K
Kola
Bakgrund:
För två år sedan köpte jag en högutbildad äldre ponny till min då 8-åriga dotter. Tanken var att detta skulle bli en riktig kompis och en fantastisk läromästare till Ester, som med stort intresse ridit ett par år på ridskola samt en del på min stora häst före ponnyköpet.
Tyvärr råkade dottern ut för två otrevliga incidenter ganska omgående på denna härliga, men känsliga och tittiga ponny. Naturligtvis fick både självförtroendet och förtroendet för ponnyn en hel del stryk.
Åtgärd: Lät dottern göra uppehåll med ridningen. I stället blev det mycket pyssel, bus och "bara-vara-tillsammans". Funkar jättebra, och de tycker mycket om varandra.
Nu är det så att vi båda kommit fram till att det nog är dags att börja rida lite mer frekvent, och dessutom sätta upp små mål med ridningen. Inte för ponnyns skull, utan för att Ester ska känna att det är roligt med ridningen också, och att hon får känna att hon klarar av den.
Jag vet inte riktigt hur vi ska göra för att nå målet (att Ester kan tänka på ridning på ponnyn utan att få ont i magen). Ester är ganska osäker (men väldigt duktig, med fantastisk sits) på hästryggen, vilket ponnyn genast känner av och därmed försöker dra en vals om andan faller på. Blir det minsta lilla krångel vill Ester hellre hoppa av än att ta en konflikt.
Jag inser att det är roligare att rida i grupp, men är osäker på om Ester skulle klara av att utsätta sig för den villervalla det onekligen medför. För det lär ju inte gå problemfritt när kanske 8 andra ponnybarn ska navigera runt på en ridbana. Dessutom går vår ponny inte stilla förbi ett hinder (än mindre hoppar ett - hinder är farliga saker ), och jag har inte lyckats hitta en enda ponnygrupp som tränar helt bomlöst. Visserligen har jag lyckats träna honom så pass att han numera faktiskt går in på en bana/ridhus där hinder är uppställda, men från detta till att Ester skulle sitta på hans rygg i så´na situationer är steget i dagsläget enormt.
Så då har jag börjat fundera på privatlektioner. Visserligen kan jag själv lära henne massor, men jag tycker att det är svårt att lägga ribban på lagom nivå när det är ens eget barn. Jag tror att det är lättare med en utomstående tränare. Dessutom är jag alldeles för stor för att själv kunna hoppa upp och visa saker på ponnyn.
Hur ska jag göra? Och ska jag låta Ester bestämma hur ofta hon ska träna? Hur ska jag hitta en lämplig tränare?
Kola
För två år sedan köpte jag en högutbildad äldre ponny till min då 8-åriga dotter. Tanken var att detta skulle bli en riktig kompis och en fantastisk läromästare till Ester, som med stort intresse ridit ett par år på ridskola samt en del på min stora häst före ponnyköpet.
Tyvärr råkade dottern ut för två otrevliga incidenter ganska omgående på denna härliga, men känsliga och tittiga ponny. Naturligtvis fick både självförtroendet och förtroendet för ponnyn en hel del stryk.
Åtgärd: Lät dottern göra uppehåll med ridningen. I stället blev det mycket pyssel, bus och "bara-vara-tillsammans". Funkar jättebra, och de tycker mycket om varandra.
Nu är det så att vi båda kommit fram till att det nog är dags att börja rida lite mer frekvent, och dessutom sätta upp små mål med ridningen. Inte för ponnyns skull, utan för att Ester ska känna att det är roligt med ridningen också, och att hon får känna att hon klarar av den.
Jag vet inte riktigt hur vi ska göra för att nå målet (att Ester kan tänka på ridning på ponnyn utan att få ont i magen). Ester är ganska osäker (men väldigt duktig, med fantastisk sits) på hästryggen, vilket ponnyn genast känner av och därmed försöker dra en vals om andan faller på. Blir det minsta lilla krångel vill Ester hellre hoppa av än att ta en konflikt.
Jag inser att det är roligare att rida i grupp, men är osäker på om Ester skulle klara av att utsätta sig för den villervalla det onekligen medför. För det lär ju inte gå problemfritt när kanske 8 andra ponnybarn ska navigera runt på en ridbana. Dessutom går vår ponny inte stilla förbi ett hinder (än mindre hoppar ett - hinder är farliga saker ), och jag har inte lyckats hitta en enda ponnygrupp som tränar helt bomlöst. Visserligen har jag lyckats träna honom så pass att han numera faktiskt går in på en bana/ridhus där hinder är uppställda, men från detta till att Ester skulle sitta på hans rygg i så´na situationer är steget i dagsläget enormt.
Så då har jag börjat fundera på privatlektioner. Visserligen kan jag själv lära henne massor, men jag tycker att det är svårt att lägga ribban på lagom nivå när det är ens eget barn. Jag tror att det är lättare med en utomstående tränare. Dessutom är jag alldeles för stor för att själv kunna hoppa upp och visa saker på ponnyn.
Hur ska jag göra? Och ska jag låta Ester bestämma hur ofta hon ska träna? Hur ska jag hitta en lämplig tränare?