Marginaler

Status
Stängd för vidare inlägg.
Förra veckans hästshow gav en större mental baksmälla än jag hade räknat med och det är väl först idag som jag är tillbaka där jag var innan jag åkte dit, vilket för all del inte heller är på så hög nivå. Jag är lite bekymrad över att jag inte tycks ha några marginaler alls. Vart tog de vägen och när hände det?

Jag har börjat fundera på om det är något fysiskt fel på mig. Det är inte direkt så att jag känner i kroppen att det skulle vara något fysiskt, men vad vet jag? Men för att ta reda på det så finns det ju bara ett sätt, nämligen blodprov. Det är jag inte alls peppad på, även om jag inte riktigt får samma panik längre när jag tänker på det så som förut.

Jag längtar efter att bli mig själv igen, känna att jag orkar saker och har innehåll i mitt liv. För just nu är det rätt trist faktiskt och att bara sitta ensam hemma är ingen höjdare.
 

Självklart är det bra med utredning och blodprov. Men utmattningssyndrom beter sig såhär. Tror jag skrev det i din förra tråd, ju större grej man gör, ju längre tid är man bakis.

Och det sitter kvar oerhört länge, det är det jag har kvar mest av, trots att jag varit frisk typ 8 månader. (Frisk= klarat av heltidsjobb, men definitivt inte frisk som innan utmattningen)
 
Självklart är det bra med utredning och blodprov. Men utmattningssyndrom beter sig såhär. Tror jag skrev det i din förra tråd, ju större grej man gör, ju längre tid är man bakis.

Och det sitter kvar oerhört länge, det är det jag har kvar mest av, trots att jag varit frisk typ 8 månader. (Frisk= klarat av heltidsjobb, men definitivt inte frisk som innan utmattningen)
Det jag tycker är märkligt är att jag upplever mig orka mindre nu än jag gjorde bara cirka en vecka innan jag blev sjukskriven (för jag var en sväng till Stockholm i slutet av september och blev sjukskriven 5 oktober). Förvisso är det möjligt att jag liksom tog mig i kragen då och såg till att orka i alla fall, men kan det vara den enda förklaringen?
 
Det jag tycker är märkligt är att jag upplever mig orka mindre nu än jag gjorde bara cirka en vecka innan jag blev sjukskriven (för jag var en sväng till Stockholm i slutet av september och blev sjukskriven 5 oktober). Förvisso är det möjligt att jag liksom tog mig i kragen då och såg till att orka i alla fall, men kan det vara den enda förklaringen?
Ja, jag upplevde att jag slappnade av lite och det blev värre precis i början. Innan dess hade jag ju orkat jobba heltid, var 100% sjukskriven i 2-3 månader och orkade ingenting då.
 
Jag tror också det är vanligt att man dippar lite mer när man har mindre krav och inte pressar sig fram på adrenalin och andra likn substanser.
Man landar och inser ”Helvete! Vad slut jag faktiskt är!”.
Man har inte hunnit känna det alt kört med skygglappar på tills det verkligen inte går mer.
 
Klart det kan vara så att du är mer mentalt trött än du tillåtit kropp och hjärna att registrera tidigare. Och att helgens utflykt tog ännu mer av den energireserv du (inte) har.

MEN, utmattningssyndrom kan också förvärras av kroppsliga besvär. Själv blev jag sänkt av ett extremt lågt Hb och järn. En arbetskollega som gick hem och trodde hon "bara var stressad" visade sig ha problem med sköldkörteln. En annan av problem med upptåg av näring i tarmen. Sen vet vi inte vad som var hönan eller ägget...
Om du kan förmå dig till provtagning så vore det nog bra? Kanske hittas något du kan få hjälp med, eller så kan du släppa tankarna på att något är fysiskt fel och behöver inte lägga energi på det.
 
Klart det kan vara så att du är mer mentalt trött än du tillåtit kropp och hjärna att registrera tidigare. Och att helgens utflykt tog ännu mer av den energireserv du (inte) har.

MEN, utmattningssyndrom kan också förvärras av kroppsliga besvär. Själv blev jag sänkt av ett extremt lågt Hb och järn. En arbetskollega som gick hem och trodde hon "bara var stressad" visade sig ha problem med sköldkörteln. En annan av problem med upptåg av näring i tarmen. Sen vet vi inte vad som var hönan eller ägget...
Om du kan förmå dig till provtagning så vore det nog bra? Kanske hittas något du kan få hjälp med, eller så kan du släppa tankarna på att något är fysiskt fel och behöver inte lägga energi på det.
Jag ska nog ta och prata med en jag känner och som är sjuksköterska, om hon kan öva lite med mig så jag kanske kan bli förberedd för att klara en provtagning. Tidigare kbt har inte hjälpt, men nu törs jag i alla fall tänka tanken.
 
Senast ändrad:
Jag ska nog ta och prata med en jag känner och som är sjuksköterska, om hon kan öva lite med mig så jag kanske kan bli förberedd för att klara en provtagning. Tidigare kbt har inte hjälpt, men nu törs jag i alla all tänka tanken.
Bra tanke :heart Jag tror du kan :love:
 
Åh vad bra! Njut och var stolt över ditt första steg :love:
Jag är skräckslagen. Men så är jag trött och har en allmän olustkänsla i kroppen just nu och det underlättar inte direkt. Vid övandet får jag lov att vara utvilad.

Hon svarade f.ö. att det inte var några problem och jag frågade då om vi kunde ta det i helgen.
 
Jag trodde ju jag bara var utbränd. Det var ju sköldkörtelpaj och diverse matallergier som var boven i varför jag brände ut mig när jag försökte jobba, träna etc i flera år trots de problemen.

Så det kan ju vara ngt sånt för dig med.

Hoppas det löser sig med blodprover.
Som övriga sa kan det ju iaf vara skönt att veta, oavsett om de visar sig helt perfekta eller ej.

Förstår fobin dock. Blev av med min nålrädsla via påtvingad akupunktur.
Nu är blodprov lugnt.
Hoppas ditt kan släppa med!
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Vårens ljuvligaste dag sitter jag inne nästan hela dagen och känner mig bara frustrerad. Jag har en deadline för att lämna in...
Svar
2
· Visningar
802
Senast: cassiopeja
·
  • Artikel
Dagbok När jag köpte mitt nuvarande lilla hus så ”avslöjade” säljarna på kontraktsdagen att de inte skulle komma att tömma huset, utan att det...
Svar
7
· Visningar
1 930
  • Artikel
Dagbok När jag bestämde mig för att skilja mig så lovade jag mig själv att jag INTE ska låta det faktum att jag lever ensam begränsa mig på...
Svar
13
· Visningar
1 910
Senast: Görel
·
  • Artikel
Dagbok Det är alls inte bara kris och katastrof att bo här och få öva på problemlösning (även om jag bryter ihop nångång ibland). Mesta tiden...
Svar
0
· Visningar
1 282
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp