Bukefalos 28 år!

Läkare utan tillräckliga språkkunskaper.

Lilla

Trådstartare
Jag tror inte att en utländsk läkare behöver vara sämre än en svensk. MEN jag tycker helt ärligt att jag som patient ska förstå vad läkaren säger/menar. Helt ärligt tycker jag inte att det är ok.
I går hade jag en som inte förstod allt jag sa. Fick tex förklara sendrag med gester och engelska ord.
Jag förstod inte heller allt han sa angående belastning.
Sen har det kanske inte med språket att göra men han skrev att jag grät under besöket. Eftersom jag har lätt till tårar men var lugn och sansad i går förstår jag inte hur han kunde skriva så? Kanske inte är ngt att haka upp sig på men för mig är det det.
Dessutom står det att han rekommenderade gips två veckor till då det fanns en synlig frakturspalt och med tanke på belastningen men att jag inte ville det. Vad betyder med tanke på belastningen?
I verkligen frågade han hur jag skulle reagera om han sa två veckor till.
Jag svarade att jag skulle få panik men att jag inte är dum och om han verkligen tycker gips så får det bli så.
Men då frågade han bara om jag kunde vara försiktig. Jag frågade ytterligare en gång utan att få ngt tydligt svar.
Jag gick därifrån utan gips och ska vara försiktig och belasta till smärtgräns. Vad innebär det?
Har jag gjort ett dumt val?
Det stramar vid vristen där gipsen fixerade men i övrigt gör det inte ont att stegmarkera. Dock är balansen ett problem.


Jag ber att bara dom som kan svara utan att vara taskiga gör det. Jag är en orolig själ och vet redan det.
 
Senast ändrad:
jag håller med om att språket är en begränsande faktor när man kommunicerar med en läkare, särskilt när man verkligen vill diskutera något
jag själv överväger starkt att byta läkare på vårdcentralen just för att vi inte kan kommunicera. Har samma läkare till barnen också och det har varit rent hopplöst...
 
Jag struntar i om min läkare är infödd svensk eller har kommit hit från ett annat land (jag hade en läkare när jag gick i Uppsala som var från Iran ursprungligen som var suverän). MEN kan inte läkaren göra sig förstådd tackar jag för mig och kräver att få ett nytt besök gratis. Jag har varit med om total språkförbistring en gång vilket inte gjordes bättre av vad jag sökte för (sökte för svår hosta men var genomförkyld så jag hörde nästan inget). Det kändes inte alls bra att inte kunna ta till sig var läkaren sa. Skulle det vara något allvarligare som tex min mage skulle jag som sagt aldrig acceptera det.

Det är jättebra att vi får in flera läkare från andra länder (om inte annat pga alla flyktingar) men vi får absolut inte sänka kraven på deras kunskap i svenska. Jag klarar mig väl ändå hyggligt men lilla tant Agda som är ängsligt lagd och nästan döv kan det bli katastrof för.
 
Några av de mest missförstående och urbota konstiga läkare jag träffat genom åren har varit etniska svenskar. Jag har varit med om rätt katastrofala läkarbesök....

Jag tror att det handlar en hel del om personkemi. Det finns läkare som jag aldrig kan begripa och det handlar inte om språket utan om deras syn på mig som patient och på förutfattade meningar.
Sådant sker både bland svenskfödda och utlandsfödda. Jag tror ärligt att man inte kan generalisera här.
 
Man har sett att läkare som har fått sin utbildning i Sverige klarar sin AT-tenta (sluttenta innan legitimationen) i ca 96% av fallen. De som är utbildade inom EU (och här skiljer inte statistiken på svenskar utbildade inom EU jämfört med EU-medborgare i övrigt utbildade inom EU) klarar den tentan i ca 90% av fallen.
Läkare utbildade utanför EU misslyckas i ca 40% av fallen.
Det säger ju något, antingen om bakgrundskunskaper eller om språkkunskaper.
Siffrorna är färska.

ja, språket är jätteviktigt!
Det diskuteras friskt om nya språk-krav på läkare som kommer utomlands ifrån och jag tycker att det är bra (skärpta krav, med andra ord) men visst är det en del människor som oroas över högre språk-krav just för att det eventuellt fördröjer utländska läkares möjligheter att få legitimation i Sverige och därmed få jobba självständigt.
 
Fast nar de talar Svenska sa rudimentart att man inte forstar mer an en fjardedel av vad de sager ... eller de forstar vad patienten sager ... da har det inget med kulturell bakgrund eller varifran man ar. Jag fick inte bara helt fel styrka av en medicin av en lakare i Sodra Stockholm som pratade den mest rudimentara Svenskan ... Nar jag gick tillbaka for att fa ratt medicin (tack och lov for kunniga apotekare) fick jag helt fel styrka.
Om det hade varit ett undantagsfall hade det varit hemskt ... men det ar det inte. Jag sprang med Mamma till lakare titt och tatt, samt att bade jag och Maken varit till lakare i Sverige de sista aren. Tyvarr har vi stott pa allt for manga som inte ALLS talar Svenska bra nog for att gora mer an ordra en McDonalds middag.
 
Några av de mest missförstående och urbota konstiga läkare jag träffat genom åren har varit etniska svenskar. Jag har varit med om rätt katastrofala läkarbesök....

Jag tror att det handlar en hel del om personkemi. Det finns läkare som jag aldrig kan begripa och det handlar inte om språket utan om deras syn på mig som patient och på förutfattade meningar.
Sådant sker både bland svenskfödda och utlandsfödda. Jag tror ärligt att man inte kan generalisera här.

Naturligtvis men att verkligen inte förstå eftersom läkaren har en så pass dålig svenska är inte bra (oavsett om denne är från Danmark, Polen eller Syrien). När det gäller min mage vill jag kunna diskutera den ordentligt, inte sitta och försöka komma på vad läkaren sa.

@kryddelydd: Jag hoppas de högre kraven införs. Som patient är man väldigt utlämnad och ofta orolig när man träffar en läkare så ett minimum är att kunna förstå läkaren.
 
Belasta till smärtgräns betyder att du får stödja så mycket på foten du kan utan att den börjar göra mer ont.
 
Jag tror inte att en utländsk läkare behöver vara sämre än en svensk. MEN jag tycker helt ärligt att jag som patient ska förstå vad läkaren säger/menar. Helt ärligt tycker jag inte att det är ok.
I går hade jag en som inte förstod allt jag sa. Fick tex förklara sendrag med gester och engelska ord.
Jag förstod inte heller allt han sa angående belastning.
Sen har det kanske inte med språket att göra men han skrev att jag grät under besöket. Eftersom jag har lätt till tårar men var lugn och sansad i går förstår jag inte hur han kunde skriva så? Kanske inte är ngt att haka upp sig på men för mig är det det.
Dessutom står det att han rekommenderade gips två veckor till då det fanns en synlig frakturspalt och med tanke på belastningen men att jag inte ville det. Vad betyder med tanke på belastningen?
I verkligen frågade han hur jag skulle reagera om han sa två veckor till.
Jag svarade att jag skulle få panik men att jag inte är dum och om han verkligen tycker gips så får det bli så.
Men då frågade han bara om jag kunde vara försiktig. Jag frågade ytterligare en gång utan att få ngt tydligt svar.
Jag gick därifrån utan gips och ska vara försiktig och belasta till smärtgräns. Vad innebär det?
Har jag gjort ett dumt val?
Det stramar vid vristen där gipsen fixerade men i övrigt gör det inte ont att stegmarkera. Dock är balansen ett problem.


Jag ber att bara dom som kan svara utan att vara taskiga gör det. Jag är en orolig själ och vet redan det.

Jag kommer att byta från min närmaste vårdcentral efter senaste besöket bland annat på grund av språket.
Deras receptionister pratar inte tillräckligt med svenska för att göra sig förstådda över telefon och jag fattar verkligen inte hur de kunnat få jobbet.
Jag fick en tid hos distriktssköterskan (som jag fick betala för ) trots att det jag sökte hjälp för uppenbart krävde läkare, så jag fick ta ledigt en dag till och komma tillbaka för att få träffa läkaren.
Påfyllning av recept tog en månad av samtal en-två gånger i veckan, längs vägen fick jag fel recept påfyllt bland annat.
 
Några av de mest missförstående och urbota konstiga läkare jag träffat genom åren har varit etniska svenskar. Jag har varit med om rätt katastrofala läkarbesök....

Jag tror att det handlar en hel del om personkemi. Det finns läkare som jag aldrig kan begripa och det handlar inte om språket utan om deras syn på mig som patient och på förutfattade meningar.
Sådant sker både bland svenskfödda och utlandsfödda. Jag tror ärligt att man inte kan generalisera här.
Håller med dig delvis. Men i det här fallet var det språket som ställde till mycket.
 
Men alltså - hur kan dessa människor få jobb när de uppenbarligen pratar så dålig svenska? Vilket språk har de intervjuats på är ju första frågan?
Jag vet inte vad som gäller i de andra fallen här, men jag jobbar i psykiatrin där det är en enorm läkarbrist. Det finns helt enkelt nästan inga svenska läkare som vill jobba i psykiatrin och enda lösningen är att anställa utländska med varierande språkkunskap. De läser då alltid parallellt för att lära sig språket bättre och så antar jag att de lär sig mer under arbetets gång.

Så - ingen läkare eller kompetent men ej svensktalande läkare..
 
Men alltså - hur kan dessa människor få jobb när de uppenbarligen pratar så dålig svenska? Vilket språk har de intervjuats på är ju första frågan?

Eller också total brist på läkare så AG finner ett större behov att tillsätta platsen än att få en klockren svensk-talande människa.

För övrigt håller jag med er i tråden. Jag har haft både ock. Helt klart föredrar jag någon jag kan kommunicera med.
 
När jag gjorde det utökade cellprovet fick jag en läkare med utländsk bakgrund, en man. Jag var väldigt nojjig och orolig inför besöket, speciellt då det var ett sådant intimt och jag skulle känna mig utsatt, så min kära mor följde med som stöd.
Kändes bra för mig, det var svårt med språket men det gick att göra sig förstådd och mamma hade tyckt att han var superbra och visste vad han tyckte, och när hon säger så då vet jag att det stämmer. Hon är utbildad distriktssjuksköterska och har jobbat på både ortopeder och inom vårdens andra sektorer.
Så det kändes ändå bra och jag kände mig mer trygg också.

När jag gick till kiropraktor stötte jag på något helt annorlunda. Gick till en svensk-klinik där de flesta verkade tala svenska, dock inte min kiropraktor som jag blev tilldelad. Där var det engelska som gällde, förvisso inga problem för mig då det kommer naturligt, det jag hade lite svårt med var vissa fackord, men det gick ändå att göra sig förstådd, han hade lärt sig några svenska ord.
Väldigt snäll.

Nu behövde jag gå till kiropraktorn igen för min rygg och då hade den jag gått hos semester så fick ta den andra, visst det kändes lite konstigt, är inte bekväm med att klä av mig till underkläderna för vem som helst. Det gick bra, och det var mycket lättare att prata med den svenske och fråga och få svar som var lätta att förstå utan att behöva tolka om språk.

Jag tänker väl mer nu som så att så länge man gör sig förstådd och de är bra läkare eller vad de nu jobbar som, så är det bra. Det är bra att utnyttja den kompetens som finns, om inte annat får de börja ha med en tolk. :sneaky:
 
Men alltså - hur kan dessa människor få jobb när de uppenbarligen pratar så dålig svenska? Vilket språk har de intervjuats på är ju första frågan?

När det gäller min vårdcentral så tror jag att det kan bero på att övriga vårdcentraler i "gruppen" ligger i områden där det mest bor invandrare. På övriga vårdcentraler har man kanske mer nytta av arabiska och persiska än svenska.
 
Jag hör vad ni säger och nästa fundering som då dyker upp är varför platserna på läkarutbildningarna här i Sverige är så otroligt begränsade när vi uppenbarligen har ett större behov av läkare än vad vi själv får fram.
Jag har själv bekanta som, rots toppbetyg, inte kommit in på läkarutb. i Sverige och det är ju helt vansinnigt med facit i hand.
 
Jag vet inte vad som gäller i de andra fallen här, men jag jobbar i psykiatrin där det är en enorm läkarbrist. Det finns helt enkelt nästan inga svenska läkare som vill jobba i psykiatrin och enda lösningen är att anställa utländska med varierande språkkunskap. De läser då alltid parallellt för att lära sig språket bättre och så antar jag att de lär sig mer under arbetets gång.

Så - ingen läkare eller kompetent men ej svensktalande läkare..

Bör de då inte åtföljas av tolk tills det svenska språket finns där i tillräcklig grad?
 
Jag kan poängtera att jag hade danska som första läkare. Jättego och jättebra men jag förstod inte allt hon sa heller.
Så vilket språk jag inte förstår spelar ingen roll.
Att man aldrig får samma läkare är också jobbigt.
 
Kan tycka att det är helt oacceptabelt att läkare inte kan prata på begriplig svenska. Visst, det råder väl någon sorts allmän läkarbrist i Sverige, men tycker ändå att man skulle ställa lite högre krav på språkkunskaper. Både jag och flera släktingar/bekanta till mig har råkat ut för läkare som pratat så dålig svenska att det bara varit och avbryta undersökningen för att det helt enkelt inte alls "funkat språkligt". Och så anser jag att det inte ska vara. I sådana fall ska man som svensk kunna kräva tolk.
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Nu har jag jobbat på mitt jobb i två månader. Frågan är om jag har lärt mig så mycket som jag borde ha gjort eller för lite? Jag vet...
Svar
1
· Visningar
1 406
Senast: Enya
·
Relationer Eftersom många engagerade sig i min förra tråd som låstes ville jag bara uppdatera er vad som hände med mig. Då jag inte fick nån annan...
23 24 25
Svar
495
· Visningar
41 121
Skola & Jobb Idag insåg jag att det här inte är hållbart längre. Jag gillar mitt jobb, mina kollegor och är duktig på det jag gör. Tyvärr finns det...
Svar
15
· Visningar
1 938
Senast: _Taggis_
·
Relationer Varning, långt inlägg. Jag har skrivit förut att jag dejtade en kille via nätet som skickade mycket dikter och dylikt, som dock var...
2
Svar
28
· Visningar
4 927
Senast: Twihard
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Valp 2024
  • Guldfasanerna

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp