Kupera???

[hoffus]

Jag förstår dig.

 

[lady_vip]

Eftersom jag inte har något att göra i en utställningsring så tänker jag inte ens bemöta det

Men jag jagar mycket med mina hundar och många slår FAKTISKT i sönder svansen, tro det eller ej. Hur fula sedan utställningsfolk är vågar jag inte svara på, men de flesta jägare bryr sig inte så himla mycket om hur deras hund ser ut, bara den är funktionsduglig, sen om den är svanslös är en annan sak. Att hela tiden plåstra om en skadad svans på en arbetande hund är också mycket krävande.

Att sedan pointer osv ofta abetar på fält och därför inte har lika mycket att stöta emot är ju rätt naturligt, dock gör ju weimaranern också detta ursprungligen

Känner en kille med vhorste som använder dem på eftersök på gris, hans hundar är kuperade eftersom svansen kan vara lätt att få tag på av grisen. Hur sedan han gick tillväga för att få hundarna kuperade det vet jag inte, kan inte tänka mig att det va tillåtet...

Jag kan trösta er med att min weimis har en lång ståtlig svans som förhoppningsvis får sitta kvar, för jag tycker att det är SNYGGAST att ha svans, dessutom är svansen oerhört viktig i kommunikationen hundar emellan, den möjligheten vill jag inte ta ifrån hunden.

//E - som förstår de som väljer att kupera efter problem.

 

[Jadzia]

Umgås dagligren med en hel bunt boxrar och ingen har slagit av svansen. Låter som en urdåligt argument i mina öron. Hundar som har så urdålig kvalitet på svansen att den går sönder av lite svansvift ska både kuperas och kastreras. Allt för att få dem ur avel. Sådana klena hundar är det sista aveln behöver.

 

[Milosari]

lånar knapp: stackars stackars lilla lockis (labben) fick sin svans klämd i en dörr av matte , men eftersom dumma dumma lilla lockis inte har någon känsel smällde han upp såret hela tiden och stackars stackars matte fick torka blod överallt. men det läkte såklart tillslut, och han har hela svansen kvar, fast med ett fult ärr på svanstippen

 

[Björk]

//E - som förstår de som väljer att kupera efter problem.

Jag förstår också dem som gör det efter problem, men ÄR problemen vanliga? Du verkar ju insatt - av dina hundar o bekantas hundar där du VET att man har en "sund inställning" till svansar så att säga; hur många % skulle du uppskatta slår svansen illa? och hur ofta? hur många % skulle DU uppskatta behöver en amputation av just de skälen?

Det finns ju fortfarande ingen lag mot att ta bort en demolerad svans - det är ju helt okej! Men att ta bort den i "förebyggande syfte" låter trist. Bättre försöka avla på de individer som inte HAR problem med svansen av "Naturen" (kortsvansade?, de med tjockare svans ? osv). Kanske har en del av problemet uppkommit just PGA tidigare kupering? man har helt enkelt inte behövt bry sig om att avla hundar med "tålig svans" eftersom man huggit av den....

 

[Nenne1]

Min yngling är född med bara ett "handtag" och det tycker jag är snyggt! Det är dessutom märkligt hur mycket han kan uttrycka med denna svansstump. Han hade ett kullsyskon som var helt svanslöst och där borde det ju vara svårare att kommunicera.

Visst finns det västgötaspetsar med lång och tjock svans, det är också fint, men själv tycker jag ju att min hund är vackrast, och att således "handtagslängd" borde vara norm för just denna ras!

 

[absolut]

Jag jagar med spaniel och av dessa som använder sin hund till fågel och kanin jakt är det ca 90% som skadar sin svans, mer eller mindre allvarligt. En spaniel som är kort drivare eller arbetar med annat skadar sällan sin svans.
Hundar viftar på svansen olika, när det gäller spaniel går den frenetiskt hela tiden vid arbete. Om hunden får vittring går den ännu fortare.
Har engelsmännen så fel, ska inte spaniel användas till fågel o kanin jakt?
Har man sett en hund med skadad svans och ser hur smärtsamt det är med kupering i vuxen ålder förbannar man kuperings förbudet.
Kupering av bruksraser förstår jag inte. Håller med om att i slagsmål med människor är det mindre att få tag i, men nu är väl motiveringen borta?
Jag tycker man skulle bedömma från ras till ras om det är nödvändigt med kupering, inte dra alla över en kam. Det kan orsaka mer lidande än det förhindrar lidande, då är man fel ute.
/absolut

 

[Milosari]

skulle tippa på att det gör ganska ont på valparna med, men att de inte är lika bra på att uttrycka smärta. för inte så länge sedan trodde man att spädbarn inte heller kunde känna smärta, men ack så fel man hade...

 

[gulan]

För att inte tala om fantomsmärtorna. Många som fått finger, tår eller ben amputerade kan ibland få hemska smärtor.
hälsningar gulan fd.gulla

 

[Bebben]

Jag har aldrig hört talas om någon med kuperad hund som haft ont, inte ens vid leverans faktiskt.

 

[absolut]

Ligger nåt idet du säger men gällande kupering vid 2-3 dagar då valpens svans fortfarande är brosk och nervsystemet inte är färdig utvecklat är för mig lindrigare än att kupera en vuxen hund.
/absolut

 

[Milosari]

jag hoppas verkligen att hunden är nedsövd och bedövad under ingreppet, samt får smärtstillande efteråt!


...vilket jag antar att de inte är som valpar?

 

[Bebben]

Jag kan inte så mycket om svanskupering, men dom ger bedövande vid öronkupering och smärtstillande minst första veckan efteråt.

Öronen går ju inte att kupera på hur gamla hundar som helst, eftersom brosket har stelnat då redan och inte kan formas till stående öron.

 

[claraswe]

*lånar knapp*

Hur är det med Gran Danoua (stavning?) då?
De har ju en ganska tunn svans med lite hud på. (liknande boxers)
Har för mig att de bara kuperar öronen på dem och låter bli svansarna.
Kan ju villigt erkänna att jag mer än gärna hade velat ha kuperad svans på min mormors stora bjässe.(när jag var liten iallafall) Men utav helt egoistiska orsaker. Vi var i huvudhöjd för den stenhårda svansen och gick alltid ifrån mormors med stora röda märken på armar (höll upp dem för att skydda oss) och när vi inte var tillräckligt snabba i ansiktet. *aj, aj*

 

[Bebben]

Grand Danois slår sönder svansen ganska ofta ja. Deras svans slåss riktigt hårt när dom är glada, och jag har torkat blod från väggarna ett antal gånger under mitt liv med GD's. Dock har svansarna aldrig gått av, utan mest bara stora sår. Blöder mer än vad man tror också..

Tror inte att någon frivilligt skulle kupera den rasen, herrejösses vad fult det skulle se ut

Och det är samma här. Stora röda märken, ofta blåmärken på låren och rumpan om man står bredvid en glad GD Ansiktet har hänt också ett par gånger om man inte rest sig tillräckligt snabbt. Min har ännu inte gett mig märken, men så är hon ju bara valp också Hon har lyckats ge min syrra som är på besök ett bar rejäla smällar dock. En fläskläpp har vi hunnit med att ge henne under den knappa veckan hon varit här hittills
Allt handlar om reflexer, brukar jag säga då.

 

[Grana]

Det där har jag funderat på. Och har haft en tanke om att varför en boxer hälsar med "hela" kroppen.
Kan det kanske vara så att den utvecklat det beteendet just för den ingen svans haft?! Boxer har ju ett ngt (lite)rynkigt ansikte, hängande öron och ngt kort nos. Kanske de har haft svårt att visa sitt kroppspråk med hur de sett ut. Och med ingen svans får man visa viftningen med kroppen istället.
Tendensen att hälsa så finns ju lite hos rottweiler också. Och de har ju lika uttryck som boxern.

Jag säger inte det är så här. Är något jag själv funderat på.

 

[Duvan]

Jag jagar med spaniel och av dessa som använder sin hund till fågel och kanin jakt är det ca 90% som skadar sin svans, mer eller mindre allvarligt. En spaniel som är kort drivare eller arbetar med annat skadar sällan sin svans.
Hundar viftar på svansen olika, när det gäller spaniel går den frenetiskt hela tiden vid arbete. Om hunden får vittring går den ännu fortare.
Har engelsmännen så fel, ska inte spaniel användas till fågel o kanin jakt?

Du måste vara verksam i en annan del av landet jämfört med mig. Här ser jag inte några som helst problem. (Och nu pratar jag om spanieljakt, inte om kortdrivare som inte har ett dugg med spaniels att göra) Svansarna går som tokiga, men inte slår de sönder svansarna. Jag tror dock att man faktiskt måste ta med svansen i avelsarbetet. Det har man inte behövt förut, vilket i en del fall resulterat i undermålig kvalité. Det finns gott om spaniels där svansen inte utgör något problem, åtminstone inom dual purpose, kanske skall de lyftas fram i aveln?

Jag tycker att alla uppfödare som ser problem med sina raser skall gå till sitt avelsarbete och försöka hitta en lösning, istället för att dölja symtomen - i det här fallet knipsa av svansarna (eller tjata om att det var bättre förr och "råka" klämma svansen i dörren...)

Mvh
Duvan

 

[**BORTTAGEN**]

Så vad tycker alla nu då??
Att man ska få kupera svansen för att den *kanske* skadas eller att dom små stackars vovvarna ska få behålla sin kroppsdel??

 

[Isis]

Men om man nu måste kupera svansen för ifall hunden skulle slå sönder den under sitt liv. Varför måste man då kupera enda in till roten? kan man inte lämna en så pass stor stump kvar så att hunden fortfarnde kan vifta men att den inte har så stor bit att dänga i väggen så den kan gå sönder?

 

[Bebben]

En kompis Dobbistik, som faktiskt på riktigt klämde sönder svansen (En dum olycka i stallet ), är borttagen precis så som riktigt kuperade hundar är. Nu har jag inte känt på svansen exakt hur många kotor det är, men ur minnet skulle jag gissa på 2-3 st som är kvar.
När hon blir glad så viftar hon på sin lilla svans och det går så bra så

Min valp var där och tittade första gången dom möttes, och vart riktigt förvånad när hon inte vart slagen i ansiktet som hon ofta blir av andra hundar med svans