Luff
Trådstartare
Har funderat en hel del på detta med kramar.
Varför kramas ni? Och hur? Och vem?
Jag tycker att en hejkram är helt ok även om jag mycket sällan tar initiativet. Att krama sina barn och maken då och då är mysigt.
Men nu har jag lagt märke till ett "nytt" kramfenomen.
Det ser ut som man tröstar den man kramas med. Kollegor som står och kramas så som man håller ett ledset barn, stryker på ryggen och ofta läggs det till läten.
När jag ser detta tror jag att något hänt och ibland har jag fått fråga någon annan kollega om någon dött som jag missat - så "tröstiga" är dessa kramar. Men nej - dom bara hejkramas!?!
Ser ni det också?
Jag tycker det känns som motsatt effekt - att bli berörd som jag ska tröstas (jo, jag får dessa kramar också ibland av bara farten).
Varför kramas ni? Och hur? Och vem?
Jag tycker att en hejkram är helt ok även om jag mycket sällan tar initiativet. Att krama sina barn och maken då och då är mysigt.
Men nu har jag lagt märke till ett "nytt" kramfenomen.
Det ser ut som man tröstar den man kramas med. Kollegor som står och kramas så som man håller ett ledset barn, stryker på ryggen och ofta läggs det till läten.
När jag ser detta tror jag att något hänt och ibland har jag fått fråga någon annan kollega om någon dött som jag missat - så "tröstiga" är dessa kramar. Men nej - dom bara hejkramas!?!
Ser ni det också?
Jag tycker det känns som motsatt effekt - att bli berörd som jag ska tröstas (jo, jag får dessa kramar också ibland av bara farten).