Lärare man aldrig kan glömma.

[lady_vip]

Jag minns min tysklärare, inte för att han var dålig utanför att han var den lärare som alla elever hade respekt för. Han gick under namnet Stålmusen och var egentligen en liten ganska tunn man. Men oj vilken pondus han hade. Ryktet sa att han hade svart bälte i någon kampsport.

Vi hade också en sån lärare, svensklärare. På högstadiet var vi en väldigt busig klass, efter att ha knäckt ett par nyexade fick vi Margareta. Det gick rykten om att hon slog elever som inte skötte sig. Men jäklar vilken lärare hon var, extremt tydlig med vilket uppförande hon förväntade sig, eleverna satt som ljus och hon bjöd massor på sig själv. Vi älskade henne

Jag jobbar själv som lärare nu, kan säkert skriva ut 1000 historier om lärare/elever. Men jag tänker ofta på Margareta, tar ingen skit och försöker lära eleverna allt jag kan, både om livet och om skolämnena.

 

[Unafraid]

Vi hade nyss en föreläsare på uni, han jobbade med buller. Han måste ha älskat att lära ut. Och blev alldeles lycklig av konstruktiv kritik. Inte som den förra föreläsaren som blev sur och i princip sa att vi hade fel om vi hade lite förslag på förbättringar.

Tänk om alla lärare var som den första föreläsaren. Tänk vad mycket man skulle lära sig! (Han streamade dessutom sina föreläsningar på Youtube, så jag sparade fem timmars resväg ett par gånger. )

 

[Snurrfian]

Jag har haft både fantastiska lärare och lärare som lämnar en hel del övrigt att önska, vår biologilärare på högstadiet anmälde vi till rektorn eftersom han ständigt försökte få oss att berätta om våra sexuella erfarenheter och gömde det bakom sexualundervisningen. Stod alltid lite för nära för att det skulle kännas bra. Idag hade vi polisanmält istället och det hade kanske gett lite effekt.
Våran fantastiska svenska/engelska lärare på högstadiet, han var även vår klasslärare Första året var vi livrädda för honom för han kunde bli väldigt arg när någon gjorde något dumt, men otroligt rättvis och ville verkligen att alla skulle lyckas. Jag älskade även min SO lärare på högstadiet, mest för att han såg att jag kunde och ville mer, så när de andra gjorde grupparbeten om historiska händelser fick jag jobba självständigt och lämna in egna arbeten så låg på en betydligt högre nivå, han lånade ut sina egna böcker åt mig att läsa.

Mellanstadiet var intressant, vi hade ett gift par som lärare i vår klass, de hade privata gräl på lektion och hon var konstnär så när vi hade bild så målade hon allas bilder och var jättenöjd med vår utveckling. Han delade ut godis när man svarade rätt på frågor på lektionerna och jag fick rätta de andras prov för jag hade nog så bra koll ändå.

Gymnasiet var väldigt annorlunda, jag gick ett praktiskt gymnasium och vi kom våra praktiska lärare väldigt nära, jag har kontakt med några av dem än idag. Vi var första årskullen som skulle kunna få högskolebehörighet även på praktiska gymnasieprogram och det var inte skolan beredd på. Svenska och engelska lärare hamnade nog lite i chock att få en så pass stor grupp starka elever samtidigt som en stor grupp var väldigt svag. Vi starka fick klara oss själva och lämna in lite inlämningar då och då. Men jag minns gymnasiet som en trevlig tid! Vi hade en dålig lärare i matte, men när vi påpekade bristerna för vår klasslärare så försvann han snart och så fick vi en superbra mattelärare, han vände ämnet från mitt största hatämne till helt okej ämne och jag började förstå hur man skulle göra egentligen.

 

[Snurrfian]

Vi hade nyss en föreläsare på uni, han jobbade med buller. Han måste ha älskat att lära ut. Och blev alldeles lycklig av konstruktiv kritik. Inte som den förra föreläsaren som blev sur och i princip sa att vi hade fel om vi hade lite förslag på förbättringar.

Tänk om alla lärare var som den första föreläsaren. Tänk vad mycket man skulle lära sig! (Han streamade dessutom sina föreläsningar på Youtube, så jag sparade fem timmars resväg ett par gånger. )

Universitet är en värld för sig! Vi har haft fantastiska föreläsare och lärare och så andra som gör det helt under tvång och har noll intresse av eleverna egentligen. Men vi har dem så korta kurser att det är svårt att hinna bilda sig någon ordentlig uppfattning. Vi har haft en lärare nästan en hel termin, annars har vi bytt efter fem veckor. Vi har haft en lärare under fyra femveckors kurser, men hen föreläser rakt upp och ner, och det är bara att anteckna för brinnande livet. Alltid minst en fråga på tenta som enbart är för att kontrollera om vi har läst all kurslitteratur, dvs helt orimligt eftersom hens kurser har varit de mest omfångsrika. Hen la upp kurslitteratur som vi ska läsa och sen föreläser om ytterligare något som inte finns i kurslitteraturen. Föreläsningarna var inte obligatoriska men man klarade sig inte på tentorna utan anteckningarna.

 

[Unafraid]

Universitet är en värld för sig! Vi har haft fantastiska föreläsare och lärare och så andra som gör det helt under tvång och har noll intresse av eleverna egentligen. Men vi har dem så korta kurser att det är svårt att hinna bilda sig någon ordentlig uppfattning. Vi har haft en lärare nästan en hel termin, annars har vi bytt efter fem veckor. Vi har haft en lärare under fyra femveckors kurser, men hen föreläser rakt upp och ner, och det är bara att anteckna för brinnande livet. Alltid minst en fråga på tenta som enbart är för att kontrollera om vi har läst all kurslitteratur, dvs helt orimligt eftersom hens kurser har varit de mest omfångsrika. Hen la upp kurslitteratur som vi ska läsa och sen föreläser om ytterligare något som inte finns i kurslitteraturen. Föreläsningarna var inte obligatoriska men man klarade sig inte på tentorna utan anteckningarna.

Ja, absolut! En del föreläsare är där bara för att dom måste. En del kan inte förklara så man förstår om deras liv hängde på det. Vi hade en kemilärare(uni) som skrev en uppgift på tavlan, något vi skulle lära oss på den lektionen. Han säger "hm, det är fel någonstans, kan ni se var?". Eh, nej, du håller precis på att lära oss det nu? Haha hemsk! Jag tror det var en 15p kurs och han höll i tre-fyra lektioner. Det var den delen som alla hade problem med sen. Kemiläraren som höll i resten av kursen var sjukt duktig och blev rätt trött på våra frågor om exakt allt den andra läraren skulle ha lärt ut..

 

[Hermelin]

Jag har haft flera lärare som varit helt outstanding. En lärare i samhällskunskap på gymnasiet t ex. Han drev så gott som samtliga lektioner genom en aktiv dialog där alla i klassen deltog. Varje lektion. I tre år. På universitetet har jag också mött flera fantastiska lärare. Som en docent i arkitekturhistoria som både brann för sitt ämne och för uppdraget att lära ut. Han kom minutiöst förberedd även till föreläsningar han måste ha haft hundratals av. Och förstås adjunkten på kulturvetenskap som skällde ut oss för att vi inte sa emot. "Ni kan ju inte sitta här och bara acceptera allt jag säger. Ni måste väl för fan tänka lite själva också. Det här ett universitet. Ni måste tänka kritiskt", skrek han åt oss. Det var lite oväntat.

 

[FadeAway]

Vi hade en superdålig kemilärare i gymnasiet (han fick sparken sen också). På typ första provet fick över halva klassen underkänt och då kom han på att han hade glömt lära ut något som var 10p (25%) av provet och sänkte våra betygsgränser lika mycket. Det gick dock inte för sig och hela klassen fick göra provet på nytt.
VI ägnade också en dubbellektion att diskutera hur vi skulle motivera honom(?) att rätta våra prov för han kanske ville åka ut med sin båt i stället eller för den delen hur man gjord den bästa chokladsåsen.
Vi lämnade en protestlista till rektorn som lämnade den till läraren i fråga

Året efter hade jag en annan kemilärare som systematisk skulle sätta dit mig och frågade frågor som jag inte kunde svaret på. Jag vet att han antagligen såg potential att jag kunde om jag hade lagt manken till för jag vet att han gjorde det mot andra personer i andra klasser också. Men jag mår fortfarande illa när jag tänker på det.

På samma skola hade vi också en spännande psykologilärare som skällde ut vår klass + en annan klass för någon hade gjort något. Vad någon hade gjort berättade hon aldrig och det var så himla skumt.

 

[avslutat medlemskap]

Vad är det med musiklärare? Min musiklärare sa åt mig att om jag var tyst så lät luciatåget bättre. Jag har inte sjungit mycket sen dess heller.

Min "musikundervisning" inskränkte sig till att lärarinnan spelade tramporgel och sjöng falskt, vi fick nån gång gå till musiksalen men det var inte ofta och där trakterade hon flygeln och,,,,,,sjöng falskt.

Jag minns speciellt en gång i 9-an, en tjej i klassen bad att få gå hem från sista lektionen som just var en musiklektion och när hon fick frågan varför så sa hon "jag har fått mensen i byxorna". Vår "rara" fröken sa bara "nej du sitter kvar för du får inte gå hem för det". Sån var vår fröken.

Apropå musiklärare så fanns det en skön sån i vår skola, ett riktigt original och han var en blandning mellan proggare och hippie, asskön snubbe som jag blev vän med för vi gillade samma musik, han fixade egen nyckel till musiksalen åt mig så när mobbarna tänkte jävlas med mig när skolan slutat satt jag oftast i musiksalen och spelade skivor eller på orgeln som var en riktigt avancerad pjäs så mobbarna fick vänta förgäves.

Fysiksalen var också ett av mina tillhåll där jag lagade det som var trasigt och som fysiklärarna aldrig hann fixa.

 

[Hoarfrost]

Alltså vad är det med träslöjdslärare och gympalärare är ju bara sorgligt

Min träslöjdslärare var även han sandpapperofil. Vi skulle göra träkåsor och fick en halv lektion till att karva ur dem. Sedan fick vi inte använda några fler verktyg utan då fick det bli sandpapper. Jag var liten och klen och lyckades så klart inte karva ur någon speciellt bra kåsa, och spenderade därför hela terminen med att sanpappra ur kåsan. Man fick inte ta nya sandpapper utan att det man haft var i princip helt slätt. Nej det blev ingen bra kåsa. Ja mina fingrar blödde ofta efter lektionerna. Nej jag blev inte direkt stimulerad och tyckte att träslöjd var kul. Nope, jag lärde mig inget.

Gympaläraren var "bara" lite småpervig. Han var även otroligt korkad. Jag har bollfobi och avskyr alla bollsporter, blir alldeles kallsvettig och orolig, hyperventilerar mm så fort någon studsar en boll nära mig.
Han körde killerboll. Varenda. Jäkla. Lektion. Ibland fotboll, kanske någon basketlektion. Bara det var bollar med. Jag förklarade att jag var rädd för bollar och vågade inte vara med. Han försökte tvinga mig flera gånger. Han pratade med rektorn som sade att jag måste vara närvarande i gympasalen, annars... nånting. Jag satt oombytt i ett hörn varenda gymnastiklektion och hjärtat slog på maxfart i bröstet. Vi hadde massor av brutala barn i klassen och de sulade bollen på varandra. Varenda ljud från den där förbannade bollen fick mig att studsa högt. När spelet kom närmre mitt hörn trodde jag att jag skulle dö. Så hade jag det i 6 år, och nej han kunde INTE tänka sig att göra någon lektion utan bollar. Mina föräldrar satt i samtal med rektorn en gång i månaden ungefär, i något form av försök att skrämma mig till att delta. Det funkade inte. Jag ångrar fortfarande ingenting. Samma lärare tog när en tjej ramlat och brytit armen på hans lektion, tag i den armen hon hade brytit och drog upp henne i den. Alltså jag brukar sällan säga elaka saker om folk men oj vad hans skalle måste ekat tom. Eller så var den fylld med bollar.

Läraren jag hade i 3an blev arg när hon blev stressad, jag gick i en riktigt bråkig klass, så läraren var konstant arg och agressiv. Hon släpade elever på marken i håret, tryckte upp elever i hörn, röck och slet i armar, kastade saker, och använde den långa linjalen av metall att smälla över katedrar och bord så det pep i öronen. Det var inte en jättebra metod för att tygla en klass med bråkstakar. Hon gjorde klassen ännu bråkigare. Jag var snäll och beskedlig när jag var liten och sade inte ett pip, men stod inte ut med att se vad hon gjorde med eleverna. En dag rann det över och jag attackerade henne precis när hon börjat släpa en kille i håret. Lilla beskedliga jag hoppade upp på ryggen på läraren, tog ett stadigt grepp om hennes huvud och svingade mig bakåt så att hon ramlade baklänges. Jag skrek åt henne att sluta slåss och sprang sedan i väg och gömde mig under ett bord där hon inte kom åt mig. Jag fick gå till rektor och det blev en himla massa kaos. Jag berättade min del av historien och av någon anledning rann hela grejen ut i sanden. Hon fullkomligt avskydde mig efter det. Vi hade inte kvar henne i 4an och hon flyttades från skolan till ett dagis i närheten.

 

[Vitsippan]

SpånJesus, DrakUlla... Verkar finnas i flera skolor och även i mitt högstadie

Mina minnen är mest av knepiga teckningslärare. Minns en som vi hade på högstadiet som när terminen började delade ut förpackningar med nya pennor mm till alla elever. Vi fick massor av nytt material. Tror inte det var meningen. En bit in i terminen fanns det inget material kvar alls när vi skulle teckna...
Hans "fettisch" var SILUTTER som vi skulle rita hela tiden. Ingen förstod vad han menade, förrän någon till slut klurade ut att det var siluEtter han menade. Han var också väldigt aggressiv i allmänhet och troligen även alkoholiserad.
Teckningsläraren på gymnasiet var inte bättre hon. Säkert psykiskt sjuk och dessutom alkoholiserad. Hon satt framme vid katedern, likblek och svettades och stammade och när vi tyckte att det var dags för oss att gå hem så gjorde vi det, oavsett vad klockan var.

Tyskaläraren på högstadiet... Hon hade linser. Såna hårda. Dem tog hon ut i tid och otid och SÖG på för att göra ren dem, innan hon stoppade tillbaka dem i ögonen igen. Alltså under lektionen
Någongång hände det att hon tappade en lins och den rullade iväg på golvet

 

[Badger]

Ja vad har ni för "original" till lärare ni aldrig kan glömma? Jag hade en slöjdlärare som fick smeknamnet Trä-Hitler, spelade ingen roll vad man valde att slöjda så nog kom gubben med nåt helt annat man inte var det minsta intresserad av att förfärdiga. Spelade ingen roll hur mycket man slipade med sandpapperet, gubben blev aldrig nöjd, "du får slipa lite mer med nollans sandpapper" var den stående kommentaren, gick ju skitbra när sandpapperet tappat sandkornen så det var bara papperet kvar och man fick aldrig ta ett nytt, nädå, "dom duger" sa alltid gubben.

Urtypen för att bli slöjdlärare när jag växte upp var att dom antingen jobbat som snickare eller inom industrin, var 55+, hatade killar men gillade tjejer och saknade minst 2 fingrar.

Är det fler som drabbats av lärare som egentligen skulle haft ett annat jobb?

Ha! min saknade säkert 4-5, vad lustigt. (fast det var fyrverkerier inte bandsåg hävdade han, men det såg kul ut när han körde bandsåg) Visste inte att det var "typiskt"

 

[Badger]

Hade en svenskalärare som satt och pratade med sig själv på lektionerna. Men det var nog mest tragiskt, hon var ofta påverkad av alkohol (det här var ju liksom många år sedan, det var nog inte mer ok då än det är nu) sjukskriven i perioder och hade otroligt dåliga lektioner. Mattelärare som inte kunde lära ut i gymnasiet hade jag också, ingen hit om man var dålig i matte så jag fick IG i Bkursen och reducerade C-kursen.

Annars har jag, peppar peppar, haft rätt vettiga lärare överlag, minns en i sjuan som alla hade hört rykten om sedan man gick i femma-sexan, vår klass fick förstås honom och han var riktigt elak på lektionerna i sjuan, alla satt som ljus i klassen för han var otroligt hård och skällde ut en om man inte hade vässad penna ens. Det var väl dock ett väldigt välplanerat spel hos honom för han blev snällare för varje år och jag tror de flesta gick ur nian med honom som favoritlärare.
Idag kan jag faktiskt inte säga att jag har haft någon som egentligen skulle haft ett annat jobb, däremot gick jag i en jäkligt stökig klass i gymnasiet, gick ju fotbollsgymnasium så de flesta satsade på sin idrott och inte på skolan (men flera har blivit proffs efteråt så det var säkert rätt) och lyckades knäcka några lärare. Jag tyckte det var elakt då men idag kan jag inte förstå hur denna klick på 10 personer fick hållas utan konsekvenser för de var vidrigt elaka mot några enstaka lärare. Riktig mobbning.

Hade en syslöjdslärarinna som drog sina äktenskapsproblem i för mycket detalj för 11 åringarna .

 

[Sonic76]

Min so lärare på högstadiet
Och psykologiprofessorerna på högskolan
Tänk han som undervisade i biologisk psykologi och detaljerat pratade om han och hans frus barnalstrande

 

[avslutat medlemskap]

Min so lärare på högstadiet
Och psykologiprofessorerna på högskolan
Tänk han som undervisade i biologisk psykologi och detaljerat pratade om han och hans frus barnalstrande

Efter att ha läst hela tråden så frågar jag mig, hur i himmelens namn kunde vissa kvala in som lärare öht? Pedagogiken, eller snarare bristen på densamma borde ju ha uppmärksammats under praktiken, eller struntade handledarna i det hela? Det är bara så tragiskt att så många barn utsatts för det dom inte gjort sig förtjänta av, samt all mobbing som ger en människa men för livet i själen. Man blir aldrig samma människa efter att ha varit mobbad, det vet jag allt för väl, det sätter sina spår som aldrig kan raderas ut och följer med till graven.

 

[ptr]

Under alla åren i skolan med alla de olika lärarna som var - särskilt på högstadiet var där bara två som på allvar stod upp för alla elever! De andra såg nog vad som hände, andra mer eller mindre sanktionerade det hela genom att titta bort. Försöker minas dem lite extra och på så vis tänka bort de andra så gott det går.

 

[Sonic76]

Efter att ha läst hela tråden så frågar jag mig, hur i himmelens namn kunde vissa kvala in som lärare öht? Pedagogiken, eller snarare bristen på densamma borde ju ha uppmärksammats under praktiken, eller struntade handledarna i det hela? Det är bara så tragiskt att så många barn utsatts för det dom inte gjort sig förtjänta av, samt all mobbing som ger en människa men för livet i själen. Man blir aldrig samma människa efter att ha varit mobbad, det vet jag allt för väl, det sätter sina spår som aldrig kan raderas ut och följer med till graven.

Jg vet en som är fritidspedagog nu och som söööög hästballe under utbildningen
Hans mamma skrev alla inlämningar
Han var totalt urdålig på praktikerna så han fick gå om
Hur i helvete de har kunnat få honom igenom utbildningen vette sjutton

 

[Snurrfian]

Efter att ha läst hela tråden så frågar jag mig, hur i himmelens namn kunde vissa kvala in som lärare öht? Pedagogiken, eller snarare bristen på densamma borde ju ha uppmärksammats under praktiken, eller struntade handledarna i det hela? Det är bara så tragiskt att så många barn utsatts för det dom inte gjort sig förtjänta av, samt all mobbing som ger en människa men för livet i själen. Man blir aldrig samma människa efter att ha varit mobbad, det vet jag allt för väl, det sätter sina spår som aldrig kan raderas ut och följer med till graven.

Problemet är att en del hamnar hos handledare som är katastrofer själva. Min första praktik på utbildningen gjorde jag tillsammans med fem andra, idag halvvägs igenom är vi bara två kvar. Jag har varit hos en mindre bra handledare också, hen var visserligen väldigt bra på att se till att alla mådde bra men glömde istället bort att undervisa.

 

[clusia]

Jag hade en engelskalärare i högstadiet som tvingade mig och en kompis att göra om uppgifter om hon ansåg de var "för bra för att vara gjorda av oss". Hon tvingade oss också sitta kvar efter skolans slut och göra extrauppgifter, utan vare sig extra hjälp eller nåt. Vi skulle sitta där helt själva med uppgifter vi inte klarade av. Sen fick vi skäll när vi gjort fel.

Hade en äcklig lärare i företagsekonomi som helst pratade om vilka framgångsrika företag han drivit och smeka oss tjejer på axlarna.

 

[clusia]

Haha åh, alla inlägg om musiklärare påminner mig om den vi hade i högstadiet. Tjejerna fick spela typ tamburin eller vad det heter och killarna fick spela gitarr och trummor. Sen sjöng vi enbart "Alexander kyckling" ett helt läsår.

 

[avslutat medlemskap]

En simlärarinna hade som "hobby" att ta den där stången med krok på, sätta den i ryggen på oss och lära oss "vattenvana" genom att trycka ner oss under vattnet med den och nästan dränka oss, jag blåvägrade att gå på nån simundervisning alls i skolan så jag lärde mig simma först i vuxen ålder. En gång flera år senare sprang jag på henne i badhuset och tog min hämnd, jag skickade kärringen i bassängen så det sjöng om det, många såg det men ingen sa nåt men alla garvade. Kärringen är död för flera år sen, hon knarkade ihjäl sig.