TS, jag tycker du gör rätt i att diskutera och kräva svar av din man! Inte för att han automatiskt "gjort fel" utan för att i en relation ska man respektera den andres oro och kunna komma med svar, oavsett om det rör sig en vänskaplig relation på nätet eller annat.
Föreslå parterapi, om han nu menar att han inte var seriös utan bara sökte uppmärksamhet så är det ett tecken på att ni behöver lite vägledning?
Diskussionen om svartsjukan är väldigt intressant, jag har nog aldrig sett så olika men bra förklaringar på vad svartsjuka är och hur det drabbar de inblandade.
Jag håller med om att svartsjuka är skadligt och inte hör hemma i en relation. Men jag förstår att det förekommer! Men jag ser det som ett tecken på att man måste diskutera varför det saknas tillit, varför känner man en svart klump i magen när ens partner umgås med ex eller vänner? Oftast ligger det osäkerhet bakom.
Jag tycker dock inte att flirt och relationsinviter hör hemma i min monogama relation. Om min partner söker bekräftelse hos andra (sexuell sådan) så anser jag att vi har något problem.
Men jag har full förståelse för att andra inte upplever det så! Den enda som behöver förstå och respektera min syn på trohet & otrohet är ju min partner? (eller mina partners...).
Jag kräver inte att vi alltid lever upp till varandras "standard" men att vi inser att vi har något att jobba på, när misstag begås.
För mig är det inte hämmande utan det handlar om respekt. Om min sambo känner oro för hur jag känner för ett ex, så tycker jag det är respektfullt att bemöta den oron, oavsett hur ogrundad den är. Det betyder inte att jag slutar umgås med mitt ex, utan att vi pratar om varför han känner sig orolig/svartsjuk och hur jag ska få honom att förstå att han kan lita på mig.
Som sagt, jag tycker svartsjuka beror på osäkerhet, gamla erfarenheter och kanske en lite snäv syn på monogami. Men jag tror att jag som partner faktiskt kan hjälpa till att arbeta bort den här osäkerheten, eller förstärka den genom att vifta bort det som dumheter.
Jag sätter dock motkrav, om jag ska ta stor hänsyn till ologiska rädslor så ska min partner också jobba på dem!
Likaså säger jag till om jag tror att min partner är otrogen (eller för flirtig för min smak.) Jag förbjuder inte, men jag kan ifrågasätta behovet att vara intim med någon annan. Jag väljer också att lita på min sambo efter att ha fått en förklaring- annars skulle jag ju bli svartsjuk
