Maja fotades i smyg men pojken gick fri

[Lobelia]

Jag skrev "I forumet" du tar visserligen stor plats här men inte så stor plats.

Och som jag skrev
"Felet ligger som jag ser det i den väg åklagaren valt och hur lagtexten är skriven. I det senare fallet har jag inte kompetens att avgöra hur och om man ska arbeta för en ändring."

Men varför skriver du inte det till någon som hävdar det du påstår eller allmänt i gruppen istället för till ett helt orelaterat inlägg?

 

[rutans]

Lagen är till för att tillvarata både mäns o kvinnors rättigheter.
Både de om är brottsoffer och de som anklagas.
Lagen är skriven för att skydda offer och möjliggöra lagföring av gärningsmän, visst men där slutar favoriseringen. Domstolen ska döma utifrån de fakta som finns och så att rättssäkerheten för både det presumtiva offret och den presumtiva gärningsmannen inte åsidosätts.

Åtsidosätts gör offret hela tiden, hennes känslor gills tydligen inte, för påstår hon att hon varit rädd så kommer vi till nästa grej offret också utsätts för: ifrågasättning. Jaså du var rädd. Men du hade kunnat lämna rummet, varför skrek du inte mer etc etc..

 

[labb]

Jag tycker domstolen gjort en konstig tolkning av lagen. Att personen råkade få syn på kameran ändrar inte förhållandet att kameran sträcktes in under dörren på provhytten för att smygfotografera, om nu inte "offret" såg kameran men ändå fortsatte att klä om. Läser man regeringens lagproposition så står det bla:



"Den som dragit sig undan för avskildhet och befinner sig på en sådan plats som föreslås omfattas av bestämmelsen – som tillhör hans eller hennes personliga sfär – ska normalt helt enkelt inte behöva räkna med att bli fotograferad i hemlighet. Även om öppen fotografering också kan innebära en kränkning av enskildas integritet finns det normalt i sådana situationer större möjlighet att hindra fotograferingen eller att avlägsna sig från platsen. En sådan avgränsning skulle enligt regeringens mening vara tydlig, förutsebar och inte ge utrymme för subjektiva bedömningar. ... Med uttrycket i hemlighet avses, i likhet med vad som gäller för olovlig avlyssning enligt 4 kap. 9 a § brottsbalken, att den tekniska utrustningen – kameran – antingen hålls helt dold för den fotograferade eller att denne i varje fall är totalt omedveten om att den för tillfället är i gång. Avgörande är alltså om fotograferingen sker i hemlighet för den fotograferade."

 

[Tassetass]

Jag tycker domstolen gjort en konstig tolkning av lagen. Att personen råkade få syn på kameran ändrar inte förhållandet att kameran sträcktes in under dörren på provhytten för att smygfotografera, om nu inte "offret" såg kameran men ändå fortsatte att klä om. Läser man regeringens lagproposition så står det bla:



"Den som dragit sig undan för avskildhet och befinner sig på en sådan plats som föreslås omfattas av bestämmelsen – som tillhör hans eller hennes personliga sfär – ska normalt helt enkelt inte behöva räkna med att bli fotograferad i hemlighet. Även om öppen fotografering också kan innebära en kränkning av enskildas integritet finns det normalt i sådana situationer större möjlighet att hindra fotograferingen eller att avlägsna sig från platsen. En sådan avgränsning skulle enligt regeringens mening vara tydlig, förutsebar och inte ge utrymme för subjektiva bedömningar."

Fast det förändrar visst förutsättningarna eftersom fotograferingen eller filmningen ska ske i hemlighet.

Från propositionen (domstolen hänvisar till denna bit):

Med uttrycket i hemlighet avses, i likhet med vad som gäller för olovlig avlyssning
enligt 4 kap. 9 a § brottsbalken, att den tekniska utrustningen – kameran – antingen
hålls helt dold för den fotograferade eller att denne i varje fall är totalt omedveten om
att den för tillfället är i gång. Avgörande är alltså om fotograferingen sker i hemlighet
för den fotograferade. I förarbetena till bestämmelsen om olovlig avlyssning nämns
som exempel att den som helt öppet från en gata riktar en avlyssningsapparat mot ett
fönster för att avlyssna vad som sägs i den lokal som finns innanför fönstret drabbas
av straffansvar så snart den eller de som befinner sig i lokalen inte känner till att
avlyssning pågår (prop. 1975:19 s. 103). På motsvarande sätt skulle exempelvis s.k.
paparazzifotografering från långt avstånd med teleobjektiv av någon som befinner sig
inomhus i en bostad och som den fotograferade inte uppfattar kunna anses ske i
hemlighet. Även fotografering av någon som sover skulle omfattas av en sådan
avgränsning, eftersom den fotograferade då inte kan uppfatta fotograferingen, trots att
fotograferingen i och för sig sker helt öppet.

Det är alltså, som jag ser det (har förvisso bara läst några år på juristprogrammet och är mitt i straffrätten just nu så mitt ord väger nog ganska lätt), lagstiftaren som lämnat ett hål i straffbestämmelserna som domstolarna med de få tolkningsmöjligheter de har tillhanda inte kan täppa igen. Eftersom kameran upptäcktes direkt i detta fall kan domstolen inte gå på den aktuella straffbestämmelsen, gärningen uppfyller inte rekvisiten.

 

[Lobelia]

Jag tycker domstolen gjort en konstig tolkning av lagen. Att personen råkade få syn på kameran ändrar inte förhållandet att kameran sträcktes in under dörren på provhytten för att smygfotografera, om nu inte "offret" såg kameran men ändå fortsatte att klä om. Läser man regeringens lagproposition så står det bla:



"Den som dragit sig undan för avskildhet och befinner sig på en sådan plats som föreslås omfattas av bestämmelsen – som tillhör hans eller hennes personliga sfär – ska normalt helt enkelt inte behöva räkna med att bli fotograferad i hemlighet. Även om öppen fotografering också kan innebära en kränkning av enskildas integritet finns det normalt i sådana situationer större möjlighet att hindra fotograferingen eller att avlägsna sig från platsen. En sådan avgränsning skulle enligt regeringens mening vara tydlig, förutsebar och inte ge utrymme för subjektiva bedömningar. ... Med uttrycket i hemlighet avses, i likhet med vad som gäller för olovlig avlyssning enligt 4 kap. 9 a § brottsbalken, att den tekniska utrustningen – kameran – antingen hålls helt dold för den fotograferade eller att denne i varje fall är totalt omedveten om att den för tillfället är i gång. Avgörande är alltså om fotograferingen sker i hemlighet för den fotograferade."

Så tänker även jag. Om man nu inte upptäcker kameran och därefter tar av sig kläderna och sedan anmäler. Om man upptäcker den halvvägs har filmningen tills den sekund varit hemlig och fram tills man får på sig kläderna direkt oönskad.

 

[Tassetass]

Så tänker även jag. Om man nu inte upptäcker kameran och därefter tar av sig kläderna och sedan anmäler. Om man upptäcker den halvvägs har filmningen tills den sekund varit hemlig och fram tills man får på sig kläderna direkt oönskad.

Som jag tolkar det som står i domen upptäckte hon det direkt:

"Hon såg en svart iPhone som kom in under dörren med baksidan uppåt. Hon såg även en hand. Kameran sticks bara in en gång och i kanske två sekunder. Hon förstod att någon fotograferat henne och hon fick panik. Hon tog på sig och gick ur provhytten för att få tag på fotografen."

 

[labb]

Haha, jag skummade bara igenom proppen ytterst summariskt men lyckades tydligen hitta exakt samma stycke som domstolen. Jag får förstås reservera mig mot att jag inte läst domen men allmänt tycker jag resonemanget domstolen för, som det refererats i media, är felaktigt.

 

[Lobelia]

Fast det förändrar visst förutsättningarna eftersom fotograferingen eller filmningen ska ske i hemlighet.

Från propositionen (domstolen hänvisar till denna bit):

Med uttrycket i hemlighet avses, i likhet med vad som gäller för olovlig avlyssning
enligt 4 kap. 9 a § brottsbalken, att den tekniska utrustningen – kameran – antingen
hålls helt dold för den fotograferade eller att denne i varje fall är totalt omedveten om
att den för tillfället är i gång. Avgörande är alltså om fotograferingen sker i hemlighet
för den fotograferade. I förarbetena till bestämmelsen om olovlig avlyssning nämns
som exempel att den som helt öppet från en gata riktar en avlyssningsapparat mot ett
fönster för att avlyssna vad som sägs i den lokal som finns innanför fönstret drabbas
av straffansvar så snart den eller de som befinner sig i lokalen inte känner till att
avlyssning pågår (prop. 1975:19 s. 103). På motsvarande sätt skulle exempelvis s.k.
paparazzifotografering från långt avstånd med teleobjektiv av någon som befinner sig
inomhus i en bostad och som den fotograferade inte uppfattar kunna anses ske i
hemlighet. Även fotografering av någon som sover skulle omfattas av en sådan
avgränsning, eftersom den fotograferade då inte kan uppfatta fotograferingen, trots att
fotograferingen i och för sig sker helt öppet.

Det är alltså, som jag ser det (har förvisso bara läst några år på juristprogrammet och är mitt i straffrätten just nu så mitt ord väger nog ganska lätt), lagstiftaren som lämnat ett hål i straffbestämmelserna som domstolarna med de få tolkningsmöjligheter de har tillhanda inte kan täppa igen. Eftersom kameran upptäcktes direkt i detta fall kan domstolen inte gå på den aktuella straffbestämmelsen, gärningen uppfyller inte rekvisiten.

Utifrån detta så kan man alltså undvika att smygfilma eller avlyssna genom att innan offret avlägsnar sig genom att upplysa om att man gjort det, lämpligen så det spelas in och sedan ta med sig banden och gå.


Helt utan att veta exakt hur det gått till.

 

[Tassetass]

Utifrån detta så kan man alltså undvika att smygfilma eller avlyssna genom att innan offret avlägsnar sig genom att upplysa om att man gjort det, lämpligen så det spelas in.


Helt utan att veta exakt hur det gått till.

Det är nog inte omöjligt, men jag har inte lusläst hela proppen så jag kan inte göra mer än gissa (tror dock att någon sorts ofredande skulle vara lämpligare i det fallet, men även det är en gissning). Domstolen gav inte lagstiftaren en känga bara för skoj utan för att det faktiskt finns ett glapp i lagstiftningen.

 

[labb]

Som jag tolkar det som står i domen upptäckte hon det direkt:

"Hon såg en svart iPhone som kom in under dörren med baksidan uppåt. Hon såg även en hand. Kameran sticks bara in en gång och i kanske två sekunder. Hon förstod att någon fotograferat henne och hon fick panik. Hon tog på sig och gick ur provhytten för att få tag på fotografen."

Det skulle alltså innebära att domstolen anser fotograferingen vara öppen?

Läser man några meningar innan i det stycke från lagpropositionen som fanns i domen så resoneras det lite kring öppen resp. dold fotografering: "Även om öppen fotografering också kan innebära en kränkning av enskildas integritet finns det normalt i sådana situationer större möjlighet att hindra fotograferingen eller att avlägsna sig från platsen."

 

[Tassetass]

Det skulle alltså innebära att domstolen anser fotograferingen vara öppen?

Läser man några meningar innan i det stycke från lagpropositionen som fanns i domen så resoneras det lite kring öppen resp. dold fotografering: "Även om öppen fotografering också kan innebära en kränkning av enskildas integritet finns det normalt i sådana situationer större möjlighet att hindra fotograferingen eller att avlägsna sig från platsen."

Om domstolen anser att fotograferingen är öppen kan jag inte svara på, det står inget om det i domen.

 

[Lobelia]

Det är nog inte omöjligt, men jag har inte lusläst hela proppen så jag kan inte göra mer än gissa (tror dock att någon sorts ofredande skulle vara lämpligare i det fallet, men även det är en gissning). Domstolen gav inte lagstiftaren en känga bara för skoj utan för att det faktiskt finns ett glapp i lagstiftningen.

Och är det inte högsta domstolen eller det finns en prejudicerande dom kan domstolen få sig en känga av högre instans. Eller att man om man lusläser domskälen inser att det inte gått till riktigt som beskrivet

 

[landsbygdsbo]

Åtsidosätts gör offret hela tiden, hennes känslor gills tydligen inte, för påstår hon att hon varit rädd så kommer vi till nästa grej offret också utsätts för: ifrågasättning. Jaså du var rädd. Men du hade kunnat lämna rummet, varför skrek du inte mer etc etc..

Därför att förutom "hennes" bild av händelsen så ska "hans" bild av händelsen beaktas.
Rättssäkerheten förutsätter det.
Och ex. frågan: -varför lämnade du inte rummet är berättigad, för då kan ju ytterligare graverande saker framkomma, som att han kvarhöll henne mot hennes vilja, att han använde hot etc etc. + naturligtvis, om inga hot förekom så är ju frågan berättigad för att skapa en bild av händelseförloppet.

 

[labb]

Om domstolen anser att fotograferingen är öppen kan jag inte svara på, det står inget om det i domen.

Det måst de ha gjort för det finns väl inget mellanting, antingen var den öppen och lagen om kränkande fotografering är inte tillämplig eller så var den "dold" i lagens mening . De andra rekvisiten var så vitt jag förstår uppfyllda.

 

[Tassetass]

Det måst de ha gjort för det finns väl inget mellanting, antingen var den öppen och lagen om kränkande fotografering är inte tillämplig eller så var den "dold" i lagens mening . De andra rekvisiten var så vitt jag förstår uppfyllda.

Nej, det borde inte finnas något mellanting, men jag sa bara att domstolen inte uttryckte sig om huruvida de ansåg att fotograferingen var öppen, de sa bara att den inte var dold eller hemlig.

 

[labb]

Nja, tolkningsutrymmet är inprincip noll och ingenting inom straffrätten.

Riktigt så är det väl inte när det gäller en helt ny lagstiftning utan praxis och vägledande domslut att stödja sig på?

 

[Elftor]

Om en person försöker mörda en annan person, men den överlever, inte ska väl personen då dömas för mord? Då är det mordförsök eftersom offret faktiskt inte dog av det. Samma ser jag här, att det är ett försök till kränkande fotografering, men inte kränkande fotografering eftersom det nte hann gå så långt.

Jag tycker att uppsåtet är viktigare än hur bra man lyckas. Misslyckade mördare borde kunna få samma straff som kompetenta. Samma sak för smygfotograferare.

Sen kanske det stämmer att ofredande hade varit mer rimligt, så Majas ombud (eller hur det fungerar) kanske klantade sig, men det är irriterande att en så uppenbar kränkning går obestraffad.

 

[Lillgrådis]

Försök till mord ÄR också straffbart, eftersom det finns en särskild bestämmelse som säger det i slutet på 3 kap brottsbalken (samt 23 kap brottsbalken). Samma gäller för försök till misshandel, grov misshandel etc.

Men lagstiftaren har inte gjort försök till kränkande fotografering straffbart. Ska det vara det, så måste det finnas en särskild bestämmelse om det i slutet på 4 kap. brottsbalken. Och kränkande fotografering finns inte med bland de försöksbrott som räknas upp där som straffbara. Andra exempel på brott som inte är straffbara på försöksstadiet är ofredande, olaga hot och ringa misshandel.

 

[Elftor]

Försök till mord ÄR också straffbart, eftersom det finns en särskild bestämmelse som säger det i slutet på 3 kap brottsbalken (samt 23 kap brottsbalken). Samma gäller för försök till misshandel, grov misshandel etc.

Men lagstiftaren har inte gjort försök till kränkande fotografering straffbart. Ska det vara det, så måste det finnas en särskild bestämmelse om det i slutet på 4 kap. brottsbalken. Och kränkande fotografering finns inte med bland de försöksbrott som räknas upp där som straffbara. Andra exempel på brott som inte är straffbara på försöksstadiet är ofredande, olaga hot och ringa misshandel.

Vad jag menar är att jag tycker att försök till mord borde kunna ha samma straff som mord, även om det fortfarande är rimligt att kalla det "försök till", för ordningens skull.

Jag kan gå med på att försök till kränkande fotografering eller försök till ringa misshandel inte platsar som brottsrubriceringar, och att det kanske skulle vara rena kalaset för rättshaverister, men det känns ändå knäppt att det är framgång som avgör. "Oj, du såg mig, ha-ha då var det bara på skoj!".

Sen tycker jag att resonemangen som motiverar varför något är straffbart och något inte är mer intressanta än att det bara råkar vara på ett visst sätt. Jag är inte insatt i juridiska detaljer, men bedömer det uppenbart att den där killen betedde sig som ett rövhål i en nivå som borde motivera något straff. Jag blir inte mindre irriterad av att han kommer undan på grund av klausul arton i paragraf fyrtioelva - på sin höjd kan det visa att juristerna inte gjorde fel enligt de trasiga spelregler de måste följa.

 

[Lillgrådis]

Även om jag hör till en yrkesgrupp som tydligen drivs av agendan att skapa talibanernas Afghanistan i Sverige (attans att vi är påkomna), så kan jag försäkra att jag hade personligen också velat säga den där slyngeln ett par sanningens ord om beteendet som sådant.

Och jag tycker att det kunde ha varit värt att gardera med ett alternativt åtal för ofredande i fall som dessa. Inte säkert att det går hem, men det skulle inte vara ett obefogat åtal åtminstone. Då har åklagaren täckt upp vad som är möjligt och kvarstår det ändå ett glapp så ligger hela ansvaret på lagstiftningen. Men för den som eventuellt undrar varför man inte valde att åtala eller döma för försök till kränkande fotografering, så ser juridiken ut som den som nyss beskrivits.