Mansbebisar på jobbet

[the_connemara]

Alltså jag vet inte men: skulle det underlätta om ni tillsammans planerade arbetsuppgiften INNAN och du lade ansvaret lite på honom? Typ: Hur tycker du att vi ska lägga upp det här så att vi får det gjort på utsatt tid? Och så får han komma med en arbetsordning där du är noga med att ni verkligen delar på uppgiften. Sen gör du din uppgift men inte hans.

Visserligen blir du "projektledare" (dvs dadda) även då men ...

Det hjälper ibland men jag mår numera lika dåligt över det känns det som? Jag saknar ju mest att alla ska dela ansvaret över vår planering av vår tid sas.

Jag gillar (älskar!) att planera, strukturera och effektivisera och är engagerad på väldigt många håll redan. Men mycket av det jag engagerat oss alla i för allas trevnad är också sådant som bara inte görs/följs osv så nu försöker jag fokusera mer på större saker. Styrande dokument tex som granskas, där det blir tydligare hur många uppgifter vi behöver hinna med tex för annars var det så mycket som var helt osynligt för en del. Nu står de åtm på ett papper (som ofta inte läses i aktuella fall) typ.



Till tråden.
Ursäkta om det blir rörigt men det är alltså inte så att jag blir stressad av bara en kollega/chef utan det är lite större än så för mig (och kollegor lika mig såklart), jag är inte intresserad av att gnälla eller ställa oss emot varandra utan jag önskar bara att jag personligen kunde hantera detta faktum lite bättre för minskad stress hos mig själv i första hand.

Det är alltså ett problem som ofta är uppe och jag själv har blivit milsvitt bättre på att just helt släppa andras uppgifter men det är för jäkla svårt att "släppa" mer på den övergripande kollen. Vilket jag i min roll inte ens SKA göra, det ingår för mig i min roll att ha en viss koll. Bara att den blir så stor när många andra på olika nivåer helt enkelt inte har den.

 

[the_connemara]

Man tänker på sig själv i första hand

Men hur

Tex har vi en sak som ska göras varje vecka. Jag tog inget ansvar för den idag alls. Antingen så kommer kollegan som alltid stressar o gör allt o gör fel göra den för hen är sist kvar eller så blir den inte gjord. Det ligger ju i min roll (allas roller) att jag inte ska glömma denna uppgift och utföra den. Då kan jag ju inte strunta i det? Faktumet är dock att några aldrig tänker på att göra det utan bara gör det om de blir tillsagda (återigen projektledarproblemet).

 

[aiquen]

Jag jobbar närmast kvinnor så jag känner mig tacksamt förskonad från mansbebisar just! En av oss har dock viss koll på oss övriga, men i hennes fall vet jag inte om det inte delvis är mer av en superkraft än något annat (med ett inslag av allmänt kontrollbehov kanske). Hon har ett jädra HÄSTMINNE och har helt enkelt superkoll på allting, varpå hon ibland upptäcker om vi andra har råkat missa något. Men hon gör INTE vårt jobb, utan vi är alla tvärtom väldigt bra att hålla koll på eget och föra en bra dialog/diskussion kring resten.

Dock kan jag se tendensen ibland hos andra avdelningar. En del lämnar gladeligen över sin skit på andra eller tycks helt enkelt inte bry sig, men faktiskt tycker jag ändå att just det fenomenet är ganska jämnt fördelat mellan både män och kvinnor. De värsta och flera gånger förekommande är nog vissa män dock. Men är det inget superallvarligt skiter jag helt enkelt i det. Jag är tydlig mot dem och ger dem informationen de behöver, sedan får de stå för vad de gör med det. Hade det varit av mer allvarlig karaktär hade jag inte tvekat en sekund att gå direkt via chefen.

 

[Jordgubben från Skåne]

Jag får inte del av deras lön när jag gör deras arbete och därför gör jag inte mer än vad jag förväntas göra. (Älskar mitt arbete så gör verkligen mina arbetsuppgifter och sätter lite guldkant på dagen men jag springer inte efter andra och "städar upp")Oavsett kön. Sköter folk inte det de ska göra får man ju skriva avvikelser till slut och ta upp på eventuella APT eller i mitt fall avdelningsmöten då jag arbetar inom äldrevården. Man lär ju bara sina kollegor att "gör inte jag det så gör någon annan det" Istället för att alla tar sitt ansvar. Enda sättet att komma åt såna personer är att sluta göra jobbet åt dem och istället konfrontera dessa när något är fel.

 

[Magnum]

Men hur

Tex har vi en sak som ska göras varje vecka. Jag tog inget ansvar för den idag alls. Antingen så kommer kollegan som alltid stressar o gör allt o gör fel göra den för hen är sist kvar eller så blir den inte gjord. Det ligger ju i min roll (allas roller) att jag inte ska glömma denna uppgift och utföra den. Då kan jag ju inte strunta i det? Faktumet är dock att några aldrig tänker på att göra det utan bara gör det om de blir tillsagda (återigen projektledarproblemet).

Kanske en sån uppgift som man kan ta upp med chefen och föreslå att sätta på rullande schema istället?

Nästan som bäddat att en person ’blir’ ansvarig för att ’alla andra glömmer’.
Dvs man tar för givet att ’någon annan fixar det där’.....


Vi har några uppgifter som ska göras varje vecka/dag, allas ansvar. Men vi har ansvaret varsin vecka.
Jag tar ansvar för mina veckor. De andra får ta sitt ansvar sina. Görs det inte syns det ju direkt vem som glömt.

 

[nullo-modo]

Jag gör inte deras jobb då jag har fullt upp med min egna balans men påminner om jag upptäcker att det glömts något.

Jag gör det då det påverkar bonusen vi får från jobbet, bonusen räknas ut efter fel per bil.

 

[Red_Chili]

Ger ni inte ganska förenklade svar nu eller var jag otydlig? Eller har ni så välfungerande arbetsplatser?

Det går numera ganska bra att jag skiljer på respektive arbetsuppgifter, när de är tydliga (men jag ville ändå ha med det i ursprungsinlägget för det är ju starten på problemet sas). Men vi har många gemensamma arbetsuppgifter, det är ju här det där med att hålla koll är störst problem. Det är allas uppgift att hålla koll så struntar jag helt i det gör inte jag heller mitt jobb. Och sedan vår dokumentation tex har alla ansvar att fylla i vad man själv gör samt att kontrollera sig själv varje arbetspass, då upptäcker man ju allt som missats och det påverkar ibland även mina vidare uppgifter. Det hade varit direkt tjänstefel att inte påpeka saker som inte stämmer där tex.

Hur hanterar ni det?

Vi har en hel del uppgifter som alla ska hjälpas åt med, och för att arbetet ska flyta på så behöver alla vara kunniga på alla arbetsuppgifter. När någon upplevt att det blir skev fördelning där, att några gör mer än andra, då pratar vi om det. Vi har haft diskussioner om det på morgonmöten, jag har varit noga med att lära ut allt till de nya och inte bara lära dem det lättaste (sen jag började så har alla nykomlingar gått med mig för att lära sig) och när det ändå inte fungerat så har jag gått till just chefen.

Jag förstår inte varför det skulle vara krångligare än så. Det är för mig så solklart att om några slappar, då måste de andra jobba mycket hårdare för att samma arbete ska bli gjort. De hårdast arbetande kommer då slita ut sig och tröttna och så blir allt dåligt för alla. Just därför är jag snabb på att prata om det jag lägger märke till, långt innan det gått så långt att jag inte står ut eller själv känner mig stressad.

 

[Petruska]

@Petruska där har du nog grunden. Jag är orimligt lojal både mot kollegor och organisation tror jag/upplever jag nog. Är lösningen bara att inte vara det i lika stor grad? Det är obehagligt bara att skriva ju. Vågar inte ens fråga hur man gör

Dessa män skriver kanske på sina forum " hur gör ni med kvinnor på jobbet som är som tjatiga morsor?"

Jag vet inte hur man "gör". Jag är väl inte sån.

 

[the_connemara]

Vi har en hel del uppgifter som alla ska hjälpas åt med, och för att arbetet ska flyta på så behöver alla vara kunniga på alla arbetsuppgifter. När någon upplevt att det blir skev fördelning där, att några gör mer än andra, då pratar vi om det. Vi har haft diskussioner om det på morgonmöten, jag har varit noga med att lära ut allt till de nya och inte bara lära dem det lättaste (sen jag började så har alla nykomlingar gått med mig för att lära sig) och när det ändå inte fungerat så har jag gått till just chefen.

Jag förstår inte varför det skulle vara krångligare än så. Det är för mig så solklart att om några slappar, då måste de andra jobba mycket hårdare för att samma arbete ska bli gjort. De hårdast arbetande kommer då slita ut sig och tröttna och så blir allt dåligt för alla. Just därför är jag snabb på att prata om det jag lägger märke till, långt innan det gått så långt att jag inte står ut eller själv känner mig stressad.

Håller helt med dig! Men har det inte framgått av mina svar genom tråden, samt mitt allra första stycke, att problemet för mig är att beteendet sträcker sig genom mina nivåer av chefer?

När jag är i en mer arbetsledare roll under vissa veckor samt har folk på upplärning fungerar det oftast mycket bra, det är iaf feedbacken jag får från både kollegor och chefer. Men i vårt dagliga arbete ingår det i varje roll att planera sin tid och sitt arbete och för de flesta är det såklart inget problem alls.

 

[the_connemara]

Dessa män skriver kanske på sina forum " hur gör ni med kvinnor på jobbet som är som tjatiga morsor?"

Jag vet inte hur man "gör". Jag är väl inte sån.

Säkert!! Även om de till oss i samtal uttrycker att de är medvetna om det och själva gärna vill ha "hjälp" sas. Samtidigt som det såklart blir dålig stämning när folk blir stressade och irriterade när det begås mycket fel och mycket missas. Så nu vill jag fokusera på att själv inte påverkas så mycket.

 

[Hyacinth]

Hur hanterar ni dem? Hur hanterar ni fenomenet? Spelar det någon roll om det är era chefer eller era medarbetare hur ni hanterar dem och hur ni hanterar fenomenet?

Jag är fast i att jag (självklart (som tur är) inte ensam men kan ju bara svara för mig här) ändå håller koll. På våra gemensamma uppgifter, på deras uppgifter, säger till när det blir fel, när de missat dokumentationen och tar reda på vem så det kan åtgärdas i tid (vår dokumentation är bland det viktigaste i vårt jobb), håller koll på allt extra (vilket jag egentligen inte klarar för det stressar mig) osv.

Hur slutar jag hamna i detta mönstret?

Uselt. Jag gör mitt jobb och allt som landar på mig.
Idag satt jag till 21.30 från 06 i morse med nån timmes paus. Jag svarar alltid på allt jag kan, och har typ aldrig sagt nej till en arbetsuppgift.
Alltså har jag också varit väldigt nära den där väggen. Är inte chef men specialist, vilket gör att folk gärna dumpar saker hos mig.

 

[kakan89]

Jag är rak och saklig när det gäller sånna missar oavsett om det gäller män eller kvinnor. Brukar inte ta lång tid innan folk skärper upp sig. Och nej jag räddar inte upp situationen uran det får de göra själva.

 

[the_connemara]

Kanske en sån uppgift som man kan ta upp med chefen och föreslå att sätta på rullande schema istället?

Nästan som bäddat att en person ’blir’ ansvarig för att ’alla andra glömmer’.
Dvs man tar för givet att ’någon annan fixar det där’.....


Vi har några uppgifter som ska göras varje vecka/dag, allas ansvar. Men vi har ansvaret varsin vecka.
Jag tar ansvar för mina veckor. De andra får ta sitt ansvar sina. Görs det inte syns det ju direkt vem som glömt.

Och eftersom det inte hjälper att det syns tydligt tänker jag att nu får jag fokusera på hur jag ska hantera det faktumet. Hamnar aldrig ni i det läget?

 

[the_connemara]

Uselt. Jag gör mitt jobb och allt som landar på mig.
Idag satt jag till 21.30 från 06 i morse med nån timmes paus. Jag svarar alltid på allt jag kan, och har typ aldrig sagt nej till en arbetsuppgift.
Alltså har jag också varit väldigt nära den där väggen. Är inte chef men specialist, vilket gör att folk gärna dumpar saker hos mig.

Min närmsta är specialist över mig så jag har ju problem med den lojaliteten också. Det vi inte gör hamnar på hen/blir större problem för hen i avvikelser osv. Vi är dock nära och försöker hantera det praktiska så vettigt som möjligt, både map problemet jag tar upp här och i andra änden. Men nu har jag insett att jag också måste/istället borde fokusera mer på mitt egna hanterande av faktumet.

 

[Petruska]

Och eftersom det inte hjälper att det syns tydligt tänker jag att nu får jag fokusera på hur jag ska hantera det faktumet. Hamnar aldrig ni i det läget?

Nu är ju olika jobb olika, men jag har svårt att komma på en jobbsituation där jag skulle ha svårt att släppa att någon annan inte hade gjort vad han borde. Sådant jag kommer på, skulle ju tex kunna vara att terminen börjar och så finns det inget schema. Men det skulle både jag och andra ha upptäckt hygglig tid i förväg och då skulle jag ha pratat med chefen. Jag skulle inte göra det själv (jag kan inte ens, det är en del program etc som jag aldrig använder och kanske inte ens har behörighet till). Och jag skulle inte bli särskilt orolig och jag skulle inte gå och tänka på det särskilt mycket.

 

[cirkus]

Generellt sett så tror jag att det är svårt med arbetsuppgifter som är allas ansvar. I den bästa av världar så känner alla just ansvaret - i den riktiga världen är det ofta så attt man tror att någon annan gör det här just idag. Jag tror att det krävs större tydlighet från chefen/koordinatorn eller vem som nu styr över alla uppgifter om inte var och en tar ansvaret-

jag själv sitter på den koordinerande uppgiften och kan bli sjukt frustrerad när jag uppfattar att mina kollegor måste få uppgifter tilldelade istället för att de självmant tar ansvar över det som är gemensamt.

 

[starcraft]

På mitt jobb har vi några som smiter städning och vissa uppgifter. Vi är flera arbetsgrupper som delar utrymme. Så deras arbetsuppgifter är deras och det blir tydligt om de inte gör sitt jobb. Men vi har problem med att det bara är några som städar och fyller på i det gemensamma och tar hand om gemmensamma leveranser. Jag löser det som det att det jag stör mig på och hindrar mitt arbete gör jag. I övrigt skiter jag i det. Min chef vet om att vissa smiter så vi andra får inte skit för att det inte är gjort. Men störande är det. Jag märker dock en förbättring. Jag som inte skäller, utan påpekar vissa saker och därefter ser till att det är upp till personen att lösa problemet istället för att lägga det på mig upplever att det långsamt blir bättre. Ett exempel är beställningar. Jag beställer för hela avdelningen om jag fått in beställningar i tid och med fullständiga orderlistor, annars får de ringa in sin beställning själva. Min föregångare tjatade och hjälpte till, beställde senare osv och det var ett irritationsmoment. Efter att mina kollegor ett par gånger fått göra beställningarna själva så funkar det nu hur bra som helst.

 

[Raderad medlem 19815]

Jag hade nog gjort så att jag tagit på mig projeltledarrollen en (endast en!) gång och mejlat ut förslag på rullande schema för de gemensamma uppgifterna och att om inga synpunkter inkommer senast XX så kör vi på detta. Cc till närmsta chef. Sen borde ju problemet vara löst om du inte jobbar med totalt handfallna personer.

 

[the_connemara]

Jag hade nog gjort så att jag tagit på mig projeltledarrollen en (endast en!) gång och mejlat ut förslag på rullande schema för de gemensamma uppgifterna och att om inga synpunkter inkommer senast XX så kör vi på detta. Cc till närmsta chef. Sen borde ju problemet vara löst om du inte jobbar med totalt handfallna personer.

Det är så jag gjort i några år (inkl många andra åtgärder), ccar högre chefer också.

Nu känner jag att det är dags att jag kommer på en annan strategi för min egen skull, därav denna tråd




Till hela tråden. Det är ju självklart omöjligt för er att hitta praktiska lösningar på det faktiskt problemet, även om jag uppskattar mycket att läsa era egna lösningar! Jag varken kan, vill eller bör ju redovisa all bakgrund.

Med denna tråden undrar jag helt enkelt hur man hanterar det faktumet att man inte längre orkar känna att man inte når fram. Det finns ju tusen andra positiva grejer med mitt jobb. Hade detta varit en för stor bit hade jag ju försökt söka mig vidare. Men dit är det väldigt långt

 

[Sleepy]

Även om de till oss i samtal uttrycker att de är medvetna om det och själva gärna vill ha "hjälp" sas.

Så de är fullt medvetna om att deras ickeagerande, att de inte gör sitt jobb, skapar problem - och deras lösning är att andra "hjälper" dem genom att kontrollera om de har gjort sitt jobb och påminna dem? Låt mig föreslå löneavdrag istället.

Jag hade inte kunnat ha sådana kollegor.