Leaving Neverland

Nej det är det inte. Jag bestämmer mig inte för vad som är lögner. Det är fakta att tidslinjer inte hänger ihop med det han säger.

Och det spelar ingen roll om ni tror på detta eller inte, efter allt som jag har sett nu så inte en chans att jag tror att dom är ute efter mycket annat än pengar.

Och du tror inte att MJs familj har ett stort ekonomiskt intresse i att säga att de ljuger? Förmodligen är deras ekonomiska vinst större. De har jag inte mycket till övers för. Som de utnyttjade den där lilla talangfulle pojken (MJ) och berövade honom helt hans barndom. De verkar girigare än de flesta.
 
Men jössenamen, ta av dig de där femiglasögonen som gör detta till något som det inte är. INGEN har vad jag sett ömkat för någon av vare sig Michael Jacksons eller R Kellys barndom, det är något förövarna själva har använt i sin dupering av sin omgivning. Jag har sett exakt NOLL av empati för den, vare sig här eller i Leaving Neverland eller i Surviving R Kelly.

Jag har inge skrivit ett dugg om empati eller ömkning för MJ eller R. Kelly. Tvärtom förtydligade jag ju just förklaring, inte ursäkt.
 
Hur menar du att det blir ett grövre angrepp på mammorna?

Jag tolkar det som om båda männen hade betydligt bättre kontakt med sina mammor, när den som ska ta hand om en och skydda en misslyckas, så tänker jag att det är väldigt "enkelt" att beskylla ens förälder (föräldrar) för det.
Sedan så handlar det om MJ och övergreppen, att även om mammorna är med, så handlar det ju bara till viss del även om hur de blev "tagen" om MJ. Inte så mycket om deras övriga relation, tänker att det finns säkert en del som inte vissas om den i LN.
Jag tänker även att om man blir utsatt för övergrepp, så inser man att det var kanske många olika faktorer i det hela. Att ta avstånd från någon som var med under tiden, som man tycker borde ha stoppat det hela, kan göra att man tar avstånd ett tag eller för alltid, tills man har lyckats reda ut det för en själv.

Grövre (inte alls vs offret såklart!!) som i att det i många fall verkar som att insikten om att även de blivit groomade inte riktigt finns där, trots att jag tycker det togs upp mycket bra genom dokumentären. Tom hur den påtalades att fansen var ju groomade redan innan de ens träffat MJ. Lite samma berördes i R. Kellyfallet. Att reaktionen snabbt blir att skuldbelägga mammorna när en hör om övergreppen barnen utsatts för. Att de pekas ut mer som en del i vad offret utsätts för av förövaren än som en del i vad offret blivit utsatt för av förövaren.

Håller helt med i resten av ditt inlägg! Det handlade inte alls om förövare eller offer vs mammorna utan isf snarare om reaktionen att säga 1. "Men var är föräldern då?!" och att det då alltid är just 2. "Men var är mamman?!".
 
Grövre (inte alls vs offret såklart!!) som i att det i många fall verkar som att insikten om att även de blivit groomade inte riktigt finns där, trots att jag tycker det togs upp mycket bra genom dokumentären. Tom hur den påtalades att fansen var ju groomade redan innan de ens träffat MJ. Lite samma berördes i R. Kellyfallet. Att reaktionen snabbt blir att skuldbelägga mammorna när en hör om övergreppen barnen utsatts för. Att de pekas ut mer som en del i vad offret utsätts för av förövaren än som en del i vad offret blivit utsatt för av förövaren.

Håller helt med i resten av ditt inlägg! Det handlade inte alls om förövare eller offer vs mammorna utan isf snarare om reaktionen att säga 1. "Men var är föräldern då?!" och att det då alltid är just 2. "Men var är mamman?!".

Jag har en tanke om att dessa förövare ju väljer sina offer. De väljer kanske inte barnet med två engagerade och starka föräldrar och perfekt familjeförhållanden osv. De väljer kanske hellre barnet som saknar fadersgestalt (då blir det enklare för förövaren att ta den rollen). Riktar de in sig på barn med lite svagare föräldrar (en pojkarnas pappa hade väl en psykisk sjukdom som påverkade familjen om jag förstått det rätt, han som senare tog livet av sig) så blir det enklare att manövrera ut dem och sätta sig själv i den platsen. Då blir det kanske lätt så att det "bara" finns en mamma som förövaren måste ta sig förbi. Då får hon automatiskt "skulden" istället för att skulden läggs på den frånvarande (mentalt eller fysiskt) pappan. Eftersom hon trots allt var där. Rättvist. Nä. Mina tankar bara. Kanske uttryckt mig lite konstigt men jag hoppas att ni förstår vad jag försöker få fram.
 
Jag har en tanke om att dessa förövare ju väljer sina offer. De väljer kanske inte barnet med två engagerade och starka föräldrar och perfekt familjeförhållanden osv. De väljer kanske hellre barnet som saknar fadersgestalt (då blir det enklare för förövaren att ta den rollen). Riktar de in sig på barn med lite svagare föräldrar (en pojkarnas pappa hade väl en psykisk sjukdom som påverkade familjen om jag förstått det rätt, han som senare tog livet av sig) så blir det enklare att manövrera ut dem och sätta sig själv i den platsen. Då blir det kanske lätt så att det "bara" finns en mamma som förövaren måste ta sig förbi. Då får hon automatiskt "skulden" istället för att skulden läggs på den frånvarande (mentalt eller fysiskt) pappan. Eftersom hon trots allt var där. Rättvist. Nä. Mina tankar bara. Kanske uttryckt mig lite konstigt men jag hoppas att ni förstår vad jag försöker få fram.

Förstår precis och tänker samma! Och då blir det tråkigt tycker jag när det känns som att den analysen saknas.
 
Jag känner också att det är ok att ha tankar som säger mot varandra. Det är ju så människans psyke fungerar. Konflikten tankemässigt är ju ett faktum.

De älskar MJ men hatar honom samtidigt för vad han gjorde. De älskar sina mammor men hatar dem för att de inte kunde se. De förstår hur de kunde bli goomade men har svårt att förlika sig med tanken att resten av familjen också var det.

Det här ser man ju hos många offer, speciellt missahandel och övergrepp. Det är ju det förövarna gör, suddar ut gränsen och ser till att stegen är så små att man är över sin gräns helt plötsligt utan att veta när det hände.

Att stå utanför och ha åsikter (det är skillnad på åsikter och stilla undran och viljan att lära sig) om hur man ska förlåta, vem man ska förlåta och hur man minsann skulle veta, är ett oskick jag har svårt att förstå att man slänger sig med, speciellt om man själv inte varit utsatt för något liknande.
Det betyder i min värld att man inte är villig att lära sig, inte är särskilt påläst och bara vill lägga skuld på andra där man anser sig själv vara bättre och "minsann inte skulle".
 
Jag känner också att det är ok att ha tankar som säger mot varandra. Det är ju så människans psyke fungerar. Konflikten tankemässigt är ju ett faktum.

De älskar MJ men hatar honom samtidigt för vad han gjorde. De älskar sina mammor men hatar dem för att de inte kunde se. De förstår hur de kunde bli goomade men har svårt att förlika sig med tanken att resten av familjen också var det.

Det här ser man ju hos många offer, speciellt missahandel och övergrepp. Det är ju det förövarna gör, suddar ut gränsen och ser till att stegen är så små att man är över sin gräns helt plötsligt utan att veta när det hände.

Att stå utanför och ha åsikter (det är skillnad på åsikter och stilla undran och viljan att lära sig) om hur man ska förlåta, vem man ska förlåta och hur man minsann skulle veta, är ett oskick jag har svårt att förstå att man slänger sig med, speciellt om man själv inte varit utsatt för något liknande.
Det betyder i min värld att man inte är villig att lära sig, inte är särskilt påläst och bara vill lägga skuld på andra där man anser sig själv vara bättre och "minsann inte skulle".

Verkligen!

Vill bara förtydliga att mina inlägg handlar såklart inte om offren utan om strukturen och då framförallt hur folk utanför reagerat.
 
Verkligen!

Vill bara förtydliga att mina inlägg handlar såklart inte om offren utan om strukturen och då framförallt hur folk utanför reagerat.

Det var bara allmänt och givetvis inte riktat mot dig. Jag hoppas du förstod det......det var därför jag inte svarade någon specifik, det var liksom lite av en samling tankar efter de senaste inläggen.
 
En intervju med MJs syster LaToya från 1993


Jag såg några av de där och de känns genuina. Hon har ju också skrivit en bok och intervjuats angående den. Hon stod väl utanför familjen i många år just för detta?

Såg en nyare intervju efter MJ´s död med Margret som känns påklistrad, skitlarvig och där hon hela tiden säger intervjuarens namn på ett så överdrivet sätt och dementerar allt hon sagt förr, att jag är tämligen säker att hon ljuger i denna intervjun.

Hon känns mycket mer avslappnad och riktig i de första, trots att hon är upprörd av själva anledningen.
 
Jag har en tanke om att dessa förövare ju väljer sina offer. De väljer kanske inte barnet med två engagerade och starka föräldrar och perfekt familjeförhållanden osv. De väljer kanske hellre barnet som saknar fadersgestalt (då blir det enklare för förövaren att ta den rollen). Riktar de in sig på barn med lite svagare föräldrar (en pojkarnas pappa hade väl en psykisk sjukdom som påverkade familjen om jag förstått det rätt, han som senare tog livet av sig) så blir det enklare att manövrera ut dem och sätta sig själv i den platsen. Då blir det kanske lätt så att det "bara" finns en mamma som förövaren måste ta sig förbi. Då får hon automatiskt "skulden" istället för att skulden läggs på den frånvarande (mentalt eller fysiskt) pappan. Eftersom hon trots allt var där. Rättvist. Nä. Mina tankar bara. Kanske uttryckt mig lite konstigt men jag hoppas att ni förstår vad jag försöker få fram.

Jag tror absolut att du är något på spåren. Det exemplet jag har haft i min närhet visar exakt det mönstret.
 
Det var bara allmänt och givetvis inte riktat mot dig. Jag hoppas du förstod det......det var därför jag inte svarade någon specifik, det var liksom lite av en samling tankar efter de senaste inläggen.

Jadå! Vill bara förtydliga då jag inte skrivit ut det specifikt och @honung redan tolkat mitt första inlägg rakt emot vad jag menade :)
 
Hur skulle du berättat vad som skett utan att skuldbelägga mammorna?
Jag säger inte att mammorna är helt utan skuld, det jag menar är att jag anser att de får bära en orättvis skuld. De blev kanske inte sexuellt utnyttjade, men utnyttjade likväl.

Håller helt med i resten av ditt inlägg! Det handlade inte alls om förövare eller offer vs mammorna utan isf snarare om reaktionen att säga 1. "Men var är föräldern då?!" och att det då alltid är just 2. "Men var är mamman?!".
Det var lite detta jag var ute efter.
 
Usch, det brast för mig när ena killen tog fram de små ringarna han fått och händerna darrade.
Och den andra killen berättade vad som hände honom när hans mamma bodde i rummet bredvid :cry: man hör i hans röst hur mycket han hade velat ha en reaktion av sin mor.

Jag vet inte om jag kan se andra delen
 
Jag säger inte att mammorna är helt utan skuld, det jag menar är att jag anser att de får bära en orättvis skuld. De blev kanske inte sexuellt utnyttjade, men utnyttjade likväl.


Det var lite detta jag var ute efter.
Jag undrar fortfarande hur man skulle kunna göra dokumentären utan att skuldbelägga mammorna? Faktum är att det är de vuxnas ansvar att skydda sina barn och något har gått fel. Dokumentären visar verkligen på varför dessutom. Mammorna är också groomade, dock går det inte att komma undan vad mamman gjort och kanske skulle pappornas roll inte gjort det bättre när det gäller skuldbeläggande.


Är det att skuldbelägga människor att beskriva vad som skett, eller är det att visa deras skuld för att inte skuldbelägga barnen?
 
Jag undrar fortfarande hur man skulle kunna göra dokumentären utan att skuldbelägga mammorna? Faktum är att det är de vuxnas ansvar att skydda sina barn och något har gått fel. Dokumentären visar verkligen på varför dessutom. Mammorna är också groomade, dock går det inte att komma undan vad mamman gjort och kanske skulle pappornas roll inte gjort det bättre när det gäller skuldbeläggande.


Är det att skuldbelägga människor att beskriva vad som skett, eller är det att visa deras skuld för att inte skuldbelägga barnen?

Varför inte lägga skulden där den hör hemma - hos förövaren?
 
Jag undrar fortfarande hur man skulle kunna göra dokumentären utan att skuldbelägga mammorna? Faktum är att det är de vuxnas ansvar att skydda sina barn och något har gått fel. Dokumentären visar verkligen på varför dessutom. Mammorna är också groomade, dock går det inte att komma undan vad mamman gjort och kanske skulle pappornas roll inte gjort det bättre när det gäller skuldbeläggande.


Är det att skuldbelägga människor att beskriva vad som skett, eller är det att visa deras skuld för att inte skuldbelägga barnen?
Men återigen så skriver jag inte att de är helt utan skuld, jag tycker bara det blir snedvridet att ingen annan i familjen eller ex personal/andra får ens en uns av skuld över sig. Mammorna hade en stor del i det hela, men enligt mig även utsatta.
 
Varför inte lägga skulden där den hör hemma - hos förövaren?
Tycker det är en av de bättre sakerna med denna dokumentär. Att för en gång skull utpekas inte mammorna nämnvärt som de största bovarna utan fokuset ligger på offrets berättelser.
Mammorna kommer oavsett att leva med skuld resten av sina liv oavsett vad utomstående tycker och tänker. Tveksamt om de kommer att kunna förlåta sig själva någonsin.
Jag tycker det är helt fel att ge dem skulden till det som hänt och hag tycker det är starkt av dem att våga vara med i dokumentären.
 
Jag undrar fortfarande hur man skulle kunna göra dokumentären utan att skuldbelägga mammorna? Faktum är att det är de vuxnas ansvar att skydda sina barn och något har gått fel. Dokumentären visar verkligen på varför dessutom. Mammorna är också groomade, dock går det inte att komma undan vad mamman gjort och kanske skulle pappornas roll inte gjort det bättre när det gäller skuldbeläggande.


Är det att skuldbelägga människor att beskriva vad som skett, eller är det att visa deras skuld för att inte skuldbelägga barnen?
Är det inte vi som skuldbelägger mammorna? Filmen beskriver bara vad som hände, sett genom ögonen på pojkarna och deras mammor. Vi gör en tolkning.

Skulden är MJ:s för det var han som utförde handlingarna. Han hade säkert radar för sårbara familjer, svaga familjer, familjer där mamma-pappa relationen var svag etc, han sökte en situation som han kunde manipulera. Var familjen stark, då gick han vidare till nästa.

Det finns en dokumentär om den läkare som hade hand om honom när han dog. Han var också "groomad" om man kan använda det ordet i det sammanhanget. Men MJ köpte honom med charm och manipulation för han ville ha en egen doktor i sin ficka som gjorde som han sa och gav honom det han ville ha.

Tänk nu på att detta var en vuxen person som hade först kommit in på och sedan framgångsrikt tagit sig igenom läkarstudier. Alltså en driven målinriktad vuxen man, mogen att fatta egna vuxna beslut. Men MJ lindade även honom runt lillfingret. Tänk att den fantastiske MJ vill ha lilla MIG i sitt liv. Och nu är hans karriär förstörd, och kanske hans liv också.
 

Liknande trådar

Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 945
Senast: mars
·
Hundträning Något luddig trådstart kanske men jag har ett problem med att min ena hund har gjort utfall mot barn i koppel. Med utfall menar jag att...
2
Svar
38
· Visningar
4 109
Senast: Liran
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
6 125
Senast: Grazing
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har en tid funderat på att starta en "dagbokstråd" här. Inspirationen att göra det kommer till stor del från min dotter...
Svar
15
· Visningar
3 602
Senast: LiviaFilippa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp