Fast helt ärligt, i en sån här situation kanske man får släppa på prestigen och "nöja sig" med det som erbjuds, så att säga? Om det finns två alternativ kanske man då får aktivt rösta på det minst dåliga ur ens eget perspektiv och släppa tanken på att få till något "bra". Det handlar liksom om ett år innan det är nytt val, inte fyra.
Röstar man fram en ny statsminister får man kanske "stå sitt kast" och även acceptera det samarbete denne väljer? Trots att det inte är vad man hade önskat. Tycker man att det är viktigt att SD får så lite inflytande som möjligt får man kanske utgå från det i ett sånt här läge och acceptera nåt annat. Och detta gäller inte bara C, utan flera partier.
Jag tycker det hela känns som en lekstuga, där småpartierna har fått total hybris. Är man ett litet parti får man nog acceptera att agera stödparti åt något större, liksom, även om politiken som drivs inte överensstämmer helt med ens egen (i så fall hade man ju inte behövt ha det mindre partiet...).