder inte att du är ful annars.

Att det kommer ut som otänkta, konstiga ord kanske är för att de är så spontana och uppriktiga? Jag ser dig, typ.

Tänk dig tvärtom, att ingen uppmärksammar dig då du gjort något speciellt. Det skulle vara fruktansvärt att inte bli sedd alls.

 

[Nahar]

Alltså, det finns så många konstiga komplimanger folk hasplar ur sig. Ibland är det som @tanten skriver att det blir bara fel när det kommer ut men är menat som en riktigt fin komplimang.

Däremot blir jag lite ledsen över de komplimanger där mottagaren blir stött om någon ger komplimang för att man sminkat sig, klätt upp sig eller bara bytt från vardagskläder. Det gäller dock inte alla här, såklart.
Man klär väl upp sig för att bli finare än vanligt? Man sminkar sig väl också av samma anledning? Annars kan man ju sluta med det om det inte gör skillnad, menar jag.

Är det kanske typiskt svenskt att klanka ner på sig själv när någon ger komplimanger? Man kan liksom inte ta att man ser fin ut eller piggare ut, mer feminin eller renare. Man ser hellre då att man annars INTE ser snygg, pigg eller feminin ut när man inte gör dessa saker.
Det gör det egentligen inte. Det betyder inte att du är ful annars.

Att det kommer ut som otänkta, konstiga ord kanske är för att de är så spontana och uppriktiga? Jag ser dig, typ.

Tänk dig tvärtom, att ingen uppmärksammar dig då du gjort något speciellt. Det skulle vara fruktansvärt att inte bli sedd alls.

Jag tänker att det kan ha att göra med hur en formulerar sig? Att det lätt blir en känsla av att komplimanger kring utseende handlar om vad andra vill att en ska vara, hur andra vill att en ska se ut, hur andra vill att en ska finnas till för dem. För det där med att sminka sig, klä upp sig, och så vidare, gör vi det för andra, eller för oss själva? Vi kanske vill göra det för oss själva, men så blir komplimangen en påminnelse om att det är en underförstådd förväntan/önskan från andra (samhället?) att vi gör oss fina för deras skull. Jag vet inte, jag spånar mest på varför jag tror att det kan kännas obekvämt med sådana komplimanger

Spontant kan jag säga att jag blir mycket gladare om folk ger komplimanger i stil med "jag uppskattar dig," "du gör mig glad," eller "fan vad snygga vi är!". Sånt som lägger tyngden vid gemenskap, och tillåter mig att definiera vem jag är och hur jag vill uttrycka mig (i utseende etc.) utan att för dens skull förbise mig eller missa att jag ansträngt mig för t.ex. en fest. Men, det beror ju på relation såklart. I vissa lägen hade jag lätt kunnat uppmärksamma någons utseende, om de liksom fiskar lite/jag vet att de har modeintresse, eller nåt sånt.

 

[Efwa]

Jag tänker att det kan ha att göra med hur en formulerar sig? Att det lätt blir en känsla av att komplimanger kring utseende handlar om vad andra vill att en ska vara, hur andra vill att en ska se ut, hur andra vill att en ska finnas till för dem. För det där med att sminka sig, klä upp sig, och så vidare, gör vi det för andra, eller för oss själva? Vi kanske vill göra det för oss själva, men så blir komplimangen en påminnelse om att det är en underförstådd förväntan/önskan från andra (samhället?) att vi gör oss fina för deras skull. Jag vet inte, jag spånar mest på varför jag tror att det kan kännas obekvämt med sådana komplimanger

Spontant kan jag säga att jag blir mycket gladare om folk ger komplimanger i stil med "jag uppskattar dig," "du gör mig glad," eller "fan vad snygga vi är!". Sånt som lägger tyngden vid gemenskap, och tillåter mig att definiera vem jag är och hur jag vill uttrycka mig (i utseende etc.) utan att för dens skull förbise mig eller missa att jag ansträngt mig för t.ex. en fest. Men, det beror ju på relation såklart. I vissa lägen hade jag lätt kunnat uppmärksamma någons utseende, om de liksom fiskar lite/jag vet att de har modeintresse, eller nåt sånt.

Jag är verkligen med dig i resonemanget och tycker att du givetvis har rätt.

Men, jag menar.......om man klär upp sig för en specifik sak så är det ju det man gör. Vill man inte höra att man ser annorlunda ut då? Då är ju en komplimang som "fan vad bra du är på ditt jobb" helt out of Place, tänker jag.

Det har gått så långt att jag ibland tänker att jag ska ignorera folk som ser annorlunda ut än vanligt och inte ge komplimanger för att de istället kan tro att jag menar att de i vanliga fall inte ser bra ut. Det KAN ju inte vara så det är tänkt, eller?

Sedan kan jag tycka att är man t.ex bjuden på kalas så klär man upp sig för andras skull. Man kommer inte i sin arbetsoverall och joggingbyxa. Man respekterar värden och ser till att man är ren och snygg när man är bjuden. Men, det är egentligen en annan diskussion, tänker jag.

 

[Unafraid]

Jag tänker att det kan ha att göra med hur en formulerar sig? Att det lätt blir en känsla av att komplimanger kring utseende handlar om vad andra vill att en ska vara, hur andra vill att en ska se ut, hur andra vill att en ska finnas till för dem. För det där med att sminka sig, klä upp sig, och så vidare, gör vi det för andra, eller för oss själva? Vi kanske vill göra det för oss själva, men så blir komplimangen en påminnelse om att det är en underförstådd förväntan/önskan från andra (samhället?) att vi gör oss fina för deras skull. Jag vet inte, jag spånar mest på varför jag tror att det kan kännas obekvämt med sådana komplimanger

Spontant kan jag säga att jag blir mycket gladare om folk ger komplimanger i stil med "jag uppskattar dig," "du gör mig glad," eller "fan vad snygga vi är!". Sånt som lägger tyngden vid gemenskap, och tillåter mig att definiera vem jag är och hur jag vill uttrycka mig (i utseende etc.) utan att för dens skull förbise mig eller missa att jag ansträngt mig för t.ex. en fest. Men, det beror ju på relation såklart. I vissa lägen hade jag lätt kunnat uppmärksamma någons utseende, om de liksom fiskar lite/jag vet att de har modeintresse, eller nåt sånt.

Fast det ena behöver inte utesluta det andra? Ett "vad fin du är idag" om man klätt upp sig är trevligt att höra. Sen kan ett "bra jobbat" också vara kul att höra. Jag tror inte att man ska överanalysera en komplimang. Ofta betyder den att någon vill säga något snällt. Jag blir alltid glad.

 

[Nahar]

Jag är verkligen med dig i resonemanget och tycker att du givetvis har rätt.

Men, jag menar.......om man klär upp sig för en specifik sak så är det ju det man gör. Vill man inte höra att man ser annorlunda ut då? Då är ju en komplimang som "fan vad bra du är på ditt jobb" helt out of Place, tänker jag.

Det har gått så långt att jag ibland tänker att jag ska ignorera folk som ser annorlunda ut än vanligt och inte ge komplimanger för att de istället kan tro att jag menar att de i vanliga fall inte ser bra ut. Det KAN ju inte vara så det är tänkt, eller?

Sedan kan jag tycka att är man t.ex bjuden på kalas så klär man upp sig för andras skull. Man kommer inte i sin arbetsoverall och joggingbyxa. Man respekterar värden och ser till att man är ren och snygg när man är bjuden. Men, det är egentligen en annan diskussion, tänker jag.

Fast det ena behöver inte utesluta det andra? Ett "vad fin du är idag" om man klätt upp sig är trevligt att höra. Sen kan ett "bra jobbat" också vara kul att höra. Jag tror inte att man ska överanalysera en komplimang. Ofta betyder den att någon vill säga något snällt. Jag blir alltid glad.

Ja, jag håller nog med er också. Men det handlar nog mycket om sammanhang för mig, om relationen i övrigt. Och kanske om det finns ett mått av sexualiserande i det? Inte för att jag får särskilt mycket sexualiserande kommentarer, men det är väl ändå skillnad på om typ ens kompis säger "gu vad fin du är idag!" och om en halvbekant säger "vad snygg du är med smink"? Jag vet inte. Jag försöker mest förstå andras upplevelse eftersom jag inte får sådana kommentarer själv särskilt ofta alls. På sin höjd mamma som drar fram kameran så fort jag har slips för jag är så fin och uppklädd (ja, jag är vuxen, ja, jag har slips relativt ofta, nej, mamma lär inte sluta oja sig över det nån gång snart, och det känns ganska jobbigt iom att hon då försöker genom ojande och komplimanger pressa in mig i sin bild av vad som är snyggt och fint och bra - så där är min referensram för det hela)

 

[nejlica]

Ja, jag håller nog med er också. Men det handlar nog mycket om sammanhang för mig, om relationen i övrigt. Och kanske om det finns ett mått av sexualiserande i det? Inte för att jag får särskilt mycket sexualiserande kommentarer, men det är väl ändå skillnad på om typ ens kompis säger "gu vad fin du är idag!" och om en halvbekant säger "vad snygg du är med smink"? Jag vet inte. Jag försöker mest förstå andras upplevelse eftersom jag inte får sådana kommentarer själv särskilt ofta alls. På sin höjd mamma som drar fram kameran så fort jag har slips för jag är så fin och uppklädd (ja, jag är vuxen, ja, jag har slips relativt ofta, nej, mamma lär inte sluta oja sig över det nån gång snart, och det känns ganska jobbigt iom att hon då försöker genom ojande och komplimanger pressa in mig i sin bild av vad som är snyggt och fint och bra - så där är min referensram för det hela)

Tänker att skillnaden mellan "vad snygg du är med smink" och "så snyggt sminkad du är idag!" är stor också, det första antyder på något vis att man skulle vara fulare utan, medan den andra mer lägger fokus på själva sminkningen.

 

[Blimblom]

Ja, jag håller nog med er också. Men det handlar nog mycket om sammanhang för mig, om relationen i övrigt. Och kanske om det finns ett mått av sexualiserande i det? Inte för att jag får särskilt mycket sexualiserande kommentarer, men det är väl ändå skillnad på om typ ens kompis säger "gu vad fin du är idag!" och om en halvbekant säger "vad snygg du är med smink"? Jag vet inte. Jag försöker mest förstå andras upplevelse eftersom jag inte får sådana kommentarer själv särskilt ofta alls.

Ja vem som säger det och hur det sägs gör ju allt
Var på en AW en gång, och hade läppstift, som jag sällan har. En jobbarkompis var lite full och kom fram till mig och sa "Fan vad porrig du ser ut med läppstift!" Det var sagt med glimten i ögat liksom, även om han säkert tyckte det. Men han och jag kunde skämta så utan att jag någonsin kände att han var sliskig.
Hade någon annan från jobbet sagt samma sak hade det ju lätt kunnat bli helt fel

 

[Sel]

antagligen inte?

Om någon säger -wow du är sexig, så är det ju också en synonym till det han sa,
Det kan vara väldigt välment men bli fel helt enkelt av ordval.

... och lite kl*
Fast 'Wow, du är sexig' känns inte som en särskilt lämplig kommentar att fälla om/till folk heller. Skulle definitivt klassa det som märkligt.

 

[Sporthorse]

“You have hair like an orangutan.”

Sagt med emfas av en hiking guide på Sumatra, apropå ingenting.

(Förstod senare att han menade att jag var rödblond men var vid tillfället ganska sur för jag trodde han menade att jag såg skäggig/pälsig ut. Alltså, vi är i regnskogen, klart man inte rakar benen varje dag.)

Fyf*n vad roligt