Kvinnlig statsminister - spelar det verkligen någon roll?

[_Taggis_]

Jag tänker att det är lite samma sak, alltså sociala förväntningar och att vi på gruppnivå är lite olika programmerade. Förväntningar fostrar och formar ju, och påverkar våra val alltså även vår egen genuina vilja. Eller tänker du att vi har biologiska olikheter som ger utslag i dessa fall?

Ja det är ju rent uppenbart att vi är olika på andra sätt och vis, hormonella uppsättningar, fysiska skillnader och sånt. Så varför skulle vi vara exakt likadana i tanken? Lite så tänker jag. Kvinnor tex är skapta för att kunna bära och föda barn. Det kan inte män göra även om vi vill. Så länge det är ojämlikt på den punkten sitter vi lite fast i det faktum att vi är olika oavsett hur vi vill ha det ur ett modernt intellektuellt perspektiv. Jag tänker också att naturen har sett till att vi är olika för vi har olika roller i det som för naturen är det viktigaste dvs att fortplanta oss. Sen att vårt moderna samhälle inte fogar sig i det är en annan sak. Jag har absolut inget intresse av att leva som en kvinna i den bemärkelsen att föda barn oh intressera mig för kvinnligt kodade saker, och jag har slagits i hela mitt vuxna liv mot de här invanda könsrollerna.

Vad jag säger är att jag tror inte vi kan bortse från varken biologi eller sociala normer och förväntningar. Det är en soppa där inte nån av beståndsdelarna kan plockas bort ur sammanhanget.

 

[_Taggis_]

Jag tycker det låter som att din bild av vad könsförtryck innebär är lite förenklad.

Jaha? Okej. Jag noterar det.

 

[IngelaH]

Då kan man ju skruva till frågeställningen lite: Varför har inte S (som är det parti som historiskt sett dominerat statsministerpositionen) inte nominerat fler kvinnor som partiledare?

Om det är den nivån vi ska sänka oss till, kanske du ska backa historien, ett par år, så kanske du plötsligt kommer ihåg och ser att S har haft flera kvinnliga namn uppe. Men andra riksdagspartier har bland annat rotat i blöjhinken, i stället för att se till kompetens oavsett vad man tycker om partitillhörighet och andra namn har mördats... och så vidare.

Hur ser det ut i andra partier med förslag på kvinnor? - SD exempelvis...

 

[Badger]

Retorisk fråga:
Kan det även ha att göra med att män som grupp är mer benägna än kvinnor som grupp, att prioritera sin egna karriärer främre än tex familjeliv? Det krävs en hel del för att göra ex vis akademisk karriär, de jag känner jobbar helt klart mer än heltid, de lever sitt jobb för att doktorera. För att sedan gå vidare och bli professor krävs Ännu mer. Min poäng är att när kvinnor når en viss grad i hierarkin sammanfaller det med ålder lämplig för familjebildning dvs att andra saker i livet börjar ta plats. Säga vad man vill om det men för män som grupp kan man nog påstå att prioriteringsordningen är annorlunda. Jag tror att det är en blandning mellan att män som grupp lägger mer krut på sina egna karriärer, och att kvinnor är de som måste föda barnen om de ska födas.

Delvis kanske, men släkting har observerat att det inte bara beror på mannens stora fokus på sin karriär utan även på kvinnans stora fokus på hans karriär. (dvs numera i bekantskapskretsen har jag fått en känsla av att både män och kvinnor får sitt sista halvår fritt från hemarbete, men tror det är olika.)

Så standard historiskt sett är ju (även på nobelprisnivå, upp till 80-talet i alla fall.) att kvinnan och mannen möts på sin utbildning i tex kemi, båda med mycket bra resultat och briljanta. Varvid han går vidare i forskarkarriären och hans avhandling och artiklar är visserligen skrivna av en briljant forskare, men sedan också kontrollerade av en briljant kemist till. En kemist som först lagt energi på att fria honom från familjelivet, och på att dra in pengar, men sedan även använder fritiden till en del av hans forskning. Så alla artiklar han skriver är skrivna 2 personer i realiteten. Dessa tävlar sedan mot tex en ensamstående kvinna med barn som lyckas åstadkomma en heltid. Eller en kvinna med man och barn som inte kan ta heltid utan måste ta hand om en man också.

 

[cirkus]

Jag tänker att könsförtryck är ett komplicerat begrepp som bland annat innefattar skadliga strukturer som många utav oss, mer eller mindre, upprätthåller.

Håller helt med.
Jag som rantar på rätt mycket på jobbet med än det ena än det andra som handlar om strukturer har lite svårt att nå mina kollegor. De känner sig helt enkelt inte träffade av att strukturerna är problematiska.

 

[Voeux]

Ja det är ju rent uppenbart att vi är olika på andra sätt och vis, hormonella uppsättningar, fysiska skillnader och sånt. Så varför skulle vi vara exakt likadana i tanken? Lite så tänker jag. Kvinnor tex är skapta för att kunna bära och föda barn. Det kan inte män göra även om vi vill. Så länge det är ojämlikt på den punkten sitter vi lite fast i det faktum att vi är olika oavsett hur vi vill ha det ur ett modernt intellektuellt perspektiv. Jag tänker också att naturen har sett till att vi är olika för vi har olika roller i det som för naturen är det viktigaste dvs att fortplanta oss. Sen att vårt moderna samhälle inte fogar sig i det är en annan sak. Jag har absolut inget intresse av att leva som en kvinna i den bemärkelsen att föda barn oh intressera mig för kvinnligt kodade saker, och jag har slagits i hela mitt vuxna liv mot de här invanda könsrollerna.

Vad jag säger är att jag tror inte vi kan bortse från varken biologi eller sociala normer och förväntningar. Det är en soppa där inte nån av beståndsdelarna kan plockas bort ur sammanhanget.

Vi är ju i allra högsta grad biologiskt olika, och jag är absolut inte rätt person att uttala mig om vilka effekter det eventuellt kan ge på diskuterat område så jag låter det vara osagt och lämnar den dörren på glänt. Jag tror bara man ska vara försiktig med att landa i den förklaringen så som många (inte du) gör. Det är ett bekvämt sätt att slippa se skadliga strukturer och förtryck, som i min mening då absolut är den allra största förklaringen. Men jag motsäger mig inte heller att det är en hemskt komplex soppa detta och svårt att separera faktorer ifrån varandra ibland.

 

[Badger]

@_Taggis_

Kunde inte låta bli att lägga in ett känt exempel
https://sv.wikipedia.org/wiki/Mileva_Marić

Den 6 januari 1903 gifte Marić sig med sin studiekamrat Albert Einstein. De fick tillsammans tre barn, Lieserl, Hans Albert och Eduard, innan de skilde sig år 1919.

Marić hade eventuellt en viktig roll i utvecklandet av relativitetsteorin.[2] I flera brev mellan de båda framkommer att Einstein såg henne som en viktig inspiration och samtalspartner.[3]

Hon både studerade och undervisade i följande ämnen: differential- och integralkalkyl, deskriptiv och projektiv geometri, mekanik, teoretisk och tillämpad fysik, experimentell fysik och astronomi.[3]

 

[_Taggis_]

Delvis kanske, men släkting har observerat att det inte bara beror på mannens stora fokus på sin karriär utan även på kvinnans stora fokus på hans karriär. (dvs numera i bekantskapskretsen har jag fått en känsla av att både män och kvinnor får sitt sista halvår fritt från hemarbete, men tror det är olika.)

Så standard historiskt sett är ju (även på nobelprisnivå, upp till 80-talet i alla fall.) att kvinnan och mannen möts på sin utbildning i tex kemi, båda med mycket bra resultat och briljanta. Varvid han går vidare i forskarkarriären och hans avhandling och artiklar är visserligen skrivna av en briljant forskare, men sedan också kontrollerade av en briljant kemist till. En kemist som först lagt energi på att fria honom från familjelivet, och på att dra in pengar, men sedan även använder fritiden till en del av hans forskning. Så alla artiklar han skriver är skrivna 2 personer i realiteten. Dessa tävlar sedan mot tex en ensamstående kvinna med barn som lyckas åstadkomma en heltid. Eller en kvinna med man och barn som inte kan ta heltid utan måste ta hand om en man också.

Ja jag tycker ju personligen att det där är djupt tragiskt. Och om nån nu missat det så är jag den första att slita mitt hår över det faktum att det ofta ser ut sådär. Jag lever ensam mkt pga av det, jag kan inte foga mig in i kvinnorollen. Jag är oerhört bitter pga dessa strukturer överlag. Men jag har haft tillräckligt många diskussioner med kvinnor som i tanken håller med mig men i praktiken ändå väljer traditionella kvinnoroller både privat och yrkesmässigt, så känner jag nånstans att det kan inte bero på att alla är hjärntvättade och olyckliga utan att veta om det själva? Vilket tidigare nämnda jämställdhetsparadox även ger en fingervisning om.

 

[_Taggis_]

Håller helt med.
Jag som rantar på rätt mycket på jobbet med än det ena än det andra som handlar om strukturer har lite svårt att nå mina kollegor. De känner sig helt enkelt inte träffade av att strukturerna är problematiska.

Det som gör mig mest uppgiven är det faktum när kvinnor själva står för din sista mening...

 

[Badger]

Jag säger inte emot det. Men jag tänker att förtryck behöver inte vara den enda förklaringsmodellen. Speciellt inte när det visar sig att kvinnor i mer jämställda länder väljer mer traditionella yrkesroller. Varför är det så, om det i mindre jämställda länder är tvärtom? Tror inte männen i de mindre jämställda länderna är duktigare på att peppa kvinnor. Det jag talar om är Jämställdhetsparadoxen.

Den där undersökningen drogs ju med en hel del problem.

Men en sak man kan tänka på där är ju vilka länder är mer jämställda och inte. Vilka andra skillnader kan de ha? Kan tex klasskillnader spela in som påverkar båda delarna.

 

[Lingon]

”Prioriterar”, eller förväntar sig att kvinnan ska sköta större delen av hem och barn. Hade män tagit samma ansvar där hade nog betydligt fler valt bort karriären.

Absolut. Men hur mycket en man än vill så kan han inte vara gravid, föda barnet och amma. Sen finns det definitivt alldeles för många män som lämnar för mycket av skötseln av barn och hem till kvinnan. Men helt lika kan det aldrig bli i det avseendet p.g.a. de biologiska skillnaderna.

 

[Badger]

Ja jag tycker ju personligen att det där är djupt tragiskt. Och om nån nu missat det så är jag den första att slita mitt hår över det faktum att det ofta ser ut sådär. Jag lever ensam mkt pga av det, jag kan inte foga mig in i kvinnorollen. Jag är oerhört bitter pga dessa strukturer överlag. Men jag har haft tillräckligt många diskussioner med kvinnor som i tanken håller med mig men i praktiken ändå väljer traditionella kvinnoroller både privat och yrkesmässigt, så känner jag nånstans att det kan inte bero på att alla är hjärntvättade och olyckliga utan att veta om det själva? Vilket tidigare nämnda jämställdhetsparadox även ger en fingervisning om.

Ja det verkar ju svårt att ta sig ur onekligen. Själv är jag uppvuxen med en mamma som inte accepterade kvinnorollens hemvårdande och barnvårdande delar och det var en väldigt bra uppväxt. Men det finns många sociala normer som verkar mot och antyder att det ger ohjälplig skada på hem och barn. Själv tänker jag nog helt tvärtom faktiskt. Men idag verkar vår syn på det perfekta hemmet och dömande av den imperfekta kvinnan vara än hårdare än den ens var då.

 

[Sleepy]

Kramar, jubel och stående ovationer i Sveriges Riksdag. Vi har nu vår första kvinnliga Statsminister. Heja Sverige.

 

[Badger]

Absolut. Men hur mycket en man än vill så kan han inte vara gravid, föda barnet och amma. Sen finns det definitivt alldeles för många män som lämnar för mycket av skötseln av barn och hem till kvinnan. Men helt lika kan det aldrig bli i det avseendet p.g.a. de biologiska skillnaderna.

Det är ju dock en förhållandevis kort period i ett barns liv och mannen kan göra betydligt mer än folk i allmänhet anser i tröst osv. Och är betydligt mer biologiskt programmerad för att göra det än folk i allmänhet tror.

 

[Lingon]

Om det är den nivån vi ska sänka oss till, kanske du ska backa historien, ett par år, så kanske du plötsligt kommer ihåg och ser att S har haft flera kvinnliga namn uppe. Men andra riksdagspartier har bland annat rotat i blöjhinken, i stället för att se till kompetens oavsett vad man tycker om partitillhörighet och andra namn har mördats... och så vidare.

Hur ser det ut i andra partier med förslag på kvinnor? - SD exempelvis...

Jag tror snarare att det är ett gubbvälde inom politiken (och samhället) som hållt andra gubbar om ryggen. Och när det kommit en kvinna så har gubbarna inte skyddat henne som de hade gjort om det var en annan gubbe. För att lyckas inom partipolitiken nationellt måste man ha mäktiga vänner i partiet i Stockholm som håller en om ryggen. Det har kvinnorna hittills inte haft. Det hade för övrigt inte Juholt heller, vilket blev hans "fall".

 

[Lingon]

Det är ju dock en förhållandevis kort period i ett barns liv och mannen kan göra betydligt mer än folk i allmänhet anser i tröst osv. Och är betydligt mer biologiskt programmerad för att göra det än folk i allmänhet tror.

I barnets liv ja. Men i kvinnans? Och under tiden hon är gravid (och kanske inte kan utföra alla arbetsuppgifter/resor som ingår i jobbet) så finns det en man redo att ta hennes plats. Oavsett hur jämställt kvinnan och hennes partner delar föräldraledigheten. Rättvist? Nej, inte det minsta.

Sen skulle jag personligen inte vilja skaffa barn för att sen försumma det för karriärens skull som så många män gjort genom historien. Oavsett hur omvårdande, kärleksfull och bra förälder min partner än är. Jag skaffar ju barn för att jag vill ha barn. Inte för att jag bara vill sprida mina gener vidare och lämna det mesta till den andra föräldern.

 

[Hedinn]

Absolut. Men hur mycket en man än vill så kan han inte vara gravid, föda barnet och amma. Sen finns det definitivt alldeles för många män som lämnar för mycket av skötseln av barn och hem till kvinnan. Men helt lika kan det aldrig bli i det avseendet p.g.a. de biologiska skillnaderna.

Va? Alltså det handlar om ett år eller två, det påverkar knappast ens karriär. Barn och hem ska tas om hand bra många fler år än så och en förälder skulle rent krasst inte kunna lägga en massa övertid och fullt fokus på karriären om inte den andra föräldern tog största ansvaret för hem och barn. Så att hävda att män i större utsträckning väljer att fokusera på karriären anser jag fortfarande handlar om att de förutsätter att kvinnan ska sköta hem och barn (säkert ofta omedvetet, men förväntningarna finns ju ändå där).
Vad gäller amning finns det för övrigt bra alternativ idag, så det finns inget som hindrar att pappan tar första delen av föräldraledigheten om man väljer bort att amma - ändå ifrågasätts kvinnor som gör valet att återgå till jobbet snart efter att ha fått barn, medan män inte gör det. Så det biologiska är inte en faktor vad gäller att göra karriär.

 

[Görel]

Ja det verkar ju svårt att ta sig ur onekligen. Själv är jag uppvuxen med en mamma som inte accepterade kvinnorollens hemvårdande och barnvårdande delar och det var en väldigt bra uppväxt. Men det finns många sociala normer som verkar mot och antyder att det ger ohjälplig skada på hem och barn. Själv tänker jag nog helt tvärtom faktiskt. Men idag verkar vår syn på det perfekta hemmet och dömande av den imperfekta kvinnan vara än hårdare än den ens var då.

Jag är uppvuxen med två föräldrar som inte accepterade det, vilket jag är väldigt nöjd med. Men när jag skulle ut i världen utanför familjen fick jag många chocker över hur samhället såg ut och över vilka förväntningar som fanns på mig enbart utifrån vilket kön jag fötts till. Jag förvånas fortfarande fast jag är över 50, och jag har fortfarande inte greppat det helt eftersom jag upplever det som så ologiskt.

 

[Voeux]

Men idag verkar vår syn på det perfekta hemmet och dömande av den imperfekta kvinnan vara än hårdare än den ens var då.

Det är tyvärr min uppfattning också.

 

[IngelaH]

Jag tror snarare att det är ett gubbvälde inom politiken (och samhället) som hållt andra gubbar om ryggen. Och när det kommit en kvinna så har gubbarna inte skyddat henne som de hade gjort om det var en annan gubbe. För att lyckas inom partipolitiken nationellt måste man ha mäktiga vänner i partiet i Stockholm som håller en om ryggen. Det har kvinnorna hittills inte haft. Det hade för övrigt inte Juholt heller, vilket blev hans "fall".

Nu var det ju inte det här som du skrev, som jag reagerade på. Utan att du skrev att S inte fört fram några kvinnliga namn som partiledare och statsministrar. Inte vem som håller vem eller vad bakom ryggen.

Men tack för ditt kontruktiva svar, på en annan och viktig frågeställning.