Min arga lilla hund.

[Kajsalisa]

Vad händer när han självmant gör samma rörelse i andra sammanhang, om han hoppar upp på en stol t.ex.?

Ingenting alls om inte någon annan hund råkar stå nedanför stolen då morrar han under hoppet upp och vid landningen för att säkerställa att ingen ger sig på honom.

Jag förstår din tanke om att han har ont då jag själv tänkt den tanken miljontals gånger vid det här laget men ingenting vittnar på att han har fysiskt ont även om det naturligtvis kan vara så ändå.

Men allt jag kan se tyder på trauma och psykiskt stress.

 

[SiZo]

Ingenting alls om inte någon annan hund råkar stå nedanför stolen då morrar han under hoppet upp och vid landningen för att säkerställa att ingen ger sig på honom.

Jag förstår din tanke om att han har ont då jag själv tänkt den tanken miljontals gånger vid det här laget men ingenting vittnar på att han har fysiskt ont även om det naturligtvis kan vara så ändå.

Men allt jag kan se tyder på trauma och psykiskt stress.

Det är ju också lite knepigt med sådana här individer. Klarar han överhuvudtaget av en normal veterinärundersökning? Jag har en vän med en väldigt rädd individ som har extremt lätt till bett. Han har troligen egentligen problem med luxerande knän. Men veterinären kommer inte i närheten av honom. Så de kan liksom inte genomföra en undersökning överhuvudtaget. Han verkar inte ha ont av det idag, så just nu får det liksom bara vara... Men en sån sak kan kosta honom livet i framtiden just för att han antagligen inte går att behandla.

Jag gissar att din kanske är liknande, men mindre extrem kanske?

Det blir superknepigt med sådana individer. Ska man utsätta dem för extremt stressande veterinärbesök? Och ska man utsätta veterinären för risken?

 

[Tonto]

Det är ju också lite knepigt med sådana här individer. Klarar han överhuvudtaget av en normal veterinärundersökning? Jag har en vän med en väldigt rädd individ som har extremt lätt till bett. Han har troligen egentligen problem med luxerande knän. Men veterinären kommer inte i närheten av honom. Så de kan liksom inte genomföra en undersökning överhuvudtaget. Han verkar inte ha ont av det idag, så just nu får det liksom bara vara... Men en sån sak kan kosta honom livet i framtiden just för att han antagligen inte går att behandla.

Jag gissar att din kanske är liknande, men mindre extrem kanske?

Det blir superknepigt med sådana individer. Ska man utsätta dem för extremt stressande veterinärbesök? Och ska man utsätta veterinären för risken?

Är hundarna obekväma med undersökningen så kan det ju dessutom vara i princip omöjligt för veterinären att veta om hunden ens har ont. Min unghund är röntgad och gjort CT och MR typ överallt utan några fynd någonstans (förutom ett knä) för att han tycker det är onödigt att veterinären ska klämma på honom, så man kunde inte avgöra om han sliter till sig benen för att han har ont eller för att han tycker att det är obehagligt. Nu har vi övat massor så nu går det men när han var liten så trodde alla veterinärer att han hade ont överallt.