Måste få prata av mig om en kille :D

[Luff]

Jag har i 2 veckor mejlat på facebook med en jättetrevlig kille. Vi möttes på en dejtingsajt då jag är trött på att vara singel. Aldrig varit kär eller dejtat och så. Han är söt, snäll och väldigt mild och verkar verkligen gilla mig.

Och jag är chockad. :O Har alltid blivit mobbad för att vara ful osv så alltid tyckt jag är oälskvärd men han verkar gilla mig som den jag är och det värmer mig. Men mina känslor far åt alla håll, jag är både glad och chockad och har ångest. Han uttrycker sig verkligen som att han börjar förälska sig. Jag kan inte säga att jag känner att jag är kär, men vet inte om det är för att jag är så oerfaren av att få höra det och är chockad över att någon kan gilla mig. Eller om det inte är "kärlek vid första ögonkastet". Jag tror såklart jag kan älska honom, men först när vi träffats.

Han är verkligen det jag drömmer om, hittills av vad jag lärt känna om honom. Men min ångest stryper mig. Tänk om det känns fel sen, tänk om jag krossar hans hjärta? Eller tänk om han är mina drömmars man men att min ångest inte låter mig känna de känslorna?

Jag vill skaffa familj och träffa någon att leva ihop med. Samtidigt har jag alltid varit singel och tänker, klarar jag detta? :O Vill jag verkligen bli ihop med någon? Samtidigt som jag kan ligga och gråta för att jag längtar efter det. Ena stunden gråter jag av längtan efter att få krama honom, nästa sekund tänker jag "varför fortsatte du mejla med honom?". Självklart vet jag att jag måste träffa honom först. Men tror ni att mon ångest förtrycker min förmåga att våga älska?

Förlåt luddigt mejl men är frustrerad. Aldrig varit med om denna känsloblandning förut

Nu kastar jag väl grus i maskineriet men bor han i Sverige? Sorry för att vara tråkig men det är ju vanligt med solochvårare på dejtingsajter.

 

[Petruska]

Tack för alla svar. Jag gillar honom verkligen och är glad att han gillar mig. Men han skriver ut det så mycket och förvånar mig inte om han snart säger Ä-ordet. :/-Tycker man tar i alla fall det när man träffats. Men han är en riktig romantiker

Mer creepy än romantiskt i mina öron.

 

[Return_to_the_moon]

Påminner om programmet catfish

 

[Singoalla]

Äsch, nu blev det väl lite väl pessimistiskt här på slutet? Det kan ju precis lika gärna, och dessutom mer sannolikt, vara en helt vanlig snubbe som bara kanske inte har så mycket erfarenhet av känslor och dejting och att det därför blir lite extra allt när förväntningar börja bubbla. Det är inte alltid helt lätt det där med att ha realistiska förväntningar och vad man ska säga när och inte.

TS, jag tycker du ska träffa honom (på offentlig plats) och lära känna honom. Försök hålla lite på förväntningarna tills du vet mer om honom och bubblar det upp allt för mycket kärleksförklaringar från honom så kan du ju säga att "Hörru, det är fint att du känner så men vi kanske måste lära känna varandra först och främst". Skulle han ha en oärlig agenda så kommer du märka det ganska snabbt. Två varningens finger på vägen:

1. Han faller väldigt snabbt och blir irriterad/arg när du inte kan ses, har andra planer, pratar med manliga vänner, inte ger honom de kärleksförklaringar han vill ha osv. Kom ihåg att du är en fri kvinna och att relationen ska kännas lika bra för dig som den gör för honom. Känner du dig pressad eller trängd så är det ett extremt dåligt tecken.
2. Han fortsätter ge kärleksförklaringar över nätet men kommer med undanflykter när ni ska ses. Jag tycker du ska se till att träffas så fort ni får möjlighet, och skjuter han på det så är det sannolikt något lurt.

Önskar dig härlig dejting och hoppas att han är en bra kille! Gällande dejtingen så går det att jobba sig igenom ångesten, jag lovar Ett tips är en dag i taget. Börjar man fundera på giftermål och barn kan man räkna med att ångesten kommer som ett brev på posten. Att se fram emot en härlig nästa dejt är mycket enklare (och roligare).

 

[Fjordfrälst]

Tack för alla svar. Jag gillar honom verkligen och är glad att han gillar mig. Men han skriver ut det så mycket och förvånar mig inte om han snart säger Ä-ordet. :/-Tycker man tar i alla fall det när man träffats. Men han är en riktig romantiker

Låter bra att han verkar vara en fin kille men de orden säger man inte direkt....Och givetvis inte innan man ens träffats, det hade verkligen skrämt mig!

 

[Twihard]

Ge honom en chans, men försök träffas så fort som möjligt så ni inte bygger upp en massa (falska) förväntningar. Känns det inte rätt så är det bara att leta vidare!

Tack vi planerar att träffas snart

 

[Twihard]

Nu kastar jag väl grus i maskineriet men bor han i Sverige? Sorry för att vara tråkig men det är ju vanligt med solochvårare på dejtingsajter.

Ja han bor i Sverige med jobb och egen lägenhet.

 

[Twihard]

Äsch, nu blev det väl lite väl pessimistiskt här på slutet? Det kan ju precis lika gärna, och dessutom mer sannolikt, vara en helt vanlig snubbe som bara kanske inte har så mycket erfarenhet av känslor och dejting och att det därför blir lite extra allt när förväntningar börja bubbla. Det är inte alltid helt lätt det där med att ha realistiska förväntningar och vad man ska säga när och inte.

TS, jag tycker du ska träffa honom (på offentlig plats) och lära känna honom. Försök hålla lite på förväntningarna tills du vet mer om honom och bubblar det upp allt för mycket kärleksförklaringar från honom så kan du ju säga att "Hörru, det är fint att du känner så men vi kanske måste lära känna varandra först och främst". Skulle han ha en oärlig agenda så kommer du märka det ganska snabbt. Två varningens finger på vägen:

1. Han faller väldigt snabbt och blir irriterad/arg när du inte kan ses, har andra planer, pratar med manliga vänner, inte ger honom de kärleksförklaringar han vill ha osv. Kom ihåg att du är en fri kvinna och att relationen ska kännas lika bra för dig som den gör för honom. Känner du dig pressad eller trängd så är det ett extremt dåligt tecken.
2. Han fortsätter ge kärleksförklaringar över nätet men kommer med undanflykter när ni ska ses. Jag tycker du ska se till att träffas så fort ni får möjlighet, och skjuter han på det så är det sannolikt något lurt.

Önskar dig härlig dejting och hoppas att han är en bra kille! Gällande dejtingen så går det att jobba sig igenom ångesten, jag lovar Ett tips är en dag i taget. Börjar man fundera på giftermål och barn kan man räkna med att ångesten kommer som ett brev på posten. Att se fram emot en härlig nästa dejt är mycket enklare (och roligare).

Tack Han är som jag, oerfaren av kärlekdin. Bara haft en tjej innan. Han är den typiska datanörden, vilket jag gillar Vi ska försöka ses snart

 

[escodobe]

Jag tänker något liknande. Öht tycker jag inte så mycket om stora känslor. Lite som att vara full. Jag har testat och nu räcker det, typ.

Som relaterande betraktat, tycker jag egentligen inte att början av förhållanden är så intressant. Det är ju ofta samma rus i början oavsett hur det blir sen.

Oavsett handlar ju de stora känslorna främst om den som har dem. Att kasta dem på nån man öht inte känner är helt jävla gräns- och respektlöst.

Ja, utifrån mig själv så har jag insett att de gånger jag blivit sådär "tonårskär" med helt orealistiska dagdrömmar och besatt längtan efter någon jag knappt känner så handlar det i princip enbart om mig själv egentligen - personen representerar egentligen något annat. Helt enkelt för att man faktiskt Inte känner personen.
Sen kan det ju givetvis leda till mer "riktiga" känslor när man väl känner varandra som äkta personer och inte en idealiserad bild så att säga.

 

[fejko]

Stäm träff på ett cafe och glöm inte att rapportera

 

[Zinfernia]

Jag vet och det är lite grejen. Han har byggt upp höga förväntningar om mig som är tydligt i hans mejl. :/ Skäms därför för att jag inte deklarerat mina känskor så innerligt som han.

Du måste inte göra det heller. Oavsett om han redan älskar dig till månen och tillbaka så är du inte skyldig att känna likadant tillbaka. Sätt dina egna känslor i första hand, det är den viktigaste skyldigheten du har mot dig själv.

 

[Twihard]

Stäm träff på ett cafe och glöm inte att rapportera

Hehe vi ska ses framöver men bort en bit bort från varandra, med pendeltåg och buss 1,5 timme men ändå i samma län Däremot bor han i den stad jag kommer ifrån och besöker mycket. Vet dock ej när jag ska möta honom än

 

[Twihard]

Du måste inte göra det heller. Oavsett om han redan älskar dig till månen och tillbaka så är du inte skyldig att känna likadant tillbaka. Sätt dina egna känslor i första hand, det är den viktigaste skyldigheten du har mot dig själv.

Tack. Jag troooor att jag skulle kunna älska honom men vill träffas först. Jag tycker mycket om honom nu men mina tankar pendlar "Gör jag verkligen det eller tror jag bara?" Sedan "Självklart känner jag äkta känslor, jag längtar såååå" "Jag har aldrig blivit älskad förut, hur kan han då älska mig?"

 

[Brandgul]

Jag har kommit fram till att jag tycker att det är rent plågsamt att vara sådär kär. Det är för mig mer ångest än njutning.

Åh jag älskar verkligen det! Ibland önskar jag att jag bytte partner vart tredje år eller så. Tyvärr går det lite dåligt för mig. Endast två stycken de senaste 21 åren Å än hade jag väl inte tänkt skilja mig heller som det känns idag!

 

[em-pirre]

Tack. Jag troooor att jag skulle kunna älska honom men vill träffas först. Jag tycker mycket om honom nu men mina tankar pendlar "Gör jag verkligen det eller tror jag bara?" Sedan "Självklart känner jag äkta känslor, jag längtar såååå" "Jag har aldrig blivit älskad förut, hur kan han då älska mig?"

Kom ihåg att du inte ska "nöja dig" med honom bara för att du vekar tro att ingen annan vill ha dig. Oavsett hur mycket han gillar dig ska du välja en människa som Du gillar och som är just så bra som du drömmer om att en partner ska vara.

 

[Milosari]

Jag har kommit fram till att jag tycker att det är rent plågsamt att vara sådär kär. Det är för mig mer ångest än njutning.

Jag tänker att alla människor förtjänar att uppleva den där himlastormande kärleken minst en gång i livet. Det är väl bara bra om det inträffar när man är äldre än tonåring, och kan hantera känslorna lite bättre.

 

[athena_arabians]

Jag tänker att alla människor förtjänar att uppleva den där himlastormande kärleken minst en gång i livet. Det är väl bara bra om det inträffar när man är äldre än tonåring, och kan hantera känslorna lite bättre.

Tro mig, det gick inget bättre att hantera det som 25+...

Jag ska inte säga att jag ångrar det men det hade varit trevligt att kunna släppa honom lite tidigare än vad jag gjorde Det var lite trassligt några år där

 

[Fjordfrälst]

Åh jag älskar verkligen det! Ibland önskar jag att jag bytte partner vart tredje år eller så. Tyvärr går det lite dåligt för mig. Endast två stycken de senaste 21 åren Å än hade jag väl inte tänkt skilja mig heller som det känns idag!

Öh va? Känner mig "trög" här men vad menar du? Är det trist med långa förhållanden eller är du inte kär i den du är gift med?

 

[escodobe]

Öh va? Känner mig "trög" här men vad menar du? Är det trist med långa förhållanden eller är du inte kär i den du är gift med?

Vad är det som är oklart? Jag ser inte det konstiga i inlägget?
Själv gillar jag verkligen känslan av de första gångerna man har sex med någon. Innan man vant sig vid varandra så att säga.
Det är klart att jag ibland önskar att jag kunde uppleva det lite oftare, men så blir det inte eftersom jag valt att ha långa monogama relationer.

Inte konstigare än att jag ibland önskar att jag skulle färga håret svart igen men att jag väljer bort det och bibehåller min hårfärg eftersom jag vet att det blir så mycket merjobb med att hålla efter utväxten som jag inte är beredd att göra.

 

[Fjordfrälst]

Vad är det som är oklart? Jag ser inte det konstiga i inlägget?
Själv gillar jag verkligen känslan av de första gångerna man har sex med någon. Innan man vant sig vid varandra så att säga.
Det är klart att jag ibland önskar att jag kunde uppleva det lite oftare, men så blir det inte eftersom jag valt att ha långa monogama relationer.

Inte konstigare än att jag ibland önskar att jag skulle färga håret svart igen men att jag väljer bort det och bibehåller min hårfärg eftersom jag vet att det blir så mycket merjobb med att hålla efter utväxten som jag inte är beredd att göra.