Min förlossningsberättelse

[Snyggve]

Lite bakgrund: http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=957339

Jag var på Aurora-samtal och blev lovad lustgas under alla undersökningar + att de endast skulle undersöka mig om det var fara för mitt eller barnets liv. Jo tjena...

Det började den 27 maj då jag skulle bli igångsatt (BF var 12 maj). Hade inte sovit på hela natten då pga smärtsamma SD. Kl 8.00 gjordes första undersökningen under skrik och gråt, då konstaterades att jag var öppen 1 cm. Heja mig!

9.00 gjordes nästa undersökning, och då smorde de in mig med sån där hormongel för att få igång allting. Blev kopplad till CTG under 1,5 h och fick inte kliva ur sängen. Höll på att dö av tristess, men överlevde

13.40 CTG igen, hade väldigt ont då. Vid 14.30 kom en snäll BM med en riskudde till mig, hjälpte inte mycket men kändes skönt ändå. Egentligen skulle de fyllt på med mer hormongel då men lät bli eftersom jag hade så kraftiga SD.

17.15 Enligt CTG hade jag 2-4 SD/10 min. Jag var inte överens med den, men det lyssnade ingen på. Skulle egentligen fått bada då, men eftersom CTG visade fel på mina SD och bebisens hjärtljud gick ner så bestämde de sig för att göra en hinnsvepning och koppla CTG direkt på bebisens huvud istället.

18.20 Äntligen fick jag lustgas, men den hjälpte inte mer än riskuddarna. Dock så fick jag nåt att koncentrera mig på

19:15 Testade akupunktur. Hjälpte inte...

20.00 Ännu en undersökning. Var då öppen 3 cm och hade jävligt ont. Bestämdes att jag skulle få EDA.

20.30 En undersökning till! Helt oförändrat.

21.00 EDA läggs. Det skönaste jag vart med om i hela mitt liv! Äntligen nåt som fungerade, kände absolut ingenting av värkarna. Hade även en falsk förhoppning om att få sova efter 32 vakna timmar.

22.15 Värkstimulerande dropp kopplas in. Hade nån gett mig ett vapen hade jag gladeligen skjutit mig i huvudet. Det var nåt fel på deras CTG-apparat och den registrerade därför inga SD alls på mig. Så BM höjde droppet. Och höjde. Och höjde. När jag i själva verket hade så ont att jag vägrade släppa lustgasen, jag låg och vred mig av smärta och bönade och bad att de skulle dra ner på det igen. Men varför skulle de, jag hade ju inga SD

00.00 BM känner med handen på magen och inser att jag HAR SD och att det gör ont. Sänker droppet något. Tack för den!

00.30 En undersökning till görs där de tappar mig på urin. Börjar tröttna rejält nu.

01.55 Sambon börjar be om snitt istället eftersom det uppenbarligen inte går framåt. Han ignoreras. BM kände med handen och räknade till 6-7 värkar/10 min.

02.10 BM tycker att magen känns hård hela tiden. Sänker droppet ytterligare lite. Under hela kvällen-natten hade jag kraftiga SD som gick in i varandra, hade alltså inga mellanrum för att kunna återhämta mig. Började med andra ord bli riktigt trött och ledsen vid det här laget.

03.20 Droppet sänks ännu mer. Läkaren bestämmer att de ska sätta in en sån där intern givare (IUP) för att se värkarna bättre, det gjorde för ont och de var tvungna att avbryta. De testar att byta CTG-apparat och se på fan! Jag hade plötsligt värkar! Värkarna är dock för ineffektiva enligt läkaren så de höjer droppet igen. Jippi. Bestäms även att jag ska undersökas 1 g/h. Både jag och sambon var helt förstörda nu.

03.45 Dags för undersökning! Men nu hade jag fått nog och blev riktigt förbannad. Läkaren tyckte att så länge det går framåt, hur sakta den än går, så fortsätter vi. Jag hade vid det här laget inte sovit på nästan 40 h! Så jag skrek till personalen att "om de inte kopplar bort droppet och avbryter nu så drar jag själv ut nåljäveln för jag ORKAR INTE MER! Jag ger fullständigt fan i om jag är öppen 2 eller 4 eller 10 cm för nu går det inte längre!". Då tittade läkaren på mig med tom blick och sa "Jaha. Men vi får väl avbryta då". Bästa jag hört på länge...

Så kateter sattes, bedövningen lades och jag blev snittad. Kl 04.39 kom Ludwig äntligen ut!! 53 cm lång och 3780 g tung. Men jag har aldrig vart så slut i hela mitt liv, orkade inte ens hålla i honom

Min förlossning var en verklig besvikelse. Jag har alltid velat föda vaginalt, av flera orsaker. Nu gick inte det, men om personalen inte hade kört över oss så fullständigt hade det kanske vart lättare att bearbeta? Både jag och sambon bad om snitt i flera timmar innan de gav sig, det kändes som att jag fick lida flera timmar hela i onödan. Dessutom var fostervattnet kraftigt mekoniumfärgat, något som tyder på att bebisen var väldigt stressad därinne. Också i onödan?

Det lär nog dröja innan Ludwig får nåt syskon. Trots att både jag och sambon egentligen vill ha fler barn så känns det fruktansvärt avlägset efter den här upplevelsen.

 

[turbofling]

Sv: Min förlossningsberättelse

Vad tråkigt att den förlossning blev en så hemsk upplevelse

 

[Snyggve]

Sv: Min förlossningsberättelse

Ja, jag har alltid föreställt mig en förlossning som smärtsam och jobbig men underbar. Ack så fel man kan ha

 

[LitenIsa]

Sv: Min förlossningsberättelse

Din stackare. Jäkla BM som inte lyssnar och tar dig på allvar.

Även om det knappast är till någon hjälp just nu så kan jag tala om att jag hade en överjävlig första förlossning och var helt säker på att jag ALDRIG skulle ha fler barn. Sen blev jag lite hastigt och lustigt gravid igen (jag vet hur barn blir till men det var ändock absolut inte planerat).

När värkarna statade för den andra förlossningen så hade jag dödsångest och grät hela tiden men jag har aldrig blivit så possitivt överaskad i hela mitt liv som när Saga pluppade ut ett par timmar senare. Det behöver inte ta flera dygn att föda barn.

Ta dig tid att bearbeta dig hemska upplevelse. Gå på samtal och prata igenom allt. Det ska inte behöva kännas så hemskt efteråt. jag tyckte iallafall att det hjälpte mycket att prata prata och prata om min hemska förlossningsupplevelse.

Grattis till den lilla killen.

 

[Lamborghini]

Sv: Min förlossningsberättelse

Vilka jävla idioter. Tur att det gick bra till slut! Grattis

 

[eyz]

Sv: Min förlossningsberättelse

Usch vad tråkigt att det hela blev en dålig upplevelse! Ctg:n visade inte rätt på mig heller, vilket resulterade i att de ville skickade hem mig. Sonen föddes två timmar senare. De tycks lita lite för mycket på sina apparater.

När jag förberedde mig för förlossningen läste jag en hel del om igångsättning och då verkade det finnas olika metoder att få fart på det hela men bara dropp för dig alltså?

 

[via]

Sv: Min förlossningsberättelse

Fy vilken hemsk upplevelse. Hoppas verkligen att du orkar bearbeta den, så att du så småningom kan lägga det bakom dig.
Skönt att det gick väl till slut iallafall och grattis till lillkillen!

 

[Snyggve]

Sv: Min förlossningsberättelse

Skönt att höra att andra förlossningen gick bättre! Det inger lite hopp iaf

eyz: Ja, tänk om de skulle testa att lyssna på sina patienter istället Mig satte de igång med hormongel först och främst, droppet tillkom inte förrns på kvällen efter att de satt EDAn. Annars låg jag i sängen i stort sett hela tiden eftersom jag var inkopplad på CTG hela kvällen/natten.

Lambo + via: Tack så mycket! Efteråt pratade jag med den BM som jag haft Aurora-samtal med och hon var lika besviken på sina kollegor som jag. Så hon skällde på dom och sen ringde de och bad om ursäkt. Men vad hjälper det, gjort är ju gjort.

 

[skogstomten]

Sv: Min förlossningsberättelse

Efteråt pratade jag med den BM som jag haft Aurora-samtal med och hon var lika besviken på sina kollegor som jag. Så hon skällde på dom och sen ringde de och bad om ursäkt. Men vad hjälper det, gjort är ju gjort.

Usch, vad ledsamt när det blir så fel
Skönt att ni klarade er båda två,
men ändå.
Trist när en jobbig känlsa/oro ska bli bekräftad.

Får hoppas att personalen lärde sig något
och kanske tar sånt på större allvar framöver!

 

[Elinkan]

Sv: Min förlossningsberättelse

Först vill jag bara ge dig en styrke kram och breömma dig, du har ju varit så duktig!!

Se till att du får prata om det, ge det en eller par veckor och kräv sedan att få ett samtal med inblandade. Mest för att du själv ska få bearbeta och eventuellt få några svar och sedan kunna gå vidare! Jag tror det är jätte viktigt.
Jag kan ångra att jag inte fick prata mer om min förlossning även om det var en väldigt snabb och bra sådan. Jag var ändå helt förstörd efteråt för jag var inte förberedd för fem öre på vad som skulle komma. Efteråt kände jag mig tom och helt slut.

 

[Snyggve]

Sv: Min förlossningsberättelse

Ja, jag hade sett fram emot förlossningen länge. Men om det blir en nästa gång kan det väl knappast bli värre

Elinkan: Jag vill inte prata med dom inblandade, jag har ingenting att säga dom. Och vad de än säger så blir ingenting ogjort.

 

[TinyWiny]

Sv: Min förlossningsberättelse

Din förlossning låter lik min första på många sätt, apparater som inte fungerade, dropp som inte var dropp utan rann in och personal som inte lyssnade.
Den stora skillnaden är att jag inte hade vestibulit men jag ville absolut inte på några villkor ens tänka på snitt, varför vet jag inte såhär i efterhand.
Min son föddes vaginalt efter en förlossning som startade lite fint på måndagen vid 11.30 så föddes han på torsdagen 16.35.

Naiv som jag var på den tiden trodde jag att en förlossning tog 12-24 timmar så fel jag hade...

Det jag reagerar mest på i din berättelse är att inte edan tog bättre, när jag väl fick den på onsdags eftermiddagen så kände jag inte smärtsamma värkar längre.
Inte förren de stängde av den på torsdag morgon vid sjutiden med hurtiga utrop som -nu har du bebis i famnen inom en timme för nu är du nästan helt öppen! Rör på dej så mycket du kan!

Och jag rörde på mej och livmoderhalsen svullnade igen

Min "lille" bebis var ganska stor 4835 gr. och 54 cm lång och trycket neråt gjorde att den lilla kant som var kvar svullnade igen så då blev det ju lite problem

Nåväl, ut kom han och jag är glad för den barnmorska som började eftermiddagsskiftet den dagen, hon såg inte lite bekymrad ut då hon kom in och läste i journalen, tack vare henne så lever jag och min son.

Jag minns faktiskt inte de sista timmarna så väl, inte mer än att barnmorskan äntligen körde ut alla praktikanter som jag hade bett lämna rummet sedan jag kom dit

Vad jag ville komma till är att tack vare ett samtal med den här sista barnmorskan drygt ett år efter sonens födelse så är han inte ensambarn.

Jag vågade efter en ordentlig genomgång av vad som egentligen hände försöka mej på att föda barn igen.
Jag kan ju säga att det inte gick strålande den gången heller, men jag har mina underbara barn tänk vad livet hade varit tomt utan dem.

Jag tror att det helt enkelt är så att man kan inte vara bra på allt, jag är urkass på att vara gravid, då vill bebis komma ut förtidigt och att stoppa värkar blev vardag, jag är urkass på att föda barn, men amma det kan jag

Skickar dej en hel massa kramar och hoppas verkligen att du blev av med din vestibulit nu så att det var någon nytta med allt du fick gå igenom.

 

[Inte_Ung]

Sv: Min förlossningsberättelse

Du hade gått väldigt långt över tiden.
Och det har jag hört kan beror på att förlossningsmekanismerna inte fungerar som de skall.
Igångsättning är också något som jag har förstått kan bli oerhört jobbigt och dessutom inte alltid fungerar.


Jag rekommenderar dig att försöka gå igenom det hela med något proffs och så bestämma att nästa barn då blir det planerat snitt och lugnt och rofyllt för dig.
Så vågar du nog skaffa flera barn.
En sådan upplevelse som du har haft av din förlossning - så skall ingen behöva ha det.
Det gick fel men det är nog ingens fel.
Att bedömma om bebisen kommer strax eller inte måste vara jättesvårt.
Och för dig hade det ju varit en enorm triumf om bebisen hade ploppat ut den naturliga vägen.
Så de hoppades nog i det längsta att det skulle bli så.

Personligen så anser jag att en förlossning inte skall gå över 24 timmar utan då skall den avslutas med snitt.
Och jag är ändå motståndare till snitt som någon typ av bekvämlighetsåtgärd.
Har barnet inte kommit efter 24 timmar så kommer det nog inte alls den vägen och då så är det meningslöst att fortsätta på det spåret.

 

[Javan]

Sv: Min förlossningsberättelse

Personligen så anser jag att en förlossning inte skall gå över 24 timmar utan då skall den avslutas med snitt.
Och jag är ändå motståndare till snitt som någon typ av bekvämlighetsåtgärd.
Har barnet inte kommit efter 24 timmar så kommer det nog inte alls den vägen och då så är det meningslöst att fortsätta på det spåret.

Kan inte hålla med dig mer i detta - alltför många som gått över 24 timmar får ändå snitt men då först efter ännu ett dygn av plågor så varför dra ut på det om den som födder då vill ha det? Det skulle vara roligt att se siffror på hur många förlossningar som dragit ut på mer än 24 timmar som ändå slutar med snitt (särskilt om de är igångsatta).

 

[Javan]

Sv: Min förlossningsberättelse

Kan inte mer än säga att det är jäkligt synd att de inte lyssnade på dig! Ctg-apparater verkar vara lite si och så med. Min sa de rent uttryckligen att den inte var helt okej då jag tittade på kurvorna när jag fick värkar och den registrerade typ noll och intet fast jag låg och vred mig av smärta. När jag frågade undersköterskan sa hon att den inte var helt att lita på och att min kropp hade rätt! (nähä?)

 

[turbofling]

Sv: Min förlossningsberättelse

Från när ska man räkna dom 24 h?

 

[Snyggve]

Sv: Min förlossningsberättelse

EDAn tog bort all smärta - tills de kopplade in droppet. Då gjorde det precis lika ont igen Hade jag bara fått sova lite emellan hade jag kanske orkat, men det får vi aldrig svar på. Gravid är jag gärna igen, det var helt underbart! Förutom sista veckorna då, jag var helt enorm Men en förlossning till... Nja. Vill så hemskt gärna föda vaginalt, men efter det här vet jag inte om jag vågar. Men tack för dina ord, det känns inte lika hopplöst längre. Kan du så kan jag!

Inte_Ung: Nej, nåt var ju uppenbarligen fel. Kroppen är ju gjord för att föda barn och ska inte behöva sättas igång. Men precis som du skriver så behöver de ju inte vänta så länge innan de avbryter - har inte bebisen kommit efter ett dygn så kommer den nog inte ut själv sen heller Så mycket plåga, helt i onödan, för både mig, bebisen och pappan.

Javan: Om de nu VET att CTG-apparaterna ofta visar fel, varför ger de sig då inte? Känns nästan som ett gäng sadister jobbar där

 

[Spirit]

Sv: Min förlossningsberättelse

Grattis till underverket

Men fy farao vilket onödigt lidande du har fått utstå
Kan bara beklaga, men gå på förlossnings samtalet, dom måste veta vad som har gått så fel så ingen annan råkar illa ut.

 

[prinsus_]

Sv: Min förlossningsberättelse

Fy vad jobbigt. Lider med dig och vet hur du känner det. Det är 2,5år sen jag fick barn och jag gör aldrig om det helvetet. 37 timmars fanskap som slutade med slapp bebis pga mekonium i lungorna och ambulanstransport till sjukhus med neonatalavdelning. Jag har ältat och bearbetat det här till vansinne och bla läst flera smärtkurser (är sjuksköterska och snart barnsjuksköterska) för att försöka förstå varför man ska behöva lida så här på 2000-talet. Att föda barn känns inte det minsta naturligt och det är så nonchalant att man inte kan utveckla smärtlindringen bättre. "Du är öppen 10cm, nu hjälper inte EDAN längre så nu finns det inget mer att ge dig "

Den tröst jag har hittat i litteraturen är att det är inte så här överjävligt för alla. Minns inte procentsatsen men det var en viss andel som har outhärdliga förlossningar, hela skalan finns av upplevelser och en del tycker nästan bara att det är fantastiskt. Har inte följt din historia men jag såg ordet vestibulit. Har man en historia med mycket obehandlad smärta så svarar smärtledningssystemet mer kraftfullt än vanligt = värre förlossning med svårbehandlad smärta. Alltså kan man inte härdas och lära sig tåla smärta - det är precis tvärtom.

Var glad att du till sist snittades, sörj inte att han inte kom ut den naturliga vägen för då hade han kanske också hamnat på neonatalavdelning och fått kämpa för sitt liv som min son. Sörj inte heller att du inte fick föda vaginalt av en annan anledning: utdrivningsskedet är 100 gånger värre än allt annat under förlossningen. Det är en fotboll som ska ut genom ett nyckelhål, klart det gör ont. Om du beslutar dig för fler barn vill jag råda dig att be att få planerat snitt. Du kommer inte att få en lättare vaginal förlossning andra barnet eftersom din son inte kom ut den vägen.

Stor tröstkram från Prinsus - som älskade att vara gravid men som inte är bra på att föda barn, hade dåligt med bröstmjölk och som just nu försöker att genomlida småbarnsåren med förståndet i behåll

 

[Inte_Ung]

Sv: Min förlossningsberättelse

Från när ska man räkna dom 24 h?

Från att det blir såpass plågsamt att smärtlindring behövs tycker jag är lämpligt.
Och då så menar jag inte en Alvedon.