Kvinnlig statsminister - spelar det verkligen någon roll?

[Hedinn]

Retorisk fråga:
Kan det även ha att göra med att män som grupp är mer benägna än kvinnor som grupp, att prioritera sin egna karriärer främre än tex familjeliv? Det krävs en hel del för att göra ex vis akademisk karriär, de jag känner jobbar helt klart mer än heltid, de lever sitt jobb för att doktorera. För att sedan gå vidare och bli professor krävs Ännu mer. Min poäng är att när kvinnor når en viss grad i hierarkin sammanfaller det med ålder lämplig för familjebildning dvs att andra saker i livet börjar ta plats. Säga vad man vill om det men för män som grupp kan man nog påstå att prioriteringsordningen är annorlunda. Jag tror att det är en blandning mellan att män som grupp lägger mer krut på sina egna karriärer, och att kvinnor är de som måste föda barnen om de ska födas.

Tillägg: Jag är ensam kvinna i mansdominerad bransch. Det har varit allt annat än lätt att slå sig in. Jag är helt klart för att peppa kvinnor att ta för sig av yrkesroller som inte anses traditionellt kvinnliga, då en mix av könen är positivt. Men till syvende och sist måste människor välja själva. Alla ska ges samma förutsättningar vilket är självklart i min värld, men hur folk sedan väljer kan man inte göra jättemkt åt.
Det är även intressant i detta ämne, att i länder med lägre jämställdhet väljer kvinnor mer mansdominerade yrken och i länder med hög jämställdhet väljer kvinnor mer traditionellt kvinnliga yrken.

”Prioriterar”, eller förväntar sig att kvinnan ska sköta större delen av hem och barn. Hade män tagit samma ansvar där hade nog betydligt fler valt bort karriären.

 

[MiniLi]

Retorisk fråga:
Kan det även ha att göra med att män som grupp är mer benägna än kvinnor som grupp, att prioritera sin egna karriärer främre än tex familjeliv? Det krävs en hel del för att göra ex vis akademisk karriär, de jag känner jobbar helt klart mer än heltid, de lever sitt jobb för att doktorera. För att sedan gå vidare och bli professor krävs Ännu mer. Min poäng är att när kvinnor når en viss grad i hierarkin sammanfaller det med ålder lämplig för familjebildning dvs att andra saker i livet börjar ta plats. Säga vad man vill om det men för män som grupp kan man nog påstå att prioriteringsordningen är annorlunda. Jag tror att det är en blandning mellan att män som grupp lägger mer krut på sina egna karriärer, och att kvinnor är de som måste föda barnen om de ska födas.

Tillägg: Jag är ensam kvinna i mansdominerad bransch. Det har varit allt annat än lätt att slå sig in. Jag är helt klart för att peppa kvinnor att ta för sig av yrkesroller som inte anses traditionellt kvinnliga, då en mix av könen är positivt. Men till syvende och sist måste människor välja själva. Alla ska ges samma förutsättningar vilket är självklart i min värld, men hur folk sedan väljer kan man inte göra jättemkt åt.
Det är även intressant i detta ämne, att i länder med lägre jämställdhet väljer kvinnor mer mansdominerade yrken och i länder med hög jämställdhet väljer kvinnor mer traditionellt kvinnliga yrken.

Kanske, men framförallt tror jag det är pga att kvinnor bedöms hårdare än män och måste jobba hårdare för att nå samma mål.

 

[_Taggis_]

”Prioriterar”, eller förväntar sig att kvinnan ska sköta större delen av hem och barn. Hade män tagit samma ansvar där hade nog betydligt fler valt bort karriären.

Jag säger inte emot det. Men jag tänker att förtryck behöver inte vara den enda förklaringsmodellen. Speciellt inte när det visar sig att kvinnor i mer jämställda länder väljer mer traditionella yrkesroller. Varför är det så, om det i mindre jämställda länder är tvärtom? Tror inte männen i de mindre jämställda länderna är duktigare på att peppa kvinnor. Det jag talar om är Jämställdhetsparadoxen.

 

[_Taggis_]

Kanske, men framförallt tror jag det är pga att kvinnor bedöms hårdare än män och måste jobba hårdare för att nå samma mål.

Ja, det kan jag skriva under på av egen erfarenhet. Men jag tror inte att det är den enda förklaringsmodellen. Alla män förtrycker inte alla kvinnor.

 

[MiniLi]

Ja, det kan jag skriva under på av egen erfarenhet. Men jag tror inte att det är den enda förklaringsmodellen. Alla män förtrycker inte alla kvinnor.

Nej men systemet förtrycker kvinnor. Det är ju ett systemfel, inte individers fel.

 

[MiniLi]

Jag säger inte emot det. Men jag tänker att förtryck behöver inte vara den enda förklaringsmodellen. Speciellt inte när det visar sig att kvinnor i mer jämställda länder väljer mer traditionella yrkesroller. Varför är det så, om det i mindre jämställda länder är tvärtom? Tror inte männen i de mindre jämställda länderna är duktigare på att peppa kvinnor. Det jag talar om är Jämställdhetsparadoxen.

Jämställdhetsparadoxen är väl inte helt självklar. Finns en del kritik mot sådana slutsatser. Framförallt så finns det ju ännu inget land i världen som är helt jämställt och även om det fanns så kan man tänka sig att sådana effekter skulle märkas först efter ganska lång tid, kanske en generation eller mer?
Man har ju även klumpat ihop jämställdhet och välstånd i många länder, och allt är bara korrelationer så högst oklart vad eventuella skillnader skulle bero på.

 

[_Taggis_]

Jämställdhetsparadoxen är väl inte helt självklar. Finns en del kritik mot sådana slutsatser. Framförallt så finns det ju ännu inget land i världen som är helt jämställt och även om det fanns så kan man tänka sig att sådana effekter skulle märkas först efter ganska lång tid, kanske en generation eller mer?
Man har ju även klumpat ihop jämställdhet och välstånd i många länder, och allt är bara korrelationer så högst oklart vad eventuella skillnader skulle bero på.

Håller med om att det är oklart. Därför är det för mig även oklart att förtryck är hela sanningen. Det går inte att stirra sig blind på enbart en förklaring och tolka allting utifrån den. Det hade såklart varit det enklaste men jag tror inte det är enkelt. Som varande en kvinna som inte lever enligt normen är det såklart frustrerande, jag gör väldigt lite av sånt som förväntas av mig. Men jag tror inte att det är alla mäns fel, att många kvinnor ifrågasätter mig bla. Det måste finnas en bredare förklaring. Könsroller är en stor del, javisst, men det är inte allt. Jag tror att vi skjuter oss i foten om vi fixerar oss vid enbart det.

Helt jämställt, nej det finns inte. Isåfall hade jag bott där Men eftersom det inte finns nåt sånt land får man ju ta vad som finns.

 

[MiniLi]

Håller med om att det är oklart. Därför är det för mig även oklart att förtryck är hela sanningen. Det går inte att stirra sig blind på enbart en förklaring och tolka allting utifrån den. Det hade såklart varit det enklaste men jag tror inte det är enkelt. Som varande en kvinna som inte lever enligt normen är det såklart frustrerande, jag gör väldigt lite av sånt som förväntas av mig. Men jag tror inte att det är alla mäns fel, att många kvinnor ifrågasätter mig bla. Det måste finnas en bredare förklaring. Könsroller är en stor del, javisst, men det är inte allt. Jag tror att vi skjuter oss i foten om vi fixerar oss vid enbart det.

Helt jämställt, nej det finns inte. Isåfall hade jag bott där Men eftersom det inte finns nåt sånt land får man ju ta vad som finns.

Det är ju inte bara män som påverkas av könsrollerna. Det är mkt mer komplext än så. Är väl ingen som uttryckt att det skulle vara ”alla mäns fel”.

 

[em-pirre]

Det är ju inte bara män som påverkas av könsrollerna. Det är mkt mer komplext än så. Är väl ingen som uttryckt att det skulle vara ”alla mäns fel”.

 

[Roheryn]

Nej, det känns tryggast med en lågutbildad man som inte behärskar något annat språk än sitt eget modersmål. Staben får sköta allt viktigt.
Så har ju flera statsministrar skött uppdraget tidigare, utan att någon ifrågasatt om de varit rätt personer för posten.

SJÄLVKLART ska väl en person som skött finansministerposten med den äran, är högutbildad och uppenbarligen inte född under en sten klara av att fungera som statsminister. Oavsett om hon heter Magdalena eller Mats.

Sånt jäkla trams och det visar bara hur lång väg jämställdheten ännu har kvar när mannen fortfarande är normen. Att folk inte riktigt vet om en erfaren person klarar av att byta ministerportfölj pga hon är kvinna.

(Nej jag är inte sosse).

Jag vet inte riktigt om du svarar på mitt ursprungsinlägg nu eller något annat, men jag har alltså inte någonstans ifrågasatt om Magdalena Andersson skulle klara av att fungera som statsminister. I mina ögon är hon så många ljusår bättre än Stefan Löfven att de inte ens kan jämföras. Och jo, det är väl rätt många som ifrågasatt Stefan Löfven? Att Sverige får en bättre statsminister i Magdalena Andersson är rätt självklart tycker jag (och lika självklart kan man verkligen ifrågasätta varför Stefan Löfven ens blev partiledare om det nu fanns så kompetenta personer som Magdalena Andersson i partiet).

Min ursprungliga frågeställning hade ingenting med kompetens att göra egentligen, utan var en fråga om det spelar någon roll att vår nästa statsminister är just kvinna. Eller om annat (som kompetens, partitillhörighet osv) är viktigare?

 

[Zinfernia]

Och vad svarade jag då?

Vad är problematiskt i mitt svar när jag säger att det är fel om människans kön är anledning och prio för att hamna på den post det handlar om? Jag anser det vara fel oavsett kön det handlar om att basera det på ett kön. Jag fattar inte varför du ska moralpredika för mig? Ge dig.

Måste du alltid vara så otrevlig när du får invändningar? Så onödigt.

 

[sjoberga]

Jag vet inte riktigt om du svarar på mitt ursprungsinlägg nu eller något annat, men jag har alltså inte någonstans ifrågasatt om Magdalena Andersson skulle klara av att fungera som statsminister. I mina ögon är hon så många ljusår bättre än Stefan Löfven att de inte ens kan jämföras. Och jo, det är väl rätt många som ifrågasatt Stefan Löfven? Att Sverige får en bättre statsminister i Magdalena Andersson är rätt självklart tycker jag (och lika självklart kan man verkligen ifrågasätta varför Stefan Löfven ens blev partiledare om det nu fanns så kompetenta personer som Magdalena Andersson i partiet).

Min ursprungliga frågeställning hade ingenting med kompetens att göra egentligen, utan var en fråga om det spelar någon roll att vår nästa statsminister är just kvinna. Eller om annat (som kompetens, partitillhörighet osv) är viktigare?

Ja, det spelar roll och är viktigt. Men man kan och bör inte göra det till en individfråga angående just den som står på tur att föreslås tycker jag. Jag tycker det är viktigt att vår nästa statsminister är just kvinna, eftersom vi har haft noll procent representation genom alla tider och har snubblat på mållinjen förr med högst kompetenta kvinnor i politiken i ett patriarkat som vägrat släppa greppet om denna post.

 

[Voeux]

Retorisk fråga:
Kan det även ha att göra med att män som grupp är mer benägna än kvinnor som grupp, att prioritera sin egna karriärer främre än tex familjeliv? Det krävs en hel del för att göra ex vis akademisk karriär, de jag känner jobbar helt klart mer än heltid, de lever sitt jobb för att doktorera. För att sedan gå vidare och bli professor krävs Ännu mer. Min poäng är att när kvinnor når en viss grad i hierarkin sammanfaller det med ålder lämplig för familjebildning dvs att andra saker i livet börjar ta plats. Säga vad man vill om det men för män som grupp kan man nog påstå att prioriteringsordningen är annorlunda. Jag tror att det är en blandning mellan att män som grupp lägger mer krut på sina egna karriärer, och att kvinnor är de som måste föda barnen om de ska födas.

Tillägg: Jag är ensam kvinna i mansdominerad bransch. Det har varit allt annat än lätt att slå sig in. Jag är helt klart för att peppa kvinnor att ta för sig av yrkesroller som inte anses traditionellt kvinnliga, då en mix av könen är positivt. Men till syvende och sist måste människor välja själva. Alla ska ges samma förutsättningar vilket är självklart i min värld, men hur folk sedan väljer kan man inte göra jättemkt åt.
Det är även intressant i detta ämne, att i länder med lägre jämställdhet väljer kvinnor mer mansdominerade yrken och i länder med hög jämställdhet väljer kvinnor mer traditionellt kvinnliga yrken.

Hoppar in på denna, utan att ha läst hela tråden (förlåt, ska läsa ikapp under fm).

När jag observerar mig själv och en del omkring mig så ser jag ett mönster som har startat mycket tidigare än familjebildning. Min man och hans vänner började planera sin yrkeskarriär redan under skoltiden, jag tror att han helt enkelt växt upp i kretsar och med förebilder där män förväntas bli framgångsrika. Eftersom han växt upp med en sådan norm, så gör han så. Sedan har det fortsatt, långa högskolestudier och bra jobb. Hans vänner är hemskt duktiga på investeringar, aktier, de jobbar hårt. Många timmar mer än heltid, likaså min man. Jag tror att alla i det här gänget upplever en förväntan på sig att vara just framgångsrik ekonomiskt och i yrkeslivet (ja, vi har pratat mycket om detta hemma och försöker värdera om i vuxen ålder).

Jag har inte växt upp med den normen utan redan från början värderat andra saker, mer än arbete. Sedan har jag ändå studerat, ett program som jag tyckte verkade roligt, och har jobbat på. Jag har i stället växt upp med höga krav på exempelvis utseende. Så nu när vi alla är i 30-års åldern så ser jag tydligt hur männen arbetar mer, och tjänar mer, och vi tjejer arbetar också och har bra jobb men kanske inte lika högavlönade och inte lika prioriterade. Vi lägger tid på annat, sociala saker. Så när barn kommer in i bilden så fortsätter det lätt så, men det är inte bara barn som spelar in utan en hel struktur kring detta som pågått hela våra liv.

Sen är jag också kvinna i mansdominerad bransch och.. här kan vi verkligen snacka PROBLEM, och förtryck. Men det skulle jag kunna skriva en helt egen tråd om

 

[Voeux]

Håller med om att det är oklart. Därför är det för mig även oklart att förtryck är hela sanningen. Det går inte att stirra sig blind på enbart en förklaring och tolka allting utifrån den. Det hade såklart varit det enklaste men jag tror inte det är enkelt. Som varande en kvinna som inte lever enligt normen är det såklart frustrerande, jag gör väldigt lite av sånt som förväntas av mig. Men jag tror inte att det är alla mäns fel, att många kvinnor ifrågasätter mig bla. Det måste finnas en bredare förklaring. Könsroller är en stor del, javisst, men det är inte allt. Jag tror att vi skjuter oss i foten om vi fixerar oss vid enbart det.

Helt jämställt, nej det finns inte. Isåfall hade jag bott där Men eftersom det inte finns nåt sånt land får man ju ta vad som finns.

Det är ju inte bara män som påverkas av könsrollerna. Det är mkt mer komplext än så. Är väl ingen som uttryckt att det skulle vara ”alla mäns fel”.

På mitt arbete, där vi har stora jämställdhetsproblem, så är det tydligt att det är både män och kvinnor som upprätthåller dessa strukturer. Jag är lite paff måste jag säga, jag har aldrig sett det så tydligt och med egna ögon. Men ja, det finns verkligen inget enskilt skyldigt kön i den här soppan.

 

[_Taggis_]

Det är ju inte bara män som påverkas av könsrollerna. Det är mkt mer komplext än så. Är väl ingen som uttryckt att det skulle vara ”alla mäns fel”.

Vi läser nog in olika saker, jag ser här på buke ofta en underliggande mening att det är så. Ibland är jag en del av det själv, men jag tror att ett mer nyanserat förhållningssätt är mer framgångsrikt.

 

[_Taggis_]

På mitt arbete, där vi har stora jämställdhetsproblem, så är det tydligt att det är både män och kvinnor som upprätthåller dessa strukturer. Jag är lite paff måste jag säga, jag har aldrig sett det så tydligt och med egna ögon. Men ja, det finns verkligen inget enskilt skyldigt kön i den här soppan.

Helt enig. Därför har jag börjat intressera mig desto mer för andra förklaringar än enbart könsförtryck.

 

[Voeux]

Helt enig. Därför har jag börjat intressera mig desto mer för andra förklaringar än enbart könsförtryck.

Jag tänker att könsförtryck är ett komplicerat begrepp som bland annat innefattar skadliga strukturer som många utav oss, mer eller mindre, upprätthåller. Att det alltså inte behöver vara ett medvetet förtryck av män mot kvinnor. Jag har exempelvis kvinnor på mitt arbete som ständigt frågar mig om jag kan hjälpa till med stereotypa kvinnliga sysslor, såsom att koka kaffe eller ställa fram fika, vilket de aldrig skulle fråga en manlig kollega. Jag tror inte att de medvetet tänker att jag bör göra det eftersom jag är kvinna, men de känner sig väl bekvämare att fråga mig eftersom våra äldre manliga kollegor ser ut som frågetecken om de måste lyfta ett finger i köket (tji fick dem visserligen, eftersom min reaktion är ungefär likadan). Men resultatet blir att förväntningarna på mig är lägre, av både mina kollegor och av chefer, där jag förväntas sköta mycket av det sociala och trevliga. Hjälpa kollegor med enklare arbetsuppgifter mm. medan mina manliga kollegor får fokusera mer på sitt arbete. Förtryck är ett starkt ord för detta, men jag kan inte heller se någon annan förklaring än att det är resterna av ett könsförtryck som fortfarande pågår. Vi kvinnor servar, männen jobbar. Så hur ska jag kunna bli lika bra som dem, när jag även förväntas sköta allt annat?

Ett annat exempel är min chef som nyligen försökte linda in ett riktigt kasst erbjudande till en kvinnlig kollega. Hon skulle vikarierar för mig när jag är föräldraledig, men ändå ha kvar sina nuvarande arbetsuppgifter. När hon gav ett motkrav på att bli av med en del av nuvarande arbetsuppgifterna sa chefen: "Se det såhär, du är ju så ung. Det här är en bra chans för dig att få utvecklas och lära dig nya saker". Den här kollegan är 37 år, alltså inte alls särskilt ung och oerfaren. Vi har manliga kollegor kring 30 som samma chef höjer till skyarna, och tanken på att han skulle uttrycka sig så om någon av dem är skrattretande. Jag tror inte han gör det här medvetet, men han har väl blivit inpräntad hela sitt liv att mäns kompetens oftast är värd mer, omedvetet. Förtrycket sker, subtilt och hela tiden, utan att någon egentligen vill någon annan illa.

 

[_Taggis_]

@Voeux Ja, jag känner igen mig och jag håller med dig. Jag tror att det enda botet på det du beskriver är medvetenhet från alla håll. Det känns dessvärre som en utopi.

Men när vi talar om vilka yrkesval män resp kvinnor på gruppnivå väljer ser jag det på ett lite annorlunda vis. Det gjorde jag inte förr. Jag tror jag varit väldigt färgad av att ha jobbat i mansdominerad bransch och känt av det där du beskriver och än värre dvs rena trakasserier (på tidigare arbetsplatser ska nämnas). Jag tror helt enkelt inte att att det bara kan förklaras med sociala förväntningar. Jag tror att vi på gruppnivå är lite olika programmerade vilket har större roll än vad vi tror och vill kännas vid, jag själv inräknad i det senare.

 

[Voeux]

@Voeux Ja, jag känner igen mig och jag håller med dig. Jag tror att det enda botet på det du beskriver är medvetenhet från alla håll. Det känns dessvärre som en utopi.

Men när vi talar om vilka yrkesval män resp kvinnor på gruppnivå väljer ser jag det på ett lite annorlunda vis. Det gjorde jag inte förr. Jag tror jag varit väldigt färgad av att ha jobbat i mansdominerad bransch och känt av det där du beskriver och än värre dvs rena trakasserier (på tidigare arbetsplatser ska nämnas). Jag tror helt enkelt inte att att det bara kan förklaras med sociala förväntningar. Jag tror att vi på gruppnivå är lite olika programmerade vilket har större roll än vad vi tror och vill kännas vid, jag själv inräknad i det senare.

Jag tänker att det är lite samma sak, alltså sociala förväntningar och att vi på gruppnivå är lite olika programmerade. Förväntningar fostrar och formar ju, och påverkar våra val alltså även vår egen genuina vilja. Eller tänker du att vi har biologiska olikheter som ger utslag i dessa fall?

 

[MiniLi]

Vi läser nog in olika saker, jag ser här på buke ofta en underliggande mening att det är så. Ibland är jag en del av det själv, men jag tror att ett mer nyanserat förhållningssätt är mer framgångsrikt.

Helt enig. Därför har jag börjat intressera mig desto mer för andra förklaringar än enbart könsförtryck.

Jag tycker det låter som att din bild av vad könsförtryck innebär är lite förenklad.