Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Enya

Trådstartare
Jag är ingen höjdare på matlagning, men mina barn är också svåra att servera god mat till. Vi har olika åsikter om vad som räknas till god mat. Jag gillar stek, kött, grönsaker, grytor osv. De gillar spagetti och köttfärssås (utan grönsaker) och makaroner och fiskpinnar.

Den ena ungen gillar inte potatismos, samma unge är inte jätteförtjust i ris. Grönsaker går inte ner till någon av dem, svamp avskyrs av alla tre förutom kantareller hos ena.

Korvgryta med senap i vägrar de äta, wokgrönsaker mår de illa av, pizza med annat än tomat och skinka äter de inte, korv i ugn äter de inte heller osv.

Vad gäller pålägg så äter äldsta bara EN sorts ost och bara EN sorts korv. Han gillar inte skinka, kokt medwurst, kaviar eller leverpastej.

Jag blir tokig, på riktigt. Vad är det för bortskämda barn jag satt till världen?!

Jag försöker göra god mat, men lusten tar slut när de petar i den ( som är GOD faktiskt), så många gånger så får jag slänga maten för det var något jag inte fixade så det blev bra. Det går inte att laga någon köttbit i ugnen för jag är dels inte så bra på det och dels så mottags det med kylighet- det är ju inte makaroner och köttbullar så då går det inte att äta....

Där är en förklaring till varför jag äter mycket mackor. Jag står inte ut med makaroner.... Jag vill verkligne inte ha det!!!

Nu har jag gnällt av mig och undrar hur man bäst tillagar kött i ugn utan att det ska bli torrt, stenhårt och mörkt... :idea:
 
Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Dina barn är ju inte så gamla så vad händer om du helt enkelt struntar i att de är så kräsna? Du serverar maten du lagar och så får de äta det de vill? Äter de inte grönsakerna så får de väl äta sig mätta på potatisen. Vill de bara äta köttet får de äta det men du severar INGET annat? Jag tror inte de där av att tex bara äta potatis ett par dagar tills de tröttar.
(Hade en vän som var mycket hos oss och hemma var det alltid en kamp för föräldrarna att få i henne mat öht. Hos oss åt hon, kanske för att det helt enkelt inte krusades eller gjorde någon grej av det?)
 
Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Vad det gäller köttet, har du testat att inte ha det så varmt och att ösa köttet?
 
Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Jag har funderat på det men det känns lite taskigt! Men någon lösning måste ske, för jag är rätt trött på att ens laga någon mat, när det bara möts med näsor med rynkor på och sura ögon samt frågor om " ska vi äta DET?!"

:(
taskmörtar :D
 
Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Håller med Escodobe. Våran är lite si och så, men jag struntar fullkomligt om hon BARA äter upp potatisen på tallriken och inget annat. Det är ju jättebra det med. Nässta dag kanske hon äter 2 saker eller en annan grej. Spelar ingen roll alls...bara hon äter något på tallriken.

Ang pålägg, måste man ha olika sorters pålägg menar du ? Våran vill bara ha smör..fine, duger det med. Inte behövs det nåt mer inte.

Du skulle sett när vårat dagis fick en RIKTIG kock. En kock som lagar ALL mat från grunden, bakar eget bröd, gör egen sylt samt allt är ekologiskt. De första veckorna var barnen hemskt skeptiska..det var ju så mycket annorlunda smaker och färger helt plötsligt.

Den förre kocken var inte ens utbildad, utan gjorde så gott hon kunde för husmor var sjukskriven...extremt mycket halvfabrikat, såg trist ut, luktade inte mycket...MEN barnen åt. Dom visste ju inget annat. Sen kom denne eminenta kock, och givetvis om barn är van att saker och ting ska se och lukta på ett visst sätt så blir det ju aningens konflikt. Vad är det här ? Första gången dom fick falafell som ex (hemgjorda) så var det usch och fy. Ingen ville ha gröna köttbullar. Nu har kocken jobbat i 3 månader, och nu lassar barnen in sina falafflar med god aptit. Som sagt, en vanesak är det.
 
Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Bjud hem folk på middag! Då ser de att andra äter det du serverar och diskutera överhuvudtaget inte maten med dem på ett tag.
Jag är vegetarian och mina barn äter kött. Dock var det lite svårt med motivationen hos dem att äta köttet då inte jag åt och de ville inte heller ha min mat. Middagsgäster blev svaret :D
 
Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Mitt tips är att köpa en kokbok med enkla men goda recept så blir det kanske enklare för dig att komma på vad ni ska göra.

Visst har barn annorlunda smaklökar än vuxna (jag kommer ihåg när jag på dagis kräktes av blåbär/hallonyoghurt för att jag tyckte det var så fruktansvärt äckligt) men att bara äta spaghetti och köttfärssås och fiskpinnar och makaroner känns lite i överkant!;)

Jag vet att du gör ditt bästa och jag skriver inte det här för att ge dig dåligt samvete, men jag tycker att det är en bra sak att ge sina barn att lära dem att äta och uppskatta många sorters mat. Man får ett intressantare liv helt enkelt!

Jag håller annars med escodobe, att inte anpassa så mycket utan laga och servera "vanlig" mat.

Hur går det på dagis? Är de lika kräsna där?

Jesper Juuhl har skrivit en bok om barn och måltider;

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100121118

kanske kan var något?
 
Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Involvera ungarna i matlagningsprocessen, det brukar göra susen. Att själv få del av ansvaret för vad som ska lagas, själva tillagningen och dukningen gör att de både inser hur mycket jobb det är, och så blir det mycket roligare att äta.

Själv var jag en vidrig, kräsen unge som knappt åt nånting alls för än jag flyttade hemifrån, nu älskar jag att experimentera och laga nya saker...:crazy:
 
Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Du serverar maten du lagar och så får de äta det de vill?

Så har jag gjort (och gör).

Antingen äter de eller så äter de inte och äter de inte så äter de inte.

Ingen av mina 3 har svultit ihjäl eller blivit underviktig, men de har lärt sig att man äter det som serveras, även om de får välja själva hur mkt de äter.
 
Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Det är inte taskigt, det är att göra dem en tjänst.

Jag rekommenderar att du dels skaffar dig en bra grundkokbok om du inte redan har det, t ex Rutiga kokboken. Där står alla såna där basgrejer som hur man gör en stek i ugnen (eller i gryta för den delen). Jag tror att jag gav 79 kronor för min på rean nu!

Gå sen till bibblan och låna lite olika kokböcker. Det finns säkert till och med speciella kokböcker för lättlagad men kul familjemat. Där kan du hitta tips om hur man gör grönsaker och liknande mer lockande.

Testa också att göra barnen mer delaktiga genom att t ex låta dem välja tre rätter var i någon kokbok med läckra bilder, som ni lagar tillsammans under månaden.

De äter säkert på dagis, så våga vara konsekvent hemma också. Det som finns på bordet är det som bjuds till middag, och det vankas inga extra kvällsmackor för den som inte äter (däremot är det ju lämpligt att det finns åtminstone NÅGOT för varje unge på bordet som de kan äta sig någorlunda mätta av, som Escodobe skriver).

De kommer säkert att gnälla en del i början och äta hisnande ensidigt i perioder, men det tål de! :D
 
Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Jag har funderat på det men det känns lite taskigt! Men någon lösning måste ske, för jag är rätt trött på att ens laga någon mat, när det bara möts med näsor med rynkor på och sura ögon samt frågor om " ska vi äta DET?!"


Ifall du verkligen vill göra dina barn bortskämda så är det nog lite taskigt.

Jag är övertygad om att du i längden gör dina barn en tjänst genom att lära dem att äta den mat som bjuds. Det kallas uppfostran och blir väl tyvärr mer och mer sällsynt. I längden är det garanterat skadligt för ett barn att vänja sig vid att man får allt man pekar på.
 
Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Men någon lösning måste ske, för jag är rätt trött på att ens laga någon mat, när det bara möts med näsor med rynkor på och sura ögon samt frågor om " ska vi äta DET?!"

Jag har haft extremt kräsna barn, och jag har gjort så: ställt fram maten och låtit dem äta det de äter. Men jag tycker att den metoden är helt beroende av att det finns en vuxen person till vid bordet. Jag hade aldrig orkat framhärda lika bra om det bara var barnen och jag dag efter dag. Har man sällskap av en vuxen till, är man ju i alla fall två som äter utan gnäll.

Ungefär när de var 15-18 år vände det, och numera äter båda "barnen" nästan allt. Jag var likadan - hysteriskt kräsen som liten, äter allt nu.

Bråka och tvinga skulle jag aldrig göra.
 
Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Jag har funderat på det men det känns lite taskigt! Men någon lösning måste ske, för jag är rätt trött på att ens laga någon mat, när det bara möts med näsor med rynkor på och sura ögon samt frågor om " ska vi äta DET?!"

Du gör dem en STOR tjänst att lära dem äta det som serveras... jag har flera - i allra högsta grad vuxna - vänner som inte äter grönsaker, utländska saker, "konstiga saker" utan bara kött och potatis rakt upp och ner.

En av dem är mer extrem än de andra och tar med sig egen mat... han är inte vegan, jätteallergisk eller något annat som kan möjligen skulle kunna motivera att ta med egen mat för att inte vara för "besvärlig". Men han äter bara stekt kött/kyckling med friterade pommes frites. Så han tar med det, inklusive en fritös (!) när han går bort på middag. Men han är ju en billig gäst iaf...
 
Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....


Exakt vad jag också tänkte :D

Annars kan man bryna köttet, på hög värme, i stekpanna innan man sätter in köttbiten i ugnen. Då stannar köttsaften kvar inuti.
Rostbiff gör jag oftast på spisen, i en gjutjärnsgryta. Bryner runt om och låter den sedan ligga och puttra.

För övrigt har jag blivit uppfostrad med att man äter det som serveras, och kört samma stuk själv.
Man ska åtminstone smaka på allting, om man sedan inte tycker om det, är det okej.
Barn vänjer sig, det gör alla förresten, men det kan ta lite tid. Bara det finns nåt på bordet de kan äta sig mätta på, så kommer de så småningom att äta av det mesta.

Smaklökar vänjs ju in :) Vissa maträtter uppskattar man ju inte förrän man ätit dem ett par gånger. Det är som med socker: jag gillar bakverk och godis, men t ex vanlig marmelad tycker jag är för söt, kaffe med socker i är vämjeligt och Baileys är äckligt söt. Hade jag ätit mer socker generellt, så hade jag förmodligen tyckt det var gott :devil:
 
Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Men han äter bara stekt kött/kyckling med friterade pommes frites. Så han tar med det, inklusive en fritös (!) när han går bort på middag. Men han är ju en billig gäst iaf...

Tragiskt. Tänk så mycket han missar... :crazy:
 
Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

Tack för att du startade den här tråden! Nu fick jag inspiration och energi att göra något åt min egen situation här hemma. Min snart-femåring åt ALLT tills han var knappt tre, efter det möts ALLT med skepsism.

Jag vill inte göra mat och ätande till en kamp, speciellt inte som han har slutat äta vissa rätter helt och hållet efter umgänge med sin pappa (som tjatar, kräver och hotar vid matbordet). Min äldste äter i stort sett ingenting alls när han och lillebror är hos sin pappa varannan helg (lör morgon till sön kväll). Pappan rycker bara på axlarna och tycker att sonen är besvärlig. Sonen svälter sig alltså igenom umgänget. :crazy:

Hemma brukar han åtminstone gå med på att smaka i alla fall och sen äter han sig mätt på tex makaroner eller potatis, ifall köttet (eller vad det nu var) var oätligt. Men jag känner ju oron stiga ibland och försöker truga när jag inte kan hålla mig liksom. Men tack vare din tråd känner jag stödet att bara låta det vara! Fortsätta servera allt möjligt och kanske även experimentera lite mer. :)

Av någon anledning, som nog bara är logisk för ett barn, äter han bara tomat på förskolan. :D Han äter viss frukt och några grönsaker och gillar i alla fall fisk. Men han äter så lite och har t.o.m. tappat i vikt de senaste månaderna. :(

Lillebror, som snart blir två, är fortfarande i stadiet att han äter ALLT. Åtminstone det mesta och han smakar i alla fall villigt. Men jag märker ju att han tar intryck av storebrors petande i maten allt mer. Han härmar storebror i precis allt. :p
 
Sv: Kräsna barn och att vara usel på matlagning....

*kl*

Jag har tur för min kräsna 5-åring är gluten och mjölkintollerant så för henne måste jag laga specialmat. Varför jag tycker det är tur är för att hennes mat får jag alltid (oftast iaf) laga vid sidan om våran mat och detta gör att hon själv får hjälpa till att smaksätta maten.

Jag låter henne provsmaka allt som hon ska äta redan vid spisen och när hon får vara med och tillaga "själv" så äter hon jättebra. Medan på dagis är hon väldigt kräsen.

Men det kanske är ett tips att låta barnen laga maten tillsammans och låta dem styra och provsmaka maten. Om du nu inte redan gör det.

Annars skulle jag göra som de flesta andra att barnen få äta av det som serveras. Men låta dem välja själva av det och storleken på portionen.
 

Liknande trådar

Småbarn Vår femåring är så sjukt kräsen när det kommer till mat 😩 När hon var liten åt hon allt, sen blev hon lite mer återhållsam när det kom...
2 3 4
Svar
68
· Visningar
10 883
Senast: Guldaskig
·
Kropp & Själ Jag måste ändra om min mat. Kopierar från beachtråden jag äter normalt. frukost runt 10 En shake/lunch vid 13 (beroende på, börjat med...
2
Svar
22
· Visningar
3 991
Senast: Sleepan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp