Kvinnlig statsminister - spelar det verkligen någon roll?

Jag tänker att könsförtryck är ett komplicerat begrepp som bland annat innefattar skadliga strukturer som många utav oss, mer eller mindre, upprätthåller. Att det alltså inte behöver vara ett medvetet förtryck av män mot kvinnor. Jag har exempelvis kvinnor på mitt arbete som ständigt frågar mig om jag kan hjälpa till med stereotypa kvinnliga sysslor, såsom att koka kaffe eller ställa fram fika, vilket de aldrig skulle fråga en manlig kollega. Jag tror inte att de medvetet tänker att jag bör göra det eftersom jag är kvinna, men de känner sig väl bekvämare att fråga mig eftersom våra äldre manliga kollegor ser ut som frågetecken om de måste lyfta ett finger i köket (tji fick dem visserligen, eftersom min reaktion är ungefär likadan). Men resultatet blir att förväntningarna på mig är lägre, av både mina kollegor och av chefer, där jag förväntas sköta mycket av det sociala och trevliga. Hjälpa kollegor med enklare arbetsuppgifter mm. medan mina manliga kollegor får fokusera mer på sitt arbete. Förtryck är ett starkt ord för detta, men jag kan inte heller se någon annan förklaring än att det är resterna av ett könsförtryck som fortfarande pågår. Vi kvinnor servar, männen jobbar. Så hur ska jag kunna bli lika bra som dem, när jag även förväntas sköta allt annat?

Ett annat exempel är min chef som nyligen försökte linda in ett riktigt kasst erbjudande till en kvinnlig kollega. Hon skulle vikarierar för mig när jag är föräldraledig, men ändå ha kvar sina nuvarande arbetsuppgifter. När hon gav ett motkrav på att bli av med en del av nuvarande arbetsuppgifterna sa chefen: "Se det såhär, du är ju så ung. Det här är en bra chans för dig att få utvecklas och lära dig nya saker". Den här kollegan är 37 år, alltså inte alls särskilt ung och oerfaren. Vi har manliga kollegor kring 30 som samma chef höjer till skyarna, och tanken på att han skulle uttrycka sig så om någon av dem är skrattretande. Jag tror inte han gör det här medvetet, men han har väl blivit inpräntad hela sitt liv att mäns kompetens oftast är värd mer, omedvetet. Förtrycket sker, subtilt och hela tiden, utan att någon egentligen vill någon annan illa.
Just av sådana anledningar blev jag noggrann med att be killarna på jobbet att ordna med städning, sätta igång diskmaskinen och allt som kunde tolkas som "kvinnligt". Jag såg också till att vara noga med att få prata till punkt, inte städa upp efter slarviga killar osv. Inte för att på något sätt försöka få dem feminina och mig själv maskulin, utan för att se till att det verkligen blev att alla kunde göra allt och fick upp ögonen för allt(!) som behövde göras. Jag blev någon slags projektledare där, men fördelen var att folk faktiskt lyssnade på mig, och jag kunde vara väldigt rakt på sak med hur jag upplevde saker. Hoppas verkligen det blir likadant på nästa arbetsplats.
 
Just av sådana anledningar blev jag noggrann med att be killarna på jobbet att ordna med städning, sätta igång diskmaskinen och allt som kunde tolkas som "kvinnligt". Jag såg också till att vara noga med att få prata till punkt, inte städa upp efter slarviga killar osv. Inte för att på något sätt försöka få dem feminina och mig själv maskulin, utan för att se till att det verkligen blev att alla kunde göra allt och fick upp ögonen för allt(!) som behövde göras. Jag blev någon slags projektledare där, men fördelen var att folk faktiskt lyssnade på mig, och jag kunde vara väldigt rakt på sak med hur jag upplevde saker. Hoppas verkligen det blir likadant på nästa arbetsplats.

Jag har hanterat det genom att säga "Noupe!" och stänga dörren till mitt kontor :D Men då ska jag tillägga att jag alltså inte pratar om vårt gemensamma kök som personalen har, där plockar jag såklart undan efter mig själv (men i ärlighetens namn inte mer än så heller). Utan det som varit mest på diskussion är service (kaffe, bullar, luncher, plocka undan) som är kopplat till våra utbildningar. Vi ska ha en tjänst som täcker detta, men det verkar vara flera arbetsuppgifter som faller mellan stolarna mellan olika tjänster. Så när jag får frågan säger jag "inte mitt jobb" och går där ifrån. Detta eftersom jag ser att folks (kvinnornas) vänlighet utnyttjas, de hugger in och hjälps åt så att cheferna slipper anställa fler. Jag har uppmanat de andra att göra detsamma, men det kryper i fingrarna på dem att lösa chefernas problem, och tyvärr kan jag bara hjälpa mig själv.
 
Jag är uppvuxen med två föräldrar som inte accepterade det, vilket jag är väldigt nöjd med. Men när jag skulle ut i världen utanför familjen fick jag många chocker över hur samhället såg ut och över vilka förväntningar som fanns på mig enbart utifrån vilket kön jag fötts till. Jag förvånas fortfarande fast jag är över 50, och jag har fortfarande inte greppat det helt eftersom jag upplever det som så ologiskt.
Jo precis, bara att läsa här på buke om städ, hem o barn ger många intressanta kulturchocker :D
 
Inte läst hela tråden, men för mig som är uppvuxen med en kvinnlig statsminister (Gro Harlem Bruntland, i Norge) så tror jag att det haft betydelse, i possitiv riktning. För min generation har det varit en självklarhet att en kvinna kan vara statsminister, president (jf. Island) eller vad som helst, det har liksom aldrig ens ifrågasatts. När Erna Solberg blev statsminister för 8 år sedan kan jag inte minnas en enda kommentar om att hon var kvinna.

Så jag personligen blir lite glad om Sverige nu äntligen "kommer efter" och får sin första kvinna i förarsetet för landets politiska ledning. :)
 
Va? Alltså det handlar om ett år eller två, det påverkar knappast ens karriär. Barn och hem ska tas om hand bra många fler år än så och en förälder skulle rent krasst inte kunna lägga en massa övertid och fullt fokus på karriären om inte den andra föräldern tog största ansvaret för hem och barn. Så att hävda att män i större utsträckning väljer att fokusera på karriären anser jag fortfarande handlar om att de förutsätter att kvinnan ska sköta hem och barn (säkert ofta omedvetet, men förväntningarna finns ju ändå där).
Vad gäller amning finns det för övrigt bra alternativ idag, så det finns inget som hindrar att pappan tar första delen av föräldraledigheten om man väljer bort att amma - ändå ifrågasätts kvinnor som gör valet att återgå till jobbet snart efter att ha fått barn, medan män inte gör det. Så det biologiska är inte en faktor vad gäller att göra karriär.

Absolut finns det bra alternativ till amning men jag anser att det är varje kvinnas eget beslut om hon vill amma eller inte. Man ska inte behöva höra att man offrar sin karriär för att man väljer att amma sitt barn.
 
I barnets liv ja. Men i kvinnans? Och under tiden hon är gravid (och kanske inte kan utföra alla arbetsuppgifter/resor som ingår i jobbet) så finns det en man redo att ta hennes plats. Oavsett hur jämställt kvinnan och hennes partner delar föräldraledigheten. Rättvist? Nej, inte det minsta.

Sen skulle jag personligen inte vilja skaffa barn för att sen försumma det för karriärens skull som så många män gjort genom historien. Oavsett hur omvårdande, kärleksfull och bra förälder min partner än är. Jag skaffar ju barn för att jag vill ha barn. Inte för att jag bara vill sprida mina gener vidare och lämna det mesta till den andra föräldern.
Ja alla är ju olika och alla graviditeter är olika såklart. Men jag är nog ganska nöjd med mina upplevelser som hyggligt jämnt fördelade ändå, inte orimlig börda på just mig. Med det sagt så var inte de tre sista månaderna i graviditeten tillräckligt för mig obehindrande (inte extra besvärande heller jämfört med någon annans men jag gillar att vara mer rörlig) för att jag skulle göra om det. Men tre månader kunde jag offra på den grejen.

Det var om den första biten.

Om den andra biten vill jag hänvisa till mitt förra inlägg om min mamma och även nämna något om min styvmor. Och säga att dina ord "försumma för karriärens skull"??? på riktigt? Min mamma och mina väninnors mammor totalt ÄGDE jämfört med vissa av mina klasskamraters mammor. Inget hemmanärmankommerhemfrånskolanmedbullar i världen slår det. Min styvmor ÄGER som mor. Tyvärr är det typ inte ens ok att skriva hur mycket jag på riktigt inte uppskattade dryga klassmammor och andra som såg ned på min mammas bullar. Och hur lite jag uppskattar vissa mammapappabarn i området som stärker könsnormerna tills de blir som tvångströjor.

Så apropå normer. Försumma! på riktigt! du sa det? (den normen, där är den)
 
Absolut finns det bra alternativ till amning men jag anser att det är varje kvinnas eget beslut om hon vill amma eller inte. Man ska inte behöva höra att man offrar sin karriär för att man väljer att amma sitt barn.
Men det är ju inte alls det jag säger? Och det är ju fortfarande tvärtom, att kvinnan förväntas vara hemma och göra det. Jag pratar om mannens ansvar kring hem och familj, att det inte handlar om att välja karriären, utan att förutsätta att kvinnan sköter allt annat. Det har liksom noll med biologi, graviditet och amning att göra.
 
Ja alla är ju olika och alla graviditeter är olika såklart. Men jag är nog ganska nöjd med mina upplevelser som hyggligt jämnt fördelade ändå, inte orimlig börda på just mig. Med det sagt så var inte de tre sista månaderna i graviditeten tillräckligt för mig obehindrande (inte extra besvärande heller jämfört med någon annans men jag gillar att vara mer rörlig) för att jag skulle göra om det. Men tre månader kunde jag offra på den grejen.

Det var om den första biten.

Om den andra biten vill jag hänvisa till mitt förra inlägg om min mamma och även nämna något om min styvmor. Och säga att dina ord "försumma för karriärens skull"??? på riktigt? Min mamma totalt ÄGDE jämfört med vissa av mina klasskamraters mammor. Min styvmor ÄGER som mor. Tyvärr är det typ inte ens ok att skriva hur mycket jag på riktigt inte uppskattade dryga klassmammor och andra som såg ned på min mammas bullar. Och hur lite jag uppskattar vissa mammapappabarn i området som stärker könsnormerna tills de blir som tvångströjor.

Jag anser att många män försummat relationen till sina barn genom att fokusera på karriären och lämna över barnen och skötseln av barnen till deras mamma. Det är inte något som jag tycker att kvinnor ska sträva efter. Snarare tvärtom. Män borde sträva mot att spendera mer tid med sina barn. Jämställdhet är inte att kvinnor ska bete sig som lika stora skitstövlar som män.
 
Jag började gråta när voteringen var klar. Jag kände väldigt tydligt hur ett glastak ovanför mitt och alla andra kvinnors huvud sprack och rasade ihop, äntligen är vi jämlika med männnen och har samma möjligheter inom politiken.
 
Och jag läste något att om MP vägrar gå med på den, då kan det bli att de måste rösta om för vem som ska vara statsminister? Kändes rörigt allting.
Ja, krångligt som sjutton. Jag tror att det är så att de inte vill sitta i regeringen om man ska regera med en blåbrun budget, och då kan det KANSKE bli en ny omröstning eftersom att regeringsunderlaget ändrats? Men.. det innebär ju isf också att det inte känns så wow gällande Andersson, att hon ändå sitter rätt osäkert.
 
Ja, krångligt som sjutton. Jag tror att det är så att de inte vill sitta i regeringen om man ska regera med en blåbrun budget, och då kan det KANSKE bli en ny omröstning eftersom att regeringsunderlaget ändrats? Men.. det innebär ju isf också att det inte känns så wow gällande Andersson, att hon ändå sitter rätt osäkert.

MP kommer inte hoppa av regeringen. Inte så här kort innan valet. Det verkar högst osannolikt.
 
Ja, krångligt som sjutton. Jag tror att det är så att de inte vill sitta i regeringen om man ska regera med en blåbrun budget, och då kan det KANSKE bli en ny omröstning eftersom att regeringsunderlaget ändrats? Men.. det innebär ju isf också att det inte känns så wow gällande Andersson, att hon ändå sitter rätt osäkert.

Det är ett väldigt märkligt system där en regering tvingas styra mha oppositionens budget.
 
Om det är den nivån vi ska sänka oss till, kanske du ska backa historien, ett par år, så kanske du plötsligt kommer ihåg och ser att S har haft flera kvinnliga namn uppe. Men andra riksdagspartier har bland annat rotat i blöjhinken, i stället för att se till kompetens oavsett vad man tycker om partitillhörighet och andra namn har mördats... och så vidare.

Hur ser det ut i andra partier med förslag på kvinnor? - SD exempelvis...

S har väl haft en kvinnlig partiledare i form av Mona Sahlin? Just hon var, anser jag, en katastrof bland annat pga sin helt makalösa oförmåga att sköta sin privatekonomi, och hon fick väl avgå efter ett dåligt val då hon alltså, med hjälp av folkets röst, inte blev statsminister? Där behövdes liksom inget rotande...

Vad gäller andra partier så har ju V, KD, L och C kvinnliga partiledare just nu varav V, L och C även haft det tidigare. MP får väl räknas in till hälften, eftersom de alltid har både en man och en kvinna på posten. Och M har haft en kvinna. Alltså är det enbart SD som aldrig haft kvinnlig partiledare, övriga är minst lika bra som eller bättre än S på den punkten, OM man nu ska se det som en tävling.
 
Det är ju det, har för mig att Löfven tidigare sagt att han skulle avgå om de inte fick igenom budgeten.

Ja, prata kan man alltid. Jag tror inte att Andersson kommer avgå mindre än ett år innan valet för att hon inte fick igenom sin budget. Det vore korkat och jag tvivlar på att hon är korkad.
 
Ja, prata kan man alltid. Jag tror inte att Andersson kommer avgå mindre än ett år innan valet för att hon inte fick igenom sin budget. Det vore korkat och jag tvivlar på att hon är korkad.
Inser att jag uttryckte mig lite luddigt, påpekade det mest för att understryka hur knepigt och svårt läget är. Och satt i kontrast att det sågs som omöjligt att styra med en annan budget än sin egen ganska nyss. :)
 
Om den andra biten vill jag hänvisa till mitt förra inlägg om min mamma och även nämna något om min styvmor. Och säga att dina ord "försumma för karriärens skull"??? på riktigt? Min mamma och mina väninnors mammor totalt ÄGDE jämfört med vissa av mina klasskamraters mammor. Inget hemmanärmankommerhemfrånskolanmedbullar i världen slår det. Min styvmor ÄGER som mor. Tyvärr är det typ inte ens ok att skriva hur mycket jag på riktigt inte uppskattade dryga klassmammor och andra som såg ned på min mammas bullar. Och hur lite jag uppskattar vissa mammapappabarn i området som stärker könsnormerna tills de blir som tvångströjor.

Så apropå normer. Försumma! på riktigt! du sa det? (den normen, där är den)
Dum fråga kanske men vad var det de ägde eller äger? Jag har hört uttrycket förr men aldrig riktigt fått grepp om betydelsen :)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Ultraljud
  • Uppdateringstråd 29
  • 1-årsvaccination

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp