Är det bisarrt att önska att män ska ta väl hand om kvinnor?
Den där frågan har jag diskuterat med ett gäng unga pojkar från ett annat land. De har vuxit upp och in i gamla traditioner där kvinnan är det värdefullaste i familjen (utan henne inga barn) och även den som styr mannens rykte. Om kvinnan var tvungen att arbeta var det på grund av att mannen var dålig, för han kunde inte försörja henne. Om kvinnan hade trasiga eller gamla kläder drogs samma slutsats. Om mannen dog var det helt okej för kvinnan att arbeta, tills hon kunde gifta om sig. Det var alltså de andra männen som dömde en man utifrån hur hans fru kunde leva.
De här unga pojkarna förstod efter vårt samtal att i dagens Sverige lever vi inte under samma synsätt, att kvinnan här inte är en statuspåverkare för mannen och att mannen skapar sitt eget rykte helt ensam.
 
Är det bisarrt att önska att män ska ta väl hand om kvinnor?

Det ter sig lite märkligt att ha inställningen att kvinnor är varelser som i första hand behöver tas väl om hand.

Den mer rimliga inställningen är väl att män och kvinnor ska respekteras som likvärdiga enskilda självständiga individer.
Med samma rättigheter och skyldigheter.

Att man sedan "tar hand om" sina vänner, är ju en annan sak. Men som då inte har med vännens kön att göra.
 
Den där frågan har jag diskuterat med ett gäng unga pojkar från ett annat land. De har vuxit upp och in i gamla traditioner där kvinnan är det värdefullaste i familjen (utan henne inga barn) och även den som styr mannens rykte. Om kvinnan var tvungen att arbeta var det på grund av att mannen var dålig, för han kunde inte försörja henne. Om kvinnan hade trasiga eller gamla kläder drogs samma slutsats. Om mannen dog var det helt okej för kvinnan att arbeta, tills hon kunde gifta om sig. Det var alltså de andra männen som dömde en man utifrån hur hans fru kunde leva.
De här unga pojkarna förstod efter vårt samtal att i dagens Sverige lever vi inte under samma synsätt, att kvinnan här inte är en statuspåverkare för mannen och att mannen skapar sitt eget rykte helt ensam.
Fast det är ju inte sant. Din sociala status påverkas av din familj även i Sverige.
 
Fast det är ju inte sant. Din sociala status påverkas av din familj även i Sverige.
Kvinnor behöver inte tas hand om. Vi är inga skyddsobjekt. Vi vill få vara oss själva, inte någon annan sorts människa som behöver speciella miljöer för att överleva. Vi är inte exotiska blommor i växthus.
Sen vore det jävligt bra om män slutade tro att makt över andra är vägen till ett bättre liv.
 
Fast det är ju inte sant. Din sociala status påverkas av din familj även i Sverige.

Jo, visst påverkar familjen vår sociala status här också.
Men som regel inte i form av att kvinnan betraktas som en trofé att visa upp. Eller som ett hjälplöst bihang.
Och jo, jag tror det finns "kretsar" där den typen av föreställningar förekommer också (fördomsfullt tänker jag på "kändisar" och deras partners), men inte som norm i samhället.
Och tack och lov inte lika illa som det var "förr".

När jag växte upp "anno dazumal" sågs det som lite, lite suspekt att vara ensamstående mamma.
Nu är det betydligt mer normaliserat och inte lika stigmatiserat.

När det gäller att växa upp i missbrukarhem tror jag i och för sig att skammen är lika stor för dem som är anhöriga till missbrukarna, men jag tror inte att de anhöriga döms lika hårt nu som då - men missbrukaren döms nog lika hårt idag. Kanske. Eller så är vi duktigare på att se missbrukaren lite mer som ett offer för något som är svårt att kontrollera.
 
Kvinnor behöver inte tas hand om. Vi är inga skyddsobjekt. Vi vill få vara oss själva, inte någon annan sorts människa som behöver speciella miljöer för att överleva. Vi är inte exotiska blommor i växthus.
Sen vore det jävligt bra om män slutade tro att makt över andra är vägen till ett bättre liv.

Ändå väljer kvinnor sådana män som har en trygg famn och som de kan landa i.
 
Jo, visst påverkar familjen vår sociala status här också.
Men som regel inte i form av att kvinnan betraktas som en trofé att visa upp. Eller som ett hjälplöst bihang.
Och jo, jag tror det finns "kretsar" där den typen av föreställningar förekommer också (fördomsfullt tänker jag på "kändisar" och deras partners), men inte som norm i samhället.
Och tack och lov inte lika illa som det var "förr".

När jag växte upp "anno dazumal" sågs det som lite, lite suspekt att vara ensamstående mamma.
Nu är det betydligt mer normaliserat och inte lika stigmatiserat.

När det gäller att växa upp i missbrukarhem tror jag i och för sig att skammen är lika stor för dem som är anhöriga till missbrukarna, men jag tror inte att de anhöriga döms lika hårt nu som då - men missbrukaren döms nog lika hårt idag. Kanske. Eller så är vi duktigare på att se missbrukaren lite mer som ett offer för något som är svårt att kontrollera.

Du får högre social status om de t.e.x. har en snygg fru. Däremot är Sverige en tystnadskultur där det mesta sägs subtilt.
 
Du får högre social status om de t.e.x. har en snygg fru. Däremot är Sverige en tystnadskultur där det mesta sägs subtilt.

Är detta något generellt? Eller mer i vissa "subgrupper"?
Och är det då "övriga män" som höjer dens status som har en snygg tjej?

Fast det är klart, antagligen är det som du skriver.
Och företeelsen att kvinnor kan få högre status i sin grupp om man har en attraktiv partner (kan vara utseende eller annat) förekommer ju också.

Har inte själv reflekterat över detta, som kvinna och ensamstående (och inte särskilt snygg heller...)
 
Ändå väljer kvinnor sådana män som har en trygg famn och som de kan landa i.

Det där uttalandet får du nog utveckla? En trygg famn i motsats till vad? Och varför skulle vi behöva landa nånstans? Jag har två stadiga ben att stå på och behöver inte luta mig mot någon, om jag väljer att göra det så har det inget med en trygg famn att göra utan att jag väljer en livskamrat som har samma inställning som jag.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp