Kremering

[bollen__]

Jag tog hem askan efter min första hund med tanke att begrava/sprida honom. Det har nu gått snart 13 år och jag har inte förmått mig att göra det. Just nu är han i en flyttkartong i hundhuset.
Inget av de djur jag förlorat efter det har jag tagit hem askan, just för att jag insett att det är fasen värre att ha kvar den. Jag vill inte ha honom i någon hylla, men där jag tänkte sprida honom är jag inte längre ägare av platsen.. och jag var inte redo när jag var ägare av platsen...
I år lyckades jag slänga hans saker jag sparat. Såå..kanske i år är året jag hittar ett ställe att sprida askan?
Nej, jag kommer inte ta hem askan efter någon fler hund....det är bara plågsamt.

 

[Mia_R]

Vi besöker inte vår djurkyrkogård mer än när vi begraver någon älskad familjemedlem, men det känns fel i mitt hjärta att bara lämna kroppen hos veterinären så vi begraver dem istället. Likaså kan jag inte förmå mig att gräva ner varulven i trädgården till ett hus jag inte kommer kunna ha kvar, så han ska få ströva fritt i fjällen när hans tid är kommen. En kär vän på en kär plats.

Pappas katt är begravd med honom på kyrkogården, hans sambo smugglade dit henne efter urnsättningen. Känns bra att de två ligger tillsammans även om jag naturligtvis också vet att de är borta bägge två.

Vad andra väljer att göra är deras ensak, en fd stallkompis kremerade sin häst och fick hem en säck på 25 kg som ströddes i hagen. Mina hästar har jag mest ont av när de hämtas som kadaver och ska rötas, min första som nödslaktades i hagen och klassades som extra prima av slakteriveterinären var det benbrottet som gjorde ont, inte att hon blev mat. Det känns mer naturligt i mitt huvud.

 

[Bison]

Man gör det som känns bäst för en själv.
Jag har gjort olika lite beroende på. Ruben var min hjärtehund som var med mig I så många år och genom flera stora livshändelser, vi delade både glädje och sorg och för mig var det viktigt att ta hem askan. Han har en minneshylla i sovrummet och jag är väldigt tacksam för den.

Ett djur är begravet med en specialbeställa gravsten på mitt ex föräldrars gård.
Andra ligger i en minneslund för djur.

 

[Malibu_Stacy]

Vi besöker inte vår djurkyrkogård mer än när vi begraver någon älskad familjemedlem, men det känns fel i mitt hjärta att bara lämna kroppen hos veterinären så vi begraver dem istället. Likaså kan jag inte förmå mig att gräva ner varulven i trädgården till ett hus jag inte kommer kunna ha kvar, så han ska få ströva fritt i fjällen när hans tid är kommen. En kär vän på en kär plats.

Pappas katt är begravd med honom på kyrkogården, hans sambo smugglade dit henne efter urnsättningen. Känns bra att de två ligger tillsammans även om jag naturligtvis också vet att de är borta bägge två.

Vad andra väljer att göra är deras ensak, en fd stallkompis kremerade sin häst och fick hem en säck på 25 kg som ströddes i hagen. Mina hästar har jag mest ont av när de hämtas som kadaver och ska rötas, min första som nödslaktades i hagen och klassades som extra prima av slakteriveterinären var det benbrottet som gjorde ont, inte att hon blev mat. Det känns mer naturligt i mitt huvud.

Om man har svårt att lämna kroppen hos veterinärerna kan man köra själv och lämna in på krematoriet, om det känns lättare.

Jag har inget behov av en grav, varken för människa eller hund. Men jag förstår absolut folk som har det. Alla gör det som känns bäst.

 

[Sassy]

Jag har tagit hem askan efter alla mina djur. Hade det varit hundar hade det varit lättare att sprida på någon favoritplats, nu är det innekatter och jag har inte tillgång till någon mark som inte kommer säljas och bli otillgänglig för mig. De fyra första katterna var en tight familjegrupp, så de har helt enkelt fått en gemensam urna. Jag är väldigt säker på att någon av mina vänner kommer tycka att det är fint att gräva ner den hos mig om den finns kvar när jag går ur tiden.

För mig är begravningsplatser något väldigt fint, och jag sitter så ofta jag kan på marken hos farmor och farfar och pratar med dem. Det är något med det fysiska vårdandet som gör det lättare att hitta kontakt med sorgearbetet för mig.

(Och jag måste säga att jag är imponerad av hur de veterinärer jag varit hos hanterat det hela. Det är jobbigt att lämna och gå, de har fått det att kännas som att djuret fortfarande är i deras vård.)

 

[Tassetassen]

Nu vilar den vackraste för alltid
Jag valde inte separat kremering
Men det var tufft att lämna henne

 

[Sel]

Nu vilar den vackraste för alltid
Jag valde inte separat kremering
Men det var tufft att lämna henne

Jag beklagar så! Sov gott fina vovva.

 

[Hippocampus]

Nu vilar den vackraste för alltid
Jag valde inte separat kremering
Men det var tufft att lämna henne

Beklagar! Min med tror det skedde exakt 15.13 för då hände något i min kropp.

 

[ptr]

Kanske bra tillfälle att begrava alla på en gång.

 

[Milosari]

Jag tycker det är okej att inte använda hjärnan utan istället gå på hjärtat när man sörjer. Alltså att man gör det som  känns bäst och skippar förklaringen. Jag är normalt sett en helt osentimental ateist, men när det gäller mina döda hundar så har jag svårt att släppa dem. De ligger i papplådor under sängen trots att de varit döda i snart 15 år. De kommer begravas i höst, jag har valt ut plats och så. Men jag har lite konstiga tankar om att när Rio dör, så kan jag inte lämna honom på samma ställe direkt. Inte ensam. Han kände ju inte dem. Han ska få ligga bredvid Sarek som han har levt sitt liv med.

Jag hör ju själv hur det låter, men så får det vara. Jag har också lite funderingar på att spara lite aska från varje hund och ta med mig i min egen grav, men har ingen bra plan för hur det skulle gå till rent praktiskt. Någon som har tänkt till där?

 

[Kilauea]

Nu vilar den vackraste för alltid
Jag valde inte separat kremering
Men det var tufft att lämna henne

Beklagar! Min med tror det skedde exakt 15.13 för då hände något i min kropp.

Beklagar era förluster

Att lämna tycker jag är minst lika jobbigt som själva avlivningen. Att aldrig mer kunna krama om sin älskade fyrbening .

 

[Tassetassen]

Beklagar era förluster

Att lämna tycker jag är minst lika jobbigt som själva avlivningen. Att aldrig mer kunna krama om sin älskade fyrbening .

Ja oxh det var så tomt i sängen när hon inte tryckte sig mot mig och hade huvudet på min axel

 

[Malibu_Stacy]

Jag tycker det är okej att inte använda hjärnan utan istället gå på hjärtat när man sörjer. Alltså att man gör det som  känns bäst och skippar förklaringen. Jag är normalt sett en helt osentimental ateist, men när det gäller mina döda hundar så har jag svårt att släppa dem. De ligger i papplådor under sängen trots att de varit döda i snart 15 år. De kommer begravas i höst, jag har valt ut plats och så. Men jag har lite konstiga tankar om att när Rio dör, så kan jag inte lämna honom på samma ställe direkt. Inte ensam. Han kände ju inte dem. Han ska få ligga bredvid Sarek som han har levt sitt liv med.

Jag hör ju själv hur det låter, men så får det vara. Jag har också lite funderingar på att spara lite aska från varje hund och ta med mig i min egen grav, men har ingen bra plan för hur det skulle gå till rent praktiskt. Någon som har tänkt till där?

Jag har sett att det finns personer som gör smycken av djurs aska. Kanske något sådant?

 

[WildWilma]

Trodde nästan att jag var ensam om att inte spara askan efter mina djur med tydligen inte. Har inte kännt något behov av det.

Med första hunden vi tog bort gjorde vi en fotobok och ska göra för den andra också. Det känns som ett fint sätt arr spara minnet av dem.

 

[Hippocampus]

Tog reda på igår vart veterinärkliniken skickar kropparna. De kremeras i en annan del av Skåne och det var så fint där på bilderna, sedan strös de tillsammans i naturen på deras område och där fanns sådana fina skogsstigar som min vovve älskade. Där får kroppen det bra.

 

[Hippocampus]

Trodde nästan att jag var ensam om att inte spara askan efter mina djur med tydligen inte. Har inte kännt något behov av det.

Med första hunden vi tog bort gjorde vi en fotobok och ska göra för den andra också. Det känns som ett fint sätt arr spara minnet av dem.

Bra idé! Jag ska med göra en fotobok!

 

[Philosophia]

Det är dags att låta min hund somna in
Jag ville ha separat kremering men nu börjar jag ångra mig
Jag har askan efter förra hunden och katten i hyllan, men sen då?
Är jag dum i huvudet som tänker kremering bara och sen bara ha minnen i form av foto och annat?
Jag älskar min hund så det gör ont, men känner mig som en dålig ägare om jag inte tar hem hennes aska när jag har de andra i hyllan

Jag förstår hur du tänker, ochndu är inte hemsk. Jag har haft min förra hunds aska i ett skåp i nästan 15 år och det känns ju ovärdigt om något. Vi tänkte först sprida askan i någon minneslund, men det kändes inte heller rätt. När så min äldsta hund dog i mars så valde jag ändå att ta hem askan. Hon ska spridas på en fin plats vid vår stuga. Så när jag åkte upp dit för ett par veckor sedan så fick båda urnorna följa med och i sommar ska vi hitta den bästa platsen att sprida båda på. Jag tänker att det kan bli en fin plats att gå till och ta en kopp kaffe och sitta och minnas dem på.

 

[Nota]

Det är dags att låta min hund somna in
Jag ville ha separat kremering men nu börjar jag ångra mig
Jag har askan efter förra hunden och katten i hyllan, men sen då?
Är jag dum i huvudet som tänker kremering bara och sen bara ha minnen i form av foto och annat?
Jag älskar min hund så det gör ont, men känner mig som en dålig ägare om jag inte tar hem hennes aska när jag har de andra i hyllan

Jag har aldrig tagit hem aska efter någon hund, låter kanske okänslig nu men vad sjutton ska jag med den till?
Jag tar farväl av mina hundar på bordet hos veterinären och vill inte ha hem deras döda kroppar.

 

[Otherside]

Min hund ligger begravd hemma i trädgården. Det kändes som enda och bästa alternativet då, men det tog lång tid innan jag kunde gå över graven. Jag kan det knappt nu, ens, trots att det var många år sedan nu och där växer gräsmatta och inga spår syns (det var en stor hund, dessutom). Vi vet fortfarande inte vad vi ska göra av platsen, just nu är den bara en gräsbevuxen fyrkant som ingen vill gräva ens ytligt i för att plantera något. Mannen vägrar sätta ett växthus ovanpå, vilket annars hade fungerat. Själv tänker jag ev lägga över mera jord och sen så nån slags blomrabatt, vildblommor kanske fastän det skulle se konstigt ut där.....

Så, aska hade varit enklare men han fick somna in hemma och då kändes det konstigt att köra iväg kroppen.....

Katterna är också begravda hemma fast på en annan plats där det inte märks. En av dem kremerade vi men efter ett antal år i urnan ville jag släppa honom fri, så hans aska strödde jag över de andras gravar.

Så ... allt beror på hur man känner. Ibland är det jättetufft även sedan steget är taget och hunden/katten somnat in. Det tar liksom inte alltid slut där.

Utan att direkt jämföra, men - min mamma ville absolut inte ha sin aska begravd på kyrkogården. Idag ångrar jag lite att jag inte stal den och strödde den hemma på gården, och sen lät dem begrava den tomma urnan... Fast det hade de kanske upptäckt och så hade jag åtalats eller nåt? De var väldigt petiga med allt sånt: Vi ville ha en ny gravsten med både pappa och mammas namn på, och ta hem den gamla; en sten pappa själv burit hem från skogen till trädgården. Vi ville kasta den i älven som rinner vid huset (en djup stor älv). Men det var helt uteslutet - argumentet var, att TÄNK om en dykare (!) skulle få syn på stenen och bli chockad?

Slut på rant, förlåt.....

 

[Roheryn]

Jag har inte kvar askan av någon av mina tidigare djur och kommer inte att kremera separat eller spara askan av någon av de nuvarande heller. Jag tycker det känns så märkligt att hantera askan av en bortgången närstående - minns när jag hämtade min fars aska på begravningsbyrån inför urnsättningen och det kändes bara så fel på något vis. Inte fel som i moraliskt fel såklart utan fel som i att det skavde överallt för mig att ta den där pappkartongen med urnan i och ställa på golvet i bilen och köra iväg med. Djuren har jag varit med till sista andetaget och det får räcka så - det är, tycker jag, att fullgöra min plikt mot dem. Det som händer efteråt spelar ju ingen roll för djuret så där är man fri att göra det som känns bäst!

Beklagar att du behöver låta din hund somna in