Ja det är ju bra att hon kan vifta på stumpen :) Vissa kuperade dobbar (oftast importerade) har inte något kvar alls.
Min dobbe har nästan alltid svansen i en båge över ryggen så jag är skonad från blåmärken och sånt. :bow:
 
Inget kvar alls? :eek: Alla jag sett har haft just 2-3 kotor kvar, även importerade. Skumt..
Inget alls kvar, tycker inte jag är snällt. Som sagt, den Dobbisen viftar ju på sin lilla svans och andra hundar reagerar bra på den och har förstått allt hon menat :)
 
Min lilla tik som nu råkade vifta sönder sin lilla svans har kvar säkert en 10cm kvar!!
 
Jag blir förvånad varje gån folk börjar snacka om att vorsthar, weimaraner, boxrar och spaniels har så känsliga svansar. Jag är uppväxt i jägarkretsar och har träffat många spaniels, weimaraners och vorsthar. Inte en enda kuperad. Är det någonting geografiskt eller? De boxrar jag har träffat har inte heller de varit kuperade.

Givetvis skall man amputera en skadad bit av svansen, men att stympa i förebyggande syfte, nej det köper jag inte. Man kan inte på förhand veta om en hund kommer få "klen" svans eller inte och är det så att hunden faktiskt får en bra svans och i övrigt passar för avel är väl det strålande. Bra och starka svansanlag måste väl vara önskvärt hos raser med så "klena" svansar, eller?

Jag har haft en hund som slog sönder svansen så jag vet hur ont hunden kan ha, men jag vet även att man kan ge smärtstillande och att det i vissa fall, i detta fall, går att läka svansen.

Och att kupera små valpar utan bedövning anser jag inte vara någonting annat än barbariskt. Att de inte har någon känsel i svansen efter 2-3 dagar tror jag inte alls på. Man säger att valparna skriker vid kupering för att de saknar sin mamma, men hur mycket sanning som ligger i det kan man ju bara gissa sig till. Det är klart att kuperande uppfödare vill döva sina samveten.
 
Bra tråd, har själv velat ta upp ämnet! :)

Hur går egentligen en öronkupering till?

/Fjunet - som föredrar okuperat :)
 
Du vet ställen på öronen på hunden som är alldeles mjuka, utan något brosk alls?
Dom skärs bort, och det sys sen där. På så sätt får man önskad form. Olika raser tar bort olika mycket, beroende på hur öronen är naturligt, vilken form dom ska ha osv. Öronen tejpas (Ofta i en sorts ställning, men det går utan sådan också. Finns massvis av sätt.) stående och ska vara tejpade tills dess att öronen kan stå, fint, själva.

Tejpen byts olika ofta, beroende på tejp, ställningar, vad som är inuti örat (Oftast en sorts skumgummi) och så vidare.

Enkelt förklarat :D
 
Jag vet,av erfarenhet, hur stor del av örat som det är brosk i, stort sett hela fast det är mer eller mindre styvt, o jag vet hur ett kuperat hundöra set ut.
Det stämmer inte, man kapar rätt genom brosket.
 
Jasså? Jaja, det här är den informationen jag fått av amerikanska veterinärer och uppfödare. Jag kan inte göra mer än att fråga dom, eftersom vi inte gör det här längre.
 
Min bror har en dobermann tik på 6 månader :love: som han importerat från England med kuperad svans. Hon har ca 2-3 kotor kvar. Kuperingen i England går till på följande sätt: När valpen är nyfödd så binds ett gummiband ganska så hårt runt svansen där den ska kuperas... oftast vid 2-3 kotor. Hud har dragits tillbaka mot roten så att detta ska täcka stumpen som blir kvar. Efter ca 1-2 veckor så trillar delen av svansen av efter gummibandet eller så biter tiken själv av svansdelen efter gummibandet eftersom den delen har dött eftersom det ej kunnat bli någon blodtillförsel till restan av svansen.

Tycker själv att denna metoden utav kupering är bättre och det blir snyggare kupering. Det finns olika metoder för kupering beroende på vilket land hunden kommer i från. Men kupering ända in till roten tycker jag verkar konstigt. :confused:

Sen det här med att kuperade hundar får bättre placering på utställningar mm kan man också diskutera fram o tillbaks om. Har själv en Rottweiler med svans som vi varit på en hel del utställningar med där vi sett att kuperingen har inget med hur hunden för övrigt ser ut och rör sig. Bara för att hunden är kuperad så behöver inte den vara rasenlig. På Malmö Int. utställning i mars så vann en Rottweiler med svans över en som var kuperad. Domaren var från tyskland. Men visst sen finns det undantag när det gäller domare, det finns de domare som bara har ögon för kuperade hundar och de domare tycker jag inte har något i utställningsvärlden att göra.

Mina föräldrar hade en dobermann som dock inte slog i sönder sin svans så att den bröts men något sår då och då var inget ovanligt. Blodstänk i hela huset när han viftade på svansen :cry:. Han slog i sönder mycket MED svansen under hans 13 år.... mammas två stora golvvaser bl a.
:angel:
 
Ojdå! Den metoden var förbjuden i sverige långt innan 1989 då kuperingen förbjöds eftersom det är en klart plågsam metod. Jag har sett massa hundar av kuperingsraser sen 89 o det är bara ett fåtal som har problem, enligt min mening inte fler än av icke kuperingsraser. Argumentet att kupera för att hunden viftar ner grejor!! Då skall man inte ha hund el välja en mindre hund.
Nu är den här diskussionen ioförsig lite meningslös, myndigheterna kommer aldrig att backa i den här frågan, däremit finns det mycket sam talar för att kuperingsförbudet så småningom kommer att sprida sig.
PL
 
Måste bara berätta. Min mamma tog i höstas hand om en blandis som haft en svår uppväxt. Hans svans hade nog varit med om nånting för yttersta biten var borta. Yttersta stumpen var som en grisknorr och han kunde bara röra svansen upp och ner. Såg så himla roligt ut när han "viftade" på svansen. Upp och ner, upp och ner, upp och ner.

Jättego hund men så trasig i själen. Vi hittade tex en luftgevärskula inkapslad i ljumsken på honom. Nu viftar han på sin gulliga svans i Nangijala. :cry:
 
Lånar en svarsknapp i högen..

Vi har under många, många år haft riesen. Alla utom den senaste har varit svanskuperade. Ingen av dessa har haft minsta problem att uttrycka sig eller i samspelet med andra hundar (och risen har ju 'lugg' så de borde vara helt och håller 'utanför' om det inte heller har svansen, men inga problem). Den vi har nu är 'långsvansad' eftersom hon är född efter svanskuperingsförbudet. Hon har smällt sin svans så hon har en permanent utgjutelse på den, men det är inget som bekymrar henne. Hon har varken lättare/svårare än de kuperade med umgänget med andra hundar. Däremot får man passa sig för piskande svansar, de får rätt bra snärt i dem ;)

Personligen gillar jag riesen bättre när de är kuperade (tycker det är snyggare) men börjar mer och mer vänja mig vid långsvansarna.

Sen har vi haft vorsteh som användes vid jakt. Han hade 1 dm av svansen kuperad när vi köpte honom som unghund. Kuperingsorsak: Skada (fanns veterinärintyg på det, men där framgick ju såklart inte om skadan tillfogats med flit eller ej). Iaf, trots en dm kortare svans än normalt så skadade han den där jäkla svansen varenda jakt. varenda gång han hade jagat så gick han och ynkade med svansen i en 'bruten' vinkel. Vi försökte faktiskt få den helkuperad eftersom det ju tillslut blev en permanent skada (han slog sönder den på samma ställe hela tiden) men veterinären var uppriktig och tyckte att 'jag VÅGAR helt enkelt inte. Det är 'för litet lidande' för att jag eg ska få kupera,och kommer de på mig ligger jag illa till'.

Vorstehn fick då ha kvar sin svans, och led pest och pina efter varje jakt. Det fanns andra vorsteh i jaktlaget och det var ungefär 40% av dem som slog svansen under jakt, de andra hade inget problem. (om det var en slump elelr ett tecken att de var de bästa hundarna som mosade svansen ska vi låta vara osagt).

Jag har även en spanielkorsning, som viftar frenetiskt men aldrig haft minsta problem.

Har även två greyhounds med rejäla 'pisksvansar'. Ingen av dem har fått några skador, därmot har hanen fått den yttersta decimetern av svansen amputerad innan han kom till mig då han slog av den i en startbox i unga dagar.

Jag kan hålla med om att vi inte ska svanskupera av estetiska skäl, däremot tycker jag faktiskt att man ska få kupera jakthundarna som faktiskt får svansproblem under jakt.
 
Vi var tvugna att amputera vår Wachtels svans då hon slog sönder den upprepade gånger. Svansen var inte känslig men hon slog den hårt i väggar och dylikt. Nu är en amputering inget man gör sådär utan vidare då det är väldigt smärtsamt för hunden men i vårt fall var det nödvändigt.

Även vår Vorsteh slog sin svans men det tycks ha läkt. Hon bär den snett men verkar inte ha ont av den.

Kanske är det geografiskt men min uppfattning är att det är inte helt ovanligt med hundar som har problem med sina svansar. Dock anser jag att detta för närvarande är ofrånkomligt i de raser som har kuperat tidigare. Det kommer som sagt försvinna mer och mer om man avlar korrekt.
 
Att kapa 1 dm på en skadad svans är nog oftast ingen bra lösning,hunden kommer nästa garanterat fortsätta att slå sönder svansen o den nya änden får ingen chans att läka ordentligt från början. Skall det kapas så skall det kapas ordentligt.
Vad som är veterinärmedicinska skäl har den enskilde veterinären ganska stor frihet att avgöra. För att en vet skall "åka dit" måste det nog vara bevisat att det inte fanns någon skada alls.
PL
 
Att kapa 1 dm på en skadad svans är nog oftast ingen bra lösning,hunden kommer nästa garanterat fortsätta att slå sönder svansen o den nya änden får ingen chans att läka ordentligt från början. Skall det kapas så skall det kapas ordentligt.
Vad som är veterinärmedicinska skäl har den enskilde veterinären ganska stor frihet att avgöra. För att en vet skall "åka dit" måste det nog vara bevisat att det inte fanns någon skada alls.
PL

Ingen aning, bara refererar vad veterinären sa då. Det här var dock ganska kort tid efter kuperingsförbudet kom, borde varit typ 1993. Hur vet som kapade av svansen första gången resonerade vet jag inte eftersom det var innan hunden blev vår. Eftersom vet var så väldigt anti att ta av den del som var kvar så forskades det inte mer i det (det var min mammas sambos hund, jag råkade bara vara med hos vet för min lilla vove var den som skulle dit eg, så när de körde oss dit tog vi med vorstehn för att prata om den).

När det gäller min greyhoundhane (som har 1 dm avtagen) så var det också innan han blev min, han har dock som sagt inga som helst problem med den svans han har 'kvar' och där MISSTÄNKER jag att de medvetet tog så lite som möjligt eftersom svansen har rätt stor betydelse under loppen, det är ju 'roder' i mångt och mycket.

Så det är mycket möjligt att en annan veterinär då 1993 hade gått med på att helkupera vorstehn, men den vet vi använde tvärvägrade (och han har *host* sett genom fingrarna med både det ena och det andra genom åren..)
 
"Kuperingsorsak: Skada (fanns veterinärintyg på det, men där framgick ju såklart inte om skadan tillfogats med flit eller ej)."

Menar du att någon med flit skadar en hundsvans för att få kupera den???????

Har man en hund enbart som sällskapshund är det relativt sällsynt att den skadar svansen så det blir tal om kupering. Detta gäller även raser som, när de används för det ändamål de är framavlade för, ofta skadar sin svans.

Spanniel som apporterar i björnbärssnår och annat tätt ris skadar sig nästan hundraprocentigt, detsamma gäller Vorsteh när de jagar i fjällterräng med tätt björk- och videris.
på dessa hundar är det fullt befogat med kupering och detta bör då göras av djurskyddsskäl när de är små så att det bara är brosk i svanskotorna.

När de skadar sig i vuxen ålder är det egentligen inte kupering som det är frågan om utan amputering. Detta är en i många fall besvärlig operation, med i många fall lång konvalecens. En av mina bekantas Vorsteh skadade sin svans i slutet av aug. (första jaktveckan). Hunden amputerades, fick svåra inflammationer och kunde inte jaga mer det året.

Men när jag läst olika inlägg i detta forum om avel, med både "hött och bött", som vissa har frågor om, då förstår jag fullt ut varför det blev kuperingsförbud, det var nog ej av omtanke om hunden, utan om de som avlar. De hade så dåliga kunskaper att de inte kunde avgöra vilken del av hunden som skulle sparas när man kuperade valparna. :devil:
 
Jag har bott i fjällkanten sett massvis av fågelhundar som jagat i fjällen o själv jagat med vorsteh. Visst såg jag skador men på en mindre del av hundarna o bara ett fåtal behövde amputeras, en av dem var min dotters pointer som knappast jagades med.
PL
 
"Kuperingsorsak: Skada (fanns veterinärintyg på det, men där framgick ju såklart inte om skadan tillfogats med flit eller ej)."

Menar du att någon med flit skadar en hundsvans för att få kupera den???????

jag kan inte bevisa det, men under så många år med hundar som jag haft, pappa har haft hund i en herrans massa år och även folk runtomkring mig som haft massor med hundar i massor med år och INGEN av dem har 'klämt svansen i en dörr t ex'. Men av någon 'mystisk' anledning så är det inte helt ovanligt att icke jakthundar som har kuperad/amputerad svans och är födda efter kuperingsförbudet har 'klämt svansen i en dörr'. Så nog finns det de som gör det med flit, men de är nog inte så många procentuellt sett, men de finns.

'Min' veterinärklinik fick en ganska barnt ökning av antalet 'svansklämda' hundar åren efter kuperingsförbudet. Nu har det gått ner till 'normal nivå' igen dock.
 

Liknande trådar

Hundträning 10-veckorsvalp skäller på f a män. Svansen går, hon är inte intresserad av lek eller godis riktigt, men det påminner om ett: "ge mig...
4 5 6
Svar
111
· Visningar
4 563
Senast: Migo
·
Övr. Hund Hej alla! Jag skriver med hopp om att få lite klarhet i vad som gäller angående att gå, d.v.s. lägga spår eller helt enkelt promenera...
Svar
19
· Visningar
671
Hästvård Hej! Min 13 åriga connemara ponny får väldigt mycket klåda i svansroten under vintern. Han är en boxvandrare och är ibland lite stressad...
Svar
1
· Visningar
263
Senast: Ponylove
·
Hundhälsa Hej! Jag har en hanhund på ungefär 1,5 år. Han är min första hund, så jag skulle behöva lite hjälp på traven. Han ska nu börja på...
Svar
10
· Visningar
1 213
Senast: Grazing
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp