Sv: Lilleman, min tappre kämpe.
Det är alltid lika sorgligt när ens vän inte kan vara med längre, men det är vår skyldighet (och ett privilegium) att avsluta hästens liv om den lider för mycket för att kunna leva ett fullgott liv längre.
Hur själva avlivningen skall gå till beror på många olika faktorer, det viktigaste är hur förtrogen med metoden den som genomför avlivningen är- det måste vara säkert för både häst och människor.
Att avliva med bultpistol är en bra metod. Det går fort och smärtfritt. Dock är själva bultningen endast en bedövning och påföljande avblodning är därför det hästen verkligen dör av. Nackdelen är därför att det blir mycket blod, vilket kan upplevas jobbigt för djurägarna. Det blir ett plötsligt fall, hästar är stora djur och det ser otäckt ut när de faller till marken. Att avliva med bultpistol kräver träning, det är alltså inte säkert att en veterinär känner sig förtrogen med att bulta, skottet måste komma rätt, man skall kunna hantera bultpistolen och så vidare. Dessutom skall det ALLTID finnas en reservplan om den första avlivningsmetoden (vilken det nu är) inte skulle fungera.
Ett annat alternativ är att avliva hästen med avlivningsvätska som ges intravenöst i halsvenen. Det finns då olika preparat att välja mellan, till ex somulose och pentobarbitalnatrium. Fördelar med detta är att det inte blir en massa blod på marken och det ser trevligare ut. Nackdelar är att det är lite pilligt, man skall i med permanentkanyl, det finns biverkningsrisker med medicinsk avlivning såsom utebliven effekt samt att hästen exciterar dvs kastar sig/sparkar/rycker osv.
Hur hästen reagerar på medicinsk avlivning är omöjligt att säga på förhand, det finns en enorm individuell variation. En ordentligt sedering kan hjälpa till att få ett finare fall, men i sin tur förlänga tiden tills livstecken upphör (inte liktydligt med att hästen känner och är medveten).
Det viktigaste är som sagt att den som utför avlivningen är förtrogen med sin metod och förklarar vad som ska hända och hur det kan komma att bli, med all normalvariation, så att man inte behöver bli förvånad. Tills sist vill jag säga att man skall vara med sin häst in i det sista om man vill och klarar av det, annars är det absolut ingen skam att inte vara det.