Långtidsamning

Men första dygnet äter de ju typ ingenting?
Inte för att jag rekommenderar 5 min men matmässigt lär skillnaden inte göra så mycket

Fast det varierar nog. Det är mer att de ofta klarar första dygnet utan mat.
Jag hade gott om råmjölk från start och ammade konstant direkt barnet var ute. Med några pauser för att bli sydd och gå på toa.
Så det är nog olika.

Anledningen till att jag tycker det är viktigt att prata om amning på ett icke skuldbeläggande och faktabaserat sätt är att det fortfarande 2020 finns massor med felaktiga rykten och sanningar där ute.
Jag får frågan om jag ens har mjölk fortfarande. Svaret är att mjölk finns så länge efterfrågan finns.
Där sabbar ju bvc mångas amning när de är snabba på att säga att man måste ge ersättning. Jag har också fått det "tipset" när lillan var liten. Struntade i det och bunkrade upp mig i soffan med godis och serier ett dygn och bara ammade, sen var problemet löst.
Sen så är det upp till var och en, men jag har haft många kompisar som sagt att de inte haft mjölk och fått ge ersättning och avsluta amningen, när de velat att det ska funka. Det blir en onödig sorg för att de inte fick rätt hjälp.
Sen som sagt, alla gör som dom vill, men det känns tråkigt om beslutet grundas på missinformation tycker jag.
 
Men första dygnet äter de ju typ ingenting?
Inte för att jag rekommenderar 5 min men matmässigt lär skillnaden inte göra så mycket

Även om de inte får i sig någon särskild mängd så är det viktigt att erbjuda bröstet så ofta som möjligt för att ha bra förutsättningar att få igång amningen. Kontakten med bröstvårtan skickar ju signaler att producera mjölk. Plus fördelarna med närhet och trygghet att ligga och snutta även om man inte får i sig så mycket.
 
Men första dygnet äter de ju typ ingenting?
Inte för att jag rekommenderar 5 min men matmässigt lär skillnaden inte göra så mycket

Det är nog väldigt individuellt. Den här bebisen var stor vid födseln så bb ville ha koll på blodsockret. Det gick upp efter varje amning så den fick uppenbarligen i sig tillräckligt med råmjölk.
 
Jag tror att om inte jag hade varit "äldre" och dessutom vara begåvad med ett grunduttryck (resting bitch face FTW) som gör att folk inte vågar(?) säga så mycket så hade vi nog inte ammat så länge alls eftersom han var en liten liten plutt när han föddes och då vill man gärna tilläggsmata på en gång. Vid ett tillfälle på BB blev han väldigt trött (läkerundersökningen drog ut på tiden) och orkade inte riktigt, då hade vi en bra uska som hjälpte till att skeda lite bröstmjölk istället för att springa efter ersättning direkt.

Men jag förstår att folk tycker det är lite weird att amma barn som går och står och pratar och själva serverar sig tutte när de känner för det. Innan jag själv var där så tyckte jag nog också att det kändes lite märkligt men det är ju främst för att det är så ovanligt att man ser det.

Jag hade någon tanke om att amma till åtminstone två eftersom det finns fetter i bröstmjölken som är bra för hjärnans utveckling. Ibland är jag KRÄKLESS på att amma och när han inte ammade under jul- och nyår (vi var inte tillsammans) så erbjud jag inte när han kom tillbaka och han somnade flera kvällar utan problem bara genom att ligga bredvid mig. Sedan började han söka i sömnen igen och så tja fortsatte vi amningen.
 
Även om de inte får i sig någon särskild mängd så är det viktigt att erbjuda bröstet så ofta som möjligt för att ha bra förutsättningar att få igång amningen. Kontakten med bröstvårtan skickar ju signaler att producera mjölk. Plus fördelarna med närhet och trygghet att ligga och snutta även om man inte får i sig så mycket.

...därav jag skrev "mätmässigt".
 
Ja, normerna är så skadade. Skapade denna tråd mest för att folk att reflektera över om och varför de känner motvilja mot att andra långtidsammar. Eller om de själva valt att avsluta amningen bara för att det är normen utan att fundera på vad de själva vill. Själv är jag med i en Facebookgrupp som ger superbra stöd. :)

Vad andra gör kan jag inte tycka berör mig något särskilt, känner alltså inte någon motvilja mot att andra långtidsammar (dock ibland förvåning, det är ju trots allt ganska ovanligt att amma lite större barn). Däremot känner jag ju inte att jag själv avslutade amningen av min dotter pga några normer eller för att någon på vare sig BVC eller någon annanstans sa att jag skulle göra det. Tvärtom, faktiskt, jag fick aldrig någonsin någon uppmaning att varken fortsätta amma eller sluta med det.

Jag trivdes aldrig med att amma, trots att det var helt okomplicerat för mig och varken gjorde ont eller var svårstartat. Men jag tyckte aldrig att det var bekvämt - kan faktiskt inte tänka mig något mer opraktiskt än att behöva mecka med mina kläder för att ge mitt barn mat (och jag kan ju inte vara den enda i världen som hade ett barn som alltid blev hungrigt på opraktiska ställen - på promenaden, i affären, i stallet, på kalas....). Och jag gillade inte känslan av att inte få ha min kropp för mig själv, så det var en stor befrielse när dottern och jag lade ner amningen när hon var runt 7 månader (via någon typ av gemensamt beslut - jag introducerade annan mat än bröstmjölk och hon blev mer intresserad av den än av amningen). Och anledningen till att jag ändå höll ut så länge var enbart att jag trodde det var bättre för dottern än att få ersättning. Så för mig var amningen en uppoffring jag gjorde för min dotter under en kort period av mitt liv. Och jag var uppriktigt glad när den perioden var över!
 
Vad andra gör kan jag inte tycka berör mig något särskilt, känner alltså inte någon motvilja mot att andra långtidsammar (dock ibland förvåning, det är ju trots allt ganska ovanligt att amma lite större barn). Däremot känner jag ju inte att jag själv avslutade amningen av min dotter pga några normer eller för att någon på vare sig BVC eller någon annanstans sa att jag skulle göra det. Tvärtom, faktiskt, jag fick aldrig någonsin någon uppmaning att varken fortsätta amma eller sluta med det.

Jag trivdes aldrig med att amma, trots att det var helt okomplicerat för mig och varken gjorde ont eller var svårstartat. Men jag tyckte aldrig att det var bekvämt - kan faktiskt inte tänka mig något mer opraktiskt än att behöva mecka med mina kläder för att ge mitt barn mat (och jag kan ju inte vara den enda i världen som hade ett barn som alltid blev hungrigt på opraktiska ställen - på promenaden, i affären, i stallet, på kalas....). Och jag gillade inte känslan av att inte få ha min kropp för mig själv, så det var en stor befrielse när dottern och jag lade ner amningen när hon var runt 7 månader (via någon typ av gemensamt beslut - jag introducerade annan mat än bröstmjölk och hon blev mer intresserad av den än av amningen). Och anledningen till att jag ändå höll ut så länge var enbart att jag trodde det var bättre för dottern än att få ersättning. Så för mig var amningen en uppoffring jag gjorde för min dotter under en kort period av mitt liv. Och jag var uppriktigt glad när den perioden var över!

Att följa sin egen kropps gränser är nog också att göra sitt barn en tjänst. Ingen ska behöva amma som inte vill det.
 
Att följa sin egen kropps gränser är nog också att göra sitt barn en tjänst. Ingen ska behöva amma som inte vill det.

Ja, såklart! För mig var det ett informerat och medvetet beslut att amma så länge som jag trots allt gjorde, och jag hade liksom landat i det beslutet så jag gick inte omkring och mådde dåligt varje dag över att behöva amma. Det var mer någonting jag bara gjorde, ungefär som att byta blöjor eller något annat som behöver göras. Var dock nöjd när amningsperioden (och blöjperioden!) var över!
 
Har du en vetenskaplig källa på det?

Har inte letat upp länkar till studier men här i ingångar som hänvisar till några iaf:

https://www.netdoktor.se/kvinnlig-halsa/nyheter/amma-lange-och-minska-risken-for-diabetes/
https://www.svd.se/amning-skyddar-mamman-mot-brostcancer

Att amma är en av WHO:s 12 rekommendationer för minskad individuell risk för cancer. Jag har inte djuptdykt i frågan men utgår från att deras rekommendationer är vetenskapligt baserade.
 
Har inte letat upp länkar till studier men här i ingångar som hänvisar till några iaf:

https://www.netdoktor.se/kvinnlig-halsa/nyheter/amma-lange-och-minska-risken-for-diabetes/
https://www.svd.se/amning-skyddar-mamman-mot-brostcancer

Att amma är en av WHO:s 12 rekommendationer för minskad individuell risk för cancer. Jag har inte djuptdykt i frågan men utgår från att deras rekommendationer är vetenskapligt baserade.
Det jag syftade på att är påståendet som var ungefär så här: "ju längre man ammar, desto mer minskar risken för (bröst-)cancer".

Och nej, de där länkarna är inte "vetenskapliga", utan endast ett relaterande av pressmeddelanden från diverse forskningsstudier.

Och hur ska man då bedöma vad som är amma länge, och vad som är "amma" alls? En person kanske får fyra barn, som i stort sett uteslutande ammas 6 månader var, alltså totalt 2 års amning. Någon annan får två barn som delammas under 12 månader. Är det lika mycket amning?

För övrigt så är genetiken (ärftlighet) fortfarande viktigare än amning som enskild faktor för risk att få bröstcancer. Den som har en nära kvinnlig släkting, som haft bröstcancer har mellan 25 och 50 % högre risk att få bröstcancer, än den som saknar genetisk benägenhet.
Studier gjorda på populationer där det "föds många barn" som också ammas, som används som stöd för hur bra amning är för att minska bröstcancerrisken, har en hel del felkällor inbyggda. T.ex. så har man en betydligt lägre livslängd, och en mindre utbyggd sjuk- och hälsovård än vad som finns i t.ex. Västeuropa i de populationerna som undersökts.

Avseende diabetes:

Amning gör att man återtar sin lämpliga vikt fortare, lättare, och kanske överhuvudtaget, amning gör också att man fungerar bättre metabolt sett. Den där länken från en illa genomförd studie (som alltså inte tog hänsyn till tillräckligt många faktorer, som t.ex. övervikt före, efter och under graviditet/amningsperioden, mängden motion m.m) ger egentligen mer stöd för att kvinnor med övervikt har en högre risk för diabetes, än att amningen i sig skulle minska risken för diabetes.

WHO:s rekommendationer för amning bygger på att rädda barn till livet i länder med fattigdom, frekvent underskott på viktiga näringsämnen, brist på sjuk- och hälsovård, och brist på rent vatten.
Ett barn som ammas, får perfekt förpackad ren mat, med lämplig sammansättning, till skillnad från att få för tunt blandad ersättning gjord på orent vatten, i otillräckligt diskade flaskor.
Vanlig diarré dödar kanske ett par miljoner småbarn/spädbarn varje år, så det finns många liv att rädda genom amning. I Västeuropa har vi på populationsnivå inte problem med hygienen, brist på vatten, eller är för fattiga för att kunna köpa tillräckligt med ersättning/välling.

Större spädbarn, får inget märkbart tillskott av immunämnen via bröstmjölken, utan det är under råmjölksperioden och möjligen den första månaden som barnet får en riktigt boost med infektionsskydd, samt goda tarmbakterier.

Observera: Den som trivs med att amma länge, ska naturligtvis göra det. Många bekanta till mig som ammat länge, har vittnat om hur fantastiskt det kan vara.
Men att använda tveksamma argument om cancer, diabetes m.m. blir så konstigt.
 
Det jag syftade på att är påståendet som var ungefär så här: "ju längre man ammar, desto mer minskar risken för (bröst-)cancer".

Och nej, de där länkarna är inte "vetenskapliga", utan endast ett relaterande av pressmeddelanden från diverse forskningsstudier.

Och hur ska man då bedöma vad som är amma länge, och vad som är "amma" alls? En person kanske får fyra barn, som i stort sett uteslutande ammas 6 månader var, alltså totalt 2 års amning. Någon annan får två barn som delammas under 12 månader. Är det lika mycket amning?

För övrigt så är genetiken (ärftlighet) fortfarande viktigare än amning som enskild faktor för risk att få bröstcancer. Den som har en nära kvinnlig släkting, som haft bröstcancer har mellan 25 och 50 % högre risk att få bröstcancer, än den som saknar genetisk benägenhet.
Studier gjorda på populationer där det "föds många barn" som också ammas, som används som stöd för hur bra amning är för att minska bröstcancerrisken, har en hel del felkällor inbyggda. T.ex. så har man en betydligt lägre livslängd, och en mindre utbyggd sjuk- och hälsovård än vad som finns i t.ex. Västeuropa i de populationerna som undersökts.

Avseende diabetes:

Amning gör att man återtar sin lämpliga vikt fortare, lättare, och kanske överhuvudtaget, amning gör också att man fungerar bättre metabolt sett. Den där länken från en illa genomförd studie (som alltså inte tog hänsyn till tillräckligt många faktorer, som t.ex. övervikt före, efter och under graviditet/amningsperioden, mängden motion m.m) ger egentligen mer stöd för att kvinnor med övervikt har en högre risk för diabetes, än att amningen i sig skulle minska risken för diabetes.

WHO:s rekommendationer för amning bygger på att rädda barn till livet i länder med fattigdom, frekvent underskott på viktiga näringsämnen, brist på sjuk- och hälsovård, och brist på rent vatten.
Ett barn som ammas, får perfekt förpackad ren mat, med lämplig sammansättning, till skillnad från att få för tunt blandad ersättning gjord på orent vatten, i otillräckligt diskade flaskor.
Vanlig diarré dödar kanske ett par miljoner småbarn/spädbarn varje år, så det finns många liv att rädda genom amning. I Västeuropa har vi på populationsnivå inte problem med hygienen, brist på vatten, eller är för fattiga för att kunna köpa tillräckligt med ersättning/välling.

Större spädbarn, får inget märkbart tillskott av immunämnen via bröstmjölken, utan det är under råmjölksperioden och möjligen den första månaden som barnet får en riktigt boost med infektionsskydd, samt goda tarmbakterier.

Observera: Den som trivs med att amma länge, ska naturligtvis göra det. Många bekanta till mig som ammat länge, har vittnat om hur fantastiskt det kan vara.
Men att använda tveksamma argument om cancer, diabetes m.m. blir så konstigt.

Svd-artikeln beskriver ju precis det. Att ju längre kvinnorna i studien ammat, desto lägre blev risken för bröstcancer. Självklart anser jag inte att en SVD-artikel är vetenskaplig. Det var också precis därför jag skrev att det inte var det utan ingångar till var studierna finns. Om du tror att det som står på SVD och Cancercentrum inte stämmer och studierna inte alls har det resultat de beskriver så är det upp till dig.

Och det är väl ingen som har påstått att amning skulle vara den största (eller ens en stor) enskild faktor när det gäller risken för cancer?

Sen förstår jag inte vad WHOs rekommendationer för amning har med saken att göra? Jag har inte skrivit ett ord om dem. (Även om jag gärna påpekar att din ((Agnes Wolds...)) tolkning av dem är just en tolkning).

Jag skrev om WHOs, för övrigt europeiska, rekommendationer för att på individnivå minska risken för cancer. Det har absolut ingenting med fattigdom, förorenat vatten eller diarré att göra.

Observera, jag tycker inte att någon ska amma en sekund längre än just den personen önskar att göra. Men att avfärda WHOs rekommendationer för att undvika cancer som "tveksamma argument om cancer m.m." för att argumentera emot amningens möjliga positiva effekter blir ju ganska konstigt.
 
Senast ändrad:
Större spädbarn, får inget märkbart tillskott av immunämnen via bröstmjölken, utan det är under råmjölksperioden och möjligen den första månaden som barnet får en riktigt boost med infektionsskydd, samt goda tarmbakterier

Har du en vetenskaplig källa på det?

WHO:s rekommendationer för amning bygger på att rädda barn till livet i länder med fattigdom, frekvent underskott på viktiga näringsämnen, brist på sjuk- och hälsovård, och brist på rent vatten

Nej, WHO:s rekommendationer riktar sig även till barn i i-land.
 
Från https://www.rikshandboken-bhv.se/amning-och-nutrition/brostmjolk/brostmjolkens-innehall/

Mogen bröstmjölk

Bröstmjölken har nått sin fulla mognad tre till fyra veckor efter förlossningen. Mogen bröstmjölk innehåller högre halter av fett och laktos samt betydligt lägre halter av protein och därmed immunglobuliner. Även om koncentrationen av immunglobuliner minskar i övergångsmjölk och mogen bröstmjölk, så får barnet ett betydande immunologiskt skydd som fortsätter under hela amningstiden. Bröstmjölkens proteiner består av kasein och vassleprotein. I början är en mycket stor del av proteinerna vassleproteiner. Halten sjunker sedan långsamt och utgör i den sena laktationsperioden ungefär hälften av proteinerna. En del av vassleproteinerna är antikroppar. Bröstmjölk innehåller även andra proteiner och också enzymer, hormoner och tillväxtfaktorer.
 
Har en fråga till er här. Sitter just nu i ett ärende där en anställd vill ha anpassade arbetstider pga amning. Så långt är allt bra. Eftersom amning likställs med graviditet. Vi har dock en dygnet runt verksamhet och den anställda anser sig ha rätt att välja dagtidsjobb så länge denne ammar för att amningen används som kvällsrutin åt barnet. Kruxet är då att hon kommer att långtidsamma dvs anpassningen ska vara i flera år. AG erbjuder avskilt rum för amning på arbetstid och hävdar 2 år utifrån whos riktlinjer.
Hur resonerar ni?
Hur har ni som långtidsammar kombinerat med jobb?
 
Det jag syftade på att är påståendet som var ungefär så här: "ju längre man ammar, desto mer minskar risken för (bröst-)cancer".

Och nej, de där länkarna är inte "vetenskapliga", utan endast ett relaterande av pressmeddelanden från diverse forskningsstudier.

Och hur ska man då bedöma vad som är amma länge, och vad som är "amma" alls? En person kanske får fyra barn, som i stort sett uteslutande ammas 6 månader var, alltså totalt 2 års amning. Någon annan får två barn som delammas under 12 månader. Är det lika mycket amning?

För övrigt så är genetiken (ärftlighet) fortfarande viktigare än amning som enskild faktor för risk att få bröstcancer. Den som har en nära kvinnlig släkting, som haft bröstcancer har mellan 25 och 50 % högre risk att få bröstcancer, än den som saknar genetisk benägenhet.
Studier gjorda på populationer där det "föds många barn" som också ammas, som används som stöd för hur bra amning är för att minska bröstcancerrisken, har en hel del felkällor inbyggda. T.ex. så har man en betydligt lägre livslängd, och en mindre utbyggd sjuk- och hälsovård än vad som finns i t.ex. Västeuropa i de populationerna som undersökts.

Avseende diabetes:

Amning gör att man återtar sin lämpliga vikt fortare, lättare, och kanske överhuvudtaget, amning gör också att man fungerar bättre metabolt sett. Den där länken från en illa genomförd studie (som alltså inte tog hänsyn till tillräckligt många faktorer, som t.ex. övervikt före, efter och under graviditet/amningsperioden, mängden motion m.m) ger egentligen mer stöd för att kvinnor med övervikt har en högre risk för diabetes, än att amningen i sig skulle minska risken för diabetes.

WHO:s rekommendationer för amning bygger på att rädda barn till livet i länder med fattigdom, frekvent underskott på viktiga näringsämnen, brist på sjuk- och hälsovård, och brist på rent vatten.
Ett barn som ammas, får perfekt förpackad ren mat, med lämplig sammansättning, till skillnad från att få för tunt blandad ersättning gjord på orent vatten, i otillräckligt diskade flaskor.
Vanlig diarré dödar kanske ett par miljoner småbarn/spädbarn varje år, så det finns många liv att rädda genom amning. I Västeuropa har vi på populationsnivå inte problem med hygienen, brist på vatten, eller är för fattiga för att kunna köpa tillräckligt med ersättning/välling.

Större spädbarn, får inget märkbart tillskott av immunämnen via bröstmjölken, utan det är under råmjölksperioden och möjligen den första månaden som barnet får en riktigt boost med infektionsskydd, samt goda tarmbakterier.

Observera: Den som trivs med att amma länge, ska naturligtvis göra det. Många bekanta till mig som ammat länge, har vittnat om hur fantastiskt det kan vara.
Men att använda tveksamma argument om cancer, diabetes m.m. blir så konstigt.

Nej. Det är en myt om att WHO:s rekommendationer bygger på att rädda barn i fattiga länder. Rekommendationen baserar sig bl.a. på en väldigt stor studie i Australien som ju som bekant inte är ett U-land.

Från WHO:s sida:

Breastfeeding is one of the most effective ways to ensure child health and survival. However, nearly 2 out of 3 infants are not exclusively breastfed for the recommended 6 months—a rate that has not improved in 2 decades.

Breastmilk is the ideal food for infants. It is safe, clean and contains antibodies which help protect against many common childhood illnesses. Breastmilk provides all the energy and nutrients that the infant needs for the first months of life, and it continues to provide up to half or more of a child’s nutritional needs during the second half of the first year, and up to one third during the second year of life.

Breastfed children perform better on intelligence tests, are less likely to be overweight or obese and less prone to diabetes later in life. Women who breastfeed also have a reduced risk of breast and ovarian cancers.

Inappropriate marketing of breast-milk substitutes continues to undermine efforts to improve breastfeeding rates and duration worldwide.

Om WHO:s studier och rekommendationer anses tveksamma får det stå för dig.
 
Det jag syftade på att är påståendet som var ungefär så här: "ju längre man ammar, desto mer minskar risken för (bröst-)cancer".

Och nej, de där länkarna är inte "vetenskapliga", utan endast ett relaterande av pressmeddelanden från diverse forskningsstudier.

Och hur ska man då bedöma vad som är amma länge, och vad som är "amma" alls? En person kanske får fyra barn, som i stort sett uteslutande ammas 6 månader var, alltså totalt 2 års amning. Någon annan får två barn som delammas under 12 månader. Är det lika mycket amning?

För övrigt så är genetiken (ärftlighet) fortfarande viktigare än amning som enskild faktor för risk att få bröstcancer. Den som har en nära kvinnlig släkting, som haft bröstcancer har mellan 25 och 50 % högre risk att få bröstcancer, än den som saknar genetisk benägenhet.
Studier gjorda på populationer där det "föds många barn" som också ammas, som används som stöd för hur bra amning är för att minska bröstcancerrisken, har en hel del felkällor inbyggda. T.ex. så har man en betydligt lägre livslängd, och en mindre utbyggd sjuk- och hälsovård än vad som finns i t.ex. Västeuropa i de populationerna som undersökts.

Vem har sagt att inte genetiken är viktigast?

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12133652
 

Liknande trådar

Hästhantering För cirka 5 månader sen köpte vi dotterns första ponny, "världens tryggaste och snällaste barnponny". Provridningen gick ok, dottern var...
Svar
13
· Visningar
3 104
Senast: Mabuse
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
92
· Visningar
6 112
Senast: Sirap
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 441
Senast: Grazing
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 819
Senast: jemeni
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Annonsera mera VII
  • Ridskoleryttare

Omröstningar

Tillbaka
Upp