Lyans nya tråd!

[Lyan]

Jag hade velat ha en avknapp för alla jäkla tankar. Tror inte att jag hade mått lika dåligt om jag inte hade tänkt så mycket hela tiden

 

[Lyan]

Jag är bara helt jävla vidrig. Jag blir så arg att jag inte kan besinna mig, visst att slå sönder telefonen och cykeln är onödigt men att skrika på hundarna och dra i dem för att de trasslar in sig är helt jävla oacceptabelt!

Jag klarar verkligen inte av mitt liv som det ser ut nu. Jag vill bara gräva ned mig i ett hål och inte behöva bry mig om någonting men det alternativet finns inte. Hela mitt liv går ut på att bita ihop och stå ut och har alltid gjort men det blir värre och värre för för varje dag så blir fler saker i mitt liv förstörda och är borta för alltid för jag får aldrig en chans att hämta mig. Det finns ingenting kvar som är roligt och djuren vill jag bara slippa

 

[tuaphua]

Jag hade velat ha en avknapp för alla jäkla tankar. Tror inte att jag hade mått lika dåligt om jag inte hade tänkt så mycket hela tiden

Man kan tänka mycket och känna mycket utan att må dåligt. Du behöver hjälp att tänka RÄTT. Då kan du tänka hur mycket som helst. Det är inte farligt att tänka. Men att tänka fe3l kan vara väldigt förödande.
Det är därför du måste få terapi-hjälp.

 

[tuaphua]

Jag är bara helt jävla vidrig. Jag blir så arg att jag inte kan besinna mig, visst att slå sönder telefonen och cykeln är onödigt men att skrika på hundarna och dra i dem för att de trasslar in sig är helt jävla oacceptabelt!

Jag klarar verkligen inte av mitt liv som det ser ut nu. Jag vill bara gräva ned mig i ett hål och inte behöva bry mig om någonting men det alternativet finns inte. Hela mitt liv går ut på att bita ihop och stå ut och har alltid gjort men det blir värre och värre för för varje dag så blir fler saker i mitt liv förstörda och är borta för alltid för jag får aldrig en chans att hämta mig. Det finns ingenting kvar som är roligt och djuren vill jag bara slippa

Kan du inte omplacera djuren då och satsa på ditt mående ett tag? Kanske bara ha något djur kvar.
Jag vet att djur kan vara läkande. Men när det är så mycket problem med dem kan det ju få motsatt effekt. Ett sjukt djur kanske man mäktar med. Men inte hur många som helst.

Sen just att bita ihop är ju inte sunt. Det skapar ångest iom att man trycker ner känslor och inte släpper ut/bearbetar. Då lagrar man dem bara i kroppen och de kommer tillbaks i form av ångest, trötthet, yrsel, värk etc.
Så du behöver hjälp att bearbeta dina känslor och tankar. Så att du inte går och bär på ett så tungt lass utan släpper lite av den vikten.

 

[sorbifolia]

Håller med @tuaphua - jag tror inte det räcker med endast mediciner för att må bra, men jag tror att du kan bli mycket bättre med rätt sorts terapi (plus medicin).

Kram.

 

[Lyan]

Inget av marsvinen går att omplacera förrän om tidigast (och det är absolut tidigast då de fortfarande inte är färdigbehandlade då) tre veckor och det största problemet är antalet burar. Jag har fem vuxna hanar och ingen av dem kan gå ihop. Två av dem kan jag inte omplacera och en tredje har jag haft i fem år så honom vill jag verkligen inte skiljas från även om det kanske hade gått om det blir riktig kris och någon jag känner och litar på kan ta honom. Två av de andra går ihop och den ena är mitt bästa utställningsdjur och om jag behåller honom så måste jag behålla hans kompis. Kvar är de två ungarna och deras pappa och ingen av dem vill jag sälja okastrerad för jag vill inte att de går i avel. Som kastrater är det rätt stor chans att hitta hem till dem, som okastrerade kommer det att vara extremt svårt. En av bebishonorna kommer troligen att flytta, jag hoppas att en tidigare köpare ska vilja ha henne, annars får jag annonsera ut henne. Problemet med att sälja dem jag själv har fött upp är att jag kommer fortfarande att ha ansvar för dem i resten av deras liv men om de hamnar hos folk jag känner så blir det lättare. Jag har fyra inköpta honor där jag vet att jag kan lämna tillbaka en, de andra uppfödarna vet jag inte hur de gör med djur som vill komma tillbaka. En av dem kommer att vara lättsåld, en kanske lättsåld och en svårsåld. Men eftersom honorna kan gå ihop så är de ett ganska litet problem.

Jag hade en riktig kris innan idag. Så illa att jag till och med skrev på facebook och hade inte min vän ringt så hade jag troligen börjat räkna tabletter för att se om de räckt för självmord. Hon kom över och tröstade och hjälpte mig att städa burarna. Ringde mamma och berättade och väntar nu på att hon ska komma hem så hon kan ringa upp

 

[Lyan]

Nu har mamma och min syster varit här och tagit alla farliga tabletter jag hade hemma. Tänkte först inte lämna bort seroquelen eftersom det inte fanns så många kvar men mamma tog dem ändå. Jag vet ju att de är farliga men sist tog jag ju dubbel dödlig dos och dog ändå inte, men då sa mamma att det var för att jag tog för många och drack för lite så det blev som en klump i magen och inte gick ut i kroppen. Så nu känns det skit att jag misslyckades för en sådan sak Hon borde nog inte sagt det.

Min syster ska också ta hand om min ena marsvinsfarbror och hans hona så jag slipper en bur och mamma kan ta en hona om det skulle behövas. Dock är ju som sagt honorna det minsta problemet.

På tisdag ska mamma ringa till psyk och försöka få en tid. Det som jag tror är det största problemet just nu (förutom alla sjuka tankar) är att jag inte har något antidepressivt alls. Lamictal är ju också stämningsstabiliserande så jag misstänker att det är bipolärsvängningarna ihop med depressionen som skapar de här extrema svängningarna jag har haft de sista månaderna. För även om jag mådde bättre än på flera år i säkert en månad så har jag ju också mått mycket mycket sämre än på många år

 

[Gimlan]

Nu har mamma och min syster varit här och tagit alla farliga tabletter jag hade hemma. Tänkte först inte lämna bort seroquelen eftersom det inte fanns så många kvar men mamma tog dem ändå. Jag vet ju att de är farliga men sist tog jag ju dubbel dödlig dos och dog ändå inte, men då sa mamma att det var för att jag tog för många och drack för lite så det blev som en klump i magen och inte gick ut i kroppen. Så nu känns det skit att jag misslyckades för en sådan sak Hon borde nog inte sagt det.

Min syster ska också ta hand om min ena marsvinsfarbror och hans hona så jag slipper en bur och mamma kan ta en hona om det skulle behövas. Dock är ju som sagt honorna det minsta problemet.

På tisdag ska mamma ringa till psyk och försöka få en tid. Det som jag tror är det största problemet just nu (förutom alla sjuka tankar) är att jag inte har något antidepressivt alls. Lamictal är ju också stämningsstabiliserande så jag misstänker att det är bipolärsvängningarna ihop med depressionen som skapar de här extrema svängningarna jag har haft de sista månaderna. För även om jag mådde bättre än på flera år i säkert en månad så har jag ju också mått mycket mycket sämre än på många år

Det låter som en bra början

 

[sorbifolia]

 

[tuaphua]

Nu har mamma och min syster varit här och tagit alla farliga tabletter jag hade hemma. Tänkte först inte lämna bort seroquelen eftersom det inte fanns så många kvar men mamma tog dem ändå. Jag vet ju att de är farliga men sist tog jag ju dubbel dödlig dos och dog ändå inte, men då sa mamma att det var för att jag tog för många och drack för lite så det blev som en klump i magen och inte gick ut i kroppen. Så nu känns det skit att jag misslyckades för en sådan sak Hon borde nog inte sagt det.

Min syster ska också ta hand om min ena marsvinsfarbror och hans hona så jag slipper en bur och mamma kan ta en hona om det skulle behövas. Dock är ju som sagt honorna det minsta problemet.

På tisdag ska mamma ringa till psyk och försöka få en tid. Det som jag tror är det största problemet just nu (förutom alla sjuka tankar) är att jag inte har något antidepressivt alls. Lamictal är ju också stämningsstabiliserande så jag misstänker att det är bipolärsvängningarna ihop med depressionen som skapar de här extrema svängningarna jag har haft de sista månaderna. För även om jag mådde bättre än på flera år i säkert en månad så har jag ju också mått mycket mycket sämre än på många år

Även om det känns jobbigt tror jag du är ett steg på väg i rätt riktning.
Vad bra att du vågade be om hjälp!
Heja dig!

 

[Lyan]

Man kan tänka mycket och känna mycket utan att må dåligt. Du behöver hjälp att tänka RÄTT. Då kan du tänka hur mycket som helst. Det är inte farligt att tänka. Men att tänka fe3l kan vara väldigt förödande.
Det är därför du måste få terapi-hjälp.

Sen just att bita ihop är ju inte sunt. Det skapar ångest iom att man trycker ner känslor och inte släpper ut/bearbetar. Då lagrar man dem bara i kroppen och de kommer tillbaks i form av ångest, trötthet, yrsel, värk etc.
Så du behöver hjälp att bearbeta dina känslor och tankar. Så att du inte går och bär på ett så tungt lass utan släpper lite av den vikten.

Håller med @tuaphua - jag tror inte det räcker med endast mediciner för att må bra, men jag tror att du kan bli mycket bättre med rätt sorts terapi (plus medicin).

Kram.

Jag har gått på samtal som har varit typ KBT fast i väldigt kravlös form eftersom jag inte klarar krav. Jag gjorde enorma framsteg och sedan tog det stopp för jag kom så långt som jag kunde komma. Ett tag låg jag kvar på samma nivå men efterhand som det hände sak efter sak så bröts jag ned mer och mer. Det där att man blir starkare av att saker händer stämmer inte på mig. Det stämde till det kom till en gräns där det istället började bryta ned mig för att det var för mycket att hantera. Och då är det inte några onormala eller extrema motgångar jag har haft. Jag är helt enkelt inte kapabel till att hantera livet.
Det enda jag har hittat som fungerar är att stänga av så mycket jag bara kan och bli passiv och apatisk. Det är inte alls roligt att leva så men alternativet är mycket värre för då kommer jag inte ha någonting som håller undan ångesten

 

[Lyan]

Det låter som en bra början

Även om det känns jobbigt tror jag du är ett steg på väg i rätt riktning.
Vad bra att du vågade be om hjälp!
Heja dig!

Just nu känns det inget vidare. Det känns inte så rätt riktning. Men det är väl bara att bita ihop och stå ut med det också

 

[Lyan]

Min syster har gått ned så mycket i vikt. Jag vill också vara lika smal

 

[Lyan]

Jag vill gå ut med hundarna men jag vågar inte

 

[tuaphua]

Just nu känns det inget vidare. Det känns inte så rätt riktning. Men det är väl bara att bita ihop och stå ut med det också

Det är väl helt rätt riktning att söka hjälp. På annat sätt kan du inte ta dig ur det här.

Varför vågar du inte gå ut med hundarna?

 

[Lyan]

Det är väl helt rätt riktning att söka hjälp. På annat sätt kan du inte ta dig ur det här.

Varför vågar du inte gå ut med hundarna?

Jag litar inte på läkare. Jag har mött för många idioter eller okunniga.

För att jag är rädd för att bli arg på dem och göra dem rädda eller illa

 

[sorbifolia]

Jag vill gå ut med hundarna men jag vågar inte

Kan du gå med en hund i taget, vore det bättre?

Annars, har du testat ett sånt Y-koppel, det tycker jag är bra på hundar som trasslar in sig? Evt en med flexikoppel och en med vanligt koppel brukar bli mindre trassel-risk.

 

[Lyan]

Kan du gå med en hund i taget, vore det bättre?

Annars, har du testat ett sånt Y-koppel, det tycker jag är bra på hundar som trasslar in sig? Evt en med flexikoppel och en med vanligt koppel brukar bli mindre trassel-risk.

Jag orkar inte att gå två promenader, annars hade det varit bäst. Då hade jag kunnat både träna lite med dem och ta det lugnt. Men kanske kan jag göra så att jag tar en på en promenad och så får den andra nöja sig med att kissa på gården och så får hon en promenad nästa dag istället.
Kopplar jag ihop dem så rycker de runt varandra som vantar men när jag blir riktigt irriterad så brukar jag göra det ett tag iallafall. Med vanligt koppel blir det ett evigt stannande och då blir jag irriterad av det. Jag har löst det lite sista dagarna med att ha Ping mycket lös efter att ha visat att jag har godis för då lyder hon iallafall halvdant, men egentligen är ingen av dem tillräckligt lydig för att få gå lös annat än på inhägnat område.
Det som är jobbigast är att Ping går ganska på samma ställe men Poppy stannar och då går Ping förbi, Poppy rusar förbi på fel sida så kopplen trasslar, stannar så Ping går förbi, rusar förbi och trasslar igen och detta upprepas ca var 10-20 meter. Det hade varit mycket lättare om Poppy skulle springa förbi på rätt sida men jag har ingen aning om hur jag ska kunna lära henne det.
Jag blir verkligen irriterad för ALLT de gör, tex att Poppy ska kissa var 20:e meter och att Ping aldrig kan skita färdigt utan springer iväg med skiten hängande i rumpan eller skiter en liten klick fem gånger på en promenad så det går åt en halv rulle bajspåsar på en dag. Och detta EVIGA trassel!
Jag hade verkligen velat lämna bort dem ett tag men killen jobbar heltid nu och ingen annan kan ta dem.

 

[sorbifolia]

Jag tycker det låter som en bra idé att gå promenad med dom varannan dag.

Om du vågar lämna bort dom till "främmande" så kanske det finns någon bukefalist som kan ta dom ett tag?

 

[Lovisaleonora]

Ett led i träning kan vara att ha bägge kopplade och kräva att de går städat (typ fot), för att komma fram till ett ställe där en kan vara lös och du kan rasta den andra i koppel (gräsplätt, glänta eller liknande) och sedan gå städat tillbaka.

Då innehåller promenaden både rastning av benen (springa runt) och huvudet (gå fint). Om det fungerar alltså.